Linda Bromèe

Jag gjorde det. Jag köpte jeansen! Och som ett tecken sprack himlen över Lund i samma stund upp i strålande solsken, och bara det måste ju betyda något.
För övrigt är jag så galet trött och matt just nu, och all min energi går på lågvarv. Helst av allt skulle jag bara vilja sova och ta det lugnt, alternativt unna mig nån timmes avkoppling med några OC-avsnitt. Det blir nog det sistnämnda. I vilket fall som helst måste min energi komma tillbaka så att jag orkar med allt kul som händer denna veckan. Och som den organiserade människa jag är (ja, eller nåt sånt) ska jag försöka styra upp veckan enligt följande:

Onsdag - heldryg dag i skolan som välkommet kommer att följas upp med fotboll i Hörby. Emmi och company har seriepremiär i Korpen, bara det är anledning nog för mig att hoppa över träningen. Ett sånt högtidligt tillfälle klarar sig inte utan min support och maniska hejarramsor

Torsdag - buffertdag, vilket betyder LEDIGT! Det är nästan så jag borde köra ordet i Ljudinspelaren bara för att åtnjuta denna permissions underbara samklang. Dagens aktivitet är ännu okänt, men kommer åtföljas av ledarskap och handboll

Fredag - tillbaka till skolan (vilket egentligen är väldigt onödigt), och dagen kommer sannolikt att mynna ut i packning inför helgens eskapader

Lördag - ÄNTLIGEN! Buss från Malmö till Göteborg på tidiga morgonkvisten, sen några timmars flanerande på stan fram tills stunden vi alla väntat på äntligen är kommen. The Ark på Trädgårn kl.18.00!

Söndag - sorgligt nog avsked från Gbg och buss hem till Skåne kl.8.00

Kvällen igår var mycket trevlig och kom att genomsyras av en ärofylld och dramatisk kamp a la riddarspel (som resulterade i lite smått dåliga förlorare och ofrivilligt vandaliserande av staketet), förtäring av kaffe och glass, ett parti med det alltid lika skrattretande och underhållande Spelet (och ja, jag anser fortfarande att mitt alternativ för fritidsintresse i form av ejderdunsplockning borde ha godkänts) och film med såväl våra storslagna prestationer i Åhus som den musikaliska utbildningen till keyboard-filmen.
Dagen idag har varit ganska organiserad, även om det inte var för det planet som det egentliga syftet riktade sig mot. Pluggandet och städningen har fått se sig utbytt mot inköps- och reseplaner, så i skrivandets stund börjar förpliktelserna att hinna ikapp mig. Städningen borde väl inte vara några problem, och det låter ungefär tusen gånger mer rogivande än The Catcher in the Rye. Det är dags att omsätta mina tankar till praktiken, hur ostimulerande det än må vara.

Hör och häpna - idag har jag övningskört hem från Eslöv, utan ett enda motorstopp! Sanningen att säga så är jag ganska stolt, även om den oförstående och smått illvillige medtrafikanten förpestade den avslutande sträckan. Men jag är nöjd!
Dessutom har jag insett att det är precis en vecka kvar tills man befinner sig i goa Göteborg, och ungefär precis en vecka och en timme kvar till The Ark äntrar scenen på Trädgårn - jag längtar!
Nästa: lördagsmys och socialiserande hemma hos Månsson, och den omtalade och ytterst famösa Åhus-filmatiseringen skall medtagas för ett offentliggörande. It was the summer of '06, och vilka minnen!

Jag har reflekterat över en grej. Jag har försovit mig på tok för mycket på sistone, åtminstone för ofta om man ska vara grammatiskt korrekt. Det är illa, och då menar jag RIKTIGT illa. Jag har nämligen fått stressa sönder totalt och fått vika av från mina traditionella morgonrutiner. Jag har alltså fått hoppa över både tedrickandet och tidningsläsandet. Ja, ni förstår hur illa det är. It's killing me.
Även om jag känner till orsakerna till dessa oförlåtliga fasoner så har jag varken energi eller självdisciplin för att styra upp det, i alla fall inte inom de närmaste dagarna. Det handlar så klart om det traditionella och frekventa problemet att gå och lägga sig i tid.
Idag har jag faktiskt en giltig anledning till att fortfarande vara uppe, då det faktiskt inte var allt för längesen som jag kom hem från träningen. Med andra ord är jag fortfarande uppe i trim, och då funkar det helt enkelt inte att bara stänga av all positiv energi som gör mig alldeles klarvaken. Träningen var stentuff och kanon, och hjälp vad det kommer kännas imorgon. Trappstegen på bussen kommer inte bli någon höjdare.
Dessutom har jag nyss insett att bloggande till tonerna från Kasta sten a la Slagsmålsklubben verkligen INTE är någon bra kombination. Hjälp, vad noradrenalinet plötsligt riskerade att slå till - och mannen, vad stressfaktorerna jobbade på högvarv!

