An apple a day...
Hur tänkte man här?
Det ligger ett ganska roligt hus precis intill gymmet vi tränar på. Det är väl inte huset i sig som är roligt förresten, mer själva läget. Allt sedan gymmet byggdes ut har det vandrat allt närmare husknuten, varför det numera ligger i direkt anslutning i trädgården.
Var ute på en promenad nyss och kunde helt enkelt inte låta bli att skratta lite för mig själv. Låt oss hoppas att där bor en singeltjej som kan glädjas åt direkt access till vältränade bringor och ett och annat sixpack!
Fotogeniskt?
Vi ser ut som två uteliggare.
Hur tänkte man här?
Best of Sunes sommar, del II
En HippHipp-kväll
Efter Malmö bar det in till Lund för att gå igenom butikspraktiskt med Linda och för att ta en kaffe med Björn. Efter att ha kysst min sötnos farväl bar det av mot Stadsteatern för att möta upp Charlotte och Jessica, och sedan var det HippHipp-kväll för fulla muggar. Galet skojigt var det allt, och vi ser så fram emot den nya säsongen som väntas komma nån gång nästa höst på tv. Nu har vi ju trots allt vart med och skrivit HippHipp, och det är ju inte alla som vart det. Charlotte fick dessutom utstå en hel del Stockholmsskämt och gliringar, och det var bra nära att protestflaggan började vifta till ett par av gångerna. Vi andra skrattade mest hysteriskt och fick kippa efter andan.
Efter HippHipp drog vi vidare på restaurang där det käkades sushi och pratades fram tills stället stängde. Det redogjordes detaljerat om kvalborg och om valborg, det skrattades högt åt dialektala skillnader, det skvallrades vilt om vem som hade ihop det med vem på Wermlands och det smiddes planer för vårt framtida studentliv. En mycket trevlig kväll i goda vänners sällskap - synd var det att Jeanette inte kunde hänka, men det får bli en annan dag.
Appropå en annan dag så är det det som det har blivit nu. Nu så ska det sovas!
Best of Sunes Sommar, del I
Länkat från Götet
Imorgon bär det av...
Idag har det vart föreläsning mellan åtta och tolv, därefter har jag fått en sjuklig förseningsbot på 94 riksdaler och sedan dess har jag bestämt mig för att aldrig mer sätta min fot på biblioteket. Och ja, det är Stadsbiblioteket i Lund vi pratar om. Jag skaffade lånekortet efter principen att jag skulle spara pengar, och det hela slutar med att jag blir i stort sett ruinerad. Det hade fan vart billigare att köpa bokhelvetet.
Imorgon är en dag vi längtat efter och jag och Joppe åker upp till Emmi i Göteborg. För bara några minuter sedan hade jag och Joppe en högst givande konversation på msn, och redan nu står det klart att det kommer bli en bussfärd att minnas. Själva biljettutskriften är numera (efter mycket om och men) avklarad, och även om biljetternas streckkod har lyckats dela upp sig på en mängd olika papper som gott och väl täcker utrymme för ett helt kompendium, så hoppas vi det ska gå vägen. Alternativa teorier (om något, mot förmodan, skulle gå i stöpet) har för säkerhetsskull ändå utformats:
Om du vänder till sidan tjugofyra, så ska Brumme göra en lyra, men om du kommer till trettiofem så får vi vända hem!
Dessutom har jag utlovat experthjälp som konsult i historia (efter att ha läst upp till historia c förväntar jag mig ha kvar en del i huvudet), och med inlärning genom underhållning och glada ramsor kommer det nog inte bli några större problem att slå sönder restiden.
När bönderna led, Gustav Vasa dit red,
Genom historien fick Gustav skida och Nils Dacke fick i skogen lida
Det är nog tur att ingen mer åker med oss. Med erfarenhet kan vi nämligen fastställa att en förenlig kombination av våra fantastiska förmågor kan bli för mycket för en del att tåla. Det är nog bäst att börja stretcha skrattmuskulaturen redan nu idag.
Heja Eslöv!
