6 timmar på Grappa
Imorse vaknade jag med ett ryck vid 12.30-tiden och insåg kort därefter att jag hade försovit mig nåt enormt. Det blev snabba ryck med frukost och fix innan jag kastade mig in i bilen och körde till Johanna. Där stundade det nämligen planering inför nyår, och efter att vi gång på gång lyckats komma ifrån det egentliga ämnet valde vi att skippa planeringen och istället åka iväg och nyårshandla. Jag satt bakom ratten (märk väl att detta var första gången som dessa människor överhuvudtaget vågade åka med mig sen det att jag fick körkort), och när vi väl kom fram till Coop var det Carro som fick det prestigefyllda uppdraget att köra kundvagnen. Något som hon fixade väldigt bra!
Efter dagens inköp åkte vi nöjda hemåt, och kort därefter begav jag mig åter till Eslöv för att träffa Arzana på Grappa. Det märktes verkligen att vi inte träffats sedan, ja, förmodligen augusti, för i över sex timmar satt vi och fikade och pratade om allt mellan himmel och jord. Jag antar att det var allt för längesen vi sågs sist, och vi lovade oss själva att det aldrig mer få gå så lång tid mellan våra möten. En himla trevlig kväll var det, och det var verkligen precis vad jag behövde just nu; lite påfyllning av Arzana-dosen.
Efter dagens inköp åkte vi nöjda hemåt, och kort därefter begav jag mig åter till Eslöv för att träffa Arzana på Grappa. Det märktes verkligen att vi inte träffats sedan, ja, förmodligen augusti, för i över sex timmar satt vi och fikade och pratade om allt mellan himmel och jord. Jag antar att det var allt för längesen vi sågs sist, och vi lovade oss själva att det aldrig mer få gå så lång tid mellan våra möten. En himla trevlig kväll var det, och det var verkligen precis vad jag behövde just nu; lite påfyllning av Arzana-dosen.
Sagan om en söndag
Tidigt imorse hoppade fem förväntansfulla tjejer in i bilen och begav sig in mot Lund. Med skridskorna i högsta hugg hoppade dom ut ur bilen vid parkeringsplatsen och traskade ivrigt bort mot Ishallen på Klostergården. Intet ont anande om vad som komma skulle började det göras upp planer om storslagna piruetter, och plötsligt hade sällskapet utökats till en oktett. Knappt hade följet hunnit bort till Ishallens entré förrän problemen började hopas.
Innanför Ishallens portar var det liv och rörelse, och av visselpipors ljud att döma var vi inte de enda som hade valt att styra kosan mot Lunds lite kyligare lokaler. Vi blev ganska kort därefter smärtsamt medvetna om att en hop hockeylag hade ockuperat banorna för dagen, och det återstod inget annat för oss än att ändra våra planer. Dock var våra beslutsförmågor inte särskilt svårflörtade, och sekunden därefter hade vi lämnat hockeyrinken och beslutat att dagordningen skulle stavas bowling. Att jag inte heller denna gång var någon vidare talang kom väl inte som nån överraskning, men sedan slår jag ju gärna ett slag för att spela hellre än bra. Därför knep jag jumboplatsen, och det är jag jäkligt nöjd med!
Innanför Ishallens portar var det liv och rörelse, och av visselpipors ljud att döma var vi inte de enda som hade valt att styra kosan mot Lunds lite kyligare lokaler. Vi blev ganska kort därefter smärtsamt medvetna om att en hop hockeylag hade ockuperat banorna för dagen, och det återstod inget annat för oss än att ändra våra planer. Dock var våra beslutsförmågor inte särskilt svårflörtade, och sekunden därefter hade vi lämnat hockeyrinken och beslutat att dagordningen skulle stavas bowling. Att jag inte heller denna gång var någon vidare talang kom väl inte som nån överraskning, men sedan slår jag ju gärna ett slag för att spela hellre än bra. Därför knep jag jumboplatsen, och det är jag jäkligt nöjd med!
