Brumme for president?
Sent igårnatt fick jag ett ytterst underhållande fyllesamtal från en något överförfriskad Daniel Jönsson. Under detta meningsutbyte gjorde han klart för mig att det fanns tydliga paralleller mellan mitt alter ego och president Bush, men hur motiveringen till detta påhopp löd förstod jag inte riktigt sammanhanget i. Fast roligt var det.
Matchreferat 30/9
Definierad girlpower
Tack och adjö, hejdå och farväl. Idag jobbade jag årets sista dag på djurparken, och det är med ett leende på läpparna som jag kan se tillbaka på en sommar fylld av upplevelser och galna strapatser. Dagen idag var en ytterst tjejig sådan då det var jag, Linn, Pernilla och Anna som jobbade, och skratten på Björnberget har nog aldrig ekat högre än idag. Vår tämligen sömndruckna trupp befann sig någonstans på god väg mot energins absoluta nollpunkt, och mycket därför krävdes det inte särskilt mycket för att vi allihopa skulle kippa efter andan mellan de otaliga skrattsalvorna. När Pernilla hastigt och lustigt blev av med sin ena sko utlöstes ett smärre inferno då den förtvivlade skoägaren panikartat började leta efter den försvunne, vilket resulterade i att hon snart började beskylla folk till höger och vänster. Jag förstår inte riktigt varför jag utpekades som den skyldiga, och till en början förstod jag och Linn absolut ingenting av det rafflande scenariot. Det var inte förrän Anna visade sig vara boven i dramat som jag valde att hänka på och föra buset till en än högre nivå, och när Pernilla långt om länge återfann sin sko var hon inte fullt lika road av påhitten som vi var.
Som om inte detta vore nog inträffade den numera klassiska köttbullsincidenten bara en kort stund efteråt då Anna på fullt allvar övervägde att rädda de bortkastade köttbullarna från sopsäcken - tur var det väl att Pernilla kunde tala henne till rätta.
På det hela taget kan man faktiskt säga att vi förde uttrycket girlpower till en helt ny nivå, och trots den ytterst vresiga kunden (som inte alls verkade förstå sig på vår muntra stämning) kan man summera dagen som en livad sådan.
På kvällen bar det vidare ner till Månsson för lite gemytligt samkväm och lördagsmys. Vi inledde kvällen med en promenad som kom att genomsyras av nostalgiska barndomsminnen, och när vi passerade Valhall var det inte utan att man mindes tillbaka till de gamla goda tiderna i samband med tonårsrevolter och diverse andra frigörelser. Det blev ett ytterst underhållande samtal om mödrarnas inledande skepsis mot det där med stringtrosor, vilket fick oss alla att nära på drabbas av akut andnöd av de resulterande asgarven.
Tillbaka på Nya vägen blev det mys framför tvn med Svensson Svensson och Babben & company, följt av den danska filmen Älskar dig för evigt. Särskilt anmärkningsvärt var att Månsson fällde kommentaren "jag gillar i alla fall musiken" redan efter tre sekunder på signaturmelodins intro. Ibland behövs det inte mycket mer för att bli övertygad.
Något över elva
Fast däremot träffade jag på Lars Winnerbäck. Och det gillades.
Stoppa blodbadet i Rangoon
Kompledigt
Så var äntligen, äntligen resan till Idre beställd. Den 29 december drar vi, tjejer
- och vi ska ha det så jävla underbart!
Nästa: skojakt i Lund alternativt Malmö. Jag är i akut skobehov. Punkt slut.
Trouble sleeping
11 oktober, The Perishers på Mejeriet. Jag är svinpepp - någon som är på?
Tidsfördriv på msn
- Men OC är fan bara skit...
Linda - en allvetande pyssling säger:
- Skämtar du?!
Woody säger:
- Nej det gör jag inte. Gör du som alla andra och se på ett program om rika snorungar från USA som har "problem" med saker och ting här i livet - you go, girl!
Linda - en allvetande pyssling säger:
- Men sluta! OC är ju typ den bästa ungdomsserien någonsin!
