Heal the world
Idag har jag varit hemifrån från sju till klockan sju. Nitton noll noll, alltså. Idag var det nämligen dags för den första "riktiga" jobbedagen, och efter gårdagens succé med Amelia blev jag vidarebefordrad och bokad att sälja för Livsenergi. Mina tidigare farhågor om griniga sjusovare på tidiga morgonkvisten skulle snabbt visa sig vara felaktiga, för jäklar vilken dag det blev!
Prenumeranterna hos Livsenergi visade sig vara ett par riktiga myskunder. Så gott som alla jag pratade med var väldigt harmoniska och följde gärna upp samtalet med ingående och djupa diskussioner, och det var inte utan att man drogs med i det andliga och blev riktigt spirituell. Faktum var att jag drogs med så pass mycket att jag extremt personligt samtalade om såväl lyckobringande amuletter som stärkande energihealing, och när jag satt där som bäst i de new age-inspirerade konversationerna kom jag på mig själv med att mer än gärna vilja dras med i det ockulta. Det kan ha varit min tidigare men påtagligt tillfälliga meditationsfas som bidrog till ett trovärdigt intryck, men när jag började strida för Tao Te Ching började jag själv märka att jag befann mig på djupt vatten.
Efter att jag jobbat klart och avrundat en ganska gemytlig förmiddag (förutom den sprudlande livsenergin så lärde jag känna ännu mer folk, jag började känna mig ännu lite mer inne i det hela och jag lyckades dessutom skämta med i fikarummet) så bar det av till Malmö med fröken Dahlqvist. Vi inledde det hela med att göra en storslagen entré genom att vara några mikrometer från att bli rammade av en bil på Ringvägen, och sedan styrde vi helt enkelt kosan bort mot Ikea. Väl där ägnade vi ett okänt antal minuter åt att leta efter en spegel, och efter att vi först hittat en spegel men nästan lika snabbt dissat den igen kunde vi i vilket fall som helst nöjda och belåtna lämna inrdeningsmeckat tillsammans med, för egen vinning, en lampa och klädgalgar. Bara ordet klädgalgar får mig att reagera på den ofrånkomliga färden mot vuxenlivets förpliktelser. Jisses, Amelia.
Prenumeranterna hos Livsenergi visade sig vara ett par riktiga myskunder. Så gott som alla jag pratade med var väldigt harmoniska och följde gärna upp samtalet med ingående och djupa diskussioner, och det var inte utan att man drogs med i det andliga och blev riktigt spirituell. Faktum var att jag drogs med så pass mycket att jag extremt personligt samtalade om såväl lyckobringande amuletter som stärkande energihealing, och när jag satt där som bäst i de new age-inspirerade konversationerna kom jag på mig själv med att mer än gärna vilja dras med i det ockulta. Det kan ha varit min tidigare men påtagligt tillfälliga meditationsfas som bidrog till ett trovärdigt intryck, men när jag började strida för Tao Te Ching började jag själv märka att jag befann mig på djupt vatten.
Efter att jag jobbat klart och avrundat en ganska gemytlig förmiddag (förutom den sprudlande livsenergin så lärde jag känna ännu mer folk, jag började känna mig ännu lite mer inne i det hela och jag lyckades dessutom skämta med i fikarummet) så bar det av till Malmö med fröken Dahlqvist. Vi inledde det hela med att göra en storslagen entré genom att vara några mikrometer från att bli rammade av en bil på Ringvägen, och sedan styrde vi helt enkelt kosan bort mot Ikea. Väl där ägnade vi ett okänt antal minuter åt att leta efter en spegel, och efter att vi först hittat en spegel men nästan lika snabbt dissat den igen kunde vi i vilket fall som helst nöjda och belåtna lämna inrdeningsmeckat tillsammans med, för egen vinning, en lampa och klädgalgar. Bara ordet klädgalgar får mig att reagera på den ofrånkomliga färden mot vuxenlivets förpliktelser. Jisses, Amelia.
Kommentarer
Trackback