Linda Bromèe

Lördagkväll. Kungshult. Marina och Martin. Hur är din kväll?

Då var man på hemmaplan igen efter de senaste dagarnas inkvartering i Höör. Dock inget roligt väder att komma hem till en ledig helg som denna, men det är smällar man får ta. Det är dessutom den svenska sommaren i ett nötskal.
Onsdagen innebar jobb uppe på Björnberget, och märkligt nog är dagens senare händelser alldeles suddiga. Det jag däremot med säkerhet kan meddela är att jag tillbringade kvällen med OC-boxen. Det är galet vad jag älskar det.
Den regniga torsdagen innebar välkommen ledighet då det inte var någon idé att hålla öppet i poolen. Istället kom dagen att innehålla en smärre sopincident, socialiserande med Marina, en promenad till Bilema, hemmalagad Tikka Masala och filmkväll ute i Jularp hos Emmi. Dock kunde vi snart enas om att budskapet i Babel var något diffust, och därför var vi tvungna att gå över till något mer lättsmält i form av Lady och Lufsen.
Fredagen var, ur jobbperspektiv, en riktig otursdag då verkligen allting verkade ha bestämt sig för att vara emot mig. Det började något komiskt med att en propp i poolen hade gått, vartefter Johannis försökte styra upp situationen med att vara teknisk. Dagen flöt sedan på förhållandevis bra fram till det att kassan (för säkert tjugonde gången) bestämde sig för att bråka, och efter ett antal försök till försoning från min sida gav jag upp och fick improvisera ihop ett eget kvittosystem. Herregud. Kön ringlade lång utanför poolen, och i takt med min frustration och stressnivå började hjärtat att slå trumvirvlar. Vilken tur att man övat stresshantering under EM!

Nu planerar jag att bli tekniskt och socialt isolerad i Höör de kommande dagarna. Det är mycket jobb just nu. Den som har vägarna förbi kan väl slå mig en signal och komma och hälsa på mig på Hovslagaregatan?

Min lediga dag har spenderats med shopping i Lund, vilket visade sig vara väldigt gynnsamt. Faktiskt så tror jag att det är min dag idag. Där var nämligen megarea på MQ, vilket resulterade i en skinnjacka och ett Baglady-armband. När jag sedan kom bort till Apartment möttes jag av ännu mer rea, och jag lämnade affären med ett par Frank Dandy. Som sagt, jag tror det är min dag idag.
För att bättra på dagen ännu mer skall jag snart bänka mig framför tvn för det numera klassiska sommarnöjet. Ja, jag är genomsvensson, och jag är stolt över det. Det är faktiskt sommar på hög nivå att sitta där i tv-soffan och sjunga med i "Stockholm i mitt hjärta", och samtidigt behöva stå ut med mammas icke-musikaliska tongångar.
Och ikväll står The Ark på scenen, och jar är redan i extas. Det är dags för Allsång på Skansen!

Sådär ja. Min midsommaroutfit är nästan komplett, i alla fall om man inte räknar sminket och håret. Men än så länge finns det tid, och just nu finns det faktiskt betydligt mer aktuella och brådskande grejer som måste åtgärdas. Till exempel att rikta energin åt problemlösning via msn för att agera jourhavande medmänniska åt Johannas salladsbestyr. Nej, nu börjar tiden rinna iväg. Nästa: fest hos Linn, glad midsommar allihopa!

Så var den svenska sommarhögtiden här igen. Högtiden då det är dags att hoppa runt bland gärdsgårdar och stenar för att plocka en massa sorters framtidsskådande blommor, med gemensamma krafter färdigställa en blomsterstång med tillhörande kransar och för att sedan samlas till bords för jordgubbar och nubbe. Och glöm för all del inte bort den spektakulära små grodorna-dansen. Gott folk, nu är det midsommar igen!
För att än en gång slå ett slag för den svenska sommaren är väl dagens väder inte direkt överraskande. Det är trots allt som det brukar; ihållande regnskurar, småmulet och sisådär en 15 grader.
Men - ikväll måste det bli fint. Och enligt mina beräkningar kommer det att bli fint. Något annat finns inte på kartan. Jag har ju trots allt inhandlat 2007 års midsommarklänning. Faktiskt. Uppdatering kommer senare, nu är naglarna av största prioritet. Jag och Isadora Wondernail extra long lasting quick dry. Testa säg det snabbt.