Woody säger:
- Haha nejdu, eller kanske, men i så fall borde all ungdoms-tv läggas ner för det är så jävla pinsamt. Samma som One Tree Hill; jag kan inte låta bli att skratta åt så rövknullade tv-tittarna blir med allt smörande och bestämda ideal och problem som manusförfattarna kommit på.
Linda - en allvetande pyssling säger:
- HAHA lägg av! OC och OTH är ju så sjukt bra, och jag mår så bra av det!
Woody säger:
- Ojojoj, nu förkortar man det också! Men ja, se du på det, det får du gärna göra. Jag sågar det ändå med tanke på att jag tycker det är roligare att kolla på målarfärg som torkar samtidigt som en blomma ska växa...
Linda - en allvetande pyssling säger:
- Vilken tur att jag har överseende med din bristfälliga kunskap...
Woody säger:
- Så bristfällig kunskap och åsikter har gått och blivit samma sak? Nobelpris på den, Alfred Bromèe - vi skickar upp dig till Stockholm redan nu!
Silent alarm
Nu längtar jag, nu håller jag verkligen med Ida. Bort från Sverige, bort från allt - åker den 3 november.
Orkeslöst
Ring, ring - bara du slog en signal
I övrigt har eftermiddagen, förutom hemkomsten från skolan, inneburit en hel del telefon med Emmi. Det är fantastiskt egentligen vilken positiv energi det ger att prata med någon som är en så betydande del av ens liv. Ibland behöver liksom samtalet i fråga inte ha något egentligt syfte, utan kan lika gärna bestå av till synes orelevanta ting som ändå ger upphov till det verkligt viktiga i livet. Jag behöver dig, och jag behöver det.
Om drygt en tjugo minuter kommer Månsson och Carlberg och plockar upp mig för vidare färd mot Hörby och supporterskap till tjejernas fotbollsmatch.
Därför bjuder jag på denna.
Flightplan
Skolan nästa.
Ett gediget Kodak-ögonblick
För övrigt kan jag meddela att jag råkat ut för ett ordentligt klavertramp idag. Med risk för att framstå som en jubelidiot kan jag avslöja att jag nätt och jämnt hann hoppa på tåget från Eslöv förrän jag panikslaget insåg att jag inte kunde hitta mitt busskort, vilket fick till följd att jag efter att ha vänt ut och in på hela träningsväskan utan vidare resultat tvingades betala en straffavgift som sved ordentligt i min dagstänkta budget. Och ska man snabbspola bandet ytterligare ett snäpp landar vi vid den tragiska insikten att jag inte kunde komma till Oxie. Linda Bromèe i ett nötskal - goddag yxskaft.
Fredagens eskapader
I fredags var vi samlade hos Månsson på tjejkväll och en aning försenat födelsedagsfirande, och det blev en afton som genomsyrades av en mängd snapsvisor och skrämmande mycket lambo. Det började relativt sofisti
kerat med middag och skålande med vinglas, men allt eftersom kvällen gick höjdes alkoholhalten drastiskt och Nya vägen förvandlades till en livlig mötesplats med brinnande servetter, överhällda snapsar, minnesvärda Caroline af Ugglas look-a-likes och ljuva karaoketoner. För att gå närmare in på den där lambon kan man väl sammanfatta det hela med en stor förvirring. Detta musikaliska påhitt vållade smärre huvudbry för samtliga av oss som var debutanter, och de som fick total närminnesförlust fick snabbt tillkalla experthjälp från den något mer rutinerade Linn. Trots det hände det ändå att sångtexten ändrades om något, och när man väl trodde att glaset faktiskt var tömt så bevisade det upp-och-ner-vända glaset snabbt att så inte riktigt var fallet.
