I just called to say...
Mycket talar för att jag har gjort mitt på Online. I alla fall känns det så, och i alla fall för ett tag framöver. Trots att jag jobbade för Vi Föräldrar idag kändes det ändå ganska kass. Inte för att det gick dåligt eller så, för det gjorde det egentligen inte, utan mer för att det kändes tråkigt rakt igenom. För någon vecka sedan kom vi fram till att man genom detta jobbet blir en jävel på att låta så trevlig som möjligt samtidigt som man ser så uttråkad och inställsam ut som det bara går. Man kan ju bara bekräfta att det är precis så det är.
Suddiga planer
Ett säkert men skrämmande tecken på att man håller på att lämna de omdömeslösa ungdomsåren bakom sig är att min valborg kommer vara synnerligen nykter, tämligen lugn och på gränsen till obefintlig. På sin höjd kanske det blir en middagsdejt eller något sådant, men i övrigt blir det en lugn afton inom klara raka gränser. Tidigare i afton gjorde jag nämligen en heroisk insats och besvarade Thomas rop på hjälp genom att ta hans pass på djurparken på torsdag.
Imorgon blir det jobb på morgonpasset på Online, dagen följs upp med öronkliniken och träning och därefter är jag mer eller mindre öppen för förslag. Är det någon som har nåt tips; med glädje, hör av er!
Imorgon blir det jobb på morgonpasset på Online, dagen följs upp med öronkliniken och träning och därefter är jag mer eller mindre öppen för förslag. Är det någon som har nåt tips; med glädje, hör av er!
Studentklänningsångest
Samtidigt som veckan har inletts har halva veckan redan avverkats. Det är en härlig vecka vi har framför oss, och långhelgen som inleds redan på onsdag kommer väldigt välkommet och uppskattat.
Idag har det varit en riktigt bra dag. Solen har strålat och termometern har uppgått till närmare 23 grader. Efter att skoldagen avklarats stack jag, Ida, Nadja och Marina bort till Hälsostudion för att sola, och efter en 16 minuter i solariet hoppade jag på tåget in till Lund. Väl där gjorde jag en avstickare för att fixa mitt gymkort, och efter detta letade jag runt i hela stan på jakt efter en klänning till studenten. Paniken tilltog ytterligare då klänningen på MQ visade sig vara slut i hela Skåne, och just nu verkar det där med klänningen bli ett svårlöst dilemma.
Iförd solbrillor och med jackan över armen (och dessutom i sällskap med dagens fynd från Veromoda i form av den vita boleron) hoppade jag på 166:an och begav mig hemåt. Efter att jag slumrat till på bussen alldeles lagom för att hålla på att missa hållplatsen träffade jag Linda som jag sällskapade med på 157:an. Äntligen hemma blev det quornwok och hemskickade resedokument, och eftersom vi inte har några läxor som tynger mitt sinne inför morgondagen ska jag faktiskt gå och lägga mig tidigt idag. Det brukar bara förbli snack av det där när jag väl bestämt mig, men idag är det annorlunda och idag ska jag lyckas. Med tanke på att klockan redan är nio kanske jag bör skynda på med musiköverföringen från den gamla datorn till den nya. Det är i stunder som denna som jag hade behövt mitt försvunna USB-minne. Damn it.
Idag har det varit en riktigt bra dag. Solen har strålat och termometern har uppgått till närmare 23 grader. Efter att skoldagen avklarats stack jag, Ida, Nadja och Marina bort till Hälsostudion för att sola, och efter en 16 minuter i solariet hoppade jag på tåget in till Lund. Väl där gjorde jag en avstickare för att fixa mitt gymkort, och efter detta letade jag runt i hela stan på jakt efter en klänning till studenten. Paniken tilltog ytterligare då klänningen på MQ visade sig vara slut i hela Skåne, och just nu verkar det där med klänningen bli ett svårlöst dilemma.
Iförd solbrillor och med jackan över armen (och dessutom i sällskap med dagens fynd från Veromoda i form av den vita boleron) hoppade jag på 166:an och begav mig hemåt. Efter att jag slumrat till på bussen alldeles lagom för att hålla på att missa hållplatsen träffade jag Linda som jag sällskapade med på 157:an. Äntligen hemma blev det quornwok och hemskickade resedokument, och eftersom vi inte har några läxor som tynger mitt sinne inför morgondagen ska jag faktiskt gå och lägga mig tidigt idag. Det brukar bara förbli snack av det där när jag väl bestämt mig, men idag är det annorlunda och idag ska jag lyckas. Med tanke på att klockan redan är nio kanske jag bör skynda på med musiköverföringen från den gamla datorn till den nya. Det är i stunder som denna som jag hade behövt mitt försvunna USB-minne. Damn it.
Trevliga veckan
Ett hektiskt schema blir en usel blogg. På sistone har det varit många bollar i luften, men en lugn hemmakväll låter mig i alla fall uppdatera mina livsöden här i efterhand.
Torsdagen innebar en slutgiltig betalning och bokning av resan till Thailand. Då vi vandrade ut ifrån kontoret på Kilroy var det med steg av fullständig eufori och lycka, och både jag och min respartner var alldeles tagna av stundens faktiska faktum. Nu är det verkligen på riktigt, och då det började gå upp för oss att vi verkligen hade omsatt våra planer och visioner till handling blev vi alldeles galna och ville bara skrika. Vi tjoade och tjimmade om vart annat, och Stortorget förvandlades till en skådeplats för vilt kramkalas och storslagen glädje. Nu är det faktiskt kirrat, och den 28 september sätter vi oss på planet för att tas med mot vårt livs största äventyr. Större blir det knappast.
Fredagen inleddes med sjukanmälning till Berga för att istället jobba morgonpasset på Online (senare på kvällen fick jag en känga av Madde som tyckte att min "skolkning" var ett synnerligen exemplariskt fall av en oansvarig tonåring, men då jag förklarat för fröken BF att jag tagit detta initiativet som en form av egentillverkad APU blev hon faktiskt helt förstående). Dagen till ära blev jag stationerad på projektet med tidningen "Vi Föräldrar", och efter 23 ordrar och sälj på mer än vart tredje samtal fick jag en fantastisk bekräftelse på hur väl min röst lämpar sig för att verka förtroendeingivande och gå rakt in i svenska folkets hjärtan. Bättre morgon kunde jag inte haft.