Tsunami memorial
Idag är det exakt fyra år sedan tsunamin drog in över länderna i Sydostasien. Den 26 december 2004 krävde tsunamin över 230 000 människoliv, och jag lider verkligen med alla dom som på ett eller annat sätt drabbades av flodvågskatastrofen.
Det är svårt att föreställa sig vilken enorm tragedi tsunamin innebar för både Thailand som nation och alla de som drabbades. Under min och Martinas resa i Sydostasien nu i höstas träffade vi på en hel del thailändare som alla hade sin historia att berätta om det hemska som hade inträffat. Nästan alla thailändare som bor i området kring Phuket och Khao Lak miste någon av sina anhöriga, och jag minns särskilt den man som vi träffade i Patong som berättade om hur tsunamin förstörde allt i sin väg den där decemberdagen. En av hans svenska vänner hade mist sin son, och numera hade svensken bosatt sig i Thailand för att bearbeta det som hänt honom. Han menade på att han aldrig mer skulle kunna flytta tillbaks till Sverige.
För bara en liten stund sedan läste jag ut Charlotta Ölanders bok ...och himlen var oskyldigt blå som är Charlottas egen berättelse om flodvågskatastrofen i Khao Lak. Det var en bok som var svår att lägga ifrån sig, och jag rekomenderar er verkligen alla att läsa den. Charlotta berättar om dagarna före och efter tsunamin, om hur hon och hennes sambo Richard mot alla odds överlevde när vågorna drog in och hur de båda stannade kvar som volontärer för att göra vad de kunde för att hjälpa alla de som drabbades och skadades.
För varje sålt exemplar av boken går dessutom en del av intäkterna till uppbyggnads- och hjälparbete i Asien, och bara det tycker jag är en riktigt bra anledning att köpa boken.
Till alla er som drabbades; jag tänker på er.
Det är svårt att föreställa sig vilken enorm tragedi tsunamin innebar för både Thailand som nation och alla de som drabbades. Under min och Martinas resa i Sydostasien nu i höstas träffade vi på en hel del thailändare som alla hade sin historia att berätta om det hemska som hade inträffat. Nästan alla thailändare som bor i området kring Phuket och Khao Lak miste någon av sina anhöriga, och jag minns särskilt den man som vi träffade i Patong som berättade om hur tsunamin förstörde allt i sin väg den där decemberdagen. En av hans svenska vänner hade mist sin son, och numera hade svensken bosatt sig i Thailand för att bearbeta det som hänt honom. Han menade på att han aldrig mer skulle kunna flytta tillbaks till Sverige.
För bara en liten stund sedan läste jag ut Charlotta Ölanders bok ...och himlen var oskyldigt blå som är Charlottas egen berättelse om flodvågskatastrofen i Khao Lak. Det var en bok som var svår att lägga ifrån sig, och jag rekomenderar er verkligen alla att läsa den. Charlotta berättar om dagarna före och efter tsunamin, om hur hon och hennes sambo Richard mot alla odds överlevde när vågorna drog in och hur de båda stannade kvar som volontärer för att göra vad de kunde för att hjälpa alla de som drabbades och skadades.
För varje sålt exemplar av boken går dessutom en del av intäkterna till uppbyggnads- och hjälparbete i Asien, och bara det tycker jag är en riktigt bra anledning att köpa boken.
Till alla er som drabbades; jag tänker på er.
Fyndigt på mellandagsrean
Jag har kommit på att mellandagarna vid jul kan vara ganska tråkiga. Egentligen är det ingen nyhet - efter vad jag har fått erfara av mitt nittonåriga liv har det varit ungefär samma melodi varje års juldag och annandag jul. Igår var det en helseg juldag. Det blev ingen utgång, affärerna var stängda och det roligaste tvn kunde erbjuda verkade vara Alex Schulman som propagerade för dansbandens roll i det moderna Sverige. Det säger ju en hel del.