Vad som i övrigt var särskilt anmärkningsvärt var väl således att jag än en gång lyckades utmärka m
ig ordentligt. Denna gång i inte fullt så positiv bemärkelse. Vad ska man egentligen säga - kanske räcker dessert, att tala före man tänker och resulterande asgarv bra nog?Kvällen hade senare kommit till det stadiet då det än en gång var dags att plocka fram karaokeskivorna och riva av ordentligt till Picadilly, Ralle P:e och Linda A, Växeln och andra gamla godingar. Det lät nästan lika fint som det gjorde under mitt och Joppes offentliga framförande av Ullareds-låten, men bara nästan. Med andra ord var det kanske inte så konstigt att delar av sällskapet kollapsade på sängen av ren utmattning - karaoke tar helt enkelt på krafterna.
Helt plötsligt blev det otroligt snabba ryck, och i nästa sekund befann vi oss i bilen på väg vidare till Stenssons. Väl där blev det en fortsatt höjdarkväll med massor av vild dans, tv-inspelning med Filip och Fredrik, enorma glädjerus och många kända ansikten. Trots en del missöden på slutet var det utan tvekan bland de roligaste utekvällarna på länge - what happens at Stenssons stays at Stenssons!
En liten fundering
Undrar till vem man egentligen ska rikta sig åt i det tyska personliga brevet? Antingen är det till en av projektets ansvariga, eller också är det till den potentiella värdfamiljen. Intresseområdena lär ju i såna fall vara ganska skiljda, och frågan är vem av parterna som bryr sig mest om att jag mag zu schreiben och att jag har ziemlich einfach für ausdrückliches företeelser (?!). Det tål att tänkas på.
Nattnattnattnattnatt
Jag ångrar. Jag pallar inte med nåt jävla jojo-system. Jag vill ha tryggt, stabilt och säkert - men jag har sabbat mina chanser hos en annan för länge sedan och det kommer alltid vara så. Punkt slut och nothing's gonna change it liksom. Fucking depressing. And fucking dry in the mouth. Törstig som fan men närmaste vattnet är sjukt långt iväg. Vin får kompensera. Kompensation som ikväll. Men fy fan vad jag blir avskräckt, och fasen vad sjukt.
Emmi, mot männen i skidbacken. Dom med tyrolerhatt, dom som är så långt ifrån svenska helylle Svensson med gruppmentalitet och jag-öbryr-mig-bara-du-eller-vi-bryr-oss-tillsammans-bara-ikväll-whatsgoinon-och-allting-annat-shit. För det är sånt som jag är trött på, och jag vet att sista tåget har gått för länge sen. Stationen får vara kompensation med bara passerande. Och som bara blundar. Blint.
Party in Harlösa
Joppes och min låt är nu utskriven och det är dags för ett offentligt framträdande. Och snart ryktas det om lambo på Brumme. Alltså mig. Jag. Linda. I egen hög person. Bara jag. Ingen annan. För Brumme bor i Harlösa. Och hon känner till varje vrå av harkel harkel byn. Hålan. Den obefintliga orten som inte ens finns med på kartan. Just där utspelas kvällens eskapader. Skål.
Lägesrapport fredag
Efter sjukhuset bar det av till Nova, och där blev det traditionsenlig lunch med mamma på Espresso House. Det hanns även med inköp av kvällens outfit, samt några reafynd och alltid så användbara accessoarer. Dessutom sprang jag på Sara inne på Håkanssons, vilket var mycket trevligt. All lycka på matchen imorgon!
I detta nu är jag mitt uppe i friserande och iordningställande av kvällens utstyrsel. Snart väntar nämligen 19-årsfirande med girlsnight hos Månsson följt av utgång på Stenssons. Det ska bli en livad kväll!
En svensk tiger (men inte SP3C)
och stammande guiden, och kunde istället utforska de underjordiska gångarna på egen hand. Det hela kom att urarta i ett iscensättande av al Qaidas återkomst, och iförd turbaner och andra huvudbonader skapade jag och fröken Delijah ett smärre inferno utanför den kulturella och historiska institutionen. Faktiskt så tror jag att vi skrämde slag på de ditresta PRO-besökarna. Turbanfasonerna fortsatte dagen igenom, och det var inte förrän vi åter hamnade i Helsingborg som turbanen åkte av igen. Nog för att den kanske var bra för febern, men att gå klädd så där på storstadens gator är väl kanske för mycket att ta i. Även om den var otroligt dekorativ.
