Lite guldkant på tillvaron
Prat i kvadrat
Ända sedan jag köpte det (och ja, det var på Ullared!) i förra veckan så har jag och Björn haft ett rafflande maraton där våra kunskaper har satts på prov. Numera så leder jag med 4-1, och det verkar som min pojkvän börjar visa lite avundsjuka vibbar. Trots det gör han det bästa av situationen och kommer upp med egna resmål i form av Korsien (?) som enligt honom är resmålet för Marco Polos hemvist. Jag tillåter mig själv att vara något skeptisk.
Qube får dessutom ett extra plus för sin design av spelet - en kvadratisk liten kub i svartaste svart och som liksom blir en del av inredningen här i mina tjugofem kvadrat. Bara en sån sak.
Artes, scientia, veritas
Våra nya kulturella jag kommer att öppna upp en mängd nya dörrar. Det kommer att göra oss bildade och samhällsengagerade, och på vår pågående språngbräda till vuxenlivet kommer vi hädanefter att snappa upp en mängd nyttiga kunskaper.
Ivriga och entusiastiska började vi genast att skriva ner en lista över framtida åtaganden. Brainstormingen var i full gång och vår första programpunkt kom att skrivas upp i form av Tekniska museet i Malmö. Där har vi ju varit förr, så för att acklimatisera oss i lagom takt passar det utmärkt som uppvärmning i bekanta miljöer.
Efter tankarna om allmänbildande museum gick det utav bara farten. Plötsligt hade vi skrivit ner alltifrån teatrar, musikaler, dansuppvisningar, operor och tv-inspelningar till det något oväntade ämnet i form av rättegångar. Kultur som kultur tänkte vi, och för mycket kan ju knappast skada.
Efter att vi entusiastiskt diskuterat huruvida vårt nya kulturliv skulle innehålla litteratur i form av de klassiska verken började både Ida och Nadja att rikta kritiska och påtagligt skeptiska blickar mot vårt håll, men av ren principövertygelse har vi gett oss fan på att genomföra våra visioner. Kanske till och med nästa helg i form av Faust i Malmö.
Sankta Lucia
Kvällens föreställning i form av Zorba på Malmö Opera inleddes precis så anmärkningsvärt som det bara var möjligt. Tidsoptimister som vi är var vi naturligtvis på tok för sent ute, och samlingstiden 18.40 var bara att glömma. I all hast kastade vi oss in i bussen mot Triangeln, vartefter vi utförde en hastig språngmarsch i riktning mot operahuset för att därefter ställa till med en ordentlig scen borta vid trafikljuset. För vår inre syn kunde vi se diverse scenarion framför oss, och när vi som bäst började befara att föreställningen skulle vara igång samtidigt som vi skulle göra en utmärkande dunderentré valde vi att pinna på i en ytterligare växel. Med andan i halsen och med rosiga kinder störtade vi in genom dörrarna på operan, bara just för att
1) utbryta diverse komplikationer med foajepersonalen på grund av avsaknaden av våra biljetter
och 2) bli ordentligt uttittade av de ordentligt uppklädda pantertanterna
Knappt hann vi reagera förrän lärar-Marie kommer nedglidande för trappan som en annan galapremiärs-wannabe, och då hon med våra biljetter i högsta hugg gjorde det klart för oss att "det ju var roligt att vi alla hade lyckats komma hit innan det hela började".
Själva föreställningen var mer som en musikal än opera (inte för att jag är särskilt gammal i gamet, men medräknat West Side Story så var ju detta i alla fall mitt andra besök på Storan), och det var en schysst story som dock hade en aningen diffus innebörd vissa stunder. Summa summarum ett kul torsdagsnöje.
Nu är det bestämt dags att tänka på refrängen (hjälp, innefattar mitt vokabulär verkligen sådana uttryck?!), och det ska verkligen bli skönt att ta igen de senaste nätternas förlorade sömn. Imorgon betyder ledigt för SP3C, och det betyder också att jag kommer sova ut ordentligt och därmed kan unna mig ett OC-avsnitt innan det är dags att släcka ner. Imorgon publiceras den ocensurerade lussevaksrapporten, så häng på låset bäst ni kan så länge.