Tilltagande vuxenpoäng
I detta nu tillbringar jag mina sista timmar och min sista natt som harlösabo. Imorgon går flyttlasset med destination Ulrikedal i Lund, och det ska bli så jäkla roligt!
Jag har viljat flytta hemifrån nu sedan ett bra tag tillbaka - att äntligen få ha något eget, att få prova sina vingar och bli självständig. Dagen idag har stavats shopping på Ikea, och nu är jag mer redo än någonsin att ge mig av mot första egna lyan. Hejdå Harlösa - hej, hej Lund!
Jag har viljat flytta hemifrån nu sedan ett bra tag tillbaka - att äntligen få ha något eget, att få prova sina vingar och bli självständig. Dagen idag har stavats shopping på Ikea, och nu är jag mer redo än någonsin att ge mig av mot första egna lyan. Hejdå Harlösa - hej, hej Lund!
Tillbaks i hetluften
Då har man svensk mark under fötterna igen, jag tampas fortfarande med tangenterna och glömmer bort att det finns å, ä och ö - och jag har haft en oförglömlig resa!
En närmare redogörelse (plus en massa bildbevis!) kommer att dyka upp i dagarna. Nu är jag mest lycklig och glad över att vara hemma hos Björn igen. Jag har saknat honom alldeles galet mycket, och det är fullkomligt underbart att vara hos honom igen.
En närmare redogörelse (plus en massa bildbevis!) kommer att dyka upp i dagarna. Nu är jag mest lycklig och glad över att vara hemma hos Björn igen. Jag har saknat honom alldeles galet mycket, och det är fullkomligt underbart att vara hos honom igen.
Hejdå Sverige!
Mina sista dagar i Sverige (för vad som i alla fall kommer att bli ett litet tag) har spenderats med både nära och kära. I fredags firade jag och Björn två månader, och det var en underbar kväll med hemlagad lasagne och Änglar och demoner. De här två månaderna har varit alldeles, alldeles underbara, och jag ser fram emot med många fler med dig.
Gårdagen igår tillbringades med släkten hemma hos Lars i Staffanstorp. Trots ett inledande regn(o)väder lyckades solen spricka fram framåt kvällen och det kom att bli en inledning på sommaren med grillat och andra trevligheter. Vi satt även och pratade en hel del om Annelie och den saknad vi alla bär inom oss. Det går inte en dag utan att man tänker på henne och den allt för korta tiden hon fick här ibland oss, och jag saknar henne väldigt mycket. Jag tror aldrig man kommer bli kvitt den tomhet som gnager inom en, men förhoppningsvis finns hon på en plats där vi en dag kommer träffas sen igen.
Idag är alltså dagen för de sista förberedelserna inför morgondagens resa. Klockan sju imorgonbitti beger vi oss av mot Kastrup där vi sedan, förväntansfulla och uppspelta, kommer hoppa på flyget som ska ta oss söderut. Det kommer ske en mellanlandning i Budapest, det kommer att höras höga och livliga tösaskrik och det kommer sedan landas klart i Prishtina. Under två veckors tid blir vi balkanbor och kringresande i Albanien och Kosovo, och det kommer med allra största sannolikhet att bli en resa som vi sent kommer att glömma. Bloggen kommer därför bytas ut till förmån för Resdagboken, så ni som känner på er att ni ännu inte finns med i mejllistan (men som självklart gärna vill det!) kan enkelt klicka in på länken och lägga till er själva. Alltså, tillökning i e-postlistan och sen så är det kirrat. Det är där det kommer hända de närmaste två veckorna, så missa inte!
Gårdagen igår tillbringades med släkten hemma hos Lars i Staffanstorp. Trots ett inledande regn(o)väder lyckades solen spricka fram framåt kvällen och det kom att bli en inledning på sommaren med grillat och andra trevligheter. Vi satt även och pratade en hel del om Annelie och den saknad vi alla bär inom oss. Det går inte en dag utan att man tänker på henne och den allt för korta tiden hon fick här ibland oss, och jag saknar henne väldigt mycket. Jag tror aldrig man kommer bli kvitt den tomhet som gnager inom en, men förhoppningsvis finns hon på en plats där vi en dag kommer träffas sen igen.
