Kvällsdopp
Idag var det riktigt varmt på jobbet, stundtals nästan outhärdligt, och därför valde vi att styra stegen mot Vaxsjön när vi slutat. Eller ja, stegen och stegen. Det började med färd i Sodexhobilen där det under höga tillrop och protester rådde delade meningar om huruvida vi skulle köra eller inte, och efter att Linnea hotat med att skita i det hela var Johannis snabb att ändra uppfattning.
Framme vid Vaxsjön började en del banga ur angående badet, men efter en del övertalningar och laganda bestämde vi oss för att i samlad trupp traska ner mot bryggan. Efter mycket om och men hade alla hoppat i, och även om vi varken kunde se botten eller ens förstå hur djupt där faktiskt var så var det himla skönt och svalkande. Däremot vet jag inte om jag kan påstå att man blev så mycket renare av vattnet, men i vilket fall som helst berikades vi alla med extremt skrattretande "hårväxt" av vattnet.
På väg hem från djurparken hade vi inte hunnit mer än 500 meter förrän vi träffade på Viveca och Jan som var ute med hundarna. Mamma iscensatte tvärt en vändning vid Jularps-backarna och sen stod vi i säkert 45 minuter och snackade släktrelaterat och livsplaner. Dessutom lyckades vi stänga in nycklarna i den larmade bilen, och efter att jag efter mycket om och men lyckats lirka ut nyckeln genom det något öppna fönstret var det jag som var chaufför mot Harlösa. Riktigt bra dessutom!
Och förresten - grattis Marina som både fick förlängt och löneförhöjning på en och samma gång. Det är du värd!
Framme vid Vaxsjön började en del banga ur angående badet, men efter en del övertalningar och laganda bestämde vi oss för att i samlad trupp traska ner mot bryggan. Efter mycket om och men hade alla hoppat i, och även om vi varken kunde se botten eller ens förstå hur djupt där faktiskt var så var det himla skönt och svalkande. Däremot vet jag inte om jag kan påstå att man blev så mycket renare av vattnet, men i vilket fall som helst berikades vi alla med extremt skrattretande "hårväxt" av vattnet.
På väg hem från djurparken hade vi inte hunnit mer än 500 meter förrän vi träffade på Viveca och Jan som var ute med hundarna. Mamma iscensatte tvärt en vändning vid Jularps-backarna och sen stod vi i säkert 45 minuter och snackade släktrelaterat och livsplaner. Dessutom lyckades vi stänga in nycklarna i den larmade bilen, och efter att jag efter mycket om och men lyckats lirka ut nyckeln genom det något öppna fönstret var det jag som var chaufför mot Harlösa. Riktigt bra dessutom!
Och förresten - grattis Marina som både fick förlängt och löneförhöjning på en och samma gång. Det är du värd!
Mamma Mia!
Ikväll blir det bio.
Thoughts
att inte vara nån annan än sig själv i en värld som försöker
få en att bli som alla andra är den svåraste kampen
en människa kan ge sig in på och en kamp som aldrig tar slut
E.E Cummings
få en att bli som alla andra är den svåraste kampen
en människa kan ge sig in på och en kamp som aldrig tar slut
E.E Cummings
Tisdag
Det märks när våra chefer är på jobbet och när dom inte är på jobbet. De senaste dagarna har varit fria från både Jennie och Veronica, och då har aktiviteten inte alltid varit särskilt hög. Idag däremot, då vi alla visste om att Veronica var på intåg, var det ingen som vågade ta risken att komma för sent. Senast det hände resulterade det i en massiv utskällning från chefens sida, även om det bara handlade om fåtalet minuter. Sagt och gjort - idag var jag på jobbet redan klockan 11 (vilket var lika med en halvtimme innan jag började) och Linn droppade in vid kvart över 11 och drog med sig både Tomas och Linnea. De tidiga ankomsterna fick Veronica att höja ordentligt på ögonbrynen och resulterade i en hel del kommentarer.