Om ni nu tror att spektaklet var över i och med turbanens fall så trodde ni riktigt ordentligt fel. Faktum var nämligen att det hela tog sin fortsättning på tåget hem, och även om vi inte ens själva förstod vad vi höll på med så kändes det ändå meningsfullt på något underligt sätt. Febern gör konstiga saker med mig.
När vi kom tillbaka till Lund blev det nån timmes fönstershopping med Evelina innan jag slutligen åkte hem till det Bromèeiska residenset, och sedan riktade jag all min kvarvarande energi till att på bästa möjliga sätt försöka bli frisk igen. I korta drag en händelserik dag, trots det strukturella guidandet.
Höstrusk och sjukligt
Åh, du produktiva onsdag!
Idag har jag planer på en tidig avfärd till herr Blund, så efter att jag plöjt igenom Hemsöborna är det sängen som gäller. Det gäller ju att leva upp till vuxenpoängsanklagelserna.
Generationsklyftor
"Men du, nu ska jag dricka te och läsa..."
toon säger:
"Sluta, det håller inte"
Linda - en allvetande pyssling säger:
"Nej shit, hör du så vuxen jag låter?"
toon säger:
"Ja, just därför. Här lägger jag precis upp nakenbilder och så säger du att du ska dricka te och läsa. Vi ligger fan på olika nivåer"
Många bollar i luften...
Håller för tillfället på att ringa runt i mitt kontaktnät för att ange referenser, och har alldeles nyss pratat med Tina som även kunde avslöja att stora grejer är på gång inom SkHF på arrangemangssidan. Med anknytning till EHF. Jag ser fram emot att höra mer om det snart!
Tillbaka till tyskbearbetningen, är det studiedag så är det.
Du hektiska måndag
I övrigt har dagen inneburit möte med Malmö Borgarskolas internationellt ansvariga i fråga om utlandspraktiken, och datum för de tre veckorna i Düsseldorf är äntligen fastställda. Nu börjar karusellen att rulla igång, och många bollar är i luften. Just nu är det av största prioritet att sammanställa mitt CV på tyska, att författa ett personligt brev och att ringa upp referenser och få klartecken om deras godkännande. Detta kommer att bli en upplevelse utöver det vanliga.
I skrivandets stund, klockan 23.41, är även ångesten över projektarbetet äntligen över. För bara någon sekund sedan skrevs de sista avslutande raderna av den slutliga utvärderingen klart, och denna långa och arbetsamma afton är således till ända. Nu är det upp till bevis imorgon huruvida de otaliga timmarna har givit önskat resultat. Spänningen är olidlig, och jag är trött som ett djur. Over and out.
Non stop party
Med vilka ord passar det bra att sammanfatta helgen? Svaret är osäkert, men det som är säkert är att den verkligen har innehållit det mesta.
Fredagen kom att bestå i Shout Out Louds-konserten på Mejjan i Lund (efter ett illa tvunget toalettbesök i skogspartiet bakom Idrottshallens parkering) vidare följt av lagfest i Malmö. Det var en sjukt otroligt rolig kväll som i korta drag slutade med att Emelie fick en dildo (?!) av A-lagets tränare och att det bokstavligt talat byggdes broar mellan damlaget och herrlaget. Bilder finns till allmän beskådan på bilddagboken. En klar höjdare!
På tidiga lördagmorgonen väcktes jag av följande sms av en något alkoholiserad fröken Svegrup:
"Klockan är nu halv 8. I natt gick jag och la mig halv 5. Jag är fortfarande full. Vad gör man? Shit."
Det blev en sjukt jobbig och krävande dag, och med tanke på att samtliga Sodexhoarbetare var ordentligt bakfulla var det nog en skrämmande och bedrövlig syn för djurparkens besökare.
