Helgen (och måndan)
Med facit i hand hade jag ingenting att oroa mig för. Det var en riktig härlig helg som slutade igår (rätt sent på natten) och det var med en hel del strapatser som det hela rundades av.
Under helgen som gått har jag med mycket trevligt sällskap druckit latte (och blivit mer eller mindre utslängd från uteserveringen), fått en bil instängd i parkeringshuset Anna, jobbat sena kvällar på djurparken (där vi trott att vi aldrig mera skulle komma hem, alternativt att vi skulle dö på plats i backen) och kollat fotboll och haft en riktigt mysig söndag. Det känns ganska tråkigt att det är så långt till nästa fredag, men med tanke på att veckan fram till dess är ganska fullspäckad ska det väl gå hyfsat snabbt ändån.
I detta nu är jag nyss hemkommen från Ikea och ska i detta nu se till att montera ihop min nya säng. Från och med idag kommer jag att sova riktigt härligt.
Under helgen som gått har jag med mycket trevligt sällskap druckit latte (och blivit mer eller mindre utslängd från uteserveringen), fått en bil instängd i parkeringshuset Anna, jobbat sena kvällar på djurparken (där vi trott att vi aldrig mera skulle komma hem, alternativt att vi skulle dö på plats i backen) och kollat fotboll och haft en riktigt mysig söndag. Det känns ganska tråkigt att det är så långt till nästa fredag, men med tanke på att veckan fram till dess är ganska fullspäckad ska det väl gå hyfsat snabbt ändån.
I detta nu är jag nyss hemkommen från Ikea och ska i detta nu se till att montera ihop min nya säng. Från och med idag kommer jag att sova riktigt härligt.
Snart
Nu börjar det bli lite grann nervöst, det här.
Inställt Ven
På något vänster blev det ännu en sen natt som lades till räkningen. Jag vet att jag dyrt och heligt gett mitt ord på att jag skulle gå och lägga mig i tid, och det gjorde jag faktiskt, men då jag senare fick sms och vaknade igen ville jag inget hellre än att fortsätta prata. Tidsuppfattningen var inte den bästa men det var däremot sällskapet.
Idag var det inplanerat att jag och Arzana skulle ta en tripp över till Ven, men efter en snabb överblick på både min förkylning och vädret bestämde vi att skjuta fram det. Ven gör ju sig lite bättre i sol och värme, och med tanke på att det hela dagen har åskat och regnat tog vi ett verkligt rätt beslut. Förhoppningsvis kan vi ju hitta en dag (någon gång innan sommarn är till ända) då jag inte sliter på Sodexho och då fröken Abazi är ledig från sitt slit på ålderdomshemmet!
Idag var det inplanerat att jag och Arzana skulle ta en tripp över till Ven, men efter en snabb överblick på både min förkylning och vädret bestämde vi att skjuta fram det. Ven gör ju sig lite bättre i sol och värme, och med tanke på att det hela dagen har åskat och regnat tog vi ett verkligt rätt beslut. Förhoppningsvis kan vi ju hitta en dag (någon gång innan sommarn är till ända) då jag inte sliter på Sodexho och då fröken Abazi är ledig från sitt slit på ålderdomshemmet!
Slit och släng
Ännu en dag är lagd att arkiveras och denna onsdagen började riktigt, riktigt sömnigt. När jag kom till jobbet kände jag mig riktigt sliten, vilket kanske inte var så konstigt eftersom jag slocknade ganska sent igårkväll/natt. Det fanns däremot en anledning till det, en mycket bra anledning, och det var riktigt trevligt att sitta uppe och prata med dig. Hade jag kunnat hade jag stannat uppe tills det hade börjat ljusna.
På det hela taget blev det en helt okej dag med ganska mycket folk i parken. Sen kan vi ju tillägga att vi var ganska många som jobbade, vilket välkommet resulterade i att vi kunde sluta redan fem. Precis i rättan tid till att kvällssolen skulle hitta fram lagom till kvällens beachhandbollspass. Även om planen till en början var ockuperad av EHFs knattelag och att vi under tiden fick nöja oss med skott mot ena målet. Någon timme senare stack dom (som tur var) och det blev till att kasta sig i sanden för hela slanten. Ett härligt slut på en skön sommardag!
På det hela taget blev det en helt okej dag med ganska mycket folk i parken. Sen kan vi ju tillägga att vi var ganska många som jobbade, vilket välkommet resulterade i att vi kunde sluta redan fem. Precis i rättan tid till att kvällssolen skulle hitta fram lagom till kvällens beachhandbollspass. Även om planen till en början var ockuperad av EHFs knattelag och att vi under tiden fick nöja oss med skott mot ena målet. Någon timme senare stack dom (som tur var) och det blev till att kasta sig i sanden för hela slanten. Ett härligt slut på en skön sommardag!
Kalabaliken på Björnberget
Idag har det varit en smått dramatisk dag. Utan någon överdrift. Det började egentligen imorse då jag och Johannis blev brutalt utskällda av en tant på tåget som tyckte att vi pratade för högt. Jag vet inte om den gamla damen hade vaknat på fel sida eller om hon helt enkelt bara var dement och inte fattade att den tysta avdelningen var en bra bit därifrån, men i vilket fall som helst respekterade vi den gamla och såg till att hålla käften fram till Höör.