Idag är alltså dagen för de sista förberedelserna inför morgondagens resa. Klockan sju imorgonbitti beger vi oss av mot Kastrup där vi sedan, förväntansfulla och uppspelta, kommer hoppa på flyget som ska ta oss söderut. Det kommer ske en mellanlandning i Budapest, det kommer att höras höga och livliga tösaskrik och det kommer sedan landas klart i Prishtina. Under två veckors tid blir vi balkanbor och kringresande i Albanien och Kosovo, och det kommer med allra största sannolikhet att bli en resa som vi sent kommer att glömma. Bloggen kommer därför bytas ut till förmån för Resdagboken, så ni som känner på er att ni ännu inte finns med i mejllistan (men som självklart gärna vill det!) kan enkelt klicka in på länken och lägga till er själva. Alltså, tillökning i e-postlistan och sen så är det kirrat. Det är där det kommer hända de närmaste två veckorna, så missa inte!
You've got magic inside your fingertips
Att vakna upp vid sidan om den människa som får ens hjärta att slå volter - ja, finns det egentligen något finare än det? Jag tror nog att det är bland det bästa som finns. Jag är faktiskt väldigt säker.
Var uppe och gjorde frukost till Björn innan han begav sig av till skolan nu imorse. Eftersom att jag är ledig så tyckte jag att han kunde få snooza några extra par minuter, och som den omtänksamma flickvän jag är så serverade jag nybryggt kaffe och mackor (med pålägg!) tillsammans med den rykande färska morgontidningen. Hoppas att du får en fortsatt härlig dag, min sötnos!
Alldeles strax ska jag bege mig in till stan och fixa ett par ärenden. Klockan tolv idag ska kontraktet på lägenheten skrivas under, och sen så är det inte lång tid kvar förrän jag kan titulera mig som lundabo. Förutom detta tänkte jag ta en sväng förbi Bubbel o Bus och hälsa på kusinen, framåt eftermiddan blir det socialiserande med Jönne och senare ikväll blir det besök hos Marina i hennes nya lägenhet. Dessutom kommer det hem fyra gyllenbruna Turkietresenärer framåt midnatt sen i afton, så det finns ingen hejd på den sociala stimulansen denna onsdag. Ska bli trevligt att få hem dom, för snart så packar även jag min väska och drar söderut!
Var uppe och gjorde frukost till Björn innan han begav sig av till skolan nu imorse. Eftersom att jag är ledig så tyckte jag att han kunde få snooza några extra par minuter, och som den omtänksamma flickvän jag är så serverade jag nybryggt kaffe och mackor (med pålägg!) tillsammans med den rykande färska morgontidningen. Hoppas att du får en fortsatt härlig dag, min sötnos!
Alldeles strax ska jag bege mig in till stan och fixa ett par ärenden. Klockan tolv idag ska kontraktet på lägenheten skrivas under, och sen så är det inte lång tid kvar förrän jag kan titulera mig som lundabo. Förutom detta tänkte jag ta en sväng förbi Bubbel o Bus och hälsa på kusinen, framåt eftermiddan blir det socialiserande med Jönne och senare ikväll blir det besök hos Marina i hennes nya lägenhet. Dessutom kommer det hem fyra gyllenbruna Turkietresenärer framåt midnatt sen i afton, så det finns ingen hejd på den sociala stimulansen denna onsdag. Ska bli trevligt att få hem dom, för snart så packar även jag min väska och drar söderut!
Känn ingen sorg för mig Göteborg
Helgen i Göteborg var himla trevlig och nu är man tillbaks på hemmaplan igen. Vår lördagkväll i storstan stavades fest hos Emmis kompis Bella, och efter att vi genomfört alltifrån bergsbestigningar med inslagna GB-gubbar till omvända charader vände vi hemåt i natten och bestämde oss för att avsluta kvällen framför 27 dresses. Jag tror att vi höll oss vakna ungefär en sju minuter innan vi en efter en föll i dvala, och när vi sömndrucket slog upp våra ögon framåt morgonkvisten insåg vi också att vi sovit natten igenom där i soffan.