På kvällen bar det av direkt från jobbet och vidare till festen hos Emmi, och efter att vi åtnjutit det ljuvliga Svensson Svensson var det dags att starta kvällens eskapader. Det blev spektakulärt tävlande i grenar som skulle ta reda på vem som....
1) Var bäst på sex
2) Vem som var bäst på att suga
3) Vem som var poppigast
4) Vem som var snabbast i baren (och tro mig, det var inte jag)
5) Vem som var dummast
6) Vem som kunde utföra bäst blowjob
Alkoholhalten trappades upp allt eftersom kvällen passerade, och aftonen kom att innehålla en rad minnesvärda karaoketolkningar. Än en gång blev det bevisat att Harlösaborna är som gjorda för Picadilly Circus, Stad i ljus, Växeln hallå och vår egen version av den beryktade "Ralle, P:e och Linda A".
Skönsången övergick till dansanta rörelser, och efter att jag startat trenden med den turkiska servettdansen var det inte många som kunde stå stilla. Ett tu tre befann sig Emmi plötsligt uppe på bordet för att i nästa sekund hålla låda nere på golvet med den numera klassiska Räkan. Galenskapen visste inga gränser.
Kvällen blev till natt och det var dags att åka hemåt, och i bilfärden mellan Flyinge och Höör var det någonting som gick mindre planerat. Vid inte mindre än två tillfällen fick det stannas vid dikeskanten, och dessutom togs det till divalater i form av förakt mot radions välljudande klang.
Morgonen därpå var man mer död än levande, och även denna morgon kom det sms av samme skribent som under gårdagen.
"Nu är det så här. Klockan är halv 8 igen. Jag kom i säng runt halv 5 IGEN. Jag är lite full, men inte som igår för allt dracks före 12"
På ett mirakulöst sätt lyckades jag cyklandes ta mig till Björnberget och återigen sälla mig till Bakfyllans Riksförbund. Linn somnade inne på kontoret, och flera gånger under dagens lopp började jag ärligt befara att jag skulle spy i ett hörn. På något vänster lyckades vi ändå genomföra dagen på djurparken, även om besökarna med allra största sannolikhet inte var allt för imponerade av vår för tillfället nedsatta kompetens.
Prayer for the weekend
Fredag idag och den kommer att innebära Shout Out Louds-konserten i Lund, sen vidare på lagfest i Malmö. Morgondagen sedan blir jobb (och även min första riktiga helg i maten), och på kvällen blir det socialt samkväm hos Emmi i Flyinge. Det ryktas om en del vätskebaserade aktiviteter även här, så det återstår att se hur slitet det blir på Björnberget denna helgen. Uppdatering lär dyka upp någon gång inom de närmaste dagarna.
Hört på djurparken
Följande episod är 100% autentisk och inträffade söndagen den 9 september 2007 då jag plötsligt möttes av en något förvirrad kund.
- Hej! Ursäkta, jag måste bara fråga - har ni nån telefon man kan låna här? Det är ganska pinsamt det hela, men jag har nämligen tappat bort min man...
- OJ! Ja jo, du kan få låna min mobil.
- Åh, tack så hemskt mycket ! Ja alltså, det är ju för löjligt allt det här egentligen...
- Ingen som helst fara, det är sånt som händer!
- Ojojoj... Nu är visst knapplåset i, eller vad det nu heter. Hur låser man upp?
- Sådär!
- Tack så jättemycket ! Men nej ! Det tutar upptaget - nu ringer han ju naturligtvis till min mobil som ligger ute i bilen. Ja herregud, det är ju typiskt !
- Haha, lite grann kanske. Men hur gick det till ; var det längesedan ni kom ifrån varandra?
- Ja, jag skulle tro att det är åtminstone en 20-25 minuter sen. Vi stod där uppe och kollade på lodjuren, och sen skulle jag läsa på den där informationstavlan. När jag då vände mig om efter ett tag igen, så var han plötsligt försvunnen...
- Aha, på så sätt! Ja, det är ju lätt att komma ifrån varandra, och här är ju ganska mycket folk idag.
