Farväl Sverige

Jag antar att det är dags då. Alldeles strax ska vi köra in till Lund och jag ska hoppa på tåget vidare mot Kastrup och flygplatsen. Innan dess ska jag snabbt kasta mig in i fotoautomaten på centralen för att fixa kort till det internationella ID-kortet, och jag ska väl antagligen hinna med en och annan tår vid det smärtsamma farvälet till mina föräldrar.
Jag avskyr att säga hejdå.

Mina förhoppningar inför denna resan är så höga att jag inte vet vart jag ska bli av nånstans. Det känns bara så jäkla overkligt att vi verkligen ska ge oss av nu, och det kommer bli min livs resa som jag har framför mig nu de närmaste två månaderna. Lite mer än så. Samtidigt kommer jag att sakna väldigt många personer här hemma som står mig mycket nära. Att dra alla namn här skulle jag inte hinna med (eftersom vi ska köra om mindre än sex minuter), men jag vet att ni vet själva vilka ni är. Jag kommer sakna er enormt. Jag hoppas att ni står med öppna famnar och tar emot mig när jag kommer tillbaka hem igen, och då ska jag berätta för er om alla äventyr jag varit med om.
Innerst inne kommer jag alltid veta vart jag egentligen hör hemma.

Avskedsfesten

Avskedsfesten igår blev en trevlig tillställning och en helt perfekt sista kväll inför resan bland goda vänner. Det var folk som blev närgångna, det utfördes mandomsprov i form av äppleskärande med hammare och decilitersmått, det blev utmaningar i Singstar som slutade med ordentlig utklassning, det slogs in Lars Winnerbäck-skivor och tårarna brände innanför ögonlocken när det var dags att säga hejdå. Jag kommer sakna er alla, riktigt mycket.




Apoteksnoja

Är nyss hemkommen från Sandby med mamma och numera är jag helt och hållet överöst med produkter ifrån Apoteket. Det är bäst att vara välpreparerad inför resan, tänker jag, och därför slutade det med att jag kom hem med en till brädden fylld grön påse. Jag är nog ganska hypokondrisk, after all.

@ Evve's

Alldeles nyss kom jag hem från Evelina och nu är äntligen brynen fixade och stylade. Det känns skönt att ha blivit kvitt buskarna jag haft vid ögonen, och precis som utlovat fixade vi både före- och efterbild.


Efter att Evve fixat ögonbrynen var vi alldeles insnöade på lite fortsatt styling, och innan jag visste ordet av hade mina önskemål om flätor missförståtts rejält. Jag menade förstås nåt helt annat, men helt plötsligt hade jag en endaste lång fläta hängandes i mitten och jag trodde att vi skulle gå i sönder av vårt skratt. När vi väl lyckats återfå tillräcklig sans för att fortsätta blev det hela jäkligt bra. Men jag måste bara visa missförståndsflätan (och jag vill att ni lägger särskilt märke till mina ytterst dekorativa tofsar).


Kvällen...

Får väl börja med att ursäkta mig för det förra inlägget. En del har tagit åt sig helt fel och trott att det är dom det handlar om, men ni kan andas ut. Den som jag syftar på skulle nämligen aldrig ens reagera över det som skrivits. Så ni kan vara lugna.

Ikväll ska Evelina äntligen fixa mina ögonbryn och jag ska slippa se ut som en inföding från mellanöstern. Jag har ju som bekant fått odla ögonbryn i en månad nu utan att plocka dom, så det ska bli skönt att äntligen kunna se anständig ut igen. Kanske lägger jag upp en före-och-efter-bild här i bloggen så att ni själva kan se vad jag menar. Jag är ju trots allt en aktiv förespråkare för humorn i vardagen.

Screw you

Jag hade en gång en vän som jag brukade räkna till en av mina närmaste. Idag vet jag inte ens varför, men vad jag däremot vet säkert är att hon verkligen har tappat den stjärnstatus som hon hade hos mig tidigare. För att räknas som en vän värdesätter jag lojalitet och ärlighet bland det högsta och viktigaste, och finns det inte det så är fenomenet vänskap riktigt kantstött. Då är det inte värt det.

