Förhandsvisningsbio
Fyllda med nyintagen energi tog vi tåget till Lund för att bege oss till Filmstaden och den exklusiva förhandsvisningen av Linas kvällsbok. Det blev en kväll med mycket skratt och åtnjutande av en riktigt kul film, vars manus och repliker har stora potential att etablera sig som riktiga klassiker. "Jag har hållit i en mänsklig batong ", lägg det på minnet, gott folk!
Min slutliga comeback
Lyckades åtminstone flörta in mig hos rektorn då vi möttes i nåt slags gemensamt dilemma med våra öronproblem, och efter att jag förklarat min situation var hon en väldigt förstående dam. Att hålla sig väl med auktoriteterna är aldrig fel!
En kryddstark upplevelse
Sporrad av att göra skäl för mitt MVG i hemkunskap bestämde jag mig för att sätta en personlig prägel på kvällens måltid genom att mixa ihop en blandning av kryddor och en touch av sweet chili. Med facit i hand blev nog denna "touchen" lite grann i överkant, men även en brännande hals och kopiösa mängder vatten kan göra en lördag.
Stuck in the mud
Fredagkväll är glädjekväll
Min sista lediga vardag har spenderats precis så som en sista ledig dag bör spenderas.
Eller okej, jag antar att grälet med mamma fick den positiva kurvan att dras ner en aning. Fast man kan ju inte vara skenhelig och perfekt alltid. Det räcker med att man är det så ofta det går.
Dagen innebar en tur in till Lund för en gemytlig start på den kommande helgen. Efter att jag hållt på att halka och slå halvt ihjäl mig, lyckades jag på nåt vis rädda situationen genom att hastigt hoppa lite på stället. Ett knep som jag faktiskt lärt mig ur Nalle Puhs klokbok - "för att visa att man inte alls blev rädd när man hoppade till, kan man hoppa upp och ner ett par tre gånger liksom för att motionera sig"
Inte vet jag, men jag antar att det funkar lika bra när man håller på att halka.
Sprudlande av energi efter dagens räddningsaktion drog jag snabbt bort till Filmstaden för att säkra mina biljetter till förhandsvisningen i nästa vecka. Har man kontakter så har man.
Senare lyckades jag efter viss beslutsångest att fynda en tröja, och att den sen var på rea och kunde flörta in sig bra hos min budget gjorde ju inte saken sämre.
Några kronor fattigare åkte jag vidare hemåt, och blev upplockad av Emmi i Sandby. När vi ändå var i krokarna passade vi på att ta en sväng in om Anderssons, där vi hamnade i ett smärre dilemma. Skulle kvällen bli syndig, eller skulle kvällen bli nyttig? Till slut fann vi en kompromiss, och investerade i vindruvor och naturgodis. Dock var det lite av en besvikelse att vi ännu inte kunde gambla till oss en insats i Limbo, men så fort startskottet har gått ska vi vara på plats med våra nummer. Man kan ju begära en vinst.
Efter att vi hämtat Emmis kvarglömda mobilladdare drog vi vidare mot Harlösa, och jag fick en detaljerad beskrivning av Emmis drömragg. Go for it girl - har han ett sensuellt duschdraperi kan inget gå fel!
När vi väl kommit hem var det dags för mig att få proffessionell experthjälp och stödundervisning i matte. Måste säga att det är klurigt värre, men samtidigt intalar jag mig att det bara är en termin kvar tills jag slipper eländet. Men efter att Emmi och Månsson hade lärt mig allt om symmetrilinjer och pqform kunde jag se ljuset igen, och kände genast möjligheterna komma tillbaka.
Pluggandet avlöstes av en mycket trevlig kväll på pizzerian i Harlösa. Vid närmare eftertanke var det nog bara oliverna i min kycklingsallad som var ett minus, men även det kunde åtgärdas då Månsson snällt tog emot dom. Maten avnjöts under trevligt prat, och vi beslutade en gång för alla att undanhållande inte fick förekomma. Ja, vi pratade faktiskt så länge att dom till slut demonstrativt släckte ner belysningen. Vi fattade piken, och vandrade hemåt igen. Snacket fortsatte och tog sig en annan dimension, och nu övergick det bokstavligt talat till skitsnack. Att detta ämnet kan få folk så engagerade!