Pluggandet fortlöp i otaliga timmar igårkväll. Allt om syreupptagningsförmåga, spjälkning, kolhydrater, pulsvärden och antioxidanter nötades in tills mitt huvud var alldeles sprängfyllt. Framåt småtimmarna började energin gå på lågvarv, och den klassiska pluggfasen vid nollenergi-spärren var nådd. Den där spärren där huvudet är alldeles vrickat, en smått vidunderlig känsla genomsyrar ens sinnesstämning och man helst av allt bara skulle vilja asgarva rakt ut i tomma intet. Det toppades av de dansanta tonerna från NRJs webradio, sen var galenskapen ett faktum. Hur många gånger under sina skolår har man inte varit där?
Just nu är det håla fram till idrotten, och ambitiös som jag är använder jag dessa timmar till idogt pluggande. Hjälp. Jag är för seriös ibland.

Och nej, upprepningsfenomenet har inte slagit till.
Däremot är det dags för en välförtjänt paus från pluggandet av idrottsteorin. Prov imorgon, och lyckas jag bra på det här bådar det gott för betyget. Med andra ord ska flitens lampa lysa till sista ljusglimten.
Det som är lite smått paradoxalt och komiskt är väl ändå att teorin påverkar mig mer än jag själv låtsas om, men allt eftersom hinner faktumet ikapp mig. Igår valde jag ju att lägga energin på det anaeroba arbetet, och den senaste timmen har jag sett till att upprätta mitt dagsintag av karoten i form av morötter. Har dessa antioxidanter gynnsamma effekter på grå starr och senil demens, så kan jag kanske se till att säkra min ålderdom redan nu. Det gäller ju att börja i tid. Dessutom börjar de senaste studieinriktade timmarna framför laptopen i köket ge mig ett tilltagande ögondilemma, så helt galet kan det väl inte vara.
I sedvanlig ordning blir det till att sova på boken i natt - ett vinnande koncept som jag inte gärna avviker ifrån.

Efter dagens besök på öronkliniken är det nu fastställt : min hörsel är (precis som jag redan visste om) nedsatt, jag har svårigheter att urskilja en del konsonanter, det ömma området bakom örat kan vara ett resultat av borttagen muskelvävnad och en remiss för nästa operation är skriven för det första kvartalet nästa år. Däremot har stigbygeln på något vänster lyckats placera sig totalt oväntat, ett välkommet "snedsteg" som resulterar i att jag faktiskt fått bättre hörsel än väntat. Och från och med nu får det komma hur mycket vatten i örat som helst, och detta glädjebesked kommer att firas med Högevall imorgon bitti. Det torrlagda ökenlandskapet ska bytas ut mot en oas.
Sjukhusbesöket följdes upp av en tur till Nova som inkluderade en mocca latte på Espresso House med mamma, en skjorta och en väska. Det negativa är väl således att min ekonomi börjar hinna ikapp mina shopaholic-fasoner. 400 kvar denna månaden, snart får jag börja leva spartanskt.
Efter Nova blev det city med Emelie, och även denna dag hölls Fight-trenden uppe då vi plötsligt träffade på Sabina.
Lund ersattes med Malmö som ersattes med Oxie, och två timmars träning låg framför oss. Det inleddes med löpning ute, och följdes upp av mycket fys och försvarsspel. Mycket tufft men mycket givande med andra ord.
Efter att vi halvt om halvt fått erfara en nära-krock-upplevelse i bilen mot stationen följde vi upp Tema Häpnadsväckande genom att lyckas hamna i den tysta kupèn på tåget hem. Än en gång insåg jag att ett liv av förtegenhet inte är något för mig, men efter de stränga uppmaningarna från damen bredvid fick jag finna mig i att kväva mitt skratt och ivrigt gestikulera via kroppsspråk.
Väl i Lund genomförde jag något som för alltid kommer att bli ihågkommet som Den Vansinniga Språngmarschen, och inspirerad av veckans teoriprov såg jag plötsligt parallellerna mellan spurten och det anaeroba arbetet vid spjälkning. Men jag hann, gott folk - jag hann!