Eftersom större delen av lördagen hade varit lugn och sömnig bestämde vi oss för att söndagen skulle bli det totala omvända med hög effektivitet. Sagt och gjort så steg vi upp från soffan och såg till att följa det uppsatta schemat till både punkt och pricka. En fix idé hade nämligen slagit oss och vi var fast beslutna om att fira valdagen ordentligt - och vart gör man väl det bättre än på Naturhistoriska genom att kolla blåvalen? Det var inte utan att vi kände oss sjukligt kulturella, och efter att vi bekantat oss med valen (som var något av en besvikelse som inte alls infriade våra höga förhoppningar) och efter att vi blivit ordentligt uppjagade av de uppstoppade aporna, så styrde vi stegen bort mot Nordstan. Tur var det väl att jag insisterat på att ta med mig min enorma väska, för pengarna spenderades och shoppingkassarna blev ganska många. Jag var helt klart nöjd!
Nu är jag alltså åter hemma i Harlösa igen och jag har unnat mig en riktig egokväll med harmoniserande bubbelbad. Att inleda en vecka med riktig vardagslyx är nåt man borde göra oftare, och i detta nu ska jag återgå till tvn, kaffet och SATC-boxen.
Eftersom större delen av lördagen hade varit lugn och sömnig bestämde vi oss för att söndagen skulle bli det totala omvända med hög effektivitet. Sagt och gjort så steg vi upp från soffan och såg till att följa det uppsatta schemat till både punkt och pricka. En fix idé hade nämligen slagit oss och vi var fast beslutna om att fira valdagen ordentligt - och vart gör man väl det bättre än på Naturhistoriska genom att kolla blåvalen? Det var inte utan att vi kände oss sjukligt kulturella, och efter att vi bekantat oss med valen (som var något av en besvikelse som inte alls infriade våra höga förhoppningar) och efter att vi blivit ordentligt uppjagade av de uppstoppade aporna, så styrde vi stegen bort mot Nordstan. Tur var det väl att jag insisterat på att ta med mig min enorma väska, för pengarna spenderades och shoppingkassarna blev ganska många. Jag var helt klart nöjd!
Nu är jag alltså åter hemma i Harlösa igen och jag har unnat mig en riktig egokväll med harmoniserande bubbelbad. Att inleda en vecka med riktig vardagslyx är nåt man borde göra oftare, och i detta nu ska jag återgå till tvn, kaffet och SATC-boxen.
Gbg it is
Direktrapport från Göteborg och läget är rätt sömnigt. För ett tag sedan vaknade både jag och Emmi upp från en långdragen powernap av en ilsken säckpipa som spelade på tvn, så nu jäklar är det taggat inför kvällen! Spotify dånar ur högtalarna, fröken Dahlqvist har slagit in GB-mannen i presentpapper och sen så är det middag. Kvällen stavas sedan fest och dans - det är så man gör i Göteborg!
Plötsligt vet jag vad jag inte borde gjort
Alldeles nyss lyckades jag sätta mig i klistret rätt ordentligt. Inför den stundande Göteborgstrippen insåg jag plötsligt att husets alla väskor var bortresta till Turkiet, och för att söka rätt på en passande bag beslutade jag mig för att ta en koll på vinden. Som ni säkert redan känner till är huset tomt på såväl föräldrar som syster, och som familjens enda hemmavarande är det ju därför upp till mig att hålla Bromèefanan högt i vädret. Det är också ett ypperligt tillfälle att göra sådant som man aldrig borde göra annars, och som man (med facit i hand) aldrig borde göra om igen. Detta vågspel stavades alltså de beslutsamma stegen upp mot vinden.
Efter en grundlig genomsökning (och med ficklampan i högsta hugg!) var väskan funnen och jag klättrade nöjt tillbaka nerför trappan. Ungefär samtidigt blev jag också varse om att vindstrappan inte gick att få upp.