Idag var min abstinens efter att göra något konstruktivt därför riktigt hög, och efter en del framgångsrika övertalningsförsök fick jag med mamma och pappa i bilen med destination Center Syd. Mellandagsrea stod på schemat och när vi kom dit var det precis samma visa som alla andra år. Folk trängs i köer som ringlar sig genom hela butiker, reahysterin har lockat ut varenda kotte i södra Sverige och överallt slåss människor om de kvarvarande linnena i storlek 36. Jag hittade äntligen ett par stövlar som jag föll handlöst för direkt. Det var kärlek vid första ögonkastet och sedan följde dom med mig i en påse hemåt.
Dessutom träffade jag på min gamle danskkollega Sebbe bland allt folket, och efter lite skitsnack med honom och hans respektive bar det av hemåt mot Lindvägen igen. Pappa hade nämligen haft en traumatisk dag bland kläder och butiker, och hade lyckats försvinna spårlöst någonstans vid KappAhl. Han verkade tycka att det var ganska skönt att komma hem igen.
Idag var min abstinens efter att göra något konstruktivt därför riktigt hög, och efter en del framgångsrika övertalningsförsök fick jag med mamma och pappa i bilen med destination Center Syd. Mellandagsrea stod på schemat och när vi kom dit var det precis samma visa som alla andra år. Folk trängs i köer som ringlar sig genom hela butiker, reahysterin har lockat ut varenda kotte i södra Sverige och överallt slåss människor om de kvarvarande linnena i storlek 36. Jag hittade äntligen ett par stövlar som jag föll handlöst för direkt. Det var kärlek vid första ögonkastet och sedan följde dom med mig i en påse hemåt.
Dessutom träffade jag på min gamle danskkollega Sebbe bland allt folket, och efter lite skitsnack med honom och hans respektive bar det av hemåt mot Lindvägen igen. Pappa hade nämligen haft en traumatisk dag bland kläder och butiker, och hade lyckats försvinna spårlöst någonstans vid KappAhl. Han verkade tycka att det var ganska skönt att komma hem igen.
God jul
23 december
Då var det dan före dopparedan och för nittonde gången i mitt liv firas lille julafton. Närmare bestämt så har inte firandet dragit igång än - jag har sovit länge, hunnit rensa garderoben och hivat ut en påse oönskade kläder - men framåt eftermiddagen och kvällen ska det väl bli ändring. Det ska rustas upp en smärre tomteverkstad, det ska göras marsipan, granen ska huggas och kläs och sen blir det uppesittarkväll. Dessutom är jag fortfarande i valet och kvalet vad gäller rimmen på paketen - ska det vara med eller utan? Det är frågan.
Lördagsmys
Idag har jag haft en himla trevlig kväll i Malmö. Jag måste erkänna att jag var lite nervös när jag satt på tåget från Lund, men sedan överträffade du till och med mina förväntningar. Hur trevlig och söt som helst. Som sagt, en himla trevlig kväll och sällskapet kunde inte varit bättre. Imorgon är det en ny dag!
Rise and shine?
Jag bloggar i pyjamas...ifrån köket! Ja jag erkänner, jag har nyss stigit upp. Imorse fanns det inget jordskalv som jag var tvungen att överleva och klara mig ifrån, och därför kunde jag omsätta motsvarande energi till att sova lite längre. Egentligen hade jag satt alarmet på nio, men eftersom jag insåg att min morgonstund hade missat allt det där med guld i mun bestämde jag mig för att snooza och sova vidare. Med facit i hand blev det en ganska lång snooze, men vad gör det när man ändå inte har nåt produktivt att göra? Imorgon däremot, då blir det uppstigning i ottan.