Så var det då dags för en icke allt för diger uppdatering. De senaste dagarna har bloggandet befunnit sig på lågvarv, mycket eftersom jag befunnit mig bortom all modern teknik som internet och bredband i min farmors gamla hus i Höör. Och mycket eftersom mitt inledande sommarlov ganska mycket kommit att koncentreras kring Skånes djurpark.
Poolkiosken och jag, 45 dagisbarn och 27 Simpsonglassar. Mycket nöjsamt.
Dock får jag erkänna att jag återigen lyckats prata före jag tänker, vilket extremt komiskt och något utskrattat resulterade i att jag helt enligt kundens förfrågan bad Daniel att visa storleken på kulorna.
För att återgå till mitt logerande i Höör så kan det kort och koncist sammanfattas som ett sömnlöst tillstånd. Om man sedan har i åtanke att min farmors hus har varit obebott i över två år, och dessutom adderar min livliga fantasi, är det kanske inte allt för oförståeligt att jag i takt med nattens intåg började inbilla mig skrämmande hemskheter. När jag sedan började höra ett läskigt högt dunkande utanför fönstret trodde jag faktiskt att min sista stund var kommen. Då jag långt om länge lyckats somna ifrån den horribla situationen skulle jag bara några timmar senare väckas av en väldigt högljudd asfalteringsmaskin. Hej hej sommar!

Någon mer som är sugen på Way Out West? 10 augusti, endags, Shout Out Louds, The Ark, The Hives, Timo Räisänen (+ massa andra) och ett somrigt Göteborg. Jag är på som fan.

Tozz säger: Det är inte Tozz, haha!
Linda - prayer for the weekend säger: Vad spännande! Vem kan det då vara? Är det Linn?
Tozz säger: TÖNT! Hur kunde du gissa det?
Linda - prayer for the weekend säger: Jag är helt enkelt för bra
Tozz säger: Haha, tänk så är det ANNIKA? Eller Tozz låtsaskompis Örjan?!
Linda - prayer for the weekend säger: VA? Är det? HJÄLP!
Tozz säger: Jaa... Örjan dog nästan idag, han låg en timme i salpetersyra!
Linda - prayer for the weekend säger: NO! Men han lever väl?!
Tozz säger: Jaa, men det var på gränsen! Linn räddade honom! Sen klättrade hon upp för en jättehög stege och täppte igen läckan
Linda - prayer for the weekend säger: Men men men, hur hamnade han i salpetersyran?!
Tozz säger: Han körde truck, och ramlade av!
Linda - prayer for the weekend säger: OJ! Alltså, inte för att verka blåst nu. Men vem av er är det jag snackar med? Eller är det båda?
Tozz säger: Det är ÖRJAN!

Ja, kvällens msn-konversation kompenserade verkligen att jag missade tjejernas match - för jag måste säga att det var ytterst underhållande!

Så var sista veckan inledd. Överallt i korridorerna vimlar det glada utklädda treor som skrålar med i den traditionsenliga "vem vill gå i tvåan nu?" INGEN, INGEN.
Egentligen har vi historia, men effektiv som jag är har jag snabbt lyckats få iväg undersökningen till University of Stanford och kan istället rikta energin till allt mer nöjsamma åtaganden.
Under dagen kommer det mest att bli betygssnack, treornas skattjakt och möte om fjällvandringen. Dessutom äntligen tillbaka till Oxie och träningen ikväll, lycka!

Då var läsårets traditionsenliga skåpstädning utförd med lyckat resultat. Jag måste säga att jag blev lite nostalgisk då jag hittade ett papper från förra årets avslutning, och då jag återigen kunde minnas tillbaka på betygsutdelningen där en smått bakfull upplaga av undertecknad lyckades ragla fram mot katedern vartefter jag lika snabbt råkade slå till läraren som i sin tur tappade ut alla betygsdokument. Ja herregud.
Det är inte utan att jag måste ge mig själv lite cred då jag faktiskt lyckats leva upp till årets mål med att hålla mitt kära skåp i ett mer vårdat tillstånd än tidigare. I ettan såg det nämligen ut som kalabaliken i Bender, så jag är nöjd.
Ja, det märks verkligen att sommarlovet är på intåg. Vid närmare eftertanke har vi faktiskt inte haft några lektioner idag, och därmed har dagen tillägnats vilt vattenkrig och proffshjälp av Bengan.
Snart bär det av för att möta upp pappa för vidare eskort till Burlöv center. Butikspersonalen har nämligen insett att min kamera inte går att reparera, och skall därför ge mig en ny. Kameranördandet lär vara tillbaka inom kort!