- Ja... Nu har det tutat upptaget sju gånger. Men nu, nu går det fram signaler!
(kontakt med mannen, i telefonen sägs följande) : Åh, äntligen! Vart är du nånstans? JAHA! Men det förvånar mig inte ett dugg - där har jag ju bara varit och letat ungefär sju gånger redan! Stanna där du är!!
My top Superlatives
Caroline Ekström thinks you are Most Likely To Get Out of Trouble by Smiling.
Envera Ledinic thinks you are Most Likely To Party Like a Rockstar.
Hell yeah, I am!
Fånge i det ekonomiska systemet
Tillbaka till konjunktursrapporter och TCO. Gud hjälpe mig.
Segare än tåget...
No shit, Sherlock.
The new beginning
Ny dag, nya upplevelser, ny vecka, nytt liv. Jag kan inte riktigt förklara varför, men det känns som om jag är inne i en fas av förändring för tillfället. Som om någonting ligger i luften. Jag vet inte riktigt.
Om man bortser från den sövande inverkan som ekonomiartikeln hade på mig under dagens samhällslektion (vilket resulterade i att jag for iväg till drömmarnas land, men varifrån jag snabbt återvände efter Ingelas mördarblickar) så har det varit en riktigt bra dag idag. Förutom danskan så bestod dagen bara av 40 minuters-lektioner, och efter sista lektionen åkte jag med Emmi (som debuterade som lärare på Berga idag) till Flyinge. Det blev en stunds trevligt skitsnack fram till det att min buss gick hemåt, och efter en snabb middag och klädbyte hoppade jag åter på bussen till träningen. Jag kände att kroppen segade lite till en början, men glädjande nog känner jag att förkylningen är på väg bort och att jag snart kommer vara helt och hållet kurerad. Det ska tilläggas att Emelie lyckades med bedriften att skada sig fastän hon satt bänkad idag efter den spektakulära språngmarschen rakt in i brunnslocket på Malmö central. En klar tiopoängare.
Efter att jag genomfört en språngmarsch utan dess like för att hinna med 166:an var det ganska deprimerande att se den köra iväg längs gatan, men däremot blev jag snabbt på gott humör igen då jag plötsligt träffade på ett bekant ansikte. Det var nämligen den forne åstorpsbon och sedan en dryg vecka tillbaka numera lundabon Malin Elofsson som var ute och spatserade i den lundensiska aftonen, och i väntan på kollektivtrafiken blev det en gemytlig pratstund om "allehanda ting". Som traditionen bjöd blev det också en hel del lusekoftsskämt och EM-relaterat, mycket trevligt.
Senare fick jag även vara med om ett möte med en ytterst märklig man vid den intilliggande busskuren. Killen i fråga började helt utan förvarning sätta igång ett ordentligt Jeopardy med, till en början ganska oskyldiga, utfrågningar om busstider. Som om inte detta vore nog gick han raskt över till att vid upprepande tillfällen fråga om jag bodde i Lund, och även om jag dementerade detta påstående var han återigen lika snabbt igång att fråga om jag ändå inte bodde i Lund. Mitt annars så tålmodiga sinne började nu bli märkbart ansträngt, men med ett artigt leende nekade jag än en gång till hemstadstvisten, vartefter jag låtsades vara extremt fascinerad av mitt ena skosnöre. Detta briljanta drag fungerade i alla fall en aning, och när så min buss äntligen kom kunde jag lättad hoppa på och bli kvitt honom. Men ett hejdå, det fick jag!
Och det bara fortsätter...
- Lite HALVTORRT VINnarbidrag kanske...
- Ja, det är så det SPRITter i kroppen!
- Men sen går du väl på (CARLS)BERGa också, va?
- Jo sant. Men delar ni inte ut några 23 CIDERs brev på posten?
- Sant, men ni kanske har (alko)hola istället för att gå på LÄSKtionerna?