Efter att jag likt en vettvilling irrat runt efter busskuren till 33:an mötte jag upp med Helena och vi styrde kosan mot Ikea. En annalkande och tilltagande blodsockerdipp gjorde sig kort därefter påmind och det gjordes därför snabbt beslut om energiintag på restaurangen för att förbereda oss på den stundande storshoppingen. Det där sistnämnda gjorde sig dock aldrig gällande för egen del - mina enda inköp kom att bestå av två teklämmor á fem kronor styck, resten körde jag med fönstershopping.
Kvällen har sedan dess stavats Eslöv och Medborgarhuset i form av en storslagen kväll med Johan Glans. Det var EHF som stod som arrangörer av tillställningen, och förutom den brutalt rolige Glans bjöds det även på en lite annorlunda form av underhållning genom estraddebatten mellan politiker och kommunala höjdare. Eslövs egna ungdomsombud, tillika min trogna vapendragare, Arzana deltog i debatten och såg till att göra det med fanan högt. Tänk, Arzana, nu har du både minglat och stått på scen med kungen Johan Glans - vi har många profiler i kommunen att vara extra stolta över!
Förresten så har jag ett spännande projekt på gång och ska på anställningsintervju på måndag. Jag håller tummarna för fullt och lovar att hålla er upprättade. Hoppas verkligen att det går vägen!
Stand by me
Allt för underhållningen - detta bjuder vi på!
Exotiskt/erotiskt
Idag avverkades sista teorilektionen på körskolan, och från och med nu börjar det på riktigt. Jag och Linda kom fram till att det från och med nu bara blir värre och värre - nu börjar allvaret, men samtidigt ska det bli himla skönt att slippa dötiden varje torsdagseftermiddag. Sen hur det ska gå med själva teoriprovet, och kanske framförallt när det ska inträffa, står däremot skrivet i stjärnorna.
Torsdagar brukar, helt enligt traditionerna, innebära en av de mest utflippade dagarna på hela veckan i skolan, och för att vara traditionen trogen så var inte heller idag något undantag. Skämten fortsatte att dugga tätt om Arzana i solariet, vi blev hastigt och lustigt varse om morgondagens irländska afton, förvirrande baldejter krävde ständigt upprepning och i slutet av eftermiddagen socialiserades det med Emmi nere i källaren framför "Fråga Olle" och under ivriga diskussioner om grönt te och ingefäravatten. Hade det inte varit för IR-lektionen så skulle jag faktiskt kunna vänja mig vid torsdagar.
Dagens roligaste var nog ändå när jag kom hem tidigare ikväll efter att jag korsat land och rike runt med Skånes kollektivtrafik. Då väntade nämligen ett paket med posten, och efter en snabb överblick insåg jag att det var den där gratisskålen jag beställde för några veckor sedan. Paketets egentliga innehåll var min kära mor däremot alldeles ovetandes om, och innan jag hunnit reagera hade hon smugit sig in på mitt rum för ett omisskänligt förnuftig-mor-och-oförstående-dotter-samtal. Plötsligt föll bomben och hon gav uttryck för sina onda aningar.
- Du Linda, vad är det egentligen för paket som du har fått hem?
- Det är en sån gratisskål som man fick från det där Exotic Snacks, nog för att den såg finare ut på bilden, men den var ju i vilket fall gratis...
- Jaha, Exotic snacks! Jag blev alldeles chockad, jag trodde det stod Erotic Snacks!
