Linda Bromèe

Oj, vilken härlig dag jag haft! Vi har vart i Helsingborg och spelat OVs beachhandbollsturnering från tidiga morgonen till sena kvällen, och det har varit en underbar dag med massor av handboll och sol. Alldeles nyss kom jag hem och kastade mig in i duschen, och ungefär samtidigt som detta blev jag också plötsligt varse om att solen tagit rätt rejält idag. Jag har nämligen berikats med ett vitt, bestående linne över hela min rygg (!), och både kinderna och näsan lyser rött och härligt. Närmare rapport om dagen dyker upp nån gång imorgon - nu är jag nämligen så trött och sliten att jag tänker stupa i säng. Jäklar, vilken träningsvärk jag kommer vakna upp till sen imorgon!

Boken är utläst och mitt i detta nu upptas all min energi och kreativitet av förberedelser för morgondagen. Fredagkvällen bjuder nämligen på personalfest (i djurparken!), och som om inte detta vore nog kommer festligheterna att kryddas av temat kring "Ungdomens källa". Samtliga Sodexoarbetare kommer nämligen, som genom ett trollslag, att förflyttas x antal år tillbaka i tiden och återgå till barndomens bekymmerslösa dagar. Därför håller jag på att leta igenom såväl skrymslen som vrår efter en rättmätig outfit, och för att återspegla mitt yngre jag till fullo kommer jag att mixmatcha hejvilt. Alldeles nyss kom jag på mig med att fnissa lite löjligt för mig själv åt mina gamla paltor som åter ska få möta morgondagens ljus. Det kommer bli en sjukt nostalgisk afton!

Hemkommen från jobb och en livlig dag på djurparken. I toppen bland dagens highs var, utan tvekan, invigningen av de nya Sodexo-tröjorna, och numera kommer vi att glida runt på Björnberget med belåtna leenden på läpparna med våra röda, figursydda pikétröjor. Adjö med de urtvättade, missfärgade tröjorna helt utan passform - nu är det nya tider!

Min torsdagskväll kommer här och nu att fyllas med sträckläsning av Svinalängorna. Om mina planer ska gå i lås bör jag läsa ut den nu ikväll, och eftersom det numera återstår en cirka hundra sidor bör det rimligt kunna funka. Nästa projekt blir nämligen att ge sig i kast med Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari, för efter det har kursen nått sitt slut. Nu återstår ju som sagt var "bara" fördjupningsseminarium på måndag och tisdag - sen så blir det sommarlov!

Här har vi panik. Idag började dagen med handledning inför nästa veckas fördjupningsseminarium, och vi blev plötsligt (och ytterst smärtsamt!) införstådda med att inte mindre än 2,5 böcker ska vara utlästa tills seminariet går av stapeln. Egentligen ska två av dessa vara klara redan till imorgon, så därför har jag gjort mitt yttersta för att vara ruggigt effektiv och ta till vara på varendaste sekund. Detta har genererat i att jag fullkomligt djurat igenom Hassan Loo Sattarvandis debutroman Still (numera även känd under benämningen Knarkarboken Utan Punkter), och i skrivandets stund har jag ganska nyligen kastat mig in i Svinalängorna av Susanna Alakoski. Jag har ingen aning om hur jag ska hinna ta mig genom den - men på något sätt så måste jag!

På tal om något helt annat så måste jag berätta om gårdagens strapatser. Jag var nämligen en ynka mikrometer från att köra över min pojkvän med bilen (!) då jag efter en något underkvalificerad parkering vid Statoilmacken på något vänster glömde bort både handbromsen och ettans växel. Mitt i allt det dråpliga väljer jag dock att se det komiska i missödet - Björn, däremot, kommer nog att dra sig för att åka bil med mig i fortsättningen!

Tillbaka i bloggosfären och jag är riktigt slut i huvudet. Hela denna dagen har det varit jobb, och med en helt och hållet feminin arbetsstyrka såg vi till att hålla fanan högt på djurparken. Detta gjorde jag genom att blanda ihopa tiden och storma in genom dörren redan två timmar för tidigt - och sen så rullade det på av bara farten!
Framåt stängningsdags visste skrattet inga gränser då golvet fick städas med diskmedel, Linnea lyckades spilla ut mjukglass över både maskinen och sig själv och då jag fick en okontrollerad men ytterst hårdhänt smäll i ryggen. Som Pernilla uttryckte det; det är så det går när det bara är tjejerna som jobbar.

För att återge några händelser i icke-kronologisk ordning ska vi övergå till gårdagen. Då stundades det nämligen grillkväll i Bjärred hemma hos Björns syster och familj, och det var en väldigt trevlig kväll med god mat och härliga människor. Kvällen höll dessutom på att ta en tvär vändning då huslarmet råkades sättas igång och Securitas vaktstyrka var på vippen att rycka ut, men lite extra dramatik i vardagen är sånt som kryddar tillvaron!