Ikväll blir det Evelina och Chris i Eslöv för lite förskönande ingrepp och social stimulans. Evve ska fixa mina ögonbryn (som blivit alldeles förstörda efter 2,5 månad på resande fot) och Chris ska få nån form av rastaflätor. Jag vet förstås inte riktigt om jag uppfattat det sistnämnda rätt, men håll till godo fram till kvällen. Bilder kommer!
Ikväll blir det Evelina och Chris i Eslöv för lite förskönande ingrepp och social stimulans. Evve ska fixa mina ögonbryn (som blivit alldeles förstörda efter 2,5 månad på resande fot) och Chris ska få nån form av rastaflätor. Jag vet förstås inte riktigt om jag uppfattat det sistnämnda rätt, men håll till godo fram till kvällen. Bilder kommer!
Ett omskakande uppvaknande
Ingen har väl kunnat undgå och höra om jordbävningen som skakade om oss ordentligt här nere i Skåne vid tjugo över sex imorse. Kära bloggläsare, jag kan ju i alla fall försäkra er om att jag inte kunde undgå att höra det - som skjuten ur en kanon for jag upp ur sängen då jag vaknade av skalvet, och till en början hade jag svårt att uppfatta om jag var vaken eller om jag fortfarande var kvar i den mardröm som jag befunnit mig i sekunden tidigare. Min första spontana tanke var att det var en militärövning som gått snett borta på P7, och en efter en rusade familjen Bromèes kvinnliga familjemedlemmar ut i hallen för att samlas. Det kunde väl inte varit en jordbävning, det kunde det väl ändå inte?
Kort därefter barrikaderade vi oss framför både tvn och radion för att få pejl på vad det egentligen var som hände. Det visade sig snart att Radio Kristianstad tillsammans med tv-sändningen från Musikhjälpen skulle komma att bli våra informatörer, och vi blev plötsligt varse om att det faktiskt var en jordbävning och att den mätte hela 4,7 på Richtersskalan. Jag är lättad att vi överhuvudtaget var vid liv när det var dags att käka frukost, och det är ganska ballt att ha varit med om den kraftigaste svenska jordbävningen på över hundra år. Beat it, baby!
Kort därefter barrikaderade vi oss framför både tvn och radion för att få pejl på vad det egentligen var som hände. Det visade sig snart att Radio Kristianstad tillsammans med tv-sändningen från Musikhjälpen skulle komma att bli våra informatörer, och vi blev plötsligt varse om att det faktiskt var en jordbävning och att den mätte hela 4,7 på Richtersskalan. Jag är lättad att vi överhuvudtaget var vid liv när det var dags att käka frukost, och det är ganska ballt att ha varit med om den kraftigaste svenska jordbävningen på över hundra år. Beat it, baby!
Kråkorna kraxar kring borgens torn
För några dagar sedan investerade syrran i en dvd-box med ett par svenska klassiker. Bland annat fanns där alla avsnitt av serien Huset Silfvercronas gåta som gick som barnprogram för ett par år sedan. Jag fullständigt älskade det när det visades på tv. Asbra verkligen. Dock hade jag fullständigt förträngt att det hade ett sådant sjukligt dåligt slut. Men musiken, den glömmer man aldrig!
Söndagens ståhej
Idag har jag...
- konfronterat min rädsla och, trots min ormfobi, kollat Snakes on a plane med Jönne men vart nära på att somna
- inhandlat en julklapp och därmed fördubblat min julklappskvot (jag har alltså bara hittat två)
- lärt min mamma käka jasminris och därmed även introducerat en helt ny värld i det Bromèeiska köket, OCH sist men inte minst:
- botat huvudvärk som påminde om bakfylla men praktiskt taget inte kunde va det
Jag känner att jag vart ganska effektiv idag.
...slå i glasen och låt oss lustiga vara!