Det hela blir ju tio gånger värre om brutna löften och folk som sviker blir nånting som bara upprepas. Händer det bara någon gång så tycker jag man kan ha överseende med det och försöka dra ett streck. Då är det liksom inte värre än att man kan se förbi det hela och kämpa för det som faktiskt finns där. Så tror jag nog jag tänkte vad gäller dig, i alla fall i början, men hade jag vetat att du bara skulle skita i allt och vara riktigt egocentrisk hade jag stuckit därifrån direkt. Får någon annans närvaro bara en att må för jävligt är det faktiskt inte värt det.

Blixtinkallad

Jaha, då var man helt plötsligt inkallad till arbetsgruppsmöte inför arrangemang av Malmö Youth Games på Förbundskansliet imorgon. Väldigt hastigt och lustigt. Fick en förfrågan av Sabina som efterlyste en go och glad logistiktjej, och eftersom jag ju är mer eller mindre expert inom området så kände jag ju att jag bara var tvungen att nappa. Jag vet inte riktigt vad det är jag gett mig in på, men vi kan väl ge det en chans. Det låter ganska spännande!

Kvalletid med mamma

Idag lyckades jag och Martina få rätsida med tågbiljetten till Kuala Lumpur och numera är den både bokad och betald. Under hela uppringningen till den malaysiska banken satt vi alldeles övernervösa och var tvungna att hålla varandras händer för att inte dras med av allt för mycket galenskap. Efter en lång väntan var bokningen och betalningen godkänd, och då kunde vi inte annat än att bara skrika rätt ut! Det känns så jävla skönt att ha det fixat, och den 29 oktober kommer vi att kliva av från vår drygt 14 timmars långa tågresa och vara framme i Malaysia. Kuala Lumpur, here we come!

Idag har jag även hunnit med en hel del annat praktiskt. Efter visiten hos Martina bar det av till banken i Sandby och sedan åkte jag och mamma in till Lund. Först drog vi bort till Kilroy för att fixa reseförsäkringen genom Gouda, och sedan blev det bort till Carema för att ta det andra hepatitvaccinet. Knappt hann svullnaden i armen lägga sig förrän vi hade promenixat bort till Forex och jag helt plötsligt hade 10 000 thailändska baht i min hand, och nu börjar man verkligen inse att det faktiskt är på allvar. Strax därefter avnjöts det pasta ute i solen på Romana, och det var massor mys och kvalitetstid med mamma som jag faktiskt kommer sakna väldigt mycket.

Här och nu stundar det ett smärre SATC-maraton efter att jag idag fått hem säsong 1 från cdon. För ett tag sedan var jag med i en tävling på hemsidan som resulterade i att man fick en månads fri hyrfilm, och hittills har jag fått hem "Love and other disasters", "Rec" och "This is England". Idag innehöll försändelsen (förutom Sex and the City) "Bee Movie" och "Johnny Tucker must die", och därför kommer min kväll att stavas Carrie, Miranda, Charlotte och Samantha. Stör mig inte på ett bra tag!

Verae amicitiae smpiternae sunt


Höstpromenix

Idag är det precis sådant höstväder som får en att må riktigt bra och faktiskt gilla den mörkare årstiden. Ungefär en 17 grader, solsken, löv som börjat färgläggas i höstens färger och en riktigt härlig sjal runt halsen. Därför har min dag stavats milen i Skrylle, och tillsammans med fågelkvittret och höstsolen har det bara vart jag, mina påsnörda Asics och tankar som fått fritt spelrum. Och det har varit jätteskönt.

En bokslukerskas bekännelser

Tidigare idag läste jag ut Flyga drake som jag sträckläst nu de senaste dagarna, och nu har jag för bara någon timme sedan börjat på Tusen strålande solar av samma författare. Khaled Hosseini har fått mig att bara vilja ha mer!


Nagellacksproblematik

En av världshistoriens återkommande och tidlösa frågor fortsätter att hopa sig, nämligen den om varför det alltid är så svårt att slappna av efter att man fixat naglarna. Jag menar, det kan väl omöjligt bara vara jag som blir fullständigt stelopererad och alldeles oförmögen till att använda mina händer normalt så fort nagellacket har åkt på?! Alldeles galet.


Slut

Det var tokmycket på jobb idag och vi slutade inte förrän tjugo i sju. Nu ska jag kolla Ensam mamma söker och bara ta det lugnt. Imorgon är det nämligen dags för jobb igen, och det kommer bli en av de tråkigaste dagarna i mitt liv. Jag, Veronica och Jennie. Anticimex kommer på tisdag. Jag kommer få städa hela dagen.