Väl på jobbet började dagen ganska lugnt men ganska snart blev jag varse om varför jag blivit inringd rätt akut. Solskenet hade lockat besökare från när och fjärran, och det roligaste för dagen var utan tvekan incidenten med den arga mannen. Dramatiken som utbröt hade mycket väl kunnat trappas upp till en riktigt våldsscen.
Det hela började med att den arga mannen (som hädanefter förkortas kort och gott till Mannen) nöjd och glad hade köpt en glass och tillsammans med oss andra fick bevittna en annan farbror som, mycket oroligt, påpekade att en av björnarna höll på att få ett klippblock rakt i skallen. Det sistnämnda tillät vi oss vara lite skeptiska emot, och efter att vi lugnat honom med att vi skulle tillkalla assistans tänkte vi inte mer på saken. Det gjorde däremot Mannen.
Någon timme senare anlände åter den virrige Mannen till Björnbergets servering. Vad han egentligen mumlade om var svårt att begripa, men efter att vi lyckats snappa upp "fågel", "björn" och "precis som den orolige farbrorn sa" visste jag inte riktigt hur jag skulle sammankoppla nån substans. Jag tolkade det som att denna fågel befann sig någonstans med björnen, och efter att jag snällt och vänligt svarat han på tilltal var det dags för en exklusiv provsmakning av rättvisemärkta drycker. Sodexhopersonalen barrikaderade bordet där ute, men knappt han vi börja provsmakningen förrän Mannen gjorde intåg backstage (hur han nu hittade dit, som Vickan inte var sen att invända).
Mannen påbörjade en massiv utskällning av undertecknad för att jag inte släppt ut fågeln, och efter att han skrikit och gormat om hur oansvarig jag var fick jag uppbackning av mina kollegor. Det var i detta nu som Johannis yttrade de ödesdigra orden "jaja, så, vi fixar det!", och efter detta blev Mannen rosenrasande av ilska. Han gav sig genast på Johannis och informerade honom om att han minsann inte skulle "såa honom", och då han fortsatte tjafsa och dessutom tog ännu ett par steg närmare blev stämningen riktigt laddad. Knytnävsslaget hängde i luften, och ett tag trodde jag han skulle slå till. Som tur var taggade han ner och försvann spårlöst därifrån, och sedan kunde den exklusiva provsmakningen fortsätta i lugnan ro. Även om de retro-inspirerade glasflaskorna såg bättre ut än vad som smakade.
Väl på jobbet började dagen ganska lugnt men ganska snart blev jag varse om varför jag blivit inringd rätt akut. Solskenet hade lockat besökare från när och fjärran, och det roligaste för dagen var utan tvekan incidenten med den arga mannen. Dramatiken som utbröt hade mycket väl kunnat trappas upp till en riktigt våldsscen.
Det hela började med att den arga mannen (som hädanefter förkortas kort och gott till Mannen) nöjd och glad hade köpt en glass och tillsammans med oss andra fick bevittna en annan farbror som, mycket oroligt, påpekade att en av björnarna höll på att få ett klippblock rakt i skallen. Det sistnämnda tillät vi oss vara lite skeptiska emot, och efter att vi lugnat honom med att vi skulle tillkalla assistans tänkte vi inte mer på saken. Det gjorde däremot Mannen.
Någon timme senare anlände åter den virrige Mannen till Björnbergets servering. Vad han egentligen mumlade om var svårt att begripa, men efter att vi lyckats snappa upp "fågel", "björn" och "precis som den orolige farbrorn sa" visste jag inte riktigt hur jag skulle sammankoppla nån substans. Jag tolkade det som att denna fågel befann sig någonstans med björnen, och efter att jag snällt och vänligt svarat han på tilltal var det dags för en exklusiv provsmakning av rättvisemärkta drycker. Sodexhopersonalen barrikaderade bordet där ute, men knappt han vi börja provsmakningen förrän Mannen gjorde intåg backstage (hur han nu hittade dit, som Vickan inte var sen att invända).
Mannen påbörjade en massiv utskällning av undertecknad för att jag inte släppt ut fågeln, och efter att han skrikit och gormat om hur oansvarig jag var fick jag uppbackning av mina kollegor. Det var i detta nu som Johannis yttrade de ödesdigra orden "jaja, så, vi fixar det!", och efter detta blev Mannen rosenrasande av ilska. Han gav sig genast på Johannis och informerade honom om att han minsann inte skulle "såa honom", och då han fortsatte tjafsa och dessutom tog ännu ett par steg närmare blev stämningen riktigt laddad. Knytnävsslaget hängde i luften, och ett tag trodde jag han skulle slå till. Som tur var taggade han ner och försvann spårlöst därifrån, och sedan kunde den exklusiva provsmakningen fortsätta i lugnan ro. Även om de retro-inspirerade glasflaskorna såg bättre ut än vad som smakade.