This is swingin out of the blue
Kalla kriget, det demokratiska begreppet, militärdiktaturers fall, the beginning of English literature och tyska konjunktioner står mig riktigt upp i halsen just nu.
Varför finns det inte nån enastående och briljant mekanism som gör att man bara kan trycka på en knapp och få kunskapen eskorterad med ett X2000 rakt in i huvudet?
P3 guld galan
Igårkväll var det hög tid för mig och Marina att slå våra kloka huvuden ihop och påbörja planeringen av vår idrottslektion. Efter att vi noga övervägt moment som ska stärka samarbetet i gruppen, ge en mångsidig och effektiv träning för samtliga muskelgrupper, stimulera så väl kondition som koordination, och diverse andra kriterier kom vi till slut på en hejdundrande idé. Lektionen kommer att bli en succé, och spikar vi detta och teorin ser betyget lovande ut.
När vi väl försökt att vara seriösa ett tag, var det äntligen dags för SVTs sammandrag från P3 guld 2006. Mina förväntningar var höga, men dessa skulle snabbt krossas då Håkan Hellström gick miste om priset för Årets manliga artist till förmån för Timo Räisänen. Absolut inget ont om Timo, verkligen inte. Men jag tycker nog att Håkan hade förtjänat det mer.
Efter att The Ark framfört sin nya låt, som jag måste säga är riktigt bra, var det då dags för kategorin Årets kvinnliga artist. Jag höll tummarna så hårt att de nästan drabbades av akut kramp, men trots det blev mina förhoppningar återigen rejält omkullkastade. Riktig besvikelse att Marit Bergman inte fick priset. Från och med nu ska jag börja hata Anna Ternheim.
Min besvikelse lättades åtminstone upp då priset för Årets nykomling gick till I'm from Barcelona, och Mando Diao kammade hem Guldmicken och Årets låt med Long before rock n roll.
Kvällen mynnade ut i nördande med O.C, följt av en höjdare till diskussion om Stockholmsresan och Chapman. Herregud, får man inte ens använda hårspray där utan att brandlarmet sätter igång?! Vi får väl hoppas att vi slipper nån bad hair-day, och att vi inte blir sjösjuka. Men Stockholm ska bli härligt, det ska det verkligen.
Flitens lampa lyser svagt, så svagt
Sitter här och försöker plugga lite historia, men hur jag än försöker att banka in kalla krigets orsaker, händelseförlopp och förlorare, så går det inget vidare ändå. Det som är positivt är att jag alldeles nyss stabiliserat min dagliga dos av C-vitamin, samtidigt som jag för tillfället stabiliserar mitt behov av riktigt skön musik. Världen behöver mer av The Fray, och det gör jag med!
En dag på Center Syd
Shoppingturen resulterade i ett par bruna stövletter (tack för sponsringen, mamma!), ny mascara, och en mycket välkommen gåva i form av dvd-boxen med första säsongen av O.C från mormor och morfar. Min lycka är gjord, nu har jag äntligen chans att ta igen alla timmar jag tidigare gått miste om. Och till på köpet att bli ett inbitet OC-fan, inte att förglömma.
På Center Syd hanns det också med bakad potatis, och mormor passade på att fälla dagens kommentar då hon frågade om de utöver serveringen av gubbröra möjligtvis kunde erbjuda kärringröra. Det må jag säga, den kommentaren var nästan i klass med hennes uttal av Fucking Åmål.Efter några timmars shopping bar det vidare hemåt igen, en färd som fick en annan vändning då morfar insisterade på att vi borde köra förbi och kolla syrrans arbetsplats på affären i Furulund. Inte för att hon jobbade idag, men i alla fall. Sagt och gjort, kosan styrdes åt Furulund. Denna turen ledde naturligtvis till diverse komplikationer då vi plötsligt hamnade vilse. Men efter att morfar börjat befara att vi förr eller senare skulle hamna i Afrika, nådde vi till slut vårt mål. Ivriga att inspektera rusade jag och mormor snabbt in i affären, för att genast upptäcka att det inte var en enda kund i hela affären. Inspektionen gick nu över till en helt annan aktion, och blev till en desperat jakt efter någonting att köpa. Vad som helst! Jakten resulterade i att mormor snabbt tog 3-pack strumpbyxor, vartefter vi snabbt betalade i kassan och skrattande skyndade ut. Mormor och morfar är bäst!