Brunch och skitsnack

Det börjar märkas nu att resan verkligen närmar sig. Idag var jag hembjuden till Madde på eftermiddagsbrunch och en stunds välbehövligt skitsnack, och utöver de nybakade sconesen så var det också den sista gången vi kommer ses nu på över två månader. Det känns nästan lite konstigt. I vilket fall hade vi en trevlig eftermiddag med mycket skratt åt bilderna från Londonresan tidigare i somras, och vi slog också fast att jag egentligen inte behöver oroa mig för boendet i Thailand med tanke på hostlet i England. Det har liksom redan lagt ribban ganska högt.


Aldrig ångra' hon beslutet...


Hat Yai till KL

Fy fan vad jag är bra! Efter en himla massa om och men har jag äntligen lyckats hitta en sida där man kan boka tågbiljetter till Malaysia över internet. För att få våra 30-dagars visum måste vi ju göra en utresa från Thailand senast den 28 oktober för att när vi sedan kommer tillbaka få ett nytt 30-dagars visum som täcker resten av resan. Som det ser ut nu kommer vi att ta färjan över från Phuket till Hat Yai, och därifrån ta tåget bort till Kuala Lumpur. Sovvagn i andra klass tur och retur går på cirka 234 svenska, och därmed tjänar vi in en hel del pengar på att skippa flyget. Dessutom kommer vi slippa jobbig tryckutjämning, säkerhetskontroller och transfer till och från flygplatser - OCH vi får se en hel del genom kupéfönstret på tåget. Det kan bli en intressant resa.

Destination unknown

De sista resplanerna börjar ta form nu och idag blev vi klara med den preliminära rutten. Efter en hel del huvudbry som hela tiden mynnade ut i insektsskräck och mardrömsscenarion kom vi efter mycket om och men fram till att följande destinationer efter Bangkok kommer att bli Pattaya, Rayong och Ko Samet. Eventuellt blir det kanske Ayyathaya där emellan. Vidare resrutt blir för era ögon hemlig än så länge, så ni som vill veta får helt enkelt följa med i Resdagboken. Är det förresten någon som känner på sig att ni inte finns med i mejllistan så bara hojta till - självklart ska även ni få följa våra äventyr!


Plötsligt vid Citygross

Igår bestämde jag och Marina oss för att brumma ut till Hörby för att kolla när Johanna och Emelie spelade match. Mycket riktigt så begav vi oss iväg - bara just för att anlända till planen i precis rättan tid som matchen var avblåst och dom hade vunnit. Även om vi inte fick se så mycket fotboll så blev det ändå en stunds trevligt skitsnack vid Lågehallarnas parkering, och när vi väl skulle köra hem genom mörkret lyckades vi hamna ordentligt på villospår och var helt plötsligt uppe vid Citygross i Höör. Det roliga var att jag, mest sådär på skoj, kastade nån flyktig kommentar om att den där Stiga-skylten var förvånansvärt lik den som står på andra sidan om gamla Bilema (och nya Citygross), och när skylten sedan visade sig vara den samma brast vi ut i ett ordentligt asgarv.

Nu ska jag alldeles strax köra till Flyinge för ytterligare resplaner med Martina. Det ska bokas nästa utresa, eventuellt ett par nätters boende och fortsätta planera våran resrutt. Det är tio dagar kvar nu och det närmar sig med stormsteg!

Ikväll blir det släktrelaterad "tjejkväll" i Lund med bio och middag. Nog för att jag redan har sett Mamma Mia en gång tidigare så ser jag den mer än gärna en gång till, och jag ser fram emot ännu en lyckodos med Abba där i biomörkret. Det ska bli en jäkligt trevlig dag.

Because I fucking did it!

Då har jag varit lycklig körkortsinnehavare i ungefär tretton timmar och det känns riktigt bra. På det hela taget hade jag faktiskt trott att jag skulle varit mer nervös än jag faktiskt var vid själva uppkörningen - när jag skulle gå och lägga mig igårkväll hade jag riktig ångest och kände mig ungefär som en yrkessoldat som försökte sova i skyttegraven natten före en stor strid - men när jag väl tog de sista stapplande stegen för att möta min instruktör från Vägverket kände jag mig förvånansvärt harmonisk. Det var ju inte så att jag kände mig överdrivet bekväm i situationen, men det lutade i alla fall mer åt harmoniskt än mot (som jag hade trott) hysteriskt.