Idag har det verkligen varit sommar hela dagen, och det har varit en ytterst gemytlig dag ute i solen. Förutom att jag och Evelina har åkt vrålåk med Chris, så har dagen genomsyrats av Nova med mamma. Efter att vi pratat oväsentligheter över en latte var shoppinghumöret på topp, vilket resulterade i två linnen och (efter ett akut telefontips från Marina) en bikini. Egentligen åkte vi dit för att köpa skor, men i alla fall.
Som så många andra kvällar har denna tillägnats socialiserande på msn, vilket bland annat har handlat om desperat kärleksbrist som helt seriöst fått mig att fundera på att gå i kloster. Men vid närmare eftertanke är det väl bättre att ge romantiken ytterligare chanser. Den dagen den sorgen.
Bäst just nu: Dark blue - Jack's Mannequin. Älska.

Åå, vilken underbar dag! Har haft sovmorgon eftersom jag inte börjar förrän 13.45 (visserligen måste jag åka hemifrån redan 11.56) då vi bara har en lektion. En enda bild- och medialektion. Lycka.
Min sovmorgon har hittills genomsyrats av sömn och O.C, vilket visade sig vara en väldigt lyckad kombination. I eftermiddag bär det av in till Lund för shopping med mammsen. Nya skor står högt på önskelistan. Och bikini. Och kläder. Och ja... Allt möjligt!

6 juni, en dag som sedan 1916 varit officiell flaggdag och som från och med 1983 varit Sveriges nationaldag. För att inte bli allt för historisk (det är mer eller mindre en "yrkesskada", jag ska läsa upp till historia C) räcker det med att jag raskt summerar denna dag som ett firande i Vollsjö. Efter middagen hos mormor och morfar beslutade jag och mamma oss för att gå med i nationaldagståget. Sagt och gjort - plötsligt befann vi oss mitt bland trumslagare, flaggviftande scouter och levnadsglada PRO:are. Som om inte detta vore nog insisterade min kära mor på att ge mig en detaljerad redogörelse av hennes vilda ungdomsår, och efter att hon dragit ett antal rövarhistorier och pekat ut svunna tiders festlokaler började jag nästan bli rädd. Och hon tycker att jag är vild. Jisses.
Efter att vi beskådat Vollsjös befolkning samlad på Åvallen, och efter att högtidstalaren tabbat sig ordentligt, promenerade vi åter mot Vångavägen under nostalgiska samtal om de ljuva barndomsåren. Eller ja, ljuvt och ljuvt förresten. Historien om parkbänken kunde jag gärna besparats.
Kvällen fortsatte med nöjsamt kameranördande där samtliga inblandade anförvanter förevigades på de mest spektakulära bilder. För den som vågar finns bildbevis på bilddagboken. Mycket nöje.

Då var man då instruerad i laserdomens ädla konst. Gårdagens actionladdade strapatser var ytterst underhållande, och det var inte utan att man kände sig som en mördarliga där man sprang omkring i det dunkla mörkret. Handen på hjärtat gick det inget vidare för min del, då jag lyckades knipa jumboplaceringen samtliga tre spelomgångar. Men kul hade vi, även om Emmi förvandlades till en riktig jävel med sitt lasergevär och killerinstinkt.
De verkligt spännande händelserna började däremot ta fart efter spelandet, då det var dags att hämta ut bilen. Glada i hågen traskade vi bort mot parkeringshuset, för att plötsligt mötas av insikten att dörren till huset var och förblev låst. Oh my god. Smått panikslagna och fnittrande började vi tänka ut potentiella lösningar, och ställde oss tålmodigt och väntade på att en bil skulle köra in och aktivera rörelsedetektorn. Sagt och gjort - efter en stunds väntande kom det då äntligen en bil körandes, och så fort porten var öppnad satte vi fart i full karriär in i parkeringshuset. Då vi misstänkte att det fanns flera detektorbelagda portar var vi helt enkelt tvungna att ta det säkra före det osäkra och sätta igång med en vild språngmarsch framför den körande bilen. Lyckligtvis hittade vi in till bilen, vartefter vi lättade hoppade in för att snabbt köra ut. Som om inte de tidigare händelserna varit nog möttes vi snart av allt mer problematiska förhållanden. Efter att vi kört mot utgången och till vår förskräckelse insett att dörren ut från parkeringshuset inte gick att öppna, svängde vi åt andra hållet för att undersöka utrymningsmöjligheterna. Snart fick vi bevittna strimmor av dagsljus, och körde snabbt åt det angivna hållet. Senare förstod vi, under vilda skrattsalvor, att vi nu befann oss på parkeringshusets tak (!), och ungefär samtidigt började vi inse att vi var instängda. Vi valde att se det komiska i situationen, men allt eftersom tiden gick började känslor av klaustrofobi och panik komma smygande. Vårt enda val var således att vänta på att en annan bil antingen körde in eller ut, och på så sätt kunde aktivera det vi trodde var detektorn. Allt eftersom förstod vi plötsligt att vi befann oss i ett parkeringshus belagt med behörighetskrav. Efter ett okänt antal minuter senare kom det äntligen en bil, och vi kunde lättade köra ut i den malmöitiska stadskärnan.
Kvällen följdes upp med studentfest hos Helena, och det blev en gemytlig kväll som kom att genomsyras av utspilld champagne och en himla massa skratt. Även bussfärden hemåt var en komedi i sig, då vi chockerat fått bevittna en busschaufförsromans, vartefter vi av samma par blivit häftigt utfrågade om vi inte nyss hade åkt med. Som sagt, det var en ytterst händelserik och actionladdad dag - och nu är det dags att göra sig redo för  nationaldagsfirande i Vollsjö.