Ja, nog blev det en rolig utekväll igår! Sjukt trevligt att träffa allihop igen, och även om det till en början inte var särskilt mycket folk som hade hittat ut i Eslöv (antagligen var alla bakfulla och jävliga sedan fredagens strapatser) så ordnade det upp sig till slut. Jag och Tozz begav oss ut på uppdrag med destination Grappa, och även om vår mission inte blev särskilt framgångsrik så träffade vi i alla fall på Danne och Jhuberly. Den sistnämnde unge mannen följde sedan med oss för att ansluta oss till dom andra på Gästgivaren, och sen blev det fortsatt shotrace och skitsnack.
Det var en urtrevlig kväll med goda vänner, och det var ett riktigt härligt välkommen-hem-firande för egen del.
Nu är jag mest jättetrött och jättesliten eftersom en viss herr Jönsson snarkade ganska högljutt hela natten. Att han sen skyllde ifrån sig och hävdade att det var jag som hade stört nattfriden är ju nästan bara löjligt. Alla vet ju att jag aldrig nånsin snarkar. Så det så!
Det var en urtrevlig kväll med goda vänner, och det var ett riktigt härligt välkommen-hem-firande för egen del.
Nu är jag mest jättetrött och jättesliten eftersom en viss herr Jönsson snarkade ganska högljutt hela natten. Att han sen skyllde ifrån sig och hävdade att det var jag som hade stört nattfriden är ju nästan bara löjligt. Alla vet ju att jag aldrig nånsin snarkar. Så det så!
Kärlek i rektangulärt format
En av de bästa grejerna som införskaffades under resan i Asien (förutom erfarenhet, kunskap och en jäkla massa upplevelser) är utan tvekan boxen med Sex and the City. Länge hade jag gått och suktat efter boxen här på hemmaplan, men det rent hidösa priset i svenska kronor var way too much än vad min plånbok kunde tillåta. Bättre var det då att investera i Vietnam, och för ett pris på uppskattningsvis 45 kronor hamnade boxen i min ägo.
Med andra ord har jag hittat en räddning ur det mörka, trista vinterhalvåret, och det är precis vad jag behöver för att slå sönder all den dötid som jag fått på köpet i mitt liv som arbetslös. Jag tror nog att jag kan vänja mig vid denna tillvaro, i alla fall ett litet tag. Sedan kommer viljan att göra något mera produktivt snabbt ha tagit överhanden.
Med andra ord har jag hittat en räddning ur det mörka, trista vinterhalvåret, och det är precis vad jag behöver för att slå sönder all den dötid som jag fått på köpet i mitt liv som arbetslös. Jag tror nog att jag kan vänja mig vid denna tillvaro, i alla fall ett litet tag. Sedan kommer viljan att göra något mera produktivt snabbt ha tagit överhanden.
Åldersnoja?
För första gången på säkert tre år ska jag ha en nykter och lugn 12 december. Det blir ingen lussevaka, ingen fest och inget härjande till sent på natten. Det är inte utan att jag på sistone har börjat fundera på om det är det här som menas med att åldras, att man automatiskt dessutom måste bli tråkig och börjar värdesätta lugna hemmakvällar. För det är precis sådär jag känner, att det är mycket skönare att bara ta det lugnt. Jag och Evelina insåg häromdagen att vi inte var ensamma om att känna så här, och det betyder att vi måste se till att göra något åt det. Därför blir det utgång imorgon, en garanterat olugn sådan!
Slipping through my fingers
Alldeles, alldeles underbar. Denna scenen är den bästa ur Mamma Mia och den får mig alltid att gråta. Den får mig alltid att tänka på hur mycket jag älskar min mamma och hur svårt det måste vara för henne att se mig och Sandra växa upp och börja bli vuxna. Till dig mamma, för att jag älskar dig.
Slut på lugnet
Då var våren räddad, min hjärna ska återigen få stimuleras och gå på högvarv och jag kommer från och med den 19 januari titulera mig som fattig student. Jag är faktiskt ganska exalterad över detta, inte just så där att jag hoppar högt av glädje och lycka, men åtminstone så att jag ser fram emot att åter bli bildad. Det kan nog bli rätt bra.