Högst besynnerligt
I natt tog herr Blund med mig på en tumultartad resa till de något välbekanta byggnaderna på Öron- näs- och halskliniken i Lund. Kanske fungerade drömmen som ett slags mentalt förberedande inför den kommande operationen i januari, men med tanke på hur det hela vidareutvecklades kan jag ju knappast hoppas på detta. I vilket fall så började det hela med att jag inte ens hittade bort till avdelning 56, och då ska det tilläggas att jag i vanliga fall med allra största sannolikhet skulle kunna hitta dit även om jag hade förbundna ögon. De senaste åren har jag ju som bekant fått tillbringa åtskilliga stunder där borta. Efter en lång stunds letande och en stor portion förvirring hade jag på något vänster mirakulöst nog hittat bort till 56:an - BARA just för att inse att jag i och med detta blev placerad på britsen påväg mot operationsavdelningen iförd den obligatoriska och icke allt för attraktiva sjukhusklädnaden. Inte vet jag om det var denna förhållandevis skrämmande ritual som fick mig att fullständigt tappa omdömet, men plötsligt hade jag drabbats av akut förlust av allt som stavas självkänsla och kontroll. Vad jag kan minnas hade jag i alla fall inte fått något lugnande medel, men det är ju möjligt att även detta hade hunnit förtäras i allt ståhej kring den bristande lokaliseringsförmågan.
Liggandes nerbäddad (och aningen groggy) i sjukhussängen fick jag helt utan förvarning bevittna ett bekant ansikte en bit ifrån mitt uppfattande synfält. Även om jag mycket väl visste vem det var, så tog det mig ändå ett bra tag att verkligen koppla ihop alla delar i det så absurda sammanhanget. Efter en stund hade således ögonen hunnit ikapp och jag insåg vem det var som befann sig i sjukhussalen. Hör och häpna - det var IR-Pelle!
När man når den nivån då man börjar drömma om sina lärare är det verkligen skäl att börja oroa sig. Även om detta var högst ofrivilligt så kan jag ändå inte helt slå bort det. Någon myntade en gång uttrycket att "a dream is a wish your heart makes", och är det så det ligger till så vill jag inte vara med. Jag vägrar. Totalt.
Brumme for president?
Sent igårnatt fick jag ett ytterst underhållande fyllesamtal från en något överförfriskad Daniel Jönsson. Under detta meningsutbyte gjorde han klart för mig att det fanns tydliga paralleller mellan mitt alter ego och president Bush, men hur motiveringen till detta påhopp löd förstod jag inte riktigt sammanhanget i. Fast roligt var det.
Hört på djurparken
Följande episod är 100% autentisk och inträffade söndagen den 9 september 2007 då jag plötsligt möttes av en något förvirrad kund.
- Hej! Ursäkta, jag måste bara fråga - har ni nån telefon man kan låna här? Det är ganska pinsamt det hela, men jag har nämligen tappat bort min man...
- OJ! Ja jo, du kan få låna min mobil.
- Åh, tack så hemskt mycket ! Ja alltså, det är ju för löjligt allt det här egentligen...
- Ingen som helst fara, det är sånt som händer!
- Ojojoj... Nu är visst knapplåset i, eller vad det nu heter. Hur låser man upp?
- Sådär!
- Tack så jättemycket ! Men nej ! Det tutar upptaget - nu ringer han ju naturligtvis till min mobil som ligger ute i bilen. Ja herregud, det är ju typiskt !
- Haha, lite grann kanske. Men hur gick det till ; var det längesedan ni kom ifrån varandra?
- Ja, jag skulle tro att det är åtminstone en 20-25 minuter sen. Vi stod där uppe och kollade på lodjuren, och sen skulle jag läsa på den där informationstavlan. När jag då vände mig om efter ett tag igen, så var han plötsligt försvunnen...
- Aha, på så sätt! Ja, det är ju lätt att komma ifrån varandra, och här är ju ganska mycket folk idag.
- Ja... Nu har det tutat upptaget sju gånger. Men nu, nu går det fram signaler!
(kontakt med mannen, i telefonen sägs följande) : Åh, äntligen! Vart är du nånstans? JAHA! Men det förvånar mig inte ett dugg - där har jag ju bara varit och letat ungefär sju gånger redan! Stanna där du är!!
Och det bara fortsätter...
- Lite HALVTORRT VINnarbidrag kanske...
- Ja, det är så det SPRITter i kroppen!
- Men sen går du väl på (CARLS)BERGa också, va?
- Jo sant. Men delar ni inte ut några 23 CIDERs brev på posten?
- Sant, men ni kanske har (alko)hola istället för att gå på LÄSKtionerna?