Efter dagens jobb (som tillbringades i hettan i poolen med en mer eller mindre strejkande fläkt) blev det tåget in till Lund och gymmet. Det börjar bli lite omständigt med all golvrenovering och omflyttning i salarna, men förhoppningsvis blir resultatet till det bättre. Efter passet var det jag som framgångsrikt satt bakom ratten hem till Harlösa, och tillsammans med detta och körlektionen imorse börjar det verkligen likna nåt. Numera är uppskrivningen bokad, motivationen har aldrig vart högre och det hela känns ju faktiskt riktigt bra. Dessutom bevittnades färden av Tozz i Sandby och jag fick ett expertutlåtande att jag minsann var superduktig och verkligen såg ut som en riktig förare.
För övrigt har dagen stavats tågtripp med Danne, OC-snack med Patrik och helgplaner i pyjamas.
Morgondagen innebär ledighet och absofuckinglutely inget jobb. Hastigt och olustigt har Evelina insjuknat och planerna för imorgon har således ändrats. Är det någon annan som är ledig och har nåt förslag är jag gärna på!
Efter dagens jobb (som tillbringades i hettan i poolen med en mer eller mindre strejkande fläkt) blev det tåget in till Lund och gymmet. Det börjar bli lite omständigt med all golvrenovering och omflyttning i salarna, men förhoppningsvis blir resultatet till det bättre. Efter passet var det jag som framgångsrikt satt bakom ratten hem till Harlösa, och tillsammans med detta och körlektionen imorse börjar det verkligen likna nåt. Numera är uppskrivningen bokad, motivationen har aldrig vart högre och det hela känns ju faktiskt riktigt bra. Dessutom bevittnades färden av Tozz i Sandby och jag fick ett expertutlåtande att jag minsann var superduktig och verkligen såg ut som en riktig förare.
För övrigt har dagen stavats tågtripp med Danne, OC-snack med Patrik och helgplaner i pyjamas.
Morgondagen innebär ledighet och absofuckinglutely inget jobb. Hastigt och olustigt har Evelina insjuknat och planerna för imorgon har således ändrats. Är det någon annan som är ledig och har nåt förslag är jag gärna på!
Och helgens festlåt
...var denna. Fantastiskt.
Minisemester och sommarfest
Så har helgen passerat och det är söndag kväll igen. Det har varit ett härligt veckoslut som, minst sagt, har innehållit det mesta, och det är inte utan att det finns en anledning till att man är sjukligt trött och sliten.
Det hela började i fredags med inledd minisemester på campingen i Råå, och det blev en kväll med vinpimpling, strandpromenader, husvagnsliv och kvalitetstid med familjen. Det hela nådde sin kulm då min något överförfriskade mamma antog trotsåldersfasoner och höll låda halva natten. Lägg sen till ett oavbrutet snarkande från min far och du har en natt i vagnen. Långt om länge kunde även jag somna.
På lördagen vart det frukost i solskenet innan jag med brassestolen i högsta hugg styrde stegen ner mot stranden. Det blev playan och solen hela dagen, och då jag framåt eftermiddagen gjorde en reträtt upp till campingen var det med en påtagligt brunare (läs rödare) hudfärg. Med andra ord var jag sjukligt pepp inför kvällens tokfest.
Efter tåg- och bussresor genom halva Skåne nådde jag Eslöv och möttes av en kaotisk syn på herr Jönssons veranda. Värden själv befann sig redan i dimman, Admir låg utslagen och däckad i soffan och stället fullkomligt skrek efter lite kvinnlig intelligens. Det var inte konstigt att det blev undertecknad som redde ut dilemmat med stolarna och borden, och när resten av killarna anlände kunde festen ta sin början.
Ett par cider, rakishotar och en hel del vattenpipa senare började kvällen ordna upp sig. När det väl blev dags att röra oss vidare mot Stenssons hoppade vi in i Camillas bil och hamnade plötsligt på kissepaus hos Paulina. Innan vi visste ordet av blev det tjejigt värre med asgarv i ciderburken, vilt kramkalas och en himla massa foton. Väl framme vid Stenssons var klockan ganska mycket och vi bestämde oss för att slopa Stenkan. Folket flockades där ute i alla fall, och efter trevligt socialiserande och skitsnack blev det Grappa och mera folk. Summa summarum en galet rolig kväll med en himla massa upptåg. Enjoy!