Ännu en helg är passerad och lagd i det förgångna, och det har varit en mycket uppskattad sådan.
Det hela började på Lunds central i...

Fredags då jag efter en smått panikartad och försenad bussfärd mötte upp Sara, vartefter vi lade benen på ryggen och genomförde en språngmarsch mot tåget. Oxies och Lundagårds kvicka kantspringare genomförde språngmarschen med önskvärt resultat, och tågresan upp mot Helsingborg kunde ta sin början. Efter en färd som tillbringats med mycket skratt och snack var vi framme vid stationen, och efter en smärre beslutsångest åtnjöt vi glass i solskenet vid Knutpunkten, allt efter ackompanjemang ifrån kyrkklockans melodiösa fanfar. En bussresa senare, och efter att vi passerat landsmärken som Gråläge, Domstensväg 111 och Fortet, anlände vi till det beryktade Stadshuset i Höganäs. Oroskänslorna tilltog drastiskt då en bil med nervevade rutor och högljudda reggaetoner plötsligt saktade in, men lyckligtvis dök vår rätta eskort i form av fröken Trulssons äldre syster upp kort därefter. När vi väl var framme blev det kramkalas och kärt återseende av födelsedagsbarnet Sara, följt av dennes 18-årsfest som kom att genomsyras av en imponerande tribute-DVD, långa samtalspromenader, påskyndade steg efter nämnandet av vandringssägnen och ofrivilligt våldgästande av grannens tomt. Det faktum att jag och fröken Öhrström knappast kände någon mer än Sara hindrade inte kvällen från att bli minnesvärd, och framåt natten somnade vi alla till extravaganta samtal om avgjutandet av Johnny Depps genitalier.

På lördagsmorgonen var det strålande solsken, och vi fick erfara äkta sommarlovsfeeling med frukost i det gröna. Det underbara vädret gjorde plötsligt Sara påmind om avsaknaden av brillsen, men efter diverse eftersökningar återfanns dom som tur var nerpackade i väskan. Framåt tolvtiden var det dags att ta farväl av familjen Trulsson och påbörja resan hem igen, och efter en strapatsrik färd hoppade jag av i Lund. Ungefär samtidigt beklagade jag mig över min otroligt otympliga packning, men trots det var jag fast besluten om att äntligen införskaffa de omtalade solglasögonen. Iförd dessa styrde jag sedan kosan bort mot mammas jobb i väntan på hemfärd, och sen var det snabba ryck hem för att göra mig iordning inför nästa event.
Dressed for success, och efter en förargelseväckande bilfärd, hoppade jag på bussen mot Trelleborg för att bekanta mig med hållplatsen Karbingatan där Nisse cyklandes mötte mig. Efter att vi inhandlat förnödenheter i affären, och efter att vi samtidigt träffade Hanna (galet vad många goa Fight-tjejer man träffat på sistone) som var på genomfärd med pojkvännen, spatserade vi bort till den Nilssonska boningen. Vår välplanerade utgång och idiotsäkra planer skulle snart visa sig gå i stöpet, men trots detta blev det en oerhört rolig kväll med filmhyrning, sightseeing i Trelle, sentimentalitet och Seven up. Kanske var det de ihållande skrattsalvorna åt "Känner du fjärde?" som gjorde mig trött, men trots frånsomnandet lyckades jag åtminstone spana in hotshoten Jude Law ett uppskattat antal gånger tills natten och den tilltagande tröttheten tog överhanden.

Efter ett okänt antal snoozningar som återgäldades av telefonsamtalet vaknade vi på söndagsmorgonen och åtnjöt en frukost med rostat och ituslagna ägg tillsammans med Josh i Crazy in love. Senare var det dags för mig att ta avsked av Geschnisse och åka hem till Harlösa. Fram till dess att mitt självdisciplinerade jag övertalade mig att ta tag i pluggandet av idrottsteorin unnade jag mig nån timmes solande på altanen, vilket förhoppningsvis har gett någon nyans av resultat.
Kort sagt har det varit en mycket rolig och händelserik helg som har sträckt sig runt i stort sett halva Skåne, sen att det inte alltid blir som man har tänkt sig sätter bara extra krydda på vardagen.
Over and out.

Tisdