Sunny Standup

Insåg nyss att det var allt för längesedan jag knåpade ihop nåt här, så det är väl bäst att göra nåt åt saken! De senaste dagarna har det mest varit jobb, men innan jobbet drog igång igen hade jag och Björn en alldeles underbar kväll i Båstad i onsdags. Det var Sunny Standup som var dragplåstret för kvällen, och det blev en kväll med så mycket skratt att det nästan gjorde ont! Hasse Brontén, Christopher Linnell, Özz Nûjen, Thomas Järvheden, Ann Westin, Soran Ismail, Peter Wahlbeck och Måns Möller var det som drog skämten - och de var många!

Kvällen i bilder:




Sommarmys

Idag har jag vart ledig och gjort allt för att få en så härlig dag som möjligt, vilket jag måste säga att jag har lyckats väldigt bra med. Dagen börjades med en promenad längs stranden med Edona, och under två timmar avverkade vi såväl kilometrar som varierande samtalsämnen. Bästa starten på dagen!

Förutom strandpromenader har jag också passat på att ta en vända ut till Plantagen i Rydebäck. De numera stendöda växterna i vardagsrummet hade dagen till ära kasserats i soppåsen (vilket egentligen var flera veckor över tiden) och det var dags att bege sig ut på jakt efter ersättare. I skrivandets stund inser jag dessutom att vuxenpoängen bara haglar nu för tillfället med tanke på att jag spenderar mina lediga dagar med nöjen såsom blomstershopping, men vad förpliktigar inte ett liv som ett-år-sedan-man-flyttade-hemifrån? Jag gillar det!

Kvällen har därefter tillbringats med min älskade sambo på stranden i Råå. Det laddades batterier tillsammans med picnic i sanden, och sedan var vi redo för en rafflande kamp minigolf. Vem som sedan stod på prispallen behöver vi kanske inte nämna - det kan räcka med att säga att jag blev tvåa! - men det var en himla mysig kväll som avrundades med en promenad längs vallarna. Och ska man tala om vinster så värderar jag nog min seger i Alfapet vid hemkomsten som snäppet vassare...



Lycka

Jag har en bekännelse att göra. Jag är jävligt lycklig.
Jag har repat mig från operationen och fått bort stygnen, jag kom in på den utbildningen jag verkligen ville och jag har världens bästa pojkvän som fyller år idag, vilket har firats tillsammans med nära och kära.

Det är sånt som gör mig lycklig.


Inga bönder synes än

Då var man tillbaka från sjukskrivningen och på plats igen på Björnbergets servering, och jag kunde ju knappast ha valt en bättre dag att göra min comeback på. Idag var nämligen TV4-s filmteam på plats med ett gäng bönder för att spela in rafflande intriger till Bonde söker fru på djurparken, och man kan verkligen säga att vi stod på helspänn för att lyckas få en skymt av bonden. Så fort det dök upp någon tänkbar kandidat höll vi utkik allt vi kunde, och våra halsar blev genast flera decimetrar längre så fort vi såg en man i sällskap med fler än tre kvinnor!

Ju närmre vi tänkte på saken blev vi dock allt mer konfunderade huruvida vi skulle känna igen dom eller inte.

- Fast... Vi vet ju inte hur dom ser ut? Hur ska vi då veta när de kommer - de har kanske till och med redan varit här!

Inga bönder fick vi (antagligen) skåda, men glada var vi i vilket fall.


Sista dan som sjukskriven

Idag har jag haft en riktigt bra sista-dag-som-sjukskriven-dag!

Dagen började med en tur till Landskrona för att möta upp Emelie och lilla Minnah, och istället för planerna om Ven valde vi att styra kosan bort mot Borstahusen för en promenix längs stranden. Under ännu en dag med strålande sol och riktig sommarvärme blev det en urmysig utfärd på alla sätt och vis, och när vi efter ett par timmar kramades adjö var vi allldeles genomvarma efter allt solsken.

Kvällen har sedan bjudit på ett par timmar i biosalongen tillsammans med Chris och filmen Eclipse. Alldeles underbar film får jag säga att det var, och jag kan inte annat än att ta tillbaka alla glåpord jag kastat över Twilightfenomenet. Jag skyller på att jag inte alls var insatt då jag yttrade mig om dessa hemskheter - efter att ha läst böckerna och numera även sett filmerna är jag faktiskt alldeles såld.

Som om det inte varit nog med härligheter denna dag har det också kommit glädjande besked så det stått härliga till. Idag kom ju nämligen antagningsbeskedet för universitetet, och i höst kommer jag äntligen påbörja min utbildning inom service management här i Helsingborg! Glädjen visste inga gränser när jag klickade in på beskedet, och det känns verkligen så himla underbart att allt slit med matten under vårens gång verkligen gav utdelning till slut. I september påbörjar jag min väg mot den karriär som jag hoppas och tror kommer bli helt rätt för mig, och jag känner mig verkligen motiverad och peppad på att börja plugga nu "på riktigt". Fy fan vad jag är bra!