Det hela började i fredags med inledd minisemester på campingen i Råå, och det blev en kväll med vinpimpling, strandpromenader, husvagnsliv och kvalitetstid med familjen. Det hela nådde sin kulm då min något överförfriskade mamma antog trotsåldersfasoner och höll låda halva natten. Lägg sen till ett oavbrutet snarkande från min far och du har en natt i vagnen. Långt om länge kunde även jag somna.
På lördagen vart det frukost i solskenet innan jag med brassestolen i högsta hugg styrde stegen ner mot stranden. Det blev playan och solen hela dagen, och då jag framåt eftermiddagen gjorde en reträtt upp till campingen var det med en påtagligt brunare (läs rödare) hudfärg. Med andra ord var jag sjukligt pepp inför kvällens tokfest.
Efter tåg- och bussresor genom halva Skåne nådde jag Eslöv och möttes av en kaotisk syn på herr Jönssons veranda. Värden själv befann sig redan i dimman, Admir låg utslagen och däckad i soffan och stället fullkomligt skrek efter lite kvinnlig intelligens. Det var inte konstigt att det blev undertecknad som redde ut dilemmat med stolarna och borden, och när resten av killarna anlände kunde festen ta sin början.
Ett par cider, rakishotar och en hel del vattenpipa senare började kvällen ordna upp sig. När det väl blev dags att röra oss vidare mot Stenssons hoppade vi in i Camillas bil och hamnade plötsligt på kissepaus hos Paulina. Innan vi visste ordet av blev det tjejigt värre med asgarv i ciderburken, vilt kramkalas och en himla massa foton. Väl framme vid Stenssons var klockan ganska mycket och vi bestämde oss för att slopa Stenkan. Folket flockades där ute i alla fall, och efter trevligt socialiserande och skitsnack blev det Grappa och mera folk. Summa summarum en galet rolig kväll med en himla massa upptåg. Enjoy!
Man ska ha husvagn
Ikväll drar jag och lever Svensson-liv på campingen i Råå. Är det bara i lagom dos kan det väl kanske bli rätt trevligt. Det är ju faktiskt sommar.
Gårdagens
Där går nån annan än vi
Håkanpepp som satan
Min lediga dag har hittills inneburit välbehövlig sovmorgon, lite teoriplugg och en himla massa musik. Uppladdningen inför kvällen är i full gång, och både Håkan och kent dånar genom högtalarna. Mest av allt av Håkan, för tillfället. Jag antar att det är nånting med sommarn - Håkan funkar bäst och kent känns mera höst och vinter.
Ikväll blir det magiskt; kent och Håkan på Sofiero Slott klockan 19.30. Hur toppar man det här?
Ikväll blir det magiskt; kent och Håkan på Sofiero Slott klockan 19.30. Hur toppar man det här?
Slutkörd
Jag är halvt död, har slut på all ork och är glad att dagen är till ända. Det blir skönt att sova ut imorgon bitti. Tack för att du är min hjälte, Linn.
Slitet värre
Som jag tidigare hade befarat är smärtan i kroppen om möjligt ännu värre. Min nacke är ett smärtsamt kapitel som bara verkar tillta allt mer, och tidigare idag fick jag en inre syn om hur jag kommer att tvingas gå omkring med en nackkrage och be om en stänkare. Ungefär så här. Det kan inte bli mycket värre än så här.
Jobbet idag var riktigt slitet. Träningsvärken gjorde det nästintill omöjligt att skopa glass och fixa mjukglass, så tur var det väl att Filip fick komma ner och assistera. Dagens highs bestod av den nya affärsidéen i form av slush n' shake, det okontrollerade asgarvet mitt framför kunden och den illaluktande och något suspekta hörnan i poolen. Är det något animaliskt kommer jag inte att stanna där en sekund till!