Efter jobb blev det en snabb shoppingrunda (där jag överlycklig fyndade balskorna som jag nämnt i tidigare inlägg) innan det blev bussen bort mot Sandby och min klipptid. Jag och min frisör hade en väldigt trevlig pratstund om allt ifrån vänsterhänta till hur man bäst fördriver dötid ombord på ett flygplan, och då jag lämnade Håriskåpet var det med bortklippta hårtestar och nyfärgat hår. Jag blev faktiskt jäkligt nöjd.
Kvällen följdes upp tillsammans med Madde i Lund, och efter en trevlig middag på uteserveringen på Ebbas var det dags att promenixa bort till Mejeriet. Väl där var det spelning med Tomas Andersson Wij, och det blev en mysig kväll med schysst musik och stämningsfulla stearinljus. Dessutom blev vi störtkära i Jennie Abrahamsson som agerade förband till Tomas, och summa summarum blev det en himla trevlig kväll i den lundensiska kvällen.
Lördagen idag innebar en reträtt på Björnberget. Det känns sjukt att tiden ändån har gått så fort som den faktiskt har gjort, för även om det nu har gått nära 7 månader sen man sist bar Sodexho-tröjan och Sodexho-kepsen känns det nästan som det var igår.
Återkomsten innebar bekantskap med en hel del nya prylar. Försvunna och borta var både hallon- och mangosorbeten som var ersatta med alltifrån romrussin till apfelstrudel, och till allas våran lycka hade även Simpsonglassen kastats ut till förmån för fotbollsglass och lakritspuck.
Det var en ganska schysst dag som kom att innehålla det mesta, och när chefen lämnade tidigt var vi ganska skraja att vi skulle glömma något väldigt viktigt innan vi stängde. Nära var det att vi glömde sätta mjukglassmaskinen över till temperaturknappen, vilket sannerligen hade fått katastrofala följder då vi åter jobbar imorgon. Fram tills dess ska jag unna mig en trivsam hemmakväll med fruktsallad och A Walk to Remember. Vad gör du ikväll?
Torsdagen innebar en slutgiltig betalning och bokning av resan till Thailand. Då vi vandrade ut ifrån kontoret på Kilroy var det med steg av fullständig eufori och lycka, och både jag och min respartner var alldeles tagna av stundens faktiska faktum. Nu är det verkligen på riktigt, och då det började gå upp för oss att vi verkligen hade omsatt våra planer och visioner till handling blev vi alldeles galna och ville bara skrika. Vi tjoade och tjimmade om vart annat, och Stortorget förvandlades till en skådeplats för vilt kramkalas och storslagen glädje. Nu är det faktiskt kirrat, och den 28 september sätter vi oss på planet för att tas med mot vårt livs största äventyr. Större blir det knappast.
Fredagen inleddes med sjukanmälning till Berga för att istället jobba morgonpasset på Online (senare på kvällen fick jag en känga av Madde som tyckte att min "skolkning" var ett synnerligen exemplariskt fall av en oansvarig tonåring, men då jag förklarat för fröken BF att jag tagit detta initiativet som en form av egentillverkad APU blev hon faktiskt helt förstående). Dagen till ära blev jag stationerad på projektet med tidningen "Vi Föräldrar", och efter 23 ordrar och sälj på mer än vart tredje samtal fick jag en fantastisk bekräftelse på hur väl min röst lämpar sig för att verka förtroendeingivande och gå rakt in i svenska folkets hjärtan. Bättre morgon kunde jag inte haft.
Efter jobb blev det en snabb shoppingrunda (där jag överlycklig fyndade balskorna som jag nämnt i tidigare inlägg) innan det blev bussen bort mot Sandby och min klipptid. Jag och min frisör hade en väldigt trevlig pratstund om allt ifrån vänsterhänta till hur man bäst fördriver dötid ombord på ett flygplan, och då jag lämnade Håriskåpet var det med bortklippta hårtestar och nyfärgat hår. Jag blev faktiskt jäkligt nöjd.
Kvällen följdes upp tillsammans med Madde i Lund, och efter en trevlig middag på uteserveringen på Ebbas var det dags att promenixa bort till Mejeriet. Väl där var det spelning med Tomas Andersson Wij, och det blev en mysig kväll med schysst musik och stämningsfulla stearinljus. Dessutom blev vi störtkära i Jennie Abrahamsson som agerade förband till Tomas, och summa summarum blev det en himla trevlig kväll i den lundensiska kvällen.
Lördagen idag innebar en reträtt på Björnberget. Det känns sjukt att tiden ändån har gått så fort som den faktiskt har gjort, för även om det nu har gått nära 7 månader sen man sist bar Sodexho-tröjan och Sodexho-kepsen känns det nästan som det var igår.
Återkomsten innebar bekantskap med en hel del nya prylar. Försvunna och borta var både hallon- och mangosorbeten som var ersatta med alltifrån romrussin till apfelstrudel, och till allas våran lycka hade även Simpsonglassen kastats ut till förmån för fotbollsglass och lakritspuck.
Det var en ganska schysst dag som kom att innehålla det mesta, och när chefen lämnade tidigt var vi ganska skraja att vi skulle glömma något väldigt viktigt innan vi stängde. Nära var det att vi glömde sätta mjukglassmaskinen över till temperaturknappen, vilket sannerligen hade fått katastrofala följder då vi åter jobbar imorgon. Fram tills dess ska jag unna mig en trivsam hemmakväll med fruktsallad och A Walk to Remember. Vad gör du ikväll?
Hello sunshine
Det soliga vädret fortsätter att hålla i sig, och efter att merparten av dagen inneburit svinlång uppsatsskrivning i dom svenska nationella var det riktigt härligt att runda av med en eftermiddag i solsken. Efter körlektionen mötte jag nämligen upp Hägerklint för att njuta av vårvädret på torget, och väl där träffade vi på Emelie och Patrik. Emelie var precis på väg mot flygplatsen och Malta, vilket fick min reslust och avundsjuka att tillta drastiskt. Det är ju liksom inte så att jag hade tackat nej till att åka iväg sådär en vecka eller två, men istället för att deppa sönder väljer jag att uppskatta vårvädret och ständigt blicka framåt. Idag investerade jag förresten i en bastkjol, så nu är uppladdningen inför samban officiellt inledd. Det är ju egentligen inte så långt kvar nu.