Med mina ynka 1,60 gjorde jag allt som stod i min makt för att knuffa trappan upp igen. Det provades allt - jag sprang iväg och hämtade stolar, jag klättrade från stolen bort till bänken, jag ställde mig på tå och jag svor så högt jag kunde. Såväl frustration som desperation tilltog drastiskt, och till min stora förtret hände det inte särskilt mycket mer än att jag fick trappan rakt i skallen. Med ett krampaktigt grepp (och fortfarande uppflugen på bänken) var jag fast i en mardrömslik tillvaro och det återstod inget annat än att lirka sig loss ur greppet, att återigen få trappan ner i skallen och att med mjölksyrearmar sträcka sig bort mot telefonen. Assistansen är nu tillkallad och Månsson är på väg. Trappan, den är alltså fortfarande nere.
Det här är en sådan grej som mina föräldrar aldrig nånsin bör få reda på.
Efter en grundlig genomsökning (och med ficklampan i högsta hugg!) var väskan funnen och jag klättrade nöjt tillbaka nerför trappan. Ungefär samtidigt blev jag också varse om att vindstrappan inte gick att få upp.
Med mina ynka 1,60 gjorde jag allt som stod i min makt för att knuffa trappan upp igen. Det provades allt - jag sprang iväg och hämtade stolar, jag klättrade från stolen bort till bänken, jag ställde mig på tå och jag svor så högt jag kunde. Såväl frustration som desperation tilltog drastiskt, och till min stora förtret hände det inte särskilt mycket mer än att jag fick trappan rakt i skallen. Med ett krampaktigt grepp (och fortfarande uppflugen på bänken) var jag fast i en mardrömslik tillvaro och det återstod inget annat än att lirka sig loss ur greppet, att återigen få trappan ner i skallen och att med mjölksyrearmar sträcka sig bort mot telefonen. Assistansen är nu tillkallad och Månsson är på väg. Trappan, den är alltså fortfarande nere.
Det här är en sådan grej som mina föräldrar aldrig nånsin bör få reda på.
Fraser vi önskar att vi hört för sista gången
Vilken färg finns det på slushen?!
Tja, om du menar den där blåa, röda och bruna som du pekar på, så är svaret ganska givet. Blå och röd och brun.
Vad är det för fisk i den där sillaburgaren?
I sillaburgaren? Menar du sillaburgaren?
Om man ska ha kulglass, måste man då ta tre kulor?
Ja tyvärr. Vår skopglass är konstruerad så att man faktiskt måste ta tre,
det är klart vi kan försöka fixa bara en eller två, men jag kan inte lova något
- ...vill du ha din glass i strut eller bägare?
- NEJ! Alltså, jag vill ha den i rån!
- Ja, strut då alltså ;)
- Nej, jag ångrade mig förresten! Jag tar den i våffla!
Du, jag har en fråga till! Vad är det i sillaburgaren? Det är inte sill, va?!
Begåvad gissning, hörrudu!
Tja, om du menar den där blåa, röda och bruna som du pekar på, så är svaret ganska givet. Blå och röd och brun.
Vad är det för fisk i den där sillaburgaren?
I sillaburgaren? Menar du sillaburgaren?
Om man ska ha kulglass, måste man då ta tre kulor?
Ja tyvärr. Vår skopglass är konstruerad så att man faktiskt måste ta tre,
det är klart vi kan försöka fixa bara en eller två, men jag kan inte lova något
- ...vill du ha din glass i strut eller bägare?
- NEJ! Alltså, jag vill ha den i rån!
- Ja, strut då alltså ;)
- Nej, jag ångrade mig förresten! Jag tar den i våffla!
Du, jag har en fråga till! Vad är det i sillaburgaren? Det är inte sill, va?!
Begåvad gissning, hörrudu!
These photographs
Idag har det vart en härlig dag. Jag har avverkat min sista dag på kursen och därmed gått på sommarlov, jag har flanerat runt ett tag på stan och snackat skit med Sanna, jag har tagit årets första dopp tillsammans med Björn och dessutom har vi fotograferats av duktiga Jenny. Bilderna blev riktigt, riktigt bra och jag blir alldeles varm inombords bara av att titta på dom. Kika in och kolla på dom, vet ja'!
Stadsbo nästa
För nu har man fixat lägenhet och det blir flytt till Lund i juli - jiihaaa!