Det känns som om jag dragit samma visa om och om igen ett okänt antal gånger tidigare idag, så jag antar att det är lika bra att göra det här också. Jag fick ju som bekant en mycket trevlig instruktör när jag körde upp, och mina tidigare farhågor om en riktigt ilsken surgubbe kunde snabbt raseras. Jag tackar dig, H. Hansson, för din slutgiltiga dom och även om jag till största del minns uppkörningen som en enda dimma så tyckte jag åtminstone att den hade ett högst angenämt slut. När jag och Ida väl möttes på parkeringen och bekräftade att vi båda hade klarat det utbröt det vilt kramkalas och höga tösaskrik som inte gick att tysta. Vilken jäkla härlig känsla!

Eufori

Tänk för att jag klarade körkortet idag!!!!!!!!!!!!!!!!

Resfeber

12 dagar kvar nu och jag vill bara iväg!


En heldag med halka

Halkan idag var riktigt rolig och ingenting som jag hade behövt oroa mig för. Helt klart den roligaste delen av hela körkortsutbildningen, och nu är man alldeles slut i huvudet efter en hel dags bilkörning. Det var riktigt ballt när vi skulle sitta i den upp- och nervända bilen och försöka öppna dörrarna för att ta oss ut, men jag är ganska säker på att vi inte hade garvat lika högt om det hade vart på riktigt. I vilket fall som helst bestämde sig Tomas för att utsätta vår grupp för inte mindre än två och ett halvt varv i bilen, så det var riktigt livat!

Nu så är det nära.


Oljeinfernot

Idag var det inte riktigt 100% på jobbet. Det mesta gick åt skogen - fritöserna slogs ut en efter en och började kasta ut kokande olja över hela stället, jag blev brännskadad och har numera ett ilsket illrött märke som lyser på min hand och sedan fick vi klara oss på en och en halv fritös. Mitt på svampplockardagen och mitt i sinnenas helg. Det var sinnessjukt mycket att göra och när vi väl var klara framåt kvällen var vi ordentligt irriterade och slitna. Det är ganska skönt att man inte ska jobba på en vecka.

Kvällens roligaste


Undrar hur det kommer gå när vi ska fixa bussbiljetter här. Både jag och Martina ligger dubbelvikta av skratt.

Den vita helgen

Idag överträffade jag mig själv genom att vara skrämmande övertrevlig mot kunderna på jobbet. Redan från första stund var jag sjukligt energisk, drog på i 110 på charmoffensiven och drog till med spexiga kommentarer till höger och vänster. Det var inte bara jag som blev paff över min energireserv, och efter en del utfrågning slog Linnea fast vid att jag inte hade varit ute kvällen innan och därmed (för en gångs skull) var befriad ifrån bakfyllan. Där hade vi en orsak.

Fredag

Idag var jag hos tandläkaren och fick än en gång konstaterat att jag hade himla fina tänder. Jag har aldrig haft ett hål i hela mitt liv, så inte heller denna gång. Eftersom detta var sista året som jag gick gratis på folktandvården blev det lite snack om att eventuellt teckna Frisktandvård. Jag befinner mig i riskgrupp 1, dvs elitgruppen för de som har minst risk att få hål och problem. Ungefär. Så därför var min tandläkare osäker på om jag kommer tjäna på Frisktandvård eller om det kanske rent av blir billigare att bara gå under normal taxa. Jag lät dom skicka hem lite info så får jag tänka över saken.

Efter tandläkaren blev det en tur ut till Nova, och väl där sprang jag på Nadja och Ceder inne på Inspiration. Jag har inte träffat Nadja sedan vi tog studenten, så det var riktigt kul (och framförallt på tiden) att ses igen. Vi snackade lite om sommaren som gått, om hur det går på hennes nya utbildning och vad vuxet det känns med allt just nu. Dessutom blev det fastställt att de båda kommer på avskedsfesten, sjukt bra!