Med söndriga iPod-hörlurar
Med tanke på gårdagens sena hemkomst låg bloggskrivandet nere för räkning. Just nu har jag däremot all tid i världen, för efter att jag framgångsrikt skrivit klart danskarbetet om Bornholm kan jag i lugnan ro invänta att den egentliga dagen här ska ta sin början.
Gårdagen innebar en ganska schysst dag i skolan. Tack vare den inställda samhällen slutade vi redan klockan 12, och efter att jag missat tåget men på så sätt hunnit med att köpa biljetter på Ticnet blev det raka spåret in till Lund. Väl i Lund mötte jag upp Martina för att styra kosan bort mot Kilroy, och efter att vi överexalterade och lyckliga hade bekräftat vår preliminärbokning passade vi även på att stämma möte nu på torsdag. Då har vi nämligen planlagt den slutgiltiga betalningen, och sen är resan kirrad!
Efter Kilroy blev det en tur på stan för att leta studentklänning och balskor. Klänningen som jag tidigare gått och trånat efter inne på Sisters visade sig däremot snabbt vara ett snedsteg, för antingen var det jag som var allt för kort i rocken eller också det faktum att jag såg ut som en blandning av Svanprinsessan och Törnrosa. Förmodligen var det nog förresten bådadera. Besvikelserna avlöste efterhand varandra, och då jag hittade helt perfekta skor inne på Wedins var det ju naturligtvis det allra sista paret som både var skavda och förstörda. Jag sätter allt mitt hopp till att dom kanske finns i lager i Malmö.
Efter det något misslyckade shoppingförsöket blev det en fika på Emmas där vi samtigt ägnade oss åt fortsatt reseplanerande och asgarv till den stackars tjejen som framför en fullsatt åskådarskara föll i backen ner från stolen. Kvällen avrundades med kvällspass på jobb, och efter en något icke-önskvärd afton med sedlar och M-Magasin promenixade jag hemåt genom stan för att slumra in på bussen hem. Olycklig ägare till varken klänning eller skor.
Gårdagen innebar en ganska schysst dag i skolan. Tack vare den inställda samhällen slutade vi redan klockan 12, och efter att jag missat tåget men på så sätt hunnit med att köpa biljetter på Ticnet blev det raka spåret in till Lund. Väl i Lund mötte jag upp Martina för att styra kosan bort mot Kilroy, och efter att vi överexalterade och lyckliga hade bekräftat vår preliminärbokning passade vi även på att stämma möte nu på torsdag. Då har vi nämligen planlagt den slutgiltiga betalningen, och sen är resan kirrad!
Efter Kilroy blev det en tur på stan för att leta studentklänning och balskor. Klänningen som jag tidigare gått och trånat efter inne på Sisters visade sig däremot snabbt vara ett snedsteg, för antingen var det jag som var allt för kort i rocken eller också det faktum att jag såg ut som en blandning av Svanprinsessan och Törnrosa. Förmodligen var det nog förresten bådadera. Besvikelserna avlöste efterhand varandra, och då jag hittade helt perfekta skor inne på Wedins var det ju naturligtvis det allra sista paret som både var skavda och förstörda. Jag sätter allt mitt hopp till att dom kanske finns i lager i Malmö.
Efter det något misslyckade shoppingförsöket blev det en fika på Emmas där vi samtigt ägnade oss åt fortsatt reseplanerande och asgarv till den stackars tjejen som framför en fullsatt åskådarskara föll i backen ner från stolen. Kvällen avrundades med kvällspass på jobb, och efter en något icke-önskvärd afton med sedlar och M-Magasin promenixade jag hemåt genom stan för att slumra in på bussen hem. Olycklig ägare till varken klänning eller skor.
Rubriksfritt söndagsgnabb
Ännu en kväll är avklarad bland Onlines telefoner. Återigen var jag stationerad på Pollux hästbokklubb, och numera börjar min Polluxnärvaro bli så pass frekvent att jag snart kan rabbla ringmallen baklänges. Helt ärligt, hade det varit någon som (mot förmodan) hade funnit något nöje i att väcka mig mitt i natten och tvinga mig till att med inställsam försäljningsröst proklamera för Willy & Boris hade jag klarat det galant. Av bara farten skulle jag dessutom uppvägt fördelens fördel, och förmodligen hade jag dessutom försatt mig tillräckligt i trance för att börja klottra smileysar i luften. Det måste vara detta som menas med att vara arbetsskadad.
Everyday's a Sunday evening
För en stund sen var jag och övningskörde tillsammans med min morfar. I ungefär samma veva kom jag fram till att jag beundrar hans mod att ge sig ut på vägarna tillsammans med sitt ganska trafikfarliga barnbarn. Han borde egentligen få en medalj för att han tar på sig detta ansvar, för jag antar att det finns en anledning till varför min kära mor inte längre är så pigg på att köra med mig. Det är ju inte så att jag är alldeles jävlig, men visst fan finns det brister.
Alldeles nyss skrev jag klart mitt medicinarbete om diabetes. Efter en snabb koll på anvisningarna var det visserligen precis att A4-bladen kom att utgöra en duo, men med tillräckligt radavstånd och någon blankrad kan man faktiskt fixa det mesta.
Om ungefär tre timmar är det dags för söndagens pass på Online. Detta betyder att jag kommer missa One Tree Hill, men vad gör man inte om man är tvungen att få ihop sina timmar? Funderar förresten på att säga upp mig (eller i alla fall ansöka om uppehåll) inom de kommande dagarna, för med den pågående slutspurten innan studenten känns det som att två stycken jobb är det samma som att ta sig vatten över huvudet. Nästa helg är det nämligen återkomst till djurparken, och med tanke på att de flesta helgerna i maj månad kommer ägnas åt Sodexho känns det som om tiden kommer glida ifrån mig. Sen börjar jag dessutom tröttna på telefonförsäljningen. Riktigt ordentligt.