I detta nu avnjuter jag (och sjunger med till) soundtracken till Mamma Mia-filmen som skickats av herr Andersson och minns tillbaka till Prince of Wales i London. Ett helt okej slut på dagen, och dessutom känner jag mig förkyld och förtvivlad och mår faktiskt inge bra. Det finns däremot inte någon tid till nån förkylning.
Jobbet idag var riktigt slitet. Träningsvärken gjorde det nästintill omöjligt att skopa glass och fixa mjukglass, så tur var det väl att Filip fick komma ner och assistera. Dagens highs bestod av den nya affärsidéen i form av slush n' shake, det okontrollerade asgarvet mitt framför kunden och den illaluktande och något suspekta hörnan i poolen. Är det något animaliskt kommer jag inte att stanna där en sekund till!
I detta nu avnjuter jag (och sjunger med till) soundtracken till Mamma Mia-filmen som skickats av herr Andersson och minns tillbaka till Prince of Wales i London. Ett helt okej slut på dagen, och dessutom känner jag mig förkyld och förtvivlad och mår faktiskt inge bra. Det finns däremot inte någon tid till nån förkylning.
Åhus beachhandboll
Så var man hemkommen från Åhus och det är ett helt år kvar till nästa gång. Jag är alldeles söndersliten, har ont i hela kroppen och kan nästan inte röra mig. Jag bävar för hur det kommer kännas imorgon om det känns jävligt redan nu, men det ska kännas att man spelat och det gör det ju dessvärre.
Helgen i Åhus var riktigt, riktigt härlig. Det började med att vi direkt efter jobb packade in oss i bilen och for upp mot Yngsjö och till stugan, och efter att vi snabbt installerat oss agerade Emelie grillmästare och vi blev mätta och belåtna. Strax därefter blev det en snabb visit i Åhus. Ungefär samtidigt började det gå upp för oss att Åhus inte riktigt är det samma längre. Jag menar, när man träffar sina kompisars småsyskon (som man fortfarande tror är jättesmå och inte tror är en dag över tio) som börjar ta över som generationen som vi en gång i tiden stod för är det inte utan att man känner sig lätt gammal. Annat var det under somrarna för några år sedan då vi unga och dumma lurade danskar i baren, hamnade i spegelrummet på hotellet, ramlade med cyklar vid Intersport, drog loss brädor från staketet och cyklade i ösregn genom natten. Det var mycket bättre förr.
Efter en natt med ångest över det något desarmerade teamet och efter att vi panikartat bläddrat genom telefonlistor efter möjliga kandidater vaknade vi upp i stugan och visste varken ut eller in. Stress vid frukosten resulterade i framgångsrik tillökning i form av Månsson i laget, och stärkta av detta for vi snabbt som ögat in till Åhus för att fixa anmälan.
I första matchen drabbades vi samman med Helsingør Håndbold Klub, förlorade med två bollar, men höll nollan i nästa. Exakt hur vi vann spelar mindre roll, men stärkta utav detta blev jag plötsligt inhyrd av lag Alle leute und Rüdiger som var i akut behov av en stjärnspelare från Harlösa. Och det kunde man ju inte tacka nej till!
Första matchen med Alle leute innebar en sammandrabbning med Knislinges Sist i gruppen, och innan vi visste ordet av blev det en rafflande prestigekamp där jag såg till att, för en gångs skull, låta bli att skjuta fröken Skoug i huvudet. I vilket fall fick jag en personlig hejarklack av Knislinge och company, så jag var helt klart nöjd!
Vårat Here comes trouble fortsatte att möta motgångar, men sen hade vi ju också ont om bänknötare. Däremot hade vi aldrig långt till skrattet, så på det hela taget var optimismen vårat starkaste vapen. Efter fem somrar i Åhus började jag också märka en individuell mognad och ett påtagligt mycket bättre förhållningssätt till det där med lek och allvar. För den som känner mig är det väl knappast någon hemlighet att jag hatar att förlora och att jag går in i allt med en riktigt jävlig tävlingsinstinkt. I år kunde jag däremot ta det hela med en betydligt större nypa salt än tidigare och ta motgångarna med en klackspark. Åhus är ju som bekant utefesten för innefolket, och vi hade jävligt roligt!