Max 500

För någon vecka sedan hittade jag ett gammalt födelsedagskort jag fått av min farmor när jag fyllde sjutton. Eftersom jag var fullt upptagen med den omfattande storstädning (som jag i alla fall hade hoppats skulle vara bestående än idag) så var min första tanke att hiva ner det i sopsäcken direkt. Jag menar, även om det var ett väldigt vackert kort så kan jag ju inte spara det i all oändlighet, men från någonstans hördes det plötsligt en röst som sa mig att jag borde ta en kik i kuvertet och kortet innan jag rev sönder det. Tur var väl det när det i samband med öppnandet ramlade ut en 500-lapp ur kortet, och överlycklig av dessa oförutsedda inkomster har jag sedan dess fnissat lite löjligt inombords. 

I natt drömde jag att jag hittade ännu ett kort med ännu en femhundring. Nog för att ansiktet på gubben var lite skevt och oproportionerligt, men han var ändå där, och det var en femhundring. Även om det bara var en dröm så kändes det himla verkligt, men jag antar att det hade varit ganska oroväckande om det varit sanning och det hade betytt att jag är jäkligt slarvig och sprider pengar runt mig till höger och vänster. För det gör jag ju inte.


En vagabonds bekännelser

Precis när jag nästan blivit frisk blev jag självklart sjuk igen. Det är som en ond cirkel det där med förkylningar - har jag väl blivit drabbad hänger det kvar hela hösten. Nåt som däremot håller mig kvar vid all glädje är att det nu är en dag mindre kvar till Thailand, så nu är det precis 17 dagar kvar tills vi sitter på flyget på väg mot vårt äventyr.

Mitt i alla resplaner har jag dessutom fått en välkommen idé till våren. Jag har länge velat utforska mer av Östeuropa, och eftersom det nu är lättare än någonsin (och dessutom fortfarande är riktigt billigt) känns det som om det även skulle funka med min kalender. Blev för ett tag sedan tipsad om flygbolaget
Wizz Air genom en bekant, och det är nästan löjligt hur billiga flyg dom kan erbjuda. Flyg från Malmö till Warszawa går på 269 kr enkel, och då är det inkluderat alla avgifter och skatter. Värsta kapet anser jag. Att det sedan är en riktigt bra utgångspunkt för vidare färd i Öst är ju jäkligt bra det med. Ett kap, som sagt, så är det någon som är på så kan vi ju diskutera det över en kopp te!

Vill ha dig

min kropp är bara ett skal utan mening
det ekar mindre när jag fyller mig med dig


Om att vara rätt i tiden

Ibland önskar jag att tiden skulle gå mycket fortare än vad den gör. I början av denna meningen skrev jag "ibland", och det är just där som jag vill ha det. Gränsen för hur ofta det får ske utan att det måste bromsas. Just nu skulle jag däremot vilja speeda upp det rätt rejält - det är 18 dagar kvar tills vi åker och det är mer än en evighet.

Seriöst. Tiden är ens värsta fiende och för detta finns det inget tvivel. Det är inte konstigt att vi människor hela tiden dras med problematiken kring att leva helt i nuet. Vem kan egentligen säga att hon eller han lever ut sin dag till fullo? Kan du? Det kan inte jag. Jag skulle vilja, men jag kan det inte. Inte riktigt än. Jag hoppas kunna bli bättre på att verkligen stanna upp och leva varje dag till sitt fulla potential. Att inte hela tiden slitas från det ena till det andra och ägna mer tid åt att blicka framåt och längta istället för att faktiskt se till att varje dag räknas.

Det tycker jag är någonting som vi alla kan anamma.

Kvart-i-ett-bloggande

Dagen idag har stavats körlektion (med en krossad glasflaska som stod i vägen för min fickparkering), vidare till jobb där jag var imponerande internationell och fick guida tyskar och förklara funktioner på en sökare, därifrån till gymmet och väl där hemma blev det lite tv-kväll. Normala fall så är jag inte mycket av en tv-människa egentligen, så dagens dos har slått i taket rätt ordentligt. Säsongsstart av nya Top Model = jäkligt prioriterat och gick inte att missa och sen så var det ju dubbelavsnitt av SATC som jag inte heller kunde slita mig ifrån.

Nu så säger jag godnatt från min säng med Ikea-påslakanet ALVINE KORALL och mina fyra kuddar. Imorgon blir det alarm vid klockan kvart i sju, kanske kan jag unna mig en styck snooz om jag har turen på min sida. Sen så blir det jobb.