Det går bra nu
I takt med att det tillkommit nya läsare (tjohoo, hurra och välkomna!) har jag bestämt mig för att lägga in en högre växel. Fler läsare genererar ju nämligen i att jag drabbas av en smärre prestationsångest och en stor dos motivation att tillgodose fler önskemål, men samtidigt är det ju ändå så att ni måste ha tillkommit för att ni redan tycker att det jag kommer med är helt okej. Och sånt gör mig rätt glad!
Dagen har hittills handlat om bankärenden i Sandby (tokigt vuxet, men vafan), lite socialiserande med Johanna och hem igen till Harlösa. I detta nu är det hela ganska stressigt, för om inte mindre än 50 minuter ska jag åter hoppa in i bussen och bege mig bort mot Eslöv. Det ska nämligen fixas biljetter inför kent och Håkan, och senare ikväll väntar Allsångskväll med Jönne. Då vet man nämligen att det är sommar!
Dagen har hittills handlat om bankärenden i Sandby (tokigt vuxet, men vafan), lite socialiserande med Johanna och hem igen till Harlösa. I detta nu är det hela ganska stressigt, för om inte mindre än 50 minuter ska jag åter hoppa in i bussen och bege mig bort mot Eslöv. Det ska nämligen fixas biljetter inför kent och Håkan, och senare ikväll väntar Allsångskväll med Jönne. Då vet man nämligen att det är sommar!
Brist på socialt
Idag har jag nåtts av en högre insikt, nämligen den att det inte är särskilt skoj att vara ledig när alla andra jobbar. I det långa loppet blir det ganska tråkigt, och med tanke på att det hittills bara gått en dag (och jag redan plågas av tristess) ser det inte ljust ut framöver. Att jag dessutom blivit sjuk och febrig gör inte det hela bättre, och blir det inte bättre med öronen imorgon ser det ut som det blir kliniken. En penicillinkur nu hade ju inte varit roligt.
Förutom en körlektion imorse följd av lite genomfart till Lund har dagen varit tankspridd. På det hela taget har det inte hänt för mycket, och jag har haft (för mycket) tid till att ägna mig åt värdsliga grejer såsom Facebook och bilder. Den sociala stimulansen har alltså varit skrämmande låg på Lindvägen denna måndag, vilket som i alla fall blev bättre framåt kvällen. Det blev en hel del msn och det var mycket trevligt att prata med dig. Det ser vi fram emot att göra mer imorgon.
I detta nu är det P4 som strömmar ur högtalarna på rummet. Tidigare ikväll gjorde jag och Jönne nämligen en deal om att sommarkvällarna och nätterna från och med idag ska tillbringas till tonerna av Karlavagnen, och ur detta fria samtalsforum ska det skapas ännu mera bildning. Kanske funkar en podcast av detta ännu bättre.
Stand by me
Hittade nyss ett klipp från samban då jag, Arzana och Jhubbe sjunger "Stand by me". Nästan värd en Oscar.
Allt för underhållningen - detta bjuder vi på!
Allt för underhållningen - detta bjuder vi på!
Midsommar i Selarp
Efter ungefär två dagars kurering har jag åter blivit människa. Med facit i hand blev midsommar ganska vilt, och mycket därför blev jag berikad med en påtaglig bakfylla som höll i sig fram till sent igårkväll. Nu går det inte att skjuta fram det längre, här kommer den ocensurerade versionen av midsommarn 08.
Efter fix och trötta miner packade vi in oss i bilen från Harlösa för att styra kosan bort mot Selarp. Efter en bilfärd där Månsson den äldre uppmanat oss att ha trevligt (men inte för trevligt) var vi framme hos Linn och festen kunde börja. Det gjorde den i form av middagsfix med äggskalning (där Månsson, Johanna, Malin och jag utgjorde den onda cirkeln och blev attackerade av hundar), och efter att vi stekt köttbullar både länge och väl medan andra i sällskapet fixade potatisen med högtryckstvätt var det dags att sitta till bords. Naturligtvis gjordes detta tillsammans med specifika och individuella uppdrag, och i takt med dessa och att snapsen flödade fritt tog det inte lång tid förrän spriten gjorde verkan. Fyllan gjorde intåg redan klockan nitton.
Efter middagen var det dags för tävlingar i trädgården, och efter en hastig lagindelning såg lag Dunderbjörnarna (med en tydlig dedikation till den döda björnen Dundret) till att göra sig redo för kampen. Grenarna avverkades i form av irländsk julafton där jag tog fel pinne och blev ordentligt snurrig, säcktävling med förbundna ögon och kladdiga gräddbullar där valda delar av mina medtävlande valde att hugga till, klädrace med Marabou där vårt lag var det enda som inte insåg att det var en individuell tävling och den redan klassiska "sätta kuken på Zlatan" där det kom många förslag på placeringen av dennes genitalier. En mångkamp som vi offrade oss på ordentligt, men med tanke på att lag Dunderbjörnarna förmodligen var någon promillehalt över dom där andra gick det inte riktigt vägen.
