What?
Det borde införas förbud för snö om det inte ens hunnit bli i mitten av december.
Ojdå.
Igår träffade jag mina fina tjejer för en tjejkväll hos Ida i Malmö. Det var verkligen hur roligt och mysigt som helst att ses allihopa, och även om det är synd att det är så svårt att samlas allihopa så ofta som man egentligen hade velat så är det alltid jättehärligt när vi ses. Det lagades tacos och dracks vin, det pratades en himla massa skitsnack och det skreks både högt och förskräckt till några riktigt sjuka filmklipp. Senare på kvällen bestämde vi oss för att dra vidare till Barcelona (ja, inte staden då, som Julia verkade få för sig och genast sms:ade Jhuberly att vi antagligen skulle ses där borta!), och vid två-tiden var det dags att ta sista tåget hemåt.
Kvällens hetaste samtalsämne hade tidigare kretsat kring brottslighet och skottlossning, och den numera legendariska kommentaren om att man ju "är mer rädd för att bli skjuten än våldtagen" i Malmö visade sig sedan bli långt mycket mera aktuell än vi hade kunnat ana. Tidigare idag fick vi nämligen reda på att en kille blivit skjuten på Barcelona - alltså samma ställe som vi varit på - bara en halvtimme efter det att vi hade lämnat. Ibland så har man änglavakt!
Läs artikeln här
Ego, ego, ego!
Hemsökt?
Jag måste säga att jag börjar bli lite rädd för våran lägenhet. Kanske inte själva lägenheten om man nu ska vara helt korrekt, men desto mera själva området vi bor i. Sedan vi flyttade hit i maj har vi berikats (eller kanske berövats) med två inbrott i källarförrådet, en inslagen ruta följt med inbrott i bilen, en kvickt igenlimmad tvättstugenyckel och en snodd mobil. Är man uppväxt i en by där alla känner alla och inbrott är av sådan karaktär som knappast händer, så är det en ordentlig omställning. Häromdagen blev jag bestulen på alla mina vinterjackor - lägg märke till att jag hade lyckats samla på mig fyra stycken! - och igårkväll höll jag nästan på att bli rånad.
Igårkväll skulle jag nämligen, helt oprovocerat och oskyldigt, promenera ner i källaren och kasta ett par soppåsar. Samtidigt som det kastades bananskal och reklamblad tänkte jag dessutom ta en sväng bort till tvättstugan och boka en ny tvättid, och när jag öppnade dörren bort mot tvättstugeingången möttes jag av tre mystiska killar som såg till att springa snabbt därifrån när jag äntrade rummet. Samtliga iförda svarta luvtröjor med huvorna uppe. Jag kan lova att min hjärtrytm ökade minst en två tre skalor, men tur var det väl att de bestämde sig att rusa. Jag vet inte vad det var för några killar, men klart var ju att de inte hade någon särskilt legitim anledning att vara där i källaren. Jag kan också intyga att jag gav fanken i att boka någon tvättid och istället rusade därifrån jag med. Sen var det jag, nerrullade persienner och låsta dörrar hela kvällen.
Post-tenta
I dagarna två har vi sedan tillbringat ett stort antal timmar med diverse föreläsningar. Det roligaste hittills (vilket jag måste säga att jag tyckte var hysteriskt roligt) måste varit då jag under föreläsningen av vår fransman till professor såg till att - bokstavligen! - skriva ner precis det där jag hörde. Det franska uttalet rörde nämligen ihop det så pass mycket i mitt huvud att jag långt om länge insåg att jag skrivit "kommör" istället för det något vanligare "kommer" lite varstans bland mina anteckningar, och i en fullsatt sal med stillasittande i flera timmar kan en sådan insikt bli på tok för mycket för att skrattet ska kunna hållas i schack.
Som sagt var, servicemötet är det som står i fokus under de närmaste veckorna framöver. Det ska skrivas analysuppgifter, det ska läsas tjocka böcker, det ska bjudas på föreläsningar från branschen, det ska skrivas aha-papper och det ska skrivas gruppcase. Det känns ju som om jag kommer hålla mig sysselsatt ett tag framöver.