På språngmarsch genom Malmö
Ett tag därefter hade folkets uppmärksamhet lyckligtvis återgått till det primära och det blev genomgångar och information om de olika uppdragsposterna. Ska bli riktigt roligt när Malmö Youth Games drar igång i sommar, och jag hoppas verkligen på att jag ska lyckas schemasnickra så pass bra att allt ska lyckas klaffa. Det kommer nämligen bli många järn i elden nu i sommar, så här gäller det att ha framförhållning. Mycket därför är stora delar av min sommar redan spikad och planerad, men många bollar i luften är sånt som gillas skarpt.
Var dessutom riktigt kul att träffa Denise igen, har inte träffat henne sedan EM, och det var verkligen ett tag sedan.
Framåt niotiden promenixade vi bort mot hållplatsen för att ta bussen hemåt, och efter att vi något hastigt och lustigt blivit häftigt medvetna om att bussen var på väg att köra genomförde vi en imponerande språngmarsch bort mot kuren. Ivrigt påhejade av busschauffören genom fönsterrutan pinnade vi på i 190, och när vi med andan i halsen kastade oss in genom dörrarna bjöds vi på idel imponerande kommentarer av chauffören. Det ska två handbollsspelare till att klara ett sånt lopp!
Heja Malmö Youth Games!
MYG
Kvällens roligaste var nog ändå när Stefan, för att försäkra sig om att jag hade allt klart för mig i huvudet, bad mig nämna skillnaden mellan innebandyn och de andra sporterna i turneringen, vartefter jag tvärsäkert hävdade att distinktionen i fråga inte kunde vara något annat än att denna sporten, till skillnad från de andra, spelades med klubba. Det förflöt därefter någon sekund av tystnad, vartefter Stefan försiktigt inflikade att skillnaden i fråga handlade om åldersklasser, och inte alls nånting om hjälpmedel. Därefter utbröt ett massivt asgarv i lokalen. Linda hade gjort det igen!
Malmö Indoor Gala
Sen så var det ju Carolina Klüft. Jösses, vad jag gillar den tjejen! Härligare personlighet får man leta efter. Hon är verkligen en förebild för hela idrotts-Sverige. Att folk klagar på att hon övergav sjukampen för att satsa vidare på längdhoppet och att hon, som det hette, "gav bort" en OS-medalj kan jag inte förstå. Det är väl klart att hon vill satsa vidare för att utvecklas inom idrotten, om man inte känner sig motiverad och inte längre ser utvecklingsmöjligheter inom det man håller på med hade man klart gjort likadant.
Kvällens kommentar var alltså inte helt oväntat signerad just Carolina.
Till alla barn där ute: det är helt okej att komma sist, det säger Carolina Klüft!
Ett föredöme av rang, den där Klüftan!
Friidrott för hela slanten
Våra största dragplåster är förstås Linus Thörnblad och Blanka Vlasic. Kommer nog bli en stjärnspäckad kväll, uppdatering och bilder kommer sen!
Tisdag
Kände däremot av knäet som inte riktigt har varit som det ska sedan Twister-spelandet hos Månsson, men ont eller inte - ikväll blir det handboll igen, och jag är pepp som satan!
Svensk framgångs förebild
Personligen tycker jag att galans mest inspirerande pris för hela vår befolkning hör till Årets ledare/tränare, och när det i år gick till Anders Pärsson hamnade det även detta året i rätta händer. Sveriges ideella ledare och tränare borde lyftas fram mer - de senaste åren har jag allt mer insett vilka uppoffringar de gör för oss inom idrotten, hur mycket tid de lägger ner och hur sällan vi faktiskt visar den uppskattning som de verkligen förtjänar.
Att satsa mer på att rekrytera och utbilda ledare är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat sedan Fight-utbildningen inom SkHF, och det är positivt och inspirerande att se när grunden till våra svenska framgångar verkligen belönas.
Vad som (för att helt utan förvarning övergå till ett annat ämne) är nämnvärt skrattretande och aningen frustrerande för tillfället är att jag när jag väl aspirerar om ett eventuellt kvälls- och helgjobb naturligtvis lyckas missa deras samtal, och imorgon kommer jag därför att satsa på att inte gå längre än en halv arms avstånd från min mobil. Jag tror till och med att jag ska vara så pass affärsmässig och professionell att jag ska be mina lärare att ha överseende eftersom "det kan komma ett samtal som det är av största vikt att jag verkligen besvarar".
Fram tills dess ska jag satsa på att gå och sova. G'night.
Månadens sportkrönika
Den 4 december år 2007 inträffade det något historiskt inom svensk idrott. Idag blev nämligen Anja Pärsson den förste någonsin att vinna bragdguldet för andra året i rad. Även om Björn Borg, Stenmark och J.O Waldner även dom kan sälla sig till "två-medaljsskaran" så kan dom ändå inte mäta sig med Pärsson - på det här sättet har Anja visat prov på att tjejer verkligen kan och att girlpower är ett begrepp som sträcker sig långt mycket längre än kryddpoptjejernas ledord under 90-talets andra hälft.
För att raskt övergå till mitt hjärtas sanna kärlek gör vi bäst i att bege oss till planen där termer som stürmer, gurkburk och Linells Lakejer är mer regler än undantag. För närvarande bedöms nämligen de svenska damerna, det leende landslaget, ha en "drömchans" att kunna ta sig till OS-kval utan att ens behöva spela. Det hela hänger ju som bekant på Rysslands, Tysklands, Frankrikes och Ungerns framfart under pågående VM. Förutom att mitt indiehjärta slår och slår och slår, så klappar det även varmt för den blågula fanan. Det hade varit riktigt kul att kunna heja på i slutet av mars.
I skrivandets stund är det väl ingen som kunnat undgå dramatiken och rubrikerna kring Ljubomir Vranjes. Nu står det klart att det inte blir något EM för hans del, men även om det känns tråkigt att inte kunna se fram emot några otroligt skickliga och till synes omöjliga mål från dennes sida så måste jag ändå säga att jag förstår beslutet helt till fullo. Tills vidare kan jag bara hoppas att han snart kommer att återhämta sig, och att min flygande köttbullsfavorit snart är tillbaka på planen igen.
Laufen - schnell, schnell!
Det är antagligen så det är, en del dagar går (nästan) allting ens väg precis som man har tänkt sig. Och med tanke på mina överstressade veckor på sistone, så var dagen idag en välkommen sådan.
Jag gjorde det. Jag lyckades. Jag sprang och förbättrade min tid på 5:an med inte mindre än 2 minuter!
Minuterna ute i löparspåret dominerades av idel pushande tankar om betyget, och någonstans långt där inne i huvudet hörde jag tränarens förmaningar "vi springer tills vi spyr". Jag sprang för ett MVG, något annat existerade inte. Med en välmixad spellista i iPoden och med välknutna skosnören gav jag järnet, och vid slutspurten på upploppet hörde jag det glädjande beskedet ropas ut. Det behövdes en minut. Det blev till och med två. Lycka!
Kan inte det här övertyga Christina, så vet jag inte vad som kan göra det.
En afton i svenska cupen
Ikväll gjorde vi nämligen en roadtrip till Ängelholm för att kolla matchen med IFK Göteborg, vilket måste summeras som en högst gemytlig tillställning. Det strålande vårvädret var på topp, och efter avgörandet på straffar slutade det med seger för blåvitt.
Dessutom finns det bildbevis. Jag har huligan-potential.