Efter den spektakulära mångkampen begav vi oss tillbaka in i huset för fortsatt fest och efterrätt. Tozz fortsatte att svepa ketchup-jäger, Linn bjöd på flashback i form av personalfestvin och sen var dansen snabbt ett faktum. Vardagsrumsgolvet blev genast skådeplats för vilt shejkande utan dess like, Zlatans kuk for åt alla håll och stämningen var super. Senare på kvällen blev det ännu ett framträdande med min och Joppes Ullaredsvisa, fortsatta musikdiskussioner och sedan blev det suddigt. Framåt natten var det folk som insisterade på att bada, och med truppen samlad och ficklamporna packade blev det promenixen bort mot vattnet. Från denna tidpunkt går det rykten om att jag försökte putta folk från bryggan, men åt detta och en hel del rykten om en våldsam Brumme som var ghettobarnet är jag faktiskt lite skeptisk. Summan av kardemumman var i alla fall en himla trevlig fest som inte hade kunnat vara mycket bättre. Att jag sedan mådde riktigt dåligt dagen efter och höll på att dö på jobbet kan vi låta vara osagt.
Efter fix och trötta miner packade vi in oss i bilen från Harlösa för att styra kosan bort mot Selarp. Efter en bilfärd där Månsson den äldre uppmanat oss att ha trevligt (men inte för trevligt) var vi framme hos Linn och festen kunde börja. Det gjorde den i form av middagsfix med äggskalning (där Månsson, Johanna, Malin och jag utgjorde den onda cirkeln och blev attackerade av hundar), och efter att vi stekt köttbullar både länge och väl medan andra i sällskapet fixade potatisen med högtryckstvätt var det dags att sitta till bords. Naturligtvis gjordes detta tillsammans med specifika och individuella uppdrag, och i takt med dessa och att snapsen flödade fritt tog det inte lång tid förrän spriten gjorde verkan. Fyllan gjorde intåg redan klockan nitton.
Efter middagen var det dags för tävlingar i trädgården, och efter en hastig lagindelning såg lag Dunderbjörnarna (med en tydlig dedikation till den döda björnen Dundret) till att göra sig redo för kampen. Grenarna avverkades i form av irländsk julafton där jag tog fel pinne och blev ordentligt snurrig, säcktävling med förbundna ögon och kladdiga gräddbullar där valda delar av mina medtävlande valde att hugga till, klädrace med Marabou där vårt lag var det enda som inte insåg att det var en individuell tävling och den redan klassiska "sätta kuken på Zlatan" där det kom många förslag på placeringen av dennes genitalier. En mångkamp som vi offrade oss på ordentligt, men med tanke på att lag Dunderbjörnarna förmodligen var någon promillehalt över dom där andra gick det inte riktigt vägen.
Efter den spektakulära mångkampen begav vi oss tillbaka in i huset för fortsatt fest och efterrätt. Tozz fortsatte att svepa ketchup-jäger, Linn bjöd på flashback i form av personalfestvin och sen var dansen snabbt ett faktum. Vardagsrumsgolvet blev genast skådeplats för vilt shejkande utan dess like, Zlatans kuk for åt alla håll och stämningen var super. Senare på kvällen blev det ännu ett framträdande med min och Joppes Ullaredsvisa, fortsatta musikdiskussioner och sedan blev det suddigt. Framåt natten var det folk som insisterade på att bada, och med truppen samlad och ficklamporna packade blev det promenixen bort mot vattnet. Från denna tidpunkt går det rykten om att jag försökte putta folk från bryggan, men åt detta och en hel del rykten om en våldsam Brumme som var ghettobarnet är jag faktiskt lite skeptisk. Summan av kardemumman var i alla fall en himla trevlig fest som inte hade kunnat vara mycket bättre. Att jag sedan mådde riktigt dåligt dagen efter och höll på att dö på jobbet kan vi låta vara osagt.
En midsommarnattsdröm
Jag har nyss kommit från jobb, jag mår som jag förtjänar
och jag tror jag kommer spy.
Jag ska aldrig mera dricka.
Chockartat
Oh my God, du är hemma och allting blir konstigt. Härligt.
19 juni
Dagen idag började med en stor portion trötthet. Klockan var ställd på tjugo i åtta för att hinna med bussen en runda in till gymmet, men efter att jag upprepade gånger åter slagit ögonlocken samman var det lika bra att ändra. Istället blev det sovmorgon fram till det mer humana klockan tio, och därefter blev det en tripp till Malmö för att möta upp Chris på stationen. Väl i Malmö stod det shopping på schemat, och även om det inte resulterade i något fynd för egen del blev det i alla fall en gemytlig förmiddag med trevligt prat och skitsnack.
Framåt tretiden blev det tåget till Lund för att möta upp en förtvivlad Evelina, och efter djupt snack och terapisamtal var vi tillbaka på rätt köl. Det kommer snart att kännas bättre igen, vännen, det lovar jag.