Här och nu blir det en väldigt lugn lördagkväll för att ladda batterierna inför den stundande morgondagen. Då blir det nämligen åter jobb igen, och förhoppningsvis ska jag lyckas kolla rätt på klockan och dyka upp vid utsatt tid. Annars kan det nämligen lätt skapas rykten om att man är överambitiös.

Förresten så glömde jag att nämna dagens kap. Det stavas dvd-boxen med Sune - både sommarn och hans jul! - och jag är mer än nördigt glad.

Ursäkta min bloggtorka, det är inte utan att jag skäms. Ibland blir det liksom så att det riktiga livet pinnar på i 190 och man varken har tid eller lust att knappra på tangenter, och det är just precis sådär som det har varit. Har haft ett par riktigt mysiga dagar nu på sistone och det har hunnits med alltifrån vattenpipa i solen till sena räkmiddagar och en himla massa kärlek. ALLT är himla bra just nu!

Har alldeles nyss börjat varva ner efter en heldagstur till Ullared. Vi begav oss i tidiga ottan och återvände framåt kvällen i sällskap med ett överlastat bagageutrymme. Det känns som om man handlade hur mycket som helst (och det var nog ungefär precis just det vi gjorde!), så jag är mer än nöjd med dagen.
Någon djupare redogörelse blir det däremot inte idag. Är helt slut efter allt kundvagnskörande och ska nog snart gå och lägga mig. Trots det så är Sandras uttalande mer än värt att nämna, eftersom hon med ett ivrigt tillrop gjorde klart för oss alla att vi i samma stund som vi korsade Hallandsåsen även lämnade Sverige. Ibland kan man undra hur det står till med geografin hos vissa människor.

Följande dialog utspelade sig på Malmös centralstation då två tankspridda litteraturstudenter med andan i halsen och med gigantiska sjumilakliv gjorde sitt bästa för att hinna ikapp med det avgående tåget:

- Johanna, klockan är 14.08 och 9 sekunder över, vi kommer ALDRIG att hinna!
- Meh, joo!
- Jaa, det gör vi nog förresten!
- Hur mycket sa du att klockan var?
- Ungefär lite för mycket mer än 8 över...
- Men varför powerwalkar vi om vi ändå inte kommer hinna?!
- Jag vet inte...
- Ska vi sluta springa då?
- Ska vi det?
- Fan, det gör vi!

Lägg särskilt märke till att det pinnades på i 190 även efter det att det slagits fast att det var bäst att fånga nästa tåg. Ibland gör man liksom bäst i att hålla fast vid sin principövertygelse.

Igårkväll lirade vi beachhandboll och skrattade så mycket att magmusklerna fick kramp, därefter var det hem till Björn och det lagades ugnsgratinerad paprika och det utspelades en rafflande kamp i Alfapet. Vem det var som gick vinnande ur striden kan vi låta vara osagt, men med två poängs marginal var det inte särskilt mycket som skiljde. Trots det så fanns det en som var förkrossande kaxig i alla fall.

Alldeles strax ska jag kasta mig ombord på bussen och bege mig in till Malmö. Ska möta upp Johanna och fixa inlämningen av tentan, och sedan kommer det att vara riktigt härligt att ha den ur världen. Lutar väl däremot mot ett betydligt lugnare tentafirande än sist då det var jikententan - kvällens festligaste som står på agendan blir väl mammas 47-årsdag, sen imorgon blir det roadtrip!

Alldeles nyss sattes det punkt i worddokumentet och jag tror att jag är klar med tentan. Nu återstår det bara att skumma igenom, göra eventuella kompletteringar och kanske be nån vänlig själ att korra den. Jag är riktigt jävla nöjd.

Lordi säger: jag känner att jag nästan blir dummare av att skriva detta
Linda säger: undrar hur Torsten skriver?
Lordi säger: det är antagligen bara helt fantastiskt!
Linda säger: heja Torsten!
Lordi säger: undrar vad han ska bli när han blir stor?
Linda säger: fast han är ju redan ganska stor?
Lordi säger: han kan ju bli större? Jag vill veta om han har ett jobb och i så fall vad det är
Linda säger: vi borde fråga honom, lite sådär rent appropå, liksom
Lordi säger: intervjua honom!
Linda säger: shit vad han hade mått om han hade vetat om att han upptar så mycket av vår tankeverksamhet!

I fredags avslutades Stieg Larsson och efter helgens bravader har jag nu, dagen till ära, påbörjat Candace Bushnells Lipstick Jungle. Eftersom jag och Evelina satt bänkade vid tvn varje avsnitt (i alla fall så försökte vi att alltid hinna med det!) är jag naturligtvis helt såld. Jag fullkomligt älskar sådan här rolig lättsam chic lit, och jag kommer på mig själv med att både flina med och skratta högt åt bokens alla dråpligheter. Som sagt - jag började idag och har redan tagit mig halvvägs. Det är precis det avbrottet från min tentaångest som jag verkligen behöver - läs den, gott folk!