Helgen i Åhus var riktigt, riktigt härlig. Det började med att vi direkt efter jobb packade in oss i bilen och for upp mot Yngsjö och till stugan, och efter att vi snabbt installerat oss agerade Emelie grillmästare och vi blev mätta och belåtna. Strax därefter blev det en snabb visit i Åhus. Ungefär samtidigt började det gå upp för oss att Åhus inte riktigt är det samma längre. Jag menar, när man träffar sina kompisars småsyskon (som man fortfarande tror är jättesmå och inte tror är en dag över tio) som börjar ta över som generationen som vi en gång i tiden stod för är det inte utan att man känner sig lätt gammal. Annat var det under somrarna för några år sedan då vi unga och dumma lurade danskar i baren, hamnade i spegelrummet på hotellet, ramlade med cyklar vid Intersport, drog loss brädor från staketet och cyklade i ösregn genom natten. Det var mycket bättre förr.
Efter en natt med ångest över det något desarmerade teamet och efter att vi panikartat bläddrat genom telefonlistor efter möjliga kandidater vaknade vi upp i stugan och visste varken ut eller in. Stress vid frukosten resulterade i framgångsrik tillökning i form av Månsson i laget, och stärkta av detta for vi snabbt som ögat in till Åhus för att fixa anmälan.
I första matchen drabbades vi samman med Helsingør Håndbold Klub, förlorade med två bollar, men höll nollan i nästa. Exakt hur vi vann spelar mindre roll, men stärkta utav detta blev jag plötsligt inhyrd av lag Alle leute und Rüdiger som var i akut behov av en stjärnspelare från Harlösa. Och det kunde man ju inte tacka nej till!
Första matchen med Alle leute innebar en sammandrabbning med Knislinges Sist i gruppen, och innan vi visste ordet av blev det en rafflande prestigekamp där jag såg till att, för en gångs skull, låta bli att skjuta fröken Skoug i huvudet. I vilket fall fick jag en personlig hejarklack av Knislinge och company, så jag var helt klart nöjd!
Vårat Here comes trouble fortsatte att möta motgångar, men sen hade vi ju också ont om bänknötare. Däremot hade vi aldrig långt till skrattet, så på det hela taget var optimismen vårat starkaste vapen. Efter fem somrar i Åhus började jag också märka en individuell mognad och ett påtagligt mycket bättre förhållningssätt till det där med lek och allvar. För den som känner mig är det väl knappast någon hemlighet att jag hatar att förlora och att jag går in i allt med en riktigt jävlig tävlingsinstinkt. I år kunde jag däremot ta det hela med en betydligt större nypa salt än tidigare och ta motgångarna med en klackspark. Åhus är ju som bekant utefesten för innefolket, och vi hade jävligt roligt!
Ett ögonblick i sänder
Så vart det poolen idag igen och det var en lugn dag som verkligen behövdes efter de senaste dagarnas stress. Framåt eftermiddagen fick jag hjälp av Anna (som efter mycket om och men hade skickats ner av en något motvilligt inställd Johannis som befarade att det skulle bli lika mycket snack och stim som om det varit Tomas och Linnea), och från den sekunden var det dubbelt träningsvärk och slitet. Jag blev ganska orolig å min kollegas vägnar då hon pga träningsvärken knappast kunde klättra upp för stolen och fylla på mjukglassmaskinen, men då jag själv klagade högljutt över smärtan i armen borta vid scoopglassen tror jag nog att vi drog jämnt. I övrigt hade Johannis skäl att vara orolig för snacket!
Ikväll är det planerat att jag ska sova tidigt. Imorgon bär det upp till Åhus direkt efter jobbet och på lördag är det dags för Here comes trouble att inta årets beachhandboll. Kom dit och supporta laget, vet ja!
Ikväll är det planerat att jag ska sova tidigt. Imorgon bär det upp till Åhus direkt efter jobbet och på lördag är det dags för Here comes trouble att inta årets beachhandboll. Kom dit och supporta laget, vet ja!