Efter nån timmes tid anslöt Marina på stationen och sedan var det dags att bege sig bort mot bion. Det var filmen Flyga drake som lockade storfrämmande från Eslöv och Harlösa, och även om det inledningsvis verkade som om tekniken skulle strejka (vilket resulterade i okontrollerat asgarv från undertecknads sida) kunde filmen ta sin början. Ungefär en två timmar senare var det nöjda biobesökare som lämnade Royal, och det var inte utan att jag börjat gråta vissa stunder. En mycket bra film som jag varmt rekomenderar, och eftersom det sägs att boken (som vanligt) ska vara ännu bättre blir det läsning inom en mycket nära framtid.
Inom en ännu närmre framtid väntar fortsatt städning av mitt rum. Med tanke på den skrattretande synen av massiva klädhögar och tidningar all over är det inte en sekund för tidigt.
Framåt tretiden blev det tåget till Lund för att möta upp en förtvivlad Evelina, och efter djupt snack och terapisamtal var vi tillbaka på rätt köl. Det kommer snart att kännas bättre igen, vännen, det lovar jag.
Efter nån timmes tid anslöt Marina på stationen och sedan var det dags att bege sig bort mot bion. Det var filmen Flyga drake som lockade storfrämmande från Eslöv och Harlösa, och även om det inledningsvis verkade som om tekniken skulle strejka (vilket resulterade i okontrollerat asgarv från undertecknads sida) kunde filmen ta sin början. Ungefär en två timmar senare var det nöjda biobesökare som lämnade Royal, och det var inte utan att jag börjat gråta vissa stunder. En mycket bra film som jag varmt rekomenderar, och eftersom det sägs att boken (som vanligt) ska vara ännu bättre blir det läsning inom en mycket nära framtid.
Inom en ännu närmre framtid väntar fortsatt städning av mitt rum. Med tanke på den skrattretande synen av massiva klädhögar och tidningar all over är det inte en sekund för tidigt.
Lillördag?
Min eftermiddag och kväll har hittills inneburit en misslyckad grönsaksomelett, telefontajm med Chris och peptalk med Månsson inför hennes annalkande samtal med ägaren till den kvaddade bilen. Innan fotbollen drar igång tror jag dessutom att det ska hinnas med en powerwalk åt Silvåkra-hållet, och sedan får vi se åt vart det lutar.
Jag har dessutom varit skrämmande effektiv med körkortsteorin i eftermiddags, vilket kan behövas om det där med kortet nånsin ska gå vägen. Det blir inget mera blogg idag.
Jag har dessutom varit skrämmande effektiv med körkortsteorin i eftermiddags, vilket kan behövas om det där med kortet nånsin ska gå vägen. Det blir inget mera blogg idag.
Världens lyckligaste land
Om man vill förstå någonting måste man rådgöra med människor eller böcker.
Böcker är också människor. Precis som människor kan böcker hjälpa,
precis som människor kan böcker ljuga...
Böcker är också människor. Precis som människor kan böcker hjälpa,
precis som människor kan böcker ljuga...
I "Vitt på svart" vet Ruben Gallego vad han snackar om. Jag började läsa igårkväll och var fast till imorse. Läs den!
Insikt
Att öka takten är egentligen enkelt.
Det innebär att öka en nivå. Att göra lite mer. Att visa att man är något speciellt.
Inom idrotten kallar man det att öka takten, och i verkliga livet
kallas det att slå tillbaka.
Jag tror att det är det som jag ska göra. Att öka takten - och att slå tillbaka.
Det innebär att öka en nivå. Att göra lite mer. Att visa att man är något speciellt.
Inom idrotten kallar man det att öka takten, och i verkliga livet
kallas det att slå tillbaka.
Jag tror att det är det som jag ska göra. Att öka takten - och att slå tillbaka.
Inget bra idag
Ibland undrar man hur mycket av det som folk säger som bara är tomt prat. Som egentligen inte menas, men som sägs för att det ska låta fint. Ibland kan jag tro att det är en hel del. Eller också är man för naiv och tror att allting är på gott. Säkert gör man det själv också, eller rättare sagt, det gör man. Trots det faktum gör det ont när det görs utav andra.
Palla
Tryck ner mig i skiten bara, gör det.
Det där behövdes inte nu.
Skit.
Det där behövdes inte nu.
Skit.
16 juni
Så var det poolen idag och världens bästa väder. Ösregn. Molnigt. Hagel. Åska. Ännu mera regn. Helt perfekt egentligen, kunde sluta redan tjugo över tre. Dessutom blev det solsken så fort jag skrivit ut mig, så jag börjar tro att de högre makterna står på min sida denna måndag.
Efter jobb bar det in till Lund för att träffa Evelina. Efter att vi stått i kö på Skånetrafiken blev det flanerande i city, och PMS-barnet Delija lyckades välta ner halsband till höger och vänster i de flesta av affärerna. Hon är för go den där albanen, och då det började gå upp för oss att vi inte längre går i samma klass blev det hela ganska konstigt. Det blev däremot fortsatta resplaner inför nästa sommar. Jag är nämligen redan förälskad i Gjakova.
