Insomnia
Hade jag fått önska hade det varit att all smärta från örat bara kunde försvinna. Inatt gjorde det mer ont än någonsin, och mycket därför låg jag och plågades fram till halv fem-tiden innan jag långt om länge kunde få en blund i ögonen. Faktiskt så såg jag för min inre syn hur jag skulle bli tvungen att åka in till akuten genom den stormiga ovädersnatten, för faktum var att jag kände det som om jag inte själv klarade av att stå ut med smärtan. Det kändes seriöst som om sjukhusets professionella kunskap var det enda som skulle kunna få mig att känna trygghet, för emellanåt kändes det precis som om örat höll på att explodera av ökande sprängmedel.
Nästa natt är inget jag ser fram emot, så låt dygnets ljusa timmar passera med en snigels hastighet. Amen.