Fix på jobb

Syns det att jag och Linnea hade riktigt tråkigt på jobbet och därför valde att styra upp det hela med kreativt pyssel tillsammans med ett okänt antal träskedar? Se så fint det blev.



Direkt från Rhodos

När min syster fyllde år fick hon en resa till Rhodos av sin pojkvän. I natt kom dom hem, gyllenbruna och härliga efter Medelhavsvärmen, och dessutom hade syrran med sig en present ifrån utlandet. Hon vet om att jag älskar sjalar och hon vet också om att jag älskar att läsa (framförallt i rektangulär pocketform), så vad passade bättre än en riktigt härlig vinröd pashminasjal och Khaled Hosseinis Flyge drake. Jag misstänker att den sistnämnda inte är infraktad från Grekland, men jag fullständigt älskade filmen och jag har lovat mig länge nu att jag ska plöja igenom den (eftersom alla vet att böckerna alltid är bättre än filmerna). Kärlek till dig, syster.


Måndag all over

Idag har jag varit sjuhelsikes effektiv. Det började med ett pass på gymmet, det fortsatte med att jag träffade Martina för att fortsätta våra resplaner (och framförallt för att bli alldeles galna och stimmiga och plötsligt inse att det idag är exakt tjugo dagar tills vi åker), det hanns med en tripp till nya We love music och sen blev jag uppraggad av en riktigt rälig uteliggare. Han var väldigt angelägen och ivrig att presentera sig som Glenn, följa upp det hela med att kasta komplimanger och ville nästan inte sluta prata trots att jag försökte avväpna situationen genom att noggrant inspektera Metros korsordssida. Är det inte sorgligt att detta är den närmsta form av manlig kontakt som jag fått på sjukt lång tid?!


En ofrivillig sängfösare

Det mystiska har inträffat och jag har börjar vakna redan innan mobilens alarm har börjat tjuta. Självmant, alltså. Jag tror det kan ha att göra med att jag har för lite som upptar min energi just nu, ungefär som att energin börjar lagras så mycket att det nästan svämmar över. Även fast jag känner mig rätt trött ändå.

Släckte i natt vid klockan tre och fick samtidigt tvinga upp pappa från sin sömn för att jaga bort en spindel från min säng. Precis när jag hade gått och lagt mig korsades nämligen mitt synfält av en gigantisk åttabent varelse som var på väg rakt över mitt lakan. I alla fall så tror jag det, men det kan mycket väl ha varit inbillning eftersom den var spårlöst försvunnen när min käre far äntligen hade marscherat upp från sin säng och kommit till min undsättning. Kanske bäst om det var inbillning förresten, annars har jag med allra största sannolikhet delat säng med någon som jag bittert ångrar här i efterhand. Man kan ju hoppas att det inte gick så vilt till mellan dom lakanen.

Min dag i bilder

Jag är på benen igen och det börjar äntligen kännas lite bättre. Det här var nog första dagen på länge som jag verkligen längtat efter att jobba - kanske inte just efter att jobba men i alla fall efter att göra något konstruktivt. Det har varit väldigt lite av den varan under tiden jag vart sjuk, så det kändes skönt med lite miljöombyte och en reträtt tillbaks till vardagen.

Idag har det dessutom varit en riktigt härlig kväll med mysig höstsol och hyfsad temperatur. Hemkommen från jobb bestämde jag mig kvickt för en promenix bortåt Revinge, och när jag väl kom tillbaka var det med ett par riktigt sköna bilder i min kamera. Tyvärr har mina påstridiga och upprepade försök att ladda upp dom här på bloggen visat sig vara alldeles utan resultat då systemet har bestämt sig för att strejka och vägra, men nu finns dom i alla fall på bilddagboken (och kanske även här i en senare uppdatering). Ja titta, nu gick det ju.




Bland nezeril och Lipton-te

Har nu vart sjuk i typ en vecka och det börjar bli rätt tråkigt. Det mesta jag kan göra är för tillfället koncentrerat kring böcker, tv, film och dator - och jag är mer än lagom trött på det. Jag hatar när det inte händer någonting och man måste ta det lugnt. På grund av min sjukskrivning går jag ikväll miste om kräftskivan hos Jönne, vilket annars skulle blivit mycket trevligt. Mitt livs första kräftskiva och jag kunde inte ens gå. Bättre lycka nästa år.