Efter jobb bar det in till Lund för att träffa Evelina. Efter att vi stått i kö på Skånetrafiken blev det flanerande i city, och PMS-barnet Delija lyckades välta ner halsband till höger och vänster i de flesta av affärerna. Hon är för go den där albanen, och då det började gå upp för oss att vi inte längre går i samma klass blev det hela ganska konstigt. Det blev däremot fortsatta resplaner inför nästa sommar. Jag är nämligen redan förälskad i Gjakova.
Uttömd energireserv
Idag sov jag fram till tretton. Det och nästan sjutton. Jag var helt enkelt alldeles för trött för att vakna, och mycket kan bero på att jag igår var uppe fram till fyra. Jag är trött på dagarna, men på nätterna kan jag nästan inte somna. Jag tror det är en slags störd dygnsrytm som har tagits i kraft sen studentveckan (och förmodligen redan innan dess). Antagligen bidrog även Londonveckan till att man är slutkörd. Kanske är det jetlag.
There's no such place as London
Då var man hemma ifrån London och tillbaka i rummet på Lindvägen. Det har varit en riktigt härlig vecka som, utan att överdriva, har innehållit det mesta. Vi har bott i ett ghetto, vi har hamnat vilse i Waterloo och vi har kissat i en park bland rävar. Dessutom har vi hunnit med det allra mesta av det där som man ju faktiskt måste göra, och för er som följt bravaderna i resdagboken vet ju vad jag menar.
På det hela taget var London ganska dyrt, och mycket därför har inte min plånbok tillåtit några större inköp. Det blev i alla fall ett halsband, Coldplays nya platta, ett par Converse och lite andra skivor. Så vid närmare eftertanke är jag faktiskt nöjd, och det är inte särskilt konstigt att Viva la vida or Death and all his friends orsakade försäljningssuccé i England.
Bilder finns till allmän beskådan på bilddagboken, tills dess får ni nöja er här.
På det hela taget var London ganska dyrt, och mycket därför har inte min plånbok tillåtit några större inköp. Det blev i alla fall ett halsband, Coldplays nya platta, ett par Converse och lite andra skivor. Så vid närmare eftertanke är jag faktiskt nöjd, och det är inte särskilt konstigt att Viva la vida or Death and all his friends orsakade försäljningssuccé i England.
Bilder finns till allmän beskådan på bilddagboken, tills dess får ni nöja er här.
Vikten av att ha äldre bekantskaper
Mina fötter smärtar nåt helvetiskt. Dom gör så ont att jag knappt kan ha skor, och med tanke på att jag om bara några timmar flyger till London finns det liksom inte rum för nån kurering.
Mitt i allt beklagande utspelade sig följande konversation på msn, där fröken Svegrup gjorde vad hon kunde för att leda in mitt yngre jag på rätta banor.
Linn säger: Var har du skavsåren?
Linda säger: Typ... överallt! Jag kan inte ha skor på mig!
Linn säger: Lösningen heter Compeed, Brum!
Linda säger: Nej det gör den inte, för jag har provat!
Linn säger: Klart det gör! Men du måste ju låta dom sitta kvar och inte dra bort dom!
Linda säger: Jaha!
Linn säger: Hur har du använt det?
Linda säger: Ja men klart dom har vart kvar. Men jag hade skor på mig när jag hade det, och då skavdes dom ju bara av
Linn säger: Men Linda... Sätt tejp ovanpå så dom inte skavs av! Typ Elastoplast eller vanlig sporttejp eller nåt...
Linda säger: Handbollstejp!!
Linn säger: Och så låt det sitta, för tusan!
Som sagt var, ibland är det nimmt att låta de lite äldre och lite klokare rycka in!
Prom night
Balen igår var... alldeles, alldeles underbar! Det var en helt fantastisk känsla att få känna sig som en prinsessa för en dag, och jag hade inte kunnat ha bättre sällskap än min kavaljer Tobias. Balen på Grand var verkligen nåt ut över det vanliga, och det var riktigt kul att se alla så uppklädda och snygga. Jag skulle kunna babbla på i det oändliga om hur fantastisk kvällen var, men eftersom en bild säger mer än tusen ord väljer jag istället att lägga till ett par så ni får avgöra själva.
För jag har tagit studenten!
Igår tog jag studenten och det var, utan tvekan, den bästa dagen i mitt liv. Det var tårar av lycka som rann nerför mina kinder när jag alldeles överlycklig och en gång för alla sprang ut från Bergas portar. Jag skrek som en vettvilling, jag hoppade och skrattade och jag bölade och skrattade. Där kom alla känslorna på en och samma gång.
Tack till er alla som gjorde min dag till en alldeles underbar. Fy fan vad jag är bra!
Samba sambrero
Samban igår var... alldeles galet. Klockan 8.00 började förfesten i Evelinas uterum, och efter redan en halvtimme började fyllan att slå till. När jag vaknade på morgonen kände jag mig fortfarande full och fantastiskt opepp på att börja igen, men efter första cidern var man på det igen. Det var liksom bara till att dra på bastkjolen och piggna till igen.