Kalvin's return
Då var helgen till ända, och i stort sett har den fokuserat kring jobb, fotbollskväll i Gårdstånga och ännu mera jobb. Återkomsten till poolen var förhållandevis gemytligt, och efter att fått besök av både Madde och Jessica var det en ganska trevlig söndag. Dessutom lyckades vi fånga Kalvin på bild, och jag måste erkänna att jag börjar att lägga ner stridsyxan nu. Fast det är klart, det är inte utan att jag hyser en del agg mot denna svartvita mjölkproducent. Men jag gör framsteg, och när han virvlade runt i dansens virvlar igår eftermiddags kunde jag inte undvika att dra på smilbanden. Jag antar att det är en mognadsfråga.
För övrigt så är jag mitt uppe i en konversation som förmodligen kommer att gå till historien. Det hela började med "aggresiv musik, musik full med testosteron och skrik och underbara trummor, gitarrer och you name it är det bästa jag vet " och har sedan dess raskt övergått till lågvattensmärket nr 1 i form av tv4plus nya produktion och storsatsning "Torsten Flinck läser rysare". För att inte tala om spekulationerna och idéerna om en "Ozzy Osbourne läser Bullerbybarnen".
För tillfället har vi alldeles snöat in på temat Associerande Ordvitsar, ett ämne som förmodligen aldrig kommer sluta sätta energismurfarna på högvarv. Kvällens gemensamma nämnare axlas av frukter, och vad kan väl egentligen mäta sig med följande?
- Jag tror att mina PÄRON börjar misstänka att jag drabbats av vansinne...
- Ja, vem vet - dom kanske (BAN)ANar oråd?
- Fast det är klart. I vanliga fall KLASsAR man ändå mig som tokig...
- Jag känner att skämten börjar (APEL)SINa här
- Fast JUICEt det!
- En på MELONen det skämtet, alltså!
- Nej, det spårade ur - ett riktigt RABARBER!
- I ciTRON på att jag snart kommer på nåt vasst skämt får jag nog fundera...
- Ja, du kanske hittar en VIN(DRUVA)nare?
Tonight I have to leave it
Musik non stop
Inte vet jag om mitt liv är tillräckligt dramatiskt och spännande för att överhuvudtaget få innehålla ett sådant, men det är ju åtminstone kul att leka med tanken. Jag känner för något pulshöjande. Något glatt. Något vackert. Något triumferande. Något livligt. Något euforiskt. Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nåt blått. Något spirituellt, och något instrumentalt.
Vilket skulle vara ditt main theme?
Hitta din plats, lillen!
Problematiken den fortsätter...
Efter sista lektionens slut (som till största del handlade om problematiken kring 62-åriga Gunilla) begav oss jag och Marina ner till stan för några ärenden. Bland annat blev det en tur bort till Julius för inköp av biljetterna till Shout Out Louds-konserten. Jag längtar redan.
Onsdagkvällen innebar avfärd till Oxie, och väl där gjorde vi oss redo att möta styrelsen. Faktum var att till och med polisen hade gjort sig besväret att fara bort till Oxievång, men trots Mickes föraningar om vilda kravaller från vår sida behövde vi aldrig bekanta oss mycket närmare än så med Farbror Blå. Mötet med styrelsen gav oss dessvärre inte särskilt mycket mer rätsida på problematiken kring halltiderna, och det kändes som om ledamöterna mest försökte kringgå ämnet. Däremot blir det ett nytt möte tillsammans med representanter från de andra sektionerna imorgon, och vi håller alla våra tummar för att Åsa och Jenny ska lyckas knocka oppositionen till vår favör. Kör så det ryker, tjejer!
Ullareeid, Ullareeid, Ullareeid!