Fortsatt hektiskt
Denna dag har varit riktigt sjukligt effektiv. Dygnet startades redan 06.45 då jag något motvilligt stapplade upp ur sängen för att göra mig ordning och bege mig ner till bussen. Dagens första anhalt var Eslöv och körskolan för att jobba undan lite teori, och inom en mycket snar framtid hoppas jag kunna fixa uppskrivningen. Nu när inte skolan längre hänger kvar som en skicklig nedbrytare har jag ju äntligen tid att lägga ner mer energi.
Efter Eslöv blev det tåget till Höör för att sedan åka djurparksbussen upp till jobbet. Det var jag och en massa svenska, danska och tyska turister, och så fort jag kom till Björnberget visade det sig bli ännu en hektisk dag. Tredje dagen på raken som det varit riktigt stressigt, och ännu en dag som vi sålt för nära 36 000 i maten.
Anna var skicklig nog att ge sig själv bestående men i form av blåsor och skärsår, jag hackade sallad i en söndrig spann, vi fick en ny förmåga i form av nyanställde Johan och Linnea gjorde en ordentlig revolt och bestämde sig för att slå plus 200 i kassan. När dagen långt om länge var över rusade vi i full fart ut mot bilen, halkade i backen och blev sedan instängda i bilen. En alldeles vanlig dag på Sodexho Skånes djurpark.
Direkt efter jobb blev det tåget in till Lund för en vända bort till gymmet. Egentligen trodde jag inte att jag skulle ha tillräckligt med energi kvar för att palla något pass, men så fort adrenalinet började pumpa kändes det riktigt bra igen. Så här i efterhand har dagens bedrifter slagit hårt mot energireserven och det ska bli riktigt skönt med en god natts sömn. Dessutom får jag sovmorgon imorgon fram till nästan klockan tio. Jag tror det kan behövas.
Efter Eslöv blev det tåget till Höör för att sedan åka djurparksbussen upp till jobbet. Det var jag och en massa svenska, danska och tyska turister, och så fort jag kom till Björnberget visade det sig bli ännu en hektisk dag. Tredje dagen på raken som det varit riktigt stressigt, och ännu en dag som vi sålt för nära 36 000 i maten.
Anna var skicklig nog att ge sig själv bestående men i form av blåsor och skärsår, jag hackade sallad i en söndrig spann, vi fick en ny förmåga i form av nyanställde Johan och Linnea gjorde en ordentlig revolt och bestämde sig för att slå plus 200 i kassan. När dagen långt om länge var över rusade vi i full fart ut mot bilen, halkade i backen och blev sedan instängda i bilen. En alldeles vanlig dag på Sodexho Skånes djurpark.
Direkt efter jobb blev det tåget in till Lund för en vända bort till gymmet. Egentligen trodde jag inte att jag skulle ha tillräckligt med energi kvar för att palla något pass, men så fort adrenalinet började pumpa kändes det riktigt bra igen. Så här i efterhand har dagens bedrifter slagit hårt mot energireserven och det ska bli riktigt skönt med en god natts sömn. Dessutom får jag sovmorgon imorgon fram till nästan klockan tio. Jag tror det kan behövas.
300 slow days in a row
Jobb idag igen och det var (om möjligt) ännu mera folk än gårdagen. I vilket fall som helst sålde vi rekordmycket i maten, och dessutom lyckades jag slå plus minus noll i kassan. Ibland går det bra.
Dagens highs var för övrigt Linneas vurpa i disken och Filips nya inkomstkälla i form av skönsången i poolen. Killen tjänade tio kronor på att sjunga falskt och jävligt för de numera skadade barnen, så nog måste det räknas som en dag som har innehållit det mesta. När sen mina föräldrar dök upp alldeles oväntat (och med videokameran i högsta hugg!) var jag snäll och bjöd på korv med bröd. Nu är jag så trött att jag knappast orkar skriva. Over, people.