Efter ytterligare en halvtimme var hela SP3C täckta från topp till tå med klotter ifrån spritpennor och på ytterst gott humör. Det var ungefär i samma veva som uterummet förvandlades till ett enda stort festpalats av halvnakna studenter och högljudda visselpipor. Dom som tidigare kände avsmak var genast pepp och i full färd med att halsa flaskor, och framåt 10-tiden flyttades festen ut från uterummet och vidare till trädgården. Sedan dess var det ingen som stod still.
Vid 11-tiden var det dags att bege sig bort mot Berga för att sälla sig till sambatåget. Allting var egentligen bara rakt igenom galet, och när startskottet gick var det en enda stor gigantisk lyckoyra som sköljdes över Eslöv. Vi sprang, vi hoppade, vi skuttade och ramlade. Folk hamnade på busstak och shejkade loss or
dentligt, och när vi väl kom till torget hade dom stängt av fontänen. Däremot rusade vi snabbt bort mot Stadsparken för att hoppa i fontänen och ramla runt, och sedan var det fortsatt tåg bort mot Trollsjön. Där borta blev det vilt kramkalas vilket ledde till att ryggen fick en riktig törn i gräsmattan, och av bildbeviset att döma blev det utlopp för största möjliga glädje.
Efter galejet vid Trollsjön insåg jag något panikartat att jag var av med så väl pengar, kamera som mobil, och efter ett antal missberäkningar visade det sig att allt det där befann sig i Jhuberlys väska. Paniken kunde lugna sig och vi traskade bort till Arzana och drack kaffe. Det var ungefär här som man kände att euforin börjat trappa ner, och för att åter komma i form begav vi oss ner mot Bäckavägen för en visit hos Patrik. Där blev det en ordentlig återställare i form av sju shotar och likör från Afrika, och efter att jag grimaserat både länge och väl började det ordna upp sig igen. Bara det att Patrik fick köra oss bort till Ringvägen och Jhuberly talar kanske för sig själv.
Hos Jhuberly blev det efterförfest som började med volleyboll i trädgården. Jag bör väl tillägga att jag vissa dagar spelar långt mer hellre än jag spelar bra, så efter att vi skjutit iväg bollen så den blev alldeles försvunnen fortsatte partajet med vild dans i vardagsrummet. Vad som sedan hände var det sjukaste ever, och efter en del skamliga förslag valde vi att skratta åt det hela och istället grogga på. Även om det förmodligen skulle bli det sista med klassen nånsin.
Efter Ringvägen bar det vidare till sambafesten på Jägers. Iklädd endast linnet och Frank Dandy shejkades det hela kvällen lång, och med facit i hand var det den roligaste festen på mycket, mycket länge. Kanske till och med nånsin.
Kvällen blev till natt och efter att festen varit igång i över 14 timmar slutade det med att jag blev nerslagen och skelögd. I detta då var min värsta farhåga att jag skulle behöva ta studenten med en blåtira, men efter att vi framgångsrikt lyckats kyla ner det med kopiösa mängder vatten kunde jag skratta åt det hela och istället dra tequila.
Samban är förmodligen bland det tokigaste nånsin, och efter att man sett klassen från i stort sett alla sidor känns det faktiskt lite sorgligt att det faktiskt snart är över. Imorgon är det dagen D, och det kan jag inte riktigt fatta.
Efter ytterligare en halvtimme var hela SP3C täckta från topp till tå med klotter ifrån spritpennor och på ytterst gott humör. Det var ungefär i samma veva som uterummet förvandlades till ett enda stort festpalats av halvnakna studenter och högljudda visselpipor. Dom som tidigare kände avsmak var genast pepp och i full färd med att halsa flaskor, och framåt 10-tiden flyttades festen ut från uterummet och vidare till trädgården. Sedan dess var det ingen som stod still.
Vid 11-tiden var det dags att bege sig bort mot Berga för att sälla sig till sambatåget. Allting var egentligen bara rakt igenom galet, och när startskottet gick var det en enda stor gigantisk lyckoyra som sköljdes över Eslöv. Vi sprang, vi hoppade, vi skuttade och ramlade. Folk hamnade på busstak och shejkade loss or
dentligt, och när vi väl kom till torget hade dom stängt av fontänen. Däremot rusade vi snabbt bort mot Stadsparken för att hoppa i fontänen och ramla runt, och sedan var det fortsatt tåg bort mot Trollsjön. Där borta blev det vilt kramkalas vilket ledde till att ryggen fick en riktig törn i gräsmattan, och av bildbeviset att döma blev det utlopp för största möjliga glädje. Efter galejet vid Trollsjön insåg jag något panikartat att jag var av med så väl pengar, kamera som mobil, och efter ett antal missberäkningar visade det sig att allt det där befann sig i Jhuberlys väska. Paniken kunde lugna sig och vi traskade bort till Arzana och drack kaffe. Det var ungefär här som man kände att euforin börjat trappa ner, och för att åter komma i form begav vi oss ner mot Bäckavägen för en visit hos Patrik. Där blev det en ordentlig återställare i form av sju shotar och likör från Afrika, och efter att jag grimaserat både länge och väl började det ordna upp sig igen. Bara det att Patrik fick köra oss bort till Ringvägen och Jhuberly talar kanske för sig själv.