Provet är skrivet (no comments), solen skiner och här sitter vi i Gårdstånga. Om inte mindre än 45 minuter är det dags för mig att för första gången i mitt artonåriga liv äntra den beryktade Laserdomescenen. Det ska minst sagt bli spännande.
Senare ikväll blir det studentfest i Malmö, vilket också det ska bli mycket trevligt. Alles för nu, ciao.

Och så var det måndag igen. Helgen tycktes passera i ultrarapid, och med tanke på den senaste tidens händelser och äventyr har jag inte haft någon som helst tid till övers för att plugga på morgondagens svenskaprov. Därför hade jag helt enkelt inget annat val än att ta en day-off för att fullständigt rikta min energi mot Greve Ugolino, trubadurlyrik och Dante Alighieri. Riktigt, riktigt ovärt.
Däremot kan jag blicka framåt mot en händelserik och nöjsam vecka. Studentskivorna börjar dra igång på allvar och det blir välkommen ledighet på nationaldagen.
Just nu: fortsatt pluggande, följt av kvällens personalmöte och scoopskola på djurparken. Rapport kommer kanske senare.

Så var det då, precis som utlovat, dags att redogöra för dagarna i huvudstaden. Fyra ytterst händelsrika dagar som tog sin början...

Tisdagen den 29 maj, då vi tillsammans med B- och D-klassen hoppade in i bussen som skulle ta oss till Stockholm. Det blev en ytterst gemytlig busstur med gott om högljudda skrik och skratt, något som inte alls lät störa vår tappre chaufför Kid. Efter ett antal timmars bussfärd var vi äntligen framme i 08-distriktet och checkade förväntansfullt in på vandrarhemmet af Chapman. Knappt hade vi hunnit installera oss i vårt tolvbäddsrum (ja, ni kan tänka er hur tolv tjejer lyckas sprida ut samtliga tillhörigheter i en enda röra efter ett tag) förrän vi blev eskorterade för ett guidat besök på SVT. Väl där fick vi  gedigen backstage-information där vi bland annat fick veta att TV-studiorna är mycket mindre i verkligheten, och efter att vi ytterst begeistrat fått möta både Björne och Bolibompadraken kunde vi tacka för en mycket nöjsam visit. Det är ju inte varje dag som man får träffa sådana rikskändisar.
Upprymda av televisionsvimlet fortsatte vi raskt vår famespotting med att se Svennis vid ett övergångsställe, vartefter vi åkte tillbaka till Chapman för att göra oss redo för en utekväll. Dressed for success begav vi oss in till city för att hitta en restaurang som passade alla - sju tjejer, och det var verkligen inte det lättaste. Till slut kunde vi lyckligtvis enas om en urmysig italiensk, och vi hade en urtrevlig kväll med lasagne och vinpimpling. Efter en delikat middag drog vi vidare på upptäcktsfärd, och fick bland annat uppleva skitande hästar, fotonördande vid slottet och allsköns trevliga aktiviteter.