Tror jag ska våga mig på en stärkande promenad i det gråa höstvädret. Kanske med en halsduk virad flera varv kring halsen? Och med iPoden på max? Ja! Ja!

Collide


I samma bil

Nu är jag tillbaka ifrån körningen i Malmö, och hör och häpna så kom vi allihopa ut ur bilen levande. Dock ska det erkännas att jag var så sjuinihelvetes nervös när det var min tur bakom ratten, men ett okänt antal rondeller, avfarter, trafikljus och cykelöverfarter senare hade det hela gått över förväntan. På det hela taget blev det bara ett missöde då vi blev påkörda av en bil bakifrån med en jävla smäll som följe, men då var det faktiskt inte jag som körde - och tur var väl det!

Ett urval av livets stora frågor

Körlektionen idag gick hyfsat exemplariskt och jag känner mig lite mera redo för Malmö imorgon. Med betoning på lite. Jag har dessutom hunnit med att hämta ut paketet med boken En shopaholic säger ja (som har legat ganska länge på Pressbyrån i Eslöv och väntat på min ankomst), och i detta nu ska jag uppsöka soffan i vardagsrummet tillsammans med denne, en filt och rykande te. Jag är en sucker för pocket, men vad tycker ni? Pocket eller inbundet?

Fortsatt elände

För er som har missat det så har jag blivit sjuk...igen! Vid närmare eftertanke har jag varit krasslig ända sedan onsdagkväll i förra veckan - till en början skyllde jag på sprutorna, men jag antar att det var galet (om de nu inte kan ge skumma symtom en hel vecka i efterhand). Och det tror jag inte att dom kan.

Jag bävar lite inför stadskörningen i Malmö imorgon. Erfarna röster har uttalat sig om att jag kommer klara av att köra var som helst om jag bara klarar av Malmö, men frågan är om jag kommer klara av det? Dessutom är det avfärd från Eslöv redan kl 07.15, vilket betyder att jag måste gå upp... svintidigt! Jag tror jag måste ladda upp ordentligt ikväll med halstabletter, nässpray, alvedon och varmt te.

Slentrianiska syndrom

Jag har kommit på mig själv med att sakna skolan. Inte direkt Bergagymnasiet med att gå upp varje morgon klockan sex och genomlida dag efter dag i unkna korridorer, utan mer själva gemenskapen och rutiner. Framförallt gemenskapen. Jag har flera gånger tidigare poängterat att jag är som ett flockdjur som inte alls är anpassat till ett liv i ensamhet och isolation, men i detta nu är det precis så som läget ser ut hos mig där jag sitter med min näsduk och snörvlar och hostar. Varken attraktivt eller socialt på något sätt.

I nära tretton år har min höst stavats skolstart, nya kollegieblock, nyvässade pennor och oklanderliga radergummin. Varje år i mitten av augusti har jag åter packat väskan, omsorgsfullt valt ut första-dagen-tillbaka-i-skolan-outfiten och tillbringat väl valda minuter framför spegeln för att se till att boosta såväl humör som energi inför reträtten till skolan. År efter år har detta funkat ganska bra, och i samband med terminsstarten och återseendet av klasskamrater har jag känt mig ganska pepp inför en nystart. Det är inte så att jag har hoppat högt inför tanken att återvända tillbaka till skolbänken, men i vilket fall har det känts ganska bra att återgå till det där jag saknar här just nu. Gemenskap och rutiner.

För mig funkar det inte särskilt bra med planlösa dagar med ledighet i det långa loppet. Efter ganska kort tid blir jag genast rastlös och mår ganska dåligt av att inte göra något konstruktivt som ger min hjärna stimulans. Mycket därför är jag som ett vrak just nu, eftersom jag i detta nu bara sitter här och försöker få dagar att passera. Det är ganska mycket ledighet för mig just nu eftersom djurparken börjar rusta ner för säsongen, och eftersom det är hela 26 dagar kvar tills jag beger mig iväg på resan känns det som en ganska lång tid framöver med på tok för mycket luckor. Ett konkret exempel på detta är att jag i detta stycke har upprepat frasen som "just nu" och det något omväxlande "i detta nu" inte mindre än fyra gånger. Man kan ju undra vart det ska leda.

