Linda Bromèe

Hemkommen från jobbet och löjligt exalterad. Kvällens säljpass styrdes upp av att det slängdes in en tävling som skulle ge utdelning i form av extra pengar, och den maniska tävlingsmänniskan inom mig väcktes genast till liv. När jag dryga timmen efteråt hade jag lyckats sälja åtta stycken Amelia-prenumerationer och hoppat in i bilen hemåt (och dessutom varit med om en minst sagt tumultartad upplevelse vid Statoil-macken med tjutande billarm som inte gick att stänga av) droppade det in ett sms från chefen. Summan av kardemumman var nämligen att fröken Bromèe hade gått upp i topp och vunnit kvällens tävling, och förutom den eviga äran (som, om jag ska erkänna, nästan väger tyngre) kommer det alltså även att trilla in lite extra pengar på min lönespecifikation. Jag är jäkligt nöjd.

Gårdagens upplaga av melodifestivalen bjöd, minst sagt, på både det ena och det andra. När resultatet skulle offentliggöras framåt 21.30 var det i form av en helt okej Sanna Nielsen och med två mer än okej Rongedalbröder. Jag var euforisk i tv-soffan, inte särskilt mycket för att jag tyckte att det var några större låtar som klarade sig vidare, utan desto mer för att det var så rätt att Carola fick sig en ordentlig käftsmäll. Det var riktigt skrattretande hur tydligt hon visade sin besvikelse, och det var med närmast lycka som jag betraktade hur hon brutalt puttades ner från sin piedestal. Ur den synvinkeln var de två rödklädda kostymnissarna det bästa som kunde hända.

Vad som däremot blev en besvikelse var att Lasse Lindh inte kom längre än vad han gjorde. Jag antar att det helt enkelt inte är särskilt många som vet vem killen är, för när min mor å det bestämdaste hävdade att hon aldrig hade hört hans namn var det ett chockerande budskap som adresserades tillbaka till mitt hjärnkontor. Satan, vad ont det gör.

Kvällens bottenskrap var utan tvekan balkanmusikanterna med "Kebabpizzan", och när de gick vidare till andra omgången (framför Lasse Lindh!) så fattade jag faktiskt ingenting. Att Kebabpizzan överhuvudtaget kunde komma med som ett bidrag ter sig helt obegripligt i mina öron, och även om trumslagaren slog så hårt att trumman gick i kras så blev resultatet bara pinsamt och patetiskt. Jag mådde faktiskt riktigt dåligt.

Vad jag däremot kom på mig själv med var att jag fattade tycke för Borka-Borka-låten. Den där öststatsinspirerade slagdängan med Britney-kopian och kosackdansarna i röda trikåer. Den må ha kommit sist i Västerås, men ju mer jag lyssnade desto mer kom jag på mig själv med att sitta och digga med i den dansanta rytmen. I finalen i Serbien hade den kanske varit internationellt gångbar, om inte annat.

Kvällens bästa, näst efter "fiaskot" signerat Carola, var återigen Björn Gustafsson i pausen. Jisses mannen, vart har du varit hela mitt liv?

Dagen som genom hela min livstid varit synonym med nervositet var plötsligt kommen. Det var dags för första lektionen på körskolan, och darrandes som ett asplöv hoppade jag in i förarsätet och började gasa iväg vid Eslövs industriområde. 40 minuter senare hade jag lyckats med allt det där som jag, tack vare min självinsikt, tidigare hade varnat min körskolelärare för, och det var med en lättnadens suck som jag insåg att vi båda hade klarat oss tillbaka helskinnade och vid liv. Själva körlektionen minns jag, så här i efterhand, mest som ett dimmigt töcken av stopp där jag inte skulle stanna och av generande motorstopp på grund av min bristfälliga kunskap om kopplingens tillämpning. Det ska bli intressant att se hur många lektioner jag kommer behöva ta.

Då jag något lugnare anlände till Lund bar det iväg på datorjakt tillsammans med Sandra och Anders. Vi letade igenom både Mediamarkt, JME, Siba och Elgiganten, och även om min jakt på en laptop inte fick något egentligt resultat så satte jag i alla fall upp kriterier som min blivande måste uppfylla. Jag som fram till nu inte hade den blekaste om innebörden av ram-minne och annat tekniskt blev ytterst bildad och insatt, och med kriterierna i min hand är jag nu redo att börja leta ordentligt.
Turen till Nova kom också att resultera i slutspurtsrea på Gina med mitt fynd för ynka 29 (!) kronor. Jag är helt klart nöjd.

Stora delar av dagens vakna tid har ägnats åt att feng shuia min blogg. Ibland krävs det liksom förändring, och när jag väl tar mig tid och lägger ner tillräckligt med tålamod så brukar det faktiskt funka ganska bra.
Från bloggen och vidare till rummet - energin ska flyttas vidare!

Efter återbesöket på sjukhuset fastställdes följande

• från och med idag och en vecka framåt är jag ordinerad en penicillinkur som innebär att jag tre gånger om dagen ska svälja flera centimeterlånga kapslar, lite av ett impossible mission med tanke på att jag knappt kan svälja alvedon
• med undantag för min beviljade despans att åka inom filosofin på fredag kommer min sjukskrivning att vara längre än beräknat. Hade det inte varit för att jag börjar bli sinnessjukt rastlös och att jag riskerar att halka efter ordentligt i skolan så hade jag mer än gärna hållt med om att det faktiskt är rätt skönt att bara vara hemma och ja, liksom bara vara
• med tanke på ovan nämnda faktor så kommer jag ha ännu en vecka framöver då jag helhjärtat kan gå in för att läsa allt som står att finnas om kändisskvaller och annat lättvindigt. Faktum är att jag redan nu börjar känna mig psykiskt närvarande vid modeveckan i New York (är det skäl nog att uppdatera min Where-I've-been på Facebook?)

Hade jag fått önska hade det varit att all smärta från örat bara kunde försvinna. Inatt gjorde det mer ont än någonsin, och mycket därför låg jag och plågades fram till halv fem-tiden innan jag långt om länge kunde få en blund i ögonen. Faktiskt så såg jag för min inre syn hur jag skulle bli tvungen att åka in till akuten genom den stormiga ovädersnatten, för faktum var att jag kände det som om jag inte själv klarade av att stå ut med smärtan. Det kändes seriöst som om sjukhusets professionella kunskap var det enda som skulle kunna få mig att känna trygghet, för emellanåt kändes det precis som om örat höll på att explodera av ökande sprängmedel.
Nästa natt är inget jag ser fram emot, så låt dygnets ljusa timmar passera med en snigels hastighet. Amen.