Till tonerna från skivor som "Bränt augusti 07", "Allsång i bilen" och "Brummes bilmix" susade vi fram över hallandsåsen och vidare norrut, och resan uppåt kom att bli en ytterst nöjsam tillvaro. För att fördriva tiden på bästa sätt valde jag och Joppe att komponera en sång (eller kanske snarare ett medley) av nämnda repliker och händelser som utspelade sig inom bilens väggar. Det råder skilda meningar rörande det musikaliska i det hela, men jag hävdar å det bestämdaste att det var en sann fulländning. Den kompletta låttexten finns tillgänglig för allmänheten på bilddagboken tillsammans med illustrerande bilder, och för att ge ett smakprov väljer jag att här publicera textraden med melodin ifrån Boten Anna. "Jag sitter i en bil och ser Brumme, Brumme i profil..." En given hit och inom en mycket snar framtid en kommande svensk musikexport.
Framåt halv niotiden hade vi således nått vårt mål i form av Gekås i Ullared, och efter att vi genomfört ett dramatiskt kundvagnsrace med frontalkrockar (där Nilla komiskt nog lyckats tappa kontrollen över vagnen efter att ha gjort en undanmanöver från Emmis tyranneri, vilket fick till följd att vi alla jagades nerför backen av vagnen) var vi redo att sälla oss till skaran med helylle-Svenssons. Det var också nu som vi på allvar började bli smått förvånade och kanske även en aning skrämda över vårt beteende och intresse för diverse köksattiraljer och husgeråd, och efter att Emmi och Joppe gått loss på var sin gjutjärnskastrull och att jag införskaffat kaffeskedar och dekorativa örngott började vi så sakteliga inse symboliken med en stundande slags frigörelse. När jag på allvar började rikta min energi till betraktande av gardiner lyckades jag ändå lägga band på mig. Det får vara en successiv ökning av vuxenpoängen, och lagom är alltid bäst.
Ett antal timmar senare lämnade vi Gekås med kundvagnarna fullastade med varor, och för egen del
införskaffades bland annat, förutom ovan nämnda föremål, även en tröja, sminkborttagningsservetter, block, överstrykningspennor, stickade fingervantar och hör och häpna: min första egna kokbok. Efter att vi lättat konstaterat att alla kassar verkligen fick plats i kofferten tog vi oss för att äta lunch och kolla runt i de omkringliggande butikerna, och efter ytterligare några timmar var det dags att åka hemåt igen. Det blev en hemfärd som genomsyrades av ett möte med civilpolis, patetisk uppvaktning från hormonstinna moppekillar, ungefär en fem mils felkörning och upprepande versioner av den numera klassiska ramsan "Ullareeid, Ullareeid, Ullareeid".
När vi kom hem igen var det inte undra på att Nillas mamma valde att kategorisera oss till husmorsstaben. Faktum är att jag själv kände mig läskigt vuxen då det var dags att redogöra dagens inköp, men jag antar att det helt enkelt är en mognads- och vanefråga.
Play it by the ear, please!
För att ytterliga spä på dilemmat kan jag förtälja att förkylningen nu har fått ett ordentligt och stadigt fotfäste. Hej hopp och goddag yxskaft, men jag har i alla fall varit otroligt effektiv och lyckats färdigställa en stor del av projektarbetet denna afton. Jag antar att det var det tidigare välkomna bubbelbadet som tinade upp mina hjärnceller och fick dom att gå på högvarv.
Imorgon bär det av på roadtrip till helylle-Svenssons shoppingmecka i Ullared. Uppdatering och redogörelse dyker upp allt eftersom.
Utdrag ur projektarbetet, del 2
Ja, så går det om man har en bristfällig självdisciplin mitt under pågående fjälläventyr. Då glömmer man helt enkelt bort att föra flitiga dagboksanteckningar under tiden man är ute, och får istället rikta all energi åt detta åtagande först en månad efter äventyrets slut. Fast det funkar kanske lika bra det.
Dagen D
Efter jobbet bar det av in till Lund och bio med syskonen Andersson. Kvällens filmupplevelse var det Shrek som stod för, och det var en riktigt nöjsam stund i biomörkret. Skrattsalvorna duggade tätt, och sekvensen då Shrek och Artie hade ett seriöst och känsloladdat samtal som plötsligt avbröts med stämningsmusik i form av That's what friends are for fick mig nästan att tappa andan av skratt. Mer Shrek åt folket, tack!
Party all over