Dagens highs var för övrigt Linneas vurpa i disken och Filips nya inkomstkälla i form av skönsången i poolen. Killen tjänade tio kronor på att sjunga falskt och jävligt för de numera skadade barnen, så nog måste det räknas som en dag som har innehållit det mesta. När sen mina föräldrar dök upp alldeles oväntat (och med videokameran i högsta hugg!) var jag snäll och bjöd på korv med bröd. Nu är jag så trött att jag knappast orkar skriva. Over, people.
Besviken
Visst, okej, men man kan inte säga vad som helst. Tänk efter lite före.
Söndag
Så var det jobb idag och det blev lååånga timmar på Björnberget. När vi till och med får öppna båda kassorna i maten är ju läget ganska kaotiskt, men efter att ha ingått team och lyckats ro hem ruschen började det lugna ner sig något. Förutom stressen bestod dagen av att Linn kastade glasskartonger till höger och vänster (och rakt på mig), folk fortsatte lägga skulden på Marcus, jag och Linn går numera under benämningen Hönshuset och sen var det den sura tanten som gnällde på sin dunderburgare. Till slut var jag så trött att jag höll på att somna på GPn.
För de som är uppmärksamma har det väl knappast undgått att rapporten om pers.festen är och förblir borta. Det känns liksom inte längre aktuellt att dra upp det som hände för närmare en vecka sedan, och med tanke på att det finns bilder på både bilddagboken och Facebook får det räcka mer än väl. Ta en kik där, vet ja!
För de som är uppmärksamma har det väl knappast undgått att rapporten om pers.festen är och förblir borta. Det känns liksom inte längre aktuellt att dra upp det som hände för närmare en vecka sedan, och med tanke på att det finns bilder på både bilddagboken och Facebook får det räcka mer än väl. Ta en kik där, vet ja!
Eslövs nightout
Den något impulsiva utekvällen visade sig bli riktigt trevlig. Det började med Glorias tillsammans med Chris i Lund där det käkades dyr (!) middag och dracks, typ, förbjuden cider som blev okej ändån. Mitt i allting lyckades Chris alldeles obemärkt att stänga av mobilen, glömma pinkoden, långt om länge få tag på den för att sedan bli uppringd av "Det vet jag inte" som spelade saxofon och var från Eslöv. Samtalet gjorde oss snabbt sugna på att byta stad och vi for bort med pågatåget bort till Eslöv.
Väl i Eslöv blev det Gästgivaren där vi mötte Joppe, Sanne, Elin och Virre. Det började dras flera cider och piggelin/tequila rose shots, och i takt med att timmarna blev sena dök det upp allt mer folk. Vi fick besök av Arzana, det kartlades liv, Chris hamnade i spelberoendet och vann 78,50 på banditen och det mottogs samtal från en stirrig fröken Svegrup. Hon var lite nojjig att morgondagen skulle bli hård på Björnberget och parken, och för att stilla denna oro ska jag här och nu gå och lägga mig i helt acceptabel tid. Börjar jag inte knega förrän 11.30 bör det inte va problem.
Väl i Eslöv blev det Gästgivaren där vi mötte Joppe, Sanne, Elin och Virre. Det började dras flera cider och piggelin/tequila rose shots, och i takt med att timmarna blev sena dök det upp allt mer folk. Vi fick besök av Arzana, det kartlades liv, Chris hamnade i spelberoendet och vann 78,50 på banditen och det mottogs samtal från en stirrig fröken Svegrup. Hon var lite nojjig att morgondagen skulle bli hård på Björnberget och parken, och för att stilla denna oro ska jag här och nu gå och lägga mig i helt acceptabel tid. Börjar jag inte knega förrän 11.30 bör det inte va problem.
Och jag faller dit...
Åh vad jag gillar tanken på att du ringer mig i samma sekund som jag tänkte ringa dig.
Livet är underbart just nu.
Livet är underbart just nu.
Slitet
Jag är slut såväl själsligt och mentalt som psykiskt och fysiskt. Gårdagens personalfest satte sina spår och närmare rapport kommer komma, typ, imorgon. Eller också dagen efter det. Håll till godo så länge.