Den lilla svarta är min!
Idag har dagen tillbringats (och inletts) med en tur till Burlöv Center. Jag fixade julklapp till pappa, mormor fick oss alla att känna sympati på grund av morfars tv-ockupation, jag hjälpte mamma att vara smakråd och sen fyndades en kofta. Dessutom kändes Burlöv hyfsat minimalt i jämförelse med The Platinum och MBK, men sen är ju allting här hemma miljontals ljusår ifrån vardagen i Asien.
Framåt kvällen bar det vidare mot Lund för att träffa Evelina och Marina över en latte och lite skitsnack. Det är galet vad jag inser hur mycket jag har saknat alla människor under tiden jag vart borta, och det är så kul att äntligen ses igen och ta igen all tiden som vi missat. Ut över kvalitetstiden passade jag även på att investera i klänningen jag hängde undan på Chic o Chic igårkväll, och i och med detta är nyår numer räddad. Min svarta nyårsklänning är alldeles ljuvlig och alldeles, alldeles underbar, och iklädd glitter och glamour tillsammans med "den lilla svarta" kan ingenting gå fel. Det känner jag jävlar i det på mig!
Framåt kvällen bar det vidare mot Lund för att träffa Evelina och Marina över en latte och lite skitsnack. Det är galet vad jag inser hur mycket jag har saknat alla människor under tiden jag vart borta, och det är så kul att äntligen ses igen och ta igen all tiden som vi missat. Ut över kvalitetstiden passade jag även på att investera i klänningen jag hängde undan på Chic o Chic igårkväll, och i och med detta är nyår numer räddad. Min svarta nyårsklänning är alldeles ljuvlig och alldeles, alldeles underbar, och iklädd glitter och glamour tillsammans med "den lilla svarta" kan ingenting gå fel. Det känner jag jävlar i det på mig!
Kärlek
Var inne och hälsade på Annelie på sjukhuset idag. Det känns så jobbigt att se hur hon blir sämre och sämre, min älskade moster. När det nu inte heller går att göra något mer för att hon ska bli bättre känner jag bara hur jag mest av allt vill gråta hela tiden. Varför drabbas alltid dom bästa av människor, varför ska det finnas såna hemska sjukdomar som inte går att göra något åt? Det kommer att bli jobbigt när du inte längre finns här hos oss...
Back in business
Gissa vem som är hemma igen och i säkert förvar från den senaste tidens kriser i Bangkok? Just det, jag är hemma, och jag har SJUKLIGA problem med att vänja mig vid tanken på ett svenskt tangentbord. Jag kommer hela tiden på mig själv med att, helt automatiskt, använda a- och o-tangenten så fort det har att göra med de där tre sista vokalerna, och hela tiden får jag sudda ut och rätta till mina misstag. Över två månader på asiatisk mark har visst satt sina spår, och jag saknar redan den bekymmerlösa vardagen och äventyren på resande fot.
Nu är jag hemma igen, och jag måste säga att vädret här hemma inte är mycket att hurra över. Att ena dagen ligga och steka i solen på ett lyxhotell i centrala Bangkok (ja, så går det när man kan titulera sig strandsatt svensk i händelsernas centrum!) medan man dagen därpå stiger ut på en iskall perrong en tidig morgon vid Kastrup är en rätt ordentlig omställning!
Nu är jag hemma igen, och jag måste säga att vädret här hemma inte är mycket att hurra över. Att ena dagen ligga och steka i solen på ett lyxhotell i centrala Bangkok (ja, så går det när man kan titulera sig strandsatt svensk i händelsernas centrum!) medan man dagen därpå stiger ut på en iskall perrong en tidig morgon vid Kastrup är en rätt ordentlig omställning!