Hemtentan går sakta men säkert mot en bättre form. Imorse var jag faktiskt uppe redan nio-nånting-snooze-halv-tio, och sen har jag varit vråleffektiv och skrivit närmare en fjärdedel av jobbet. Trots det lämnar min koncentrationsförmåga en hel del kvar att önska. Allt för ofta kommer jag på mig själv med att ha slagit upp en ny flik på nätet, klickat in mig på Facebook eller kollat min mejl. Bara just för att någon faktiskt kan ha kontaktat mig, och då vore det ju både synd och skam att skita i det. Det ska däremot tilläggas att jag är riktigt snabb att klicka ner det sen igen, men eftersom jag sekunden efteråt befinner mig där igen blir det säkert plus-minus-noll. Under ett par timmar har jag i alla fall haft mobilen avstängd och avskärmat mig från allt vad kommunikationen heter, så kanske borde jag göra ett ryck och även koppla bort mitt bredband. Fast å andra sidan kan jag ju bli illa tvungen att kolla nåt på Google...

Helgen är till ända och det har hunnits med en hel massa. Det har käkats vildsvinsmiddag i Malmö, det har åkts stadsbuss med söndriga dörrar och förvirrade tyskar, vi har råkat ut för en inbrottshärva på djurparken och sen har jag signerat årets bottennapp på tv-spel. Det är bara att tacka och ta emot.

Rummet är nystädat, dammsugaren har svept fram över golvet och här är skinande rent. Veckan som kommer är det tentavecka, och i sällskap med tillräckligt många facit i bagaget tänkte jag eliminera allt det där som kan förstöra koncentrationen. Alla vet ju att det inte finns något roligare än att städa rummet när man vet om att det ligger trettiosjutusen böcker och en hel hög med papper som man måste ta sig genom, så denna gången ska allt det där va gjort så att det inte finns några godtagbara anledningar att skjuta fram pluggandet.

Ska alldeles strax hoppa in i duschen, göra mig ordning och sen dra in till Lund. Ikväll blir det parmiddag i Malmö, och det kommer nog bli himla trevligt. Tänk förresten att det redan är helg igen - veckan har gått galet fort och man liksom bara flyter med i tempot. Tummen upp för detta!

För jag har världens finaste pojkvän och jag tycker väldigt mycket om dig, Björn

Egentligen borde jag vara i full gång med att vrålplugga inför film- och genusseminariet, men istället sitter jag djupt försjunken under täcket och läser Män som hatar kvinnor. Det är nära slutet nu i storyn, och nu är det så spännande att det inte går att lägga den ifrån sig. Skruva den som Beckham kan fan vänta, nu är det Lisbeth som tar tonen!

Har vart en himla trevlig dag och snart ska jag nog sova. Det började tidigt imorse med föreläsningen om genusperspektiv, och sedan dess har det tickat på med alltifrån teater till filmvisning innan dan var slut i Malmö. Dessutom blev det en hel del valborgsskvaller där jag och Johanna återigen höll fanan högt som klassens yngre förmågor. En roll som vi på allvar börjat acceptera!

Efter Malmö bar det in till Lund för att gå igenom butikspraktiskt med Linda och för att ta en kaffe med Björn. Efter att ha kysst min sötnos farväl bar det av mot Stadsteatern för att möta upp Charlotte och Jessica, och sedan var det HippHipp-kväll för fulla muggar. Galet skojigt var det allt, och vi ser så fram emot den nya säsongen som väntas komma nån gång nästa höst på tv. Nu har vi ju trots allt vart med och skrivit HippHipp, och det är ju inte alla som vart det. Charlotte fick dessutom utstå en hel del Stockholmsskämt och gliringar, och det var bra nära att protestflaggan började vifta till ett par av gångerna. Vi andra skrattade mest hysteriskt och fick kippa efter andan.

Efter HippHipp drog vi vidare på restaurang där det käkades sushi och pratades fram tills stället stängde. Det redogjordes detaljerat om kvalborg och om valborg, det skrattades högt åt dialektala skillnader, det skvallrades vilt om vem som hade ihop det med vem på Wermlands och det smiddes planer för vårt framtida studentliv. En mycket trevlig kväll i goda vänners sällskap - synd var det att Jeanette inte kunde hänka, men det får bli en annan dag.

Appropå en annan dag så är det det som det har blivit nu. Nu så ska det sovas!

Sitter just nu och pluggar och bereder mig mentalt på morgondagens föreläsning. Har läst igenom sjukaste novellen någonsin, och jag är alldeles virrig i huvudet och hajar ingenting. Den handlade ungefär om en gul tapet som gjorde en tjej i Dublin fullständigt brainwashed, och för att krydda till det ytterligare fanns där en The Ring-influerad kvinna som tog sig ut ur tapeterna och som fick tjejen att bryta samman och mannen att gråta. Inte kan då jag se något i det hära som ska förmedla något genusperspektiv, men det kommer väl visa sig imorgon. Jag tror jag håller här för dagen.

Helgen har vart underbar och jag fick veta att jag klarat tentan. Jag känner mig lite som en blandning mellan en världsrekordsättare (?) och en oslagbar kämpe på toppen av det högsta någonsin. Vaga liknelser är något som vi gillar. Det går riktigt jäkla bra nu!