Dagens tips

I detta nu sitter jag hopkurad i min morgonrock tillsammans med en kopp rykande varmt te och är sjukare än någonsin. Förkylningen har åter fått sitt grepp om mig och jag bara åker med. Det händer inte allt för mycket mer än att P3s webbradio går på volym 58 från min dator, och jag tror att jag gör bäst i att fortsätta dagen i hyfsat tradigt tempo. Jag tänker böcker, jag tänker tekoppar, jag tänker inte särskilt mycket.
För er som är friska och kan njuta av denna dagen bättre än jag kan: ta en titt i min kusin Lindas nya butik Bubbel & bus som slår upp portarna på Östra Mårtensgatan 14b i Lund idag. Den får 5 av 5 toasts!

Det bästa ifrån Götet

Så var det dags att summera helgens inflyttningsfest hos Emmi i Göteborg, och för att inte bli allt för långdragen har jag valt ut de absoluta guldkornen. Det hela började ju i tidiga ottan då gänget anslöt sig hos Johanna i Gårdstånga, och efter att vi fastnat en lång stund på Systemet i Eslöv, mött upp Emma och Camilla i Båstad, gjort ett stopp på Ikea i Mölndal, hamnat ordentligt vilse och kastat oss fram och tillbaka mellan filerna i centrala Göteborg hade vi äntligen hittat fram till vandrarhemmet. Efter en snabb installation och byte av outfits hade vi plötsligt hittat bort till Emmis lya och välkomnades av den nyblivna göteborgaren.


Kort efter vår ankomst hade det hunnits med alltifrån pizzabakning, fjortisbilder, norsk karaokeuppvisning, Affe Elefant och en och annan vätskekontroll, och med tanke på att festen inleddes redan vid 16.30 insåg vi att det var bäst att lägga band på oss om vi skulle hålla hela kvällen. Så väldigt mycket lugnare blev det dock inte, och allt efter som timmarna passerade följde vi upp det hela med den spektakulära filtdansen, en något osynkad upplaga av macarena-dansen och en hel del karaokelåtar. Nog för att det inte är mycket som går upp emot Emmis version av "Uppblåsbara Barbara", men den är ju också i en klass för sig.


Ytterligare några timmar senare och några promillehalter högre hoppade vi på spårvagnen och åkte in till city. Väl där blev det utgång på Sticky Fingers, och det blev en riktigt rolig kväll med alltifrån The Knife, Caesars, Robyn, Håkan Hellström, gamla godingar och sånt man inte riktigt visste vad det var. När vi vände tillbaka till vandrarhemmet var vi riktigt slitna efter en grymt bra kväll.



Söndagmorgonen var en sliten historia med ont om energi och en hel del huvudvärk. Ändå var vårt rum lyckligt lottade till skillnad från Johanna, Emma och Camilla som hade fått skönhetssömnen störd av paret i rummet bredvid som hade vilt sex redan klockan åtta på morgonkvisten.
Med tanke på vårt slöa tillstånd valde vi att ägna dagen med att inta horisontellt läge på en filt i Slottsskogen, och innan vi visste ordet av hade vi somnat i en enda hög i solskenet. Efter vår powernap var vi tillräckligt pigga för att köra lite kubbspel, och även om vi inte var överdrivet duktiga var det i alla fall himla trevligt. Nu började det också bli tid för oss att pysa hemåt, och efter att vi tagit farväl av Emmi (vilket kändes riktigt, riktigt konstigt) hoppade vi in i bilarna och for fram i 140 mot sydligare breddgrader. Ett tag trodde jag att jag skulle dö när Emma satt bakom ratten, men hör och häpna så kom vi alla fram oskadda och det blev ett besök i Båstad innan vi till slut kom ända hem till Lindvägen.
Tack för en riktigt härlig helg, tjejer!


Landsbygdspessimism

Än en gång har jag ännu ett skäl till att hata att vara bosatt här i Harlösa. När bussen, mitt på dagen och under precis de tiderna som man verkligen behöver åka, har uppehåll i två timmar mellan turerna undrar man ju hur stor del av riksbudgeten som inte når ut på landsbygden. Nu gör jag ett nytt försök 14.20 (eftersom jag inte vill vänta ännu en timme). Ciao.