Hos Jhuberly blev det efterförfest som började med volleyboll i trädgården. Jag bör väl tillägga att jag vissa dagar spelar långt mer hellre än jag spelar bra, så efter att vi skjutit iväg bollen så den blev alldeles försvunnen fortsatte partajet med vild dans i vardagsrummet. Vad som sedan hände var det sjukaste ever, och efter en del skamliga förslag valde vi att skratta åt det hela och istället grogga på. Även om det förmodligen skulle bli det sista med klassen nånsin.
Efter Ringvägen bar det vidare till sambafesten på Jägers. Iklädd endast linnet och Frank Dandy shejkades det hela kvällen lång, och med facit i hand var det den roligaste festen på mycket, mycket länge. Kanske till och med nånsin.
Kvällen blev till natt och efter att festen varit igång i över 14 timmar slutade det med att jag blev nerslagen och skelögd. I detta då var min värsta farhåga att jag skulle behöva ta studenten med en blåtira, men efter att vi framgångsrikt lyckats kyla ner det med kopiösa mängder vatten kunde jag skratta åt det hela och istället dra tequila.
Samban är förmodligen bland det tokigaste nånsin, och efter att man sett klassen från i stort sett alla sidor känns det faktiskt lite sorgligt att det faktiskt snart är över. Imorgon är det dagen D, och det kan jag inte riktigt fatta.
Samba
Sambatåget var alldeles galet! Livat och lajbans men aj min stackars rygg! Jag och Az ramlade och slog oss i gräsmattan och sen gick vi till henne och drack kaffe. Nu fortsätter partajet! Skål.
Fy fan vad vi är bra!
Nu börjar sista veckan, nu är det jävlar i det paaaaarty!!!
Utgång i Eslöv
Kvällen igår blev... ganska vild. Efter att ha stressat runt under kvällen blev förfesten en uppspeedad historia, och när vi väl landat hos Johanna blev det snabba ryck och drinkar. Det blev dessutom en hel del vin och Baleys inblandat, och så fort vi letat fram ESC-skivan blev det dans till Bosnien, Armenien och piraterna från Lettland. Det gick till och med så vilt till att jag råkade dra sönder Johannas halsband efter att ha fått ordentlig snurr på fåtöljen, och när vi väl hoppade in i bilen för att styra kosan in till Stenssons var det idel glada miner och höga tillrop.
När vi väl kom till Eslöv var det däremot betydligt större shit än hit. På Stenssons hade dansgolvet nämligen ockuperats av ett okänt antal 40-plussare, så efter att jag och Emmi tagit en avstickare och gjort ett besök på herrtoaletten valde vi att lämna stället. Borta vid Grappa fick vi istället syn på våra ragg i form av de två stockholmarna, och efter att de båda insisterat på att vi skulle dra bort mot risstället (läs Pimpas) lyckades vi sätta ihop en egen krogrunda. Väl på Pimpas lade Johanna däremot beslag på min stockholmare, och i stridens hetta blev jag så pass arg att jag började uttala hot om att nita min väninna.
För att styra upp det hela valde istället jag och Emmi att runda av kvällen och styra stegen bort mot Bäckavägen för att våldgästa Patriks lya, och efter att vi under idel fnitter lyckats kravla oss upp till fönstret för att knacka på var det en aningen irriterad och sömndrucken Patrik som kastade ner nycklarna och tilldelade oss plats på soffan.
På det hela taget var det en himla rolig kväll som innehöll det mesta, och i och med detta har tokfestveckan med studenten härmed inletts. Hädanefter kommer bakfyllans töcken att infinna sig i stort sett varje morgon, så det gäller att vara redo. Och det är jag, redo alltså - riktigt jävla mycket!
När vi väl kom till Eslöv var det däremot betydligt större shit än hit. På Stenssons hade dansgolvet nämligen ockuperats av ett okänt antal 40-plussare, så efter att jag och Emmi tagit en avstickare och gjort ett besök på herrtoaletten valde vi att lämna stället. Borta vid Grappa fick vi istället syn på våra ragg i form av de två stockholmarna, och efter att de båda insisterat på att vi skulle dra bort mot risstället (läs Pimpas) lyckades vi sätta ihop en egen krogrunda. Väl på Pimpas lade Johanna däremot beslag på min stockholmare, och i stridens hetta blev jag så pass arg att jag började uttala hot om att nita min väninna.
För att styra upp det hela valde istället jag och Emmi att runda av kvällen och styra stegen bort mot Bäckavägen för att våldgästa Patriks lya, och efter att vi under idel fnitter lyckats kravla oss upp till fönstret för att knacka på var det en aningen irriterad och sömndrucken Patrik som kastade ner nycklarna och tilldelade oss plats på soffan.
På det hela taget var det en himla rolig kväll som innehöll det mesta, och i och med detta har tokfestveckan med studenten härmed inletts. Hädanefter kommer bakfyllans töcken att infinna sig i stort sett varje morgon, så det gäller att vara redo. Och det är jag, redo alltså - riktigt jävla mycket!