Guldbaggar och snöstorm
Slagen av faktumet att dessa två veckorna förvisar mig ungefär 20 mil back i skolan, beslutade jag mig tidigare idag för att kasta ihop arbetet om den där terrororganisationen. Ja, ni hör själva - det händer inte allt för mycket om dagarna här hemma.
Förutom att jag lärt mig en massa hemskheter om ETA, så har jag lyckats med bedriften att somna ifrån filmen The Fog inte mindre än två gånger. Prestige, gott folk, prestige!
Däremot blev jag inte allt för exalterad då jag vaknade imorse och upptäckte att omgivningen hade förvandlats till en värld av vitaste snö. Jag menar, hallå! Är det någon gång det är fullt befogat med snö, så är det ju på julafton. Kunde den lysa med sin frånvaro då, så kunde den nästan lika gärna gjort det nu med. Men men, så länge det inte är tö och slask så är det väl ganska gemytligt. Om man nu ska vara optimist.
De senaste två timmarna av kvällen har spenderats framför tv:n och Guldbaggegalan 2006. Det var inte utan att man kände lite sympati för Jonas Karlsson, det var längesen jag såg någon göra en så pass gedigen insats för att verka neutral trots förlusten av bagge efter bagge, för att likväl få precis motsatt effekt. Missnöjet i hans ansikte syntes lång väg. Man kan ju hoppas att Sissela Kyles utdelning av godisbitar fick honom på bättre humör.
Förresten var det sista dagen med penicillin idag, så nu återgår mitt liv till det normala. Det vill säga till att jag slipper dricka 30 liter vatten för att kunna svälja ner den där tablettkapseln. Inte för att skryta eller så, men fy fasen vad jag blivit elit på att bemästra konsten med tablettsväljning - hade det bara funnits som OS-gren hade jag säkerligen haft goda chanser till att etablera mig som kändis och hjälte.
Med en touch av Bob
Puh, det är jobbigt att förväntas vara lugn och sängliggande kolesteatom-patient. Jag menar, nu har det ju faktiskt gått mer än en vecka sen operationen, och min överskottsenergi måste komma ut!
Därför har kvällen tillbringats med flitigt ihopmonterande av tv-bänken jag köpte idag. Kanske funkar det undermedvetet, vad vet jag - men kanske finns det nån symbolik mellan mitt plötsliga inredningsrus och livet i sig. Struktur behövs ju på båda planen.
Alltså, med hammaren och skruvmejseln i högsta hugg bankade jag ivrigt mot mitt mål. Just när jag tyckte det funkade som bäst, slogs jag plötsligt av faktumet att det redan påskruvade hyllplanet var upp och ner (!)
Herregud, det finns ju inte! Men inte nog med det för när jag väl lyckats skruva av hyllplanet, justerat det och satt det på plats igen, då satt det minsann bak och fram! Ja, jag säger då det. Ibland skulle man behövt en liten Martin Timell till hands.
Efter säkert två timmar var, mirakulöst nog, tv-bänken på plats. Det kan ha berott på Nisses hejarrop och peptalk från webcamen, eller kanske rent av min övertygelse om att jag minsann skulle klara det på egen hand. Lite tonårsrevolt har aldrig skadat, och nu kan jag känna mig som en Byggare Bob med stolthet!
Missbedömd lördag
Ikväll var ett riktigt praktexempel av just en sån grej, antingen för att jag är sjuk eller helt enkelt bara korkad.
Eller också kan det vara en blandning av de två faktorerna, vad vet jag.
Usch nej, nu är det nya tag som gäller. Depp funkar inte. I alla fall inte i annan form än Johnny Depp.
Men nu är det läggedags, för min energi är i botten...
Kanske borde man kolla klart på Miss Congeniality 2, lite film och glamour är aldrig fel sådär på nattkvisten.
Det låter fint, och det är så det får bli
Ciao
Första inlägget
Välkommen till min nya blogg!