Linda Bromèe

De senaste dagarna har varit ett par härliga sådana som tillbringats hos Emmi i Göteborg. I tisdagsmorse åkte jag och Månsson iväg på tidiga morgonkvisten, och sedan dess har vi haft en alldeles underbar liten minisemester i den stora staden. Det har hunnits med en och annan shoppingrunda, det har firats födelsedag så det stått härliga till, det har bowlats och gåtts morgonpromenader, jag har haft en urmysig fikastund med Emelie och lilla Moa, det har somnats i kuddhörnor och vi har hyrt in oss i en lastbil och dragit en sväng till Ikea. Kan det bli bättre än så här liksom?

Som om inte detta vore nog fortsätter morgondagen med ännu flera trevligheter. Då får jag nämligen besök av Iva från Vietnam som jag träffade då jag backpackade i Sydostasien, och som nu har mellanlandat i Sverige innan hon drar vidare för att plugga i Finland. Det ska bli så jäkla roligt att ses igen, och det känns nästan lite surrealistiskt att våra vägar åter korsas ifrån vars en sida utav jordklotet. Det är nog bäst att jag går och lägger mig snarast så att det blir imorgon jättefort!

I detta nu har jag fullt upp med att kippa efter andan och kväva mina skrattattacker. Det har nämligen dykt upp bilder på Facebook från personalfesten i början av sommaren, och vad ska man egentligen säga om denna bild? Jag och Emelie med filtar och pappkartonger, halvt kisandes och en systemetkass i högra hörnet.

Vi ser ut som två uteliggare.

Häromdagen fick jag hem säsong sex av underbara One Tree Hill, och kvällen har därmed tillbringats tillsammans med denna box. Jag har skrattat så att grannarna måste undrat, jag har nickat instämmande och fullständigt dragits med i alla intriger, jag har gråtit mig mascararandig och fullkomligt snörvlig - jag har kört igenom hela känsloregistret, och gud vad jag egentligen bara vill fortsätta kolla igenom avsnitt efter avsnitt!

Men. Istället gör jag bäst i att dela upp det hela - trots att det tar emot! - för att kunna ha ytterligare sex skivor avsnitt att se fram emot. U.N.D.E.R.B.A.R.T.

Efter dagens besök på Ikea vände vi hemåt med min älskade lampa som jag gått och suktat efter länge och väl. Jag tror jag är i lamphimlen!

Igår läste jag en rolig grej i tidningen.

Den dära Jimmie Åkesson ser inte ut, för sig inte och pratar inte som en partiledare, han påminner ju mer om killen som jobbar på bensinmacken runt hörnet...

"Ha! Det kan han ha!" tänkte jag. Efter det så läste jag vidare och fick reda på signalementet på den som yttrat orden. Det var en - och nu citerar jag ordagrannt! - "DN-kultur-läsande, skäggig, 30-årig kille på Pågatåget".
Då jag plötsligt kunde visualisera denne, i min mentala bild, skäggige slusk undrade jag dock genast vem han var att döma någon annan.

En vanlig dag åker jag tåg i fem timmar tur och retur. En ovanlig dag - en dag som idag - lägger jag över fyra timmar på bara ditresan. Idag var det nämligen tågkaos i hela Skåne då jag begav mig hemifrån mot jobbet, och resandet som påbörjades klockan nio på morgonkvisten hann sedan tillbringas med två timmars stillastående på ett tåg på Lunds central innan jag ett par minuter i ett kunde kliva av på Höörs station. Fyra timmar senare än jag påbörjat min resa.

En ovanlig dag åker jag tåg i flera timmar än vad jag ens hinner jobba.

Som jag lovade igårkväll tas nu bloggen upp igen. Egentligen är jag alldeles för trött för att skriva något läsvärt, men har man lovat så har man. 
För vad är det då som hänt sedan den här bloggens glansdagar då det uppdaterades och författades kvalité så tangentbordet glödde? Jobbet kom emellan.

Först och främst vill jag poängtera att jag inte på något vis vill låta bitter, men sanningen att säga är jag inne i en fas som tär på hela mig rätt mycket. Att jobba i Höör då man bor i Helsingborg har visat sig vara ett företag utan dess like, och ibland förstår jag inte riktigt hur jag har orkat med en hel sommar med dessa avstånd. Man skulle kunna säga att jag har tjänat in Skånetrafikens sommarkortet hundra gånger om med tanke på hur mycket tåg som det har blivit, och nog får man säga att jag gjort mitt för att bidra till en bättre miljö.
Låt oss kolla närmre på hur en vanlig dag ser ut just nu, om vi utgår från att jag börjar arbetsdagen 11.00 :

Klockan 07:00 ringer klockan och det är dags att stiga upp. 08:27 tar jag tåget ifrån Helsingborg mot Lund där jag är framme runt 09:08. I själva verket skulle jag kunna ta ett annat tåg som går 09:10 ifrån vår nya hemort, men eftersom detta angör läge i Lund vid 09:37 och med tanke på tågens höga förseningsstatistik, så vågar jag helt enkelt inte chansa. 09:42 avgår nämligen nästa tåg med riktning mot Höör, och från och med 09:08 har jag alltså nästan 40 minuter på mig åt att göra ingenting mer än att vänta. Mycket bok har det blivit! 

09:42 åker jag alltså vidare mot Höör, och har jag tur kan jag tillbringa denna tågtid med att roas utav övriga medresenärer. Runt klockan 10:02 brukar dörrarna öppnas och vi är framme i Höör, och här och nu påbörjar jag min vandring från stationen och ut till djurparken i Jularp. Under ungefär en timmes tid har jag nu möjlighet att träffa på ormskinn, danska fartdårar och en och annan ryttarinna med häst medans jag promenarar upp till jobbet, och förhoppningsvis gör jag detta under en klarblå himmel utan ösregn.
Klockan 11:00 är jag sedan framme och redo för en dags arbete, vilket numera brukar avslutas runt 18:00.

Runt klockan 18:00 tackar jag mina kära arbetskamrater som är vänliga nog att ge mig skjuts ner till stationen, där jag sedan påbörjar den långa resan hemåt. Det vanligaste scenariot är härefter att jag håller tummarna för att 18:23-tåget ska vara i tid (och inte en endaste minut försenat!) så att jag väl i Lund kan lägga benen på ryggen och kasta mig in innan det är dörrarna stängs klockan 18:51. Här och nu kan jag varva ner så smått och ägna mig åt diverse färdlektyr i form av deckare och chic lit-böcker innan jag är hemma på Magistergatan runt 20:00. Alldeles, alldeles slutkörd.

Låt oss nu räkna samman antalet timmar från det att jag går hemifrån tills dess att jag kommer hem framåt kvällen. Noggrannt räknat är det ungefär precis 12 timmar, räknat med att jag gått hemifrån lägenheten klockan 08:00, vilket också kan liknas vid ganska precis halva dygnet. Av dessa timmar tillbringar jag ungefär sju timmar på jobbet och totalt fem timmar på tåg och andra transportmedel. Det går runt i huvudet bara jag tänker på det.

Fansen har önskat mera text.
Då får man mer text.
Bloggtorkan har fått råda länge nu, imorgon är vi tillbaka igen!