På onsdagen blev det tidig frukost följt av eskort mot dagens aktivitet i form av Tekniska museet. Vår uppgift var att under ett antal timmar förbereda och producera ett TV-program som skulle komma att sändas via kabeltv senare på dagen. Jag blev helt sonika tilldelad rollen som meteorolog, och genomförde ett idogt arbete för att rättmätigt kunna vandra i Tones fotspår. Efter ett antal repetitioner och provfilmningar var det dags för sändning, och nerverna var på helspänn. Och ja. Jag vet inte om det var stundens allvar som alldeles fick mig att tappa fattningen, eller om det var någon tillfällig nervositet som gjorde sig påmind. Men plötsligt tappade jag fullständigt koncentrationen, vartefter jag snabbt (och vad jag själv bedömde som yrkesmässigt) försökte styra upp situationen genom att begära en omtagning, och därmed också iscensatte ett spektakulärt cut-försök. Lägg därtill att jag i ren desperation och frustration spottade ut svordom efter svordom, och lyckades presentera världshistoriens i särklass värsta väderprognos. En halv miljon tittare såg mig. Jag kommer med allra största sannolikhet inom det närmaste bli det där youtube-klippet som alla laddar ner. Damn.
Med en nyvunnen stjärnglans (handen på hjärtat var jag rädd att jag från och med nu skulle vara tvungen att leva omringad av livvakter och polispådrag) gav vi oss bort mot NK för ett shoppingförsök, men då dagens eskapader fullständigt gjort slut på vår energi bestämde vi oss istället för att gå bort till Chapman för en nap.
Senare på kvällen drog vi ut och hamnade på en asiatisk restaurang, där kvällens i särklass roligaste händelse ägde rum då Chris världsvant beställde in vårrullar. När kyparen mottagit ordern och promenerat iväg försökte Nadja försiktigt informera henne om att vårrullarna nog stod skrivet bland förrätterna - och mycket riktigt, kyparen kommer tillbaka med en mikroskopisk portion upplagd på ett otroligt gulligt fat. Lyckligtvis var kyparen givmild och bjöd slutligen på påfyllning. Aftonen åtföljdes av biljard, hårplattning och skokastning innan vi utslagna somnade ifrån alltihop.

Torsdagen inleddes med ett besök i den kungliga Livrustkammaren (även kallat Livlustkammaren av en smått förvirrad Billingebo), vilket var en ganska sömnig upplevelse fram till det att Andrejic plötsligt livade upp stämningen. Helt utan förvarning förvissade hon mig om att mina paputche befann sig på deras rum, vartefter jag ytterst förvånat och en aning förvirrat fick klart för mig att objektet i fråga var mina utlånade skor och inte alls någon potentiell rysk farmor.
Dagen fortsatte med rundvandring i Gamla Stan där Birgitta Bennet insisterade att få oss kulturellt belevade. Dock inkluderade det inte i hennes planer att underhålla högvakten, vilket fick henne att förskrämt och ilsket kalla tillbaka Bergagymnasiets vettvilliga samhällsvetare. Inklusive Ingela Roos.
Efter den guidade turen, som bland annat innefattade en varnad kyrkoherde, åkte vi vidare för ett besök på Vasamuseet. Visiten präglades av skrämmande vaxdockor och halvantastande i biosalongen, och mynnade ut i återkomst till Chapman. En latte senare var vi redo för shopping längs Drottninggatan, vilket gav positivt resultat i en scarves, ett par Björn Borg, en studentpresent och en ögonskugga. Om man inte räknar med nässprayet på Apoteket, vill säga. Däremot lyckades jag lägga band på mig från att köpa tre par skor. Vilket jag faktiskt ångrar.
På kvällen spisade vi utsökt kycklingsallad i Gamla Stan, då vi absolut fått mersmak efter Benetts kulturrunda.

Den avslutande fredagen innebar ett besök i Riksdagshuset på Riddarholmen där vi fick en inblick i det politiska arbetet av Hillevi Larsson. Mellan varven fick vi även bevittna Alf Svensson debattera om Turkiet som EU-medlem, och sen var det dags att åka hemåt. Bland det sista vi såg av Stockholm var en glasögonprydd Wallander-Krister, tätt följt av en lång och jobbig resa hemåt.

Då var man hemma igen efter ett par otroligt strapatsrika dagar i Stockholm. Det finns allt för mycket att berätta för att jag ska orka göra det nu, så en detaljerad och utförlig rapport kommer inom kort. Kanske imorgon, vi får se.
Idag har det mest varit en relativt lugn dag på jobbet, med tanke på att vädret inte varit det bästa. Efter en rekordsnabb städning och bedjande rådjursblickar blev jag och Linn berättigade att slutade tidigare, och kastade oss snabbt in i den franska bilen för att beskåda Bergastudenternas balklädnader. Jisses, vad alla var snygga och uppklädda - och som man önskar att man själv vore där. Själv har man ju ett år kvar tills det är dags, vilket känns väldigt ovärt.
Hur som helst, Stockholmsrapporten beräknas publiceras någon gång imorgon kväll. Häng på låset!