I kärlekens tecken

Vilken härlig helg! Igår var det dags att åka upp till Göteborg för att vara med och fira Emelies och Jimmys stora dag då de blev man och hustru. Det var verkligen ett alldeles sagolikt och underbart bröllop, och det var riktigt roligt att få vara med om denna dagen. Än en gång ett stort grattis och alla lyckönskningar i världen till er två!


Nu är det fredagsmys

Miserabel bloggfrekvens, jag vet. Det har nu gått ganska precis exakt en vecka och en dag sedan jag blev opererad, och efter ett återbesök på kliniken nu imorse går läkningen på helt rätt håll. Allt såg jättefint ut (ja, om det nu kan göra det bland allt ihoplappande med stygnen!) och om en vecka är det stygnborttagning. Smärtan fortsätter dock att pendla lite fram och tillbaka - de första dagarna efter operationen var jag mer eller mindre befriad ifrån smärta, medan jag nu återigen har fått uppta panodildoseringen. Mitt eget amatörmässiga läkarutlåtande säger mig att det beror på att känseln så sakta börjar återvända.

Dagen här för övrigt? Efter kliniken åkte jag hemåt till Helsingborg och mötte upp Nina för en skojakt. Efter en inledande och smärre bussförvirring lyckades vi ta oss ut mot Dalhem och kunde sedan lyckligt vända hemåt med vars ett par snygga dojjor. En fräsch tonfisksallad intogs därefter på restaurang Haket under mycket trevliga samtalsämnen om både ditten och datten. Helt klart en himla härlig förmiddag!

Eftermiddagen blev dock därefter en smärtsam historia, och trött i kroppen efter förmiddagens bravader intog jag därför horisontellt läge i sängen. Det tar på krafterna att vara en sjukskriven samhällsmedborgare, och om ett litet tag kommer kvällen att fortsätta framför en film tillsammans med min underbaring.

Imorgon blir det festligheter så det står härliga till då det är dags för Emelies och Jimmys bröllop. Redan klockan nio hoppar vi på bussen och drar upp till Göteborg, och vi ser verkligen fram emot att vara med om deras stora dag! Faktiskt gör jag till och med debut som bröllopsgäst (ja, om man inte räknar med den gången då jag var väldigt liten och knappt mätte 70 centimeter över markhöjd, tillbringade stunden med att skrika högt i kyrkan och av förklarliga skäl därför inte kommer ihåg nånting), så det ska bli riktigt, riktigt roligt. Kan vår helg bli bättre?

Plastic is fantastic

Har inte hunnit blogga på ett tag eftersom mina vakna pigga timmar numera innefattar återhämtning, vila och en och annan Panodil. Operationen i torsdags gick jättebra - jag blev omhändertagen som en prinsessa och fick den absolut bästa vården man kan tänka sig, och det kändes mer som ett mysigt hotell eller spa istället för ett sjukhus. Borta var de vita, långa sjukhusrockarna och de standardiserade Landstingetfiltarna, och istället fick man glida runt i en härlig morgonrock med tillhörande innetofflor. Jag hade kunnat tänka mig att bli inlagd ett par dagar!

Min lyxuösa tilvaro har dock fortsatt med ompyssling och vård hemma hos mamma och pappa. För ett par dagar framåt har jag checkat in på Hotell Lindvägen och passar på att bli ordentligt bortskämd. Som nyopererad gäller det nämligen att man tar det väldigt lugnt och undviker överansträngning, och därför gör jag det bästa möjliga av situationen och passar på att njuta i en solstol. Jag är så glad att operationen gått så bra som den har gjort - med undantag för häromkvällen då smärtan höll på att få mig golvad och avsvimmad har det gjort betydligt mindre ont än vad jag hade kunnat hoppats på. Jag trodde att jag skulle vara sängliggande och orkeslös i mina krampor ett par veckor här framöver, men lyckligtvis har jag mått betydligt bättre. Emellanåt undrar jag nästan om det inte borde kännas mera, men jag antar att mina värktabletter gör en hel del utav jobbet.

Nu är jag alltså sjukskriven i två veckor innan jag kan återgå till sommaren på Björnberget. Redan nu i veckan blir det återbesök på kliniken för att se så allt står rätt till och att det läker i rätt riktning, och om ytterligare en vecka kommer dem att ta bort stygnen. Jag känner redan en betydlig förbättring - både psykiskt som rent fysiskt - och det känns himla bra. Tänk vad läkare kan göra nu för tiden.