Alldeles nyss skrev jag klart mitt medicinarbete om diabetes. Efter en snabb koll på anvisningarna var det visserligen precis att A4-bladen kom att utgöra en duo, men med tillräckligt radavstånd och någon blankrad kan man faktiskt fixa det mesta.
Om ungefär tre timmar är det dags för söndagens pass på Online. Detta betyder att jag kommer missa One Tree Hill, men vad gör man inte om man är tvungen att få ihop sina timmar? Funderar förresten på att säga upp mig (eller i alla fall ansöka om uppehåll) inom de kommande dagarna, för med den pågående slutspurten innan studenten känns det som att två stycken jobb är det samma som att ta sig vatten över huvudet. Nästa helg är det nämligen återkomst till djurparken, och med tanke på att de flesta helgerna i maj månad kommer ägnas åt Sodexho känns det som om tiden kommer glida ifrån mig. Sen börjar jag dessutom tröttna på telefonförsäljningen. Riktigt ordentligt.
Råplugg och avkoppling
Förutom den högst välkomna och välbehövliga sovmorgonen jag passade på att unna mig imorse har dagen vart ungefär lika jobbig som jag tidigare förutspått. Jag visste mycket väl om att denna helgen skulle vara förknippad med en mängd förpliktelser och åtaganden, men jag hade nog ändå inte riktigt sjunkit så lågt i mina förhoppningar att jag... ja, skulle sitta här alldeles uttråkad.
Från det att jag, berikad med en rufsig historia till morgonfrilla, masade mig upp ur sängen framåt tolvtiden har jag plikttroget och målmedvetet kämpat på med religionen. Med tanke på att jag ska jobba nästan varje kväll i nästa vecka är jag nämligen mer eller mindre tvungen att sammanfatta klart de två kapitlena med en uppsatt deadline på imorgon, och eftersom att konfucianismen och Asiens naturmystik fick rivaliserande konkurrens i form av tredje säsongen One Tree hill var jag helt enkelt tvungen att kompromissa. Som vanligt grät jag floder till avsnitten om skottlossningen och mordet på Keith, och då var det ju inte direkt så att det passade sig att alldeles känslokallt och brutalt plugga vidare. Med handen på hjärtat kanske jag ägnade sorgen och medlidandet lite för mycket tid emellanåt, men med tanke på att min ambitiösa sida ändå varit skrämmande effektiv känns det i alla fall väldigt okey.
Med två sidor kvar att sammanfatta ser det ut som jag kan nå min deadline redan idag, och därför ska jag unna mig stillsamt lördagsmys i form av Helens små underverk på fyran. Enligt rapport ska det vara en härlig feeling-good-film med huvudrollsinnehavare i form av Kate Hudson, och visst kan väl Manhattans modellkarriärer och uttestamenterat förmyndarskap vara ett värdigt avslut på en lördag som denna.
Från det att jag, berikad med en rufsig historia till morgonfrilla, masade mig upp ur sängen framåt tolvtiden har jag plikttroget och målmedvetet kämpat på med religionen. Med tanke på att jag ska jobba nästan varje kväll i nästa vecka är jag nämligen mer eller mindre tvungen att sammanfatta klart de två kapitlena med en uppsatt deadline på imorgon, och eftersom att konfucianismen och Asiens naturmystik fick rivaliserande konkurrens i form av tredje säsongen One Tree hill var jag helt enkelt tvungen att kompromissa. Som vanligt grät jag floder till avsnitten om skottlossningen och mordet på Keith, och då var det ju inte direkt så att det passade sig att alldeles känslokallt och brutalt plugga vidare. Med handen på hjärtat kanske jag ägnade sorgen och medlidandet lite för mycket tid emellanåt, men med tanke på att min ambitiösa sida ändå varit skrämmande effektiv känns det i alla fall väldigt okey.
Med två sidor kvar att sammanfatta ser det ut som jag kan nå min deadline redan idag, och därför ska jag unna mig stillsamt lördagsmys i form av Helens små underverk på fyran. Enligt rapport ska det vara en härlig feeling-good-film med huvudrollsinnehavare i form av Kate Hudson, och visst kan väl Manhattans modellkarriärer och uttestamenterat förmyndarskap vara ett värdigt avslut på en lördag som denna.
180 minuter i Asics
Efter en krävande vecka är det äntligen helg och dags att blicka fram mot en om möjligt ännu tuffare vecka. Därför kommer min helg att handla om att ladda batterier och att plugga satan, men framförallt ska jag se till att ta igen all sömn som gått förlorad de senaste nätterna. Eventuellt och om tid finns ska jag också hinna med en storstädning av mitt rum, men då jag själv trivs mycket bättre med min stökkammare än vad min kära moder verkar göra så känner jag samtidigt att det är ett problem som faktiskt kan vänta. Just nu ligger prioriteringarna på annat håll, och i detta nu toppas listan av sömn och OTH. Kanske vid närmare eftertanke i omvänd ordning, för då mina tilltagande koncentrationssvårigheter bara blir värre finner jag det lämpligt och viktigt att inom en mycket snar framtid uppsöka sängen och herr Blund. Imorgon blir det en jobbig dag.
Crap
Idag var dagens bottenskrap att jag gjorde av med 600 kronor. I alla fall så tror jag att jag har gjort det, för hur jag än har letat så har jag inte lyckats hitta dom. Den bistra sanningen är att jag måste ha tappat dom, och egentligen vill jag bara gråta åt eländet. Det finns för fan inte.
Invigningen av HP'n
Här och nu inleder vi den nya eran. Från och med nu är det jag och min HP mot resten av världen, och förhoppningsvis ska man även i fortsättningen kunna se fram emot läsvärda och rogivande blogginlägg.