Sommarkväll i Eslöv
Det blev en härlig kväll hos Haraldsson igårkväll. Något impulsartat och hastigt påtänkt for vi till Eslöv och inledde kvällen med pilkastning (vilket visade sig vara på tok för länge sedan) och kubbspel, och i takt med att grabbarna svepte öl och den kvinnliga halvan stod för vinpimpling började den ljumma sommarkvällen så småningom att skymma. Överhuvudtaget var det sommar på hög nivå där vi satt i hamocken och gungade och sjöng Håkan genom hela kvällen, och det är såna sommarkvällar som är värda att minnas. Det är sommar för mig.
Tack
Kanske kan du lyssna istället för att bara backa.
The Cure
Ibland är det den äldre musiken som ändån håller.
Jag har aldrig gillat videon, men låten, gott folk. Låten.
Jag har aldrig gillat videon, men låten, gott folk. Låten.
Tillbaks i bloggosfären
Tre dagar på jobb har passerat ganska snabbt. Kanske inte just i stridens hetta, men om man ser till det totala har hela veckan gått fantastiskt fort. Det har blandats med den räliga ormen i diket (och att Linn numera har skrämt upp mig så att jag knappt vågar gå där i mina flipflop), Tomas skandalomsusade midsommartallrik med potatis och mjukglass, samt sura kunder i poolen som inte har gjort annat än att klaga och att gnälla. Det bästa är ju ändå att jag har fått oväntad ledighet imorgon, så om vädret fortsätter som detta blir det Lomma då med Chris.
Rent allmänt är livet just nu riktigt, riktigt underbart. Du gör mig så glad att jag inte vill göra något annat än att le hela tiden, och allting känns så bra att jag inte tror att det är möjligt. Men det är det, faktiskt så är det!
Rent allmänt är livet just nu riktigt, riktigt underbart. Du gör mig så glad att jag inte vill göra något annat än att le hela tiden, och allting känns så bra att jag inte tror att det är möjligt. Men det är det, faktiskt så är det!
Nu så är det juli(gen)...
Nu ligger jag i nya sängen här och bloggar. Det är lite det som är det bästa med en bärbar dator, att man slipper vara förvisad till ett bord i hörnet. Man kan helt enkelt, tja, blogga vartifrån man vill. Och just nu är det skönast här.
Dagen idag har varit förhållandevis lugn om man ser till själva vädret. När jag var på väg till jobb imorse var jag alldeles övertygad om att solskenet skulle locka flera miljoner besökare till parken, och då jag slog följe med några danskar uppför Jularpsbacken (bara några minuter efter det att jag höll på att attackeras av en död orm i diket) hanns det med en hel del lovord för Sodexho. Att den verkliga anstormningen sedan aldrig kom gjorde inte särskilt mycket.
Efter att vi skrivit ut oss ungefär vid tjugo över fem, vilket var en helt okej tid för att vara en solig dag i juli, fick jag skjuts av Linnea in till Eslöv och Berga. Väl där blev det till att lira beachhandboll med tjejerna, och det blev en het och sliten timme som passerade i sanden. Carros parallell till beduinbyn mitt i öknen kändes inte långt ifrån.
Dagen idag har varit förhållandevis lugn om man ser till själva vädret. När jag var på väg till jobb imorse var jag alldeles övertygad om att solskenet skulle locka flera miljoner besökare till parken, och då jag slog följe med några danskar uppför Jularpsbacken (bara några minuter efter det att jag höll på att attackeras av en död orm i diket) hanns det med en hel del lovord för Sodexho. Att den verkliga anstormningen sedan aldrig kom gjorde inte särskilt mycket.
Efter att vi skrivit ut oss ungefär vid tjugo över fem, vilket var en helt okej tid för att vara en solig dag i juli, fick jag skjuts av Linnea in till Eslöv och Berga. Väl där blev det till att lira beachhandboll med tjejerna, och det blev en het och sliten timme som passerade i sanden. Carros parallell till beduinbyn mitt i öknen kändes inte långt ifrån.