Sug på den, Carola!
Gårdagens upplaga av melodifestivalen bjöd, minst sagt, på både det ena och det andra. När resultatet skulle offentliggöras framåt 21.30 var det i form av en helt okej Sanna Nielsen och med två mer än okej Rongedalbröder. Jag var euforisk i tv-soffan, inte särskilt mycket för att jag tyckte att det var några större låtar som klarade sig vidare, utan desto mer för att det var så rätt att Carola fick sig en ordentlig käftsmäll. Det var riktigt skrattretande hur tydligt hon visade sin besvikelse, och det var med närmast lycka som jag betraktade hur hon brutalt puttades ner från sin piedestal. Ur den synvinkeln var de två rödklädda kostymnissarna det bästa som kunde hända.
Vad som däremot blev en besvikelse var att Lasse Lindh inte kom längre än vad han gjorde. Jag antar att det helt enkelt inte är särskilt många som vet vem killen är, för när min mor å det bestämdaste hävdade att hon aldrig hade hört hans namn var det ett chockerande budskap som adresserades tillbaka till mitt hjärnkontor. Satan, vad ont det gör.
Kvällens bottenskrap var utan tvekan balkanmusikanterna med "Kebabpizzan", och när de gick vidare till andra omgången (framför Lasse Lindh!) så fattade jag faktiskt ingenting. Att Kebabpizzan överhuvudtaget kunde komma med som ett bidrag ter sig helt obegripligt i mina öron, och även om trumslagaren slog så hårt att trumman gick i kras så blev resultatet bara pinsamt och patetiskt. Jag mådde faktiskt riktigt dåligt.
Vad jag däremot kom på mig själv med var att jag fattade tycke för Borka-Borka-låten. Den där öststatsinspirerade slagdängan med Britney-kopian och kosackdansarna i röda trikåer. Den må ha kommit sist i Västerås, men ju mer jag lyssnade desto mer kom jag på mig själv med att sitta och digga med i den dansanta rytmen. I finalen i Serbien hade den kanske varit internationellt gångbar, om inte annat.
Kvällens bästa, näst efter "fiaskot" signerat Carola, var återigen Björn Gustafsson i pausen. Jisses mannen, vart har du varit hela mitt liv?
HELT RÄTT åt Carola!