Just nu trivs jag som fisken i vattnet, för även om laptopen grävde stora hål i min plånbok så var det i vilket fall en nödvändig investering som med allra största sannolikhet kommer att generera i högkvalitativ IT-teknologi. En dator är ju inte precis något som man köper varje dag, så mycket därför har gårdagens inköp förvandlat mig till ett barn på julafton. Imorgon efter skolan får jag professionell assistans av M som ska hjälpa mig att installera några nödvändiga program, och fram till dess får jag förlita mig på underhållning i form av Kungen. Dessutom vankas det filosofiprov imorgon fredag, så vid närmare eftertanke blir det inte mycket av det där kungenspelet. I detta nu borde jag faktiskt dra mig tillbaka - Descartes, Locke och Berkeley påkallar min uppmärksamhet och verkar inte vilja tystna. Bis dann.
Just nu trivs jag som fisken i vattnet, för även om laptopen grävde stora hål i min plånbok så var det i vilket fall en nödvändig investering som med allra största sannolikhet kommer att generera i högkvalitativ IT-teknologi. En dator är ju inte precis något som man köper varje dag, så mycket därför har gårdagens inköp förvandlat mig till ett barn på julafton. Imorgon efter skolan får jag professionell assistans av M som ska hjälpa mig att installera några nödvändiga program, och fram till dess får jag förlita mig på underhållning i form av Kungen. Dessutom vankas det filosofiprov imorgon fredag, så vid närmare eftertanke blir det inte mycket av det där kungenspelet. I detta nu borde jag faktiskt dra mig tillbaka - Descartes, Locke och Berkeley påkallar min uppmärksamhet och verkar inte vilja tystna. Bis dann.
Min dator och jag
Efter en sovmorgon till halv elva, debatter om OS-bojkotter och snack med Johanna på tåget mot Lund åkte jag och Emelie ut till Nova. Inledningsvis agerade jag smakråd och mentalt stöd åt fröken Hägerklint som var på jakt efter fredagens partystass, och efter några varv bland affärerna styrde vi kosan ut mot Siba. Där borta lyckades Emelie papercutta sig så att blodet rann medan jag tog tillfället i akt att köpa min dator. Vilket betyder att ni bör passa på att njuta av de sista blogginläggen jag kommer att författa med mr Dell, för sedan blir det andra bullar!
Tisdag
Idag har det varit en ganska slapp dag. Man börjar märka nu att det faktiskt håller på att gå mot sitt slut - det är mindre än två månader kvar och åtminstone en dag i veckan är vi mer eller mindre lediga.
Dagen handlade till största del om dansuppvisningen med Evelina, inställd medicin och en halv lektion i danska. Imorgon är allting inställt utom samhällen, men plikttrogen och ambitiös som man är blir det väl till att pallra sig iväg till lektionen ändå. På eftermiddagen blir det ju shopping med Klimpen, och efter en snabb koll i Sibas reklamutskick såg jag till min stora glädje att min dator (jag kallar den min eftersom den snart kommer att va det) var nedsatt med tusen kronor. Det lutar mot en investering imorgonbitti, mina vänner!
Dagen handlade till största del om dansuppvisningen med Evelina, inställd medicin och en halv lektion i danska. Imorgon är allting inställt utom samhällen, men plikttrogen och ambitiös som man är blir det väl till att pallra sig iväg till lektionen ändå. På eftermiddagen blir det ju shopping med Klimpen, och efter en snabb koll i Sibas reklamutskick såg jag till min stora glädje att min dator (jag kallar den min eftersom den snart kommer att va det) var nedsatt med tusen kronor. Det lutar mot en investering imorgonbitti, mina vänner!
Apologize
Hej, jag missunnar dig inte att åka, jag tycker bara att det låter farligt att åka just dit. Du får ju åka vart du vill, och jag stöttar dig när du bestämt dig. Älskar dig och vill bara ditt bästa och vill inte att någonting ska hända dig. Pussar mamma
Jag har nog faktiskt världens bästa mamma. Nu får stridsyxan bli nergrävd efter gårdagens argumentationer, och även om det tar emot så får jag ge mig här i tvisten. Hon är ju trots allt bäst ändån.
Jag har nog faktiskt världens bästa mamma. Nu får stridsyxan bli nergrävd efter gårdagens argumentationer, och även om det tar emot så får jag ge mig här i tvisten. Hon är ju trots allt bäst ändån.
Pepp på depp
Just nu finns det så himla mycket skit här i världen att jag blir trött bara jag skänker det en tanke. Skiten finns på betydligt närmre avstånd än jag kan orka med, och helst av allt skulle jag bara vilja ta en paus från allting och vända det ryggen. Men hur lätt är det?
Framtidsvisioner
Angående det förra så har jag lyckats reda ut det. Och som en förklaring på detta så är det bara ett sista-utvägs-alternativ. Ingenting som jag egentligen är särskilt ambitiös med, utan mer som en fallskärm ut ifall att. Skulle det skita sig totalt så är jag i alla fall inte både arbetslös och sysslolös. Hälften kan ju räcka.
Beslutsångest
Som en följd av de tekniska problemen på studera är jag alldeles illamående. När jag väl har bestämt mig för att ta tag i mitt liv och skicka in en ansökan till universitetet till hösten, så svarar sajten med att strejka och vägra. Seriöst så är det sånt här som får människor att strunta i att läsa vidare, för kan man inte ens bli betjänad när det inte är mer än två dagar kvar tills anmälningstiden går ut så finns det inte mycket kvar att göra.
Personligen ger jag det några chanser till. Annars så deppar jag igen.
The Blues
Long time no see
Precis som väntat blev det en himla trevlig tripp till Helsingborg och Envera igår. Efter ett år var det verkligen på tiden att prata igenom och skratta högt åt allt och ingenting, och då vi över en fika hamnade på ett ganska skumt men schysst ställe (men som kanske lämpade sig bättre för förälskade par) passade vi på att reda ut livets stora frågor. Jag vet inte hur hon gör, den där Ledinic, men bara genom att fråga och komma med chanstagningar lyckas hon sätta fingret på just det som är det rätta. Terapisamtalen tog en ganska komisk vändning då dom "helt-appropå-smsen på kvällen" visade sig vara just det som krävdes, men som tydligt kom från fel avsändare som kanske har helt andra avsikter. Antagligen en klöddig röra för den som inte hörde på, men den psykologiska terapin var i alla fall något som hjälpte mig. Och hjälp, vad det var roligt att ses igen!
Gröna fingrar och rytmiskt plus
Idag har varit en underhållande dag. Det började med att Arzana alldeles ovetandes kom till skolan med fotbollsskor på fötterna. Den ena skon med dubbar och den andra utan dubbar. Det sjukaste var att hon inte märkt nåt själv, så när vi försiktigt gjorde detta klart för henne låg vi närmast dubbelvikta av skratt och kippade efter andan. Det är faktiskt bara Arzana som kan lyckas med sånt här. Och det är sånt här man kommer sakna efter studenten.
Efter skolan var det iväg till jobb, och idag var vårt rum stationerade på det nya projektet med tidningen Rosie. Kämpandes med detta bestämde vi oss för att göra en deal som visat sig ha funkat riktigt bra bland Telenorarna, nämligen att man efter varje såld order skulle göra en kul men löjlig rörelse för att på så sätt skapa positiva vibbar. Sagt och gjort, plötsligt började vi få iväg trädgårdstidningar till höger och vänster, och så fort någon fick något sålt satte denne genast igång med rytmiska dansrörelser. Ett något infantilt men sannerligen underhållande knep som mycket riktigt spred optimism och energi i hela rummet. Sen att det ledde till att man knep delad förstaplats i den interna tävlingen var ju bara pricken över i:et.
Imorgon är det välförtjänt sovmorgon med tanke på studiedagen. Jag har planer på att sova ut äckligt länge, ungefär så pass länge att jag vid 14-tiden kan infinna mig i Helsingborg för att träffa Envera. Det är sinnes att det är över ett år sedan vi sågs, så det känns som om det verkligen är dags att ta igen förlorad tid. Och det ska bli jäkligt trevligt.
Efter skolan var det iväg till jobb, och idag var vårt rum stationerade på det nya projektet med tidningen Rosie. Kämpandes med detta bestämde vi oss för att göra en deal som visat sig ha funkat riktigt bra bland Telenorarna, nämligen att man efter varje såld order skulle göra en kul men löjlig rörelse för att på så sätt skapa positiva vibbar. Sagt och gjort, plötsligt började vi få iväg trädgårdstidningar till höger och vänster, och så fort någon fick något sålt satte denne genast igång med rytmiska dansrörelser. Ett något infantilt men sannerligen underhållande knep som mycket riktigt spred optimism och energi i hela rummet. Sen att det ledde till att man knep delad förstaplats i den interna tävlingen var ju bara pricken över i:et.
Imorgon är det välförtjänt sovmorgon med tanke på studiedagen. Jag har planer på att sova ut äckligt länge, ungefär så pass länge att jag vid 14-tiden kan infinna mig i Helsingborg för att träffa Envera. Det är sinnes att det är över ett år sedan vi sågs, så det känns som om det verkligen är dags att ta igen förlorad tid. Och det ska bli jäkligt trevligt.
Hear you me
Förutom en fullkomligt överjävlig körlektion har dagen idag stavats lyckad och framgångsrik. Eller ja, det kan väl alltid diskuteras, men på det stora taget passerade den önskvärt och det räcker helt klart för mig.
Jobbet gick bra, Pollux visade sig vara helt okey, och när jag väl kom hem väntade deklarationsblanketten som visade på att jag fick tillbaka en peng från förra årets slit. Och sånt är ju alltid najs.
Jobbet gick bra, Pollux visade sig vara helt okey, och när jag väl kom hem väntade deklarationsblanketten som visade på att jag fick tillbaka en peng från förra årets slit. Och sånt är ju alltid najs.
High definition
älskling är en gift människa
med pärlhalsband och fyrhjulsdrift
med pärlhalsband och fyrhjulsdrift
Jag ser ljuset
Tro det eller ej så kom studentmössorna idag. Så fort jag fick den blågula kartongen i min hand fylldes mitt sinne av en enormt högtidlig stämning. Det var nästan som om man kunde ana ett dämpat strålkastarsken, en rogivande bakgrundsmelodi och en förväntansfull publik. Ögonblicket man så länge gått och väntat på blev genast riktigt påtagligt, och nu vet man att det verkligen är nära. Det är inte långt kvar nu, och det börjar verkligen kännas.
Kontentan av en måndag
Glöm det där jag sa om att renskriva medicinarbetet. På något vänster har det i vilket fall som helst inte alls blivit av. Antagligen mest för att jag har haft en himla massa annat som påkallat min uppmärksamhet, och ännu lite mer för att det hela tiden dykt upp grejer som satts i första rummet.
Imorgon ryktas det om att våra studentmössor ska komma. Jag är lite skeptisk eftersom Mickes uteblivna inbetalning förmodligen satt käppar i hjulet för hela leveransen, men trots allt vill jag vara optimistisk. Är det så att dom kommer imorgon kommer det att kännas riktigt bra. Jag är helt införstådd med att det är ungefär en sextio dagar kvar tills den faktiskt ska användas, men det hade i alla fall känts bra att bara ha den.
Då första halvans morgondag i stora drag kommer innebära projektarbetsutställning för de som har något att redovisa kommer jag att välja att kasta om schemat en aning. Mitt projektarbete hade jag ju avklarat redan i september, och därför kommer morgonen att inledas med frukostdejt med E. Vi behöver ta igen förlorad tid i betydligt större utsträckning än vad biblioteket på Berga behöver mig som åskådare. G'night.
Saknad rubrik
Idag är jag hemma från skolan. Om man har haft 39 graders feber i dagarna två så är det enligt min mor synonymt att hellre stanna hemma en dag för mycket än en dag för lite. Dessutom kan jag ägna denna dagen åt sånt som jag verkligen behöver, det vill säga...
- dra nytta av en maximal sovmorgon - spikat, jag sov till elva
- renskriva mitt medicinarbete om glutenintolerans - tråkigt men nödvändigt ont, skriv och belönas med mvg
- koppla av, tillfriskna och passa på att fortsätta läsa Sophie Kinsellas "Mina hemligheter" - helt okej argument
En prioriteringsfråga
Ännu en helg har passerat och själv har man legat febrig och nerbäddad hela tiden. De enda kulturella utbytena jag har lyckats få under dessa dagarna var Berg flyttar in i fredags, Körslaget igårkväll och omväxlande läsning av Amos Oz "Hur man botar en fanatiker". Bäst av dessa måste varit Berg. Jag gillar Carina Berg. Carina Berg blir rolig utan att egentligen vara det. Ett antal fredagar framöver ska hon skymtas i fyran och jag ska sitta bänkad. Mycket för att hon är sodastreamad oboy och det roliga i hasch.
Ibland blir jag förvånad över min fars beteende. Kanske inte bara hans beteende förresten, utan kanske desto mer hans prioriteringar. Om ungefär en kvart börjar veckans avsnitt av One Tree Hill, och för att förvissa mig om att jag skulle kunna se det utan komplikationer valde jag att i god tid marschera ut i tv-rummet och förbereda familjen på ockupationen av tvn. Det hela hade passerat smärtfritt om det inte vore så att min far å det bestämdaste började gnälla om att han skulle se på hockey. Hockey! Anledningen till att jag ville ta upp frågan om prioriteringar här i bloggen är mycket för att jag mycket väl hade förstått hans invändningar om det bara hade varit något relevant att sätta emot, men då han väljer att strida sina åsikter för rätten att kolla på hockey kan jag börja undra om vi överhuvudtaget är släkt. Vem som helst borde ju inse att dramatiken och intrigerna i Tree Hill är så mycket mera givande än något värdelöst tjafs om en puck och övertända killar på skrillor. Jag anser mig gå som segrare ur denna kampen, och oavsett konsekvenserna kommer jag att slå över till femman så fort klockan slått arton. Så det så.
Ibland blir jag förvånad över min fars beteende. Kanske inte bara hans beteende förresten, utan kanske desto mer hans prioriteringar. Om ungefär en kvart börjar veckans avsnitt av One Tree Hill, och för att förvissa mig om att jag skulle kunna se det utan komplikationer valde jag att i god tid marschera ut i tv-rummet och förbereda familjen på ockupationen av tvn. Det hela hade passerat smärtfritt om det inte vore så att min far å det bestämdaste började gnälla om att han skulle se på hockey. Hockey! Anledningen till att jag ville ta upp frågan om prioriteringar här i bloggen är mycket för att jag mycket väl hade förstått hans invändningar om det bara hade varit något relevant att sätta emot, men då han väljer att strida sina åsikter för rätten att kolla på hockey kan jag börja undra om vi överhuvudtaget är släkt. Vem som helst borde ju inse att dramatiken och intrigerna i Tree Hill är så mycket mera givande än något värdelöst tjafs om en puck och övertända killar på skrillor. Jag anser mig gå som segrare ur denna kampen, och oavsett konsekvenserna kommer jag att slå över till femman så fort klockan slått arton. Så det så.
Den sjuka lördan
Det visade sig att jag inte hade behövt oroa mig för högskoleprovet. Eller också hade jag oroat mig så mycket att det orsakat permanenta skador på mitt hälsotillstånd. Igårkväll visade tempen på 39 graders feber, och tillsammans med denna och min hidösa huvudvärk stupade jag i säng så fort jag kommit hem från turen till Nova. Imorse hade febern stigit, och då jag på grund av min smärtsamma huvudvärk inte ens klarade stå upp återstod inget annat än att skjuta fram högskoleprovet till hösten och istället somna om.
Trots att jag ägnat större delen av dagen till att sova verkar varken febern eller huvudvärken vilja ge med sig. Att ligga sjuk och jävlig är nog bland det värsta man kan vara med om, och med tanke på att huvudvärken har fått fritt spelrum under hela denna veckan kan man tycka att den snart borde ge sig av.
Trots att jag ägnat större delen av dagen till att sova verkar varken febern eller huvudvärken vilja ge med sig. Att ligga sjuk och jävlig är nog bland det värsta man kan vara med om, och med tanke på att huvudvärken har fått fritt spelrum under hela denna veckan kan man tycka att den snart borde ge sig av.
Jag vill inte bliva stur
Idag började jag på allvar att oroa mig för min framtid. Jo, faktiskt. Det är först nu som jag börjar inse att det faktiskt bara är två månader kvar tills jag inte längre har någon skola att falla tillbaka på varje dag jag vaknar. Fram tills nu har det faktumet bara varit sinnessjukt skönt och stimulerande, men från och med idag så började det så sakteliga gå upp för mig vilken trygg tillvaro man ändå är invaggad i. Tillsammans med Tozz reflekterade jag över faktumet att det varit så enkelt tidigare genom att likna det hela med Pippi Långstrump och krummelurpillret. Kära lilla krummelur, jag vill aldrig bliva stur. Jag menar, i detta nu är det faktiskt hög tid att jag börjar planera mitt liv, och det är nog så problematiskt. Jag har faktiskt rent av ångest.
Lillördag FTW
Det var segt att gå upp imorse. Igår kände jag ändå att förkylningen var över och att jag var fit for fight igen, men då jag i takt med mobilens alarmsignal slog upp ögonen kände jag hur hela immunförsvaret hade fallit tillbaka till botten. Förkylningen var tillbaka, huvudet bankade och dessutom drogs det paralleller till en eventuell feber. Pliktskyldigt och ihärdigt bemödade jag mig ändå med att kravla mig upp ur sängen, och efter att jag stannat så länge i duschen att jag höll på att bli försenad så hade jag åtminstone samlat tillräckligt med energi för att orka börja dagen.
Efter en skoldag som till största delen handlat om sömnlösa nätter och esteternas show bar det av till Lund för en fika med kusinen. Det blev en mycket trevlig pratstund på Ebbas för att senare promenixa vidare i stan och snacka om allt mellan himmel och jord. Det är ganska häftigt att man fram tills nu inte haft en aning om hur många okända släktingar man faktiskt har, och det roligaste är att nästan samtliga bor på bara några mils avstånd.
Efter en skoldag som till största delen handlat om sömnlösa nätter och esteternas show bar det av till Lund för en fika med kusinen. Det blev en mycket trevlig pratstund på Ebbas för att senare promenixa vidare i stan och snacka om allt mellan himmel och jord. Det är ganska häftigt att man fram tills nu inte haft en aning om hur många okända släktingar man faktiskt har, och det roligaste är att nästan samtliga bor på bara några mils avstånd.
April, april!
Med facit i hand sen tidigare års magplask valde jag att inta en defensiv och kritisk roll inför dagens hitte-på. Heter man Linda Bromèe brukar man kunna gå på vad som helst (som den gången då Linn lurade mig att hela Eslövsligan hade blivit kollektivt knivskurna på exakt samma ställe, men som vilket visade sig vara något så beskedligt som en blindtarmsoperation), så med inledningen av 2008 års april hade jag på förhand bestämt mig för att granska allt och lite till med ordentlig betänketid.
Det tappraste försöket signerades av Jönne då han försökte lura mig genom att väldigt ivrigt berätta om "det allra senaste". Genom sms som var alldeles i extas fick jag klart för mig att Håkan, kent och Winnerbäck skulle göra en gratiskonsert i Helsingborg i sommar. Nog för att detta hade varit mina drömmars kombo, men det tog inte lång tid förrän jag hade genomskådat aprilskämtet och krossat hans försök.
Även Skånskan gjorde sitt för att försätta morgontrötta läsare på ordentliga villospår, men även här var det snabbt genomskådat då påståendena om fingeravtrycksläsningen på internet skulle vara framtidens fluga. Förresten är jag inte helt hundra på att det verkligen var något skämt, men dagen till ära och det något absurda i det hela verkar bara va för mycket. Jag förnekar.
Dagen till ära var det som bekant buffertdag idag. Kanske var denna lediga dag en ursäkt för lärarna att slippa stimmiga elever som bara vill narras, för istället funkade ju bufferten som sådan att Bergas lokaler var påtagligt tomma denna tisdag. I princip var det bara vi vilsna själar som var placerade att ta igen ett missat prov, och framåt tolvtiden var jag åter på hemmaplan efter att ha skrivit svenskprovet om upplysningen och romantiken.
Kvällen följdes upp med jobb som gick sämre än önskat men bättre än igår, och när jag nu åter är hemkommen är det sängen som gäller. Förresten fick jag hem min balklänning idag, och den är vacker som fan.
Det tappraste försöket signerades av Jönne då han försökte lura mig genom att väldigt ivrigt berätta om "det allra senaste". Genom sms som var alldeles i extas fick jag klart för mig att Håkan, kent och Winnerbäck skulle göra en gratiskonsert i Helsingborg i sommar. Nog för att detta hade varit mina drömmars kombo, men det tog inte lång tid förrän jag hade genomskådat aprilskämtet och krossat hans försök.
Även Skånskan gjorde sitt för att försätta morgontrötta läsare på ordentliga villospår, men även här var det snabbt genomskådat då påståendena om fingeravtrycksläsningen på internet skulle vara framtidens fluga. Förresten är jag inte helt hundra på att det verkligen var något skämt, men dagen till ära och det något absurda i det hela verkar bara va för mycket. Jag förnekar.
Dagen till ära var det som bekant buffertdag idag. Kanske var denna lediga dag en ursäkt för lärarna att slippa stimmiga elever som bara vill narras, för istället funkade ju bufferten som sådan att Bergas lokaler var påtagligt tomma denna tisdag. I princip var det bara vi vilsna själar som var placerade att ta igen ett missat prov, och framåt tolvtiden var jag åter på hemmaplan efter att ha skrivit svenskprovet om upplysningen och romantiken.
Kvällen följdes upp med jobb som gick sämre än önskat men bättre än igår, och när jag nu åter är hemkommen är det sängen som gäller. Förresten fick jag hem min balklänning idag, och den är vacker som fan.
Våroptimism
Igår tog jag det första stapplande steget in i den nya fasen. Det är förändring i luften. Därför funkar det bra.
En tämligen nybakad nittonåring
Efter en himla massa klödd med bloggen och att jag under flera dagar nekats åtkomst har jag nu hittat tillbaka. Som om inte det vore nog har jag även hunnit investera i en skärbräda, mött vårens sköna solstrålar och blivit ett helt år äldre.
19-årsdagen innebar förutom en del presenter, gratulationer och firande även byte till sommartid, och mycket därför hann dagen passera innan jag knappt hunnit reagera. I övrigt så vägde ju firandet både i fredags och lördags upp det hela, så då jag framåt elva på kvällen (då den ju fram tills nu egentligen varit tio) kändes det så pass förvirrande att jag nära befarade att det var åldern som gjorde sig påmind om sin ankomst. Kan hända så var jag fortfarande sliten efter lördagkvällens bowlingbravader i Landskrona också, för den kvällen innehöll det mesta blandat med alkohol i baren.
Som sagt var så är våren kommen på allvar här denna veckan. Det är så skönt att det börjar bli ljusare nu om kvällarna, och då jag igår eftermiddags tog en promenad vid Lundagård innan jobbet kändes det fett underbart att bara spatsera runt och insupa vårluften. Skulle det nu mot förmodan komma mer snö så tror jag att jag kastar in handduken och går i ide under täcket för gott.
19-årsdagen innebar förutom en del presenter, gratulationer och firande även byte till sommartid, och mycket därför hann dagen passera innan jag knappt hunnit reagera. I övrigt så vägde ju firandet både i fredags och lördags upp det hela, så då jag framåt elva på kvällen (då den ju fram tills nu egentligen varit tio) kändes det så pass förvirrande att jag nära befarade att det var åldern som gjorde sig påmind om sin ankomst. Kan hända så var jag fortfarande sliten efter lördagkvällens bowlingbravader i Landskrona också, för den kvällen innehöll det mesta blandat med alkohol i baren.
Som sagt var så är våren kommen på allvar här denna veckan. Det är så skönt att det börjar bli ljusare nu om kvällarna, och då jag igår eftermiddags tog en promenad vid Lundagård innan jobbet kändes det fett underbart att bara spatsera runt och insupa vårluften. Skulle det nu mot förmodan komma mer snö så tror jag att jag kastar in handduken och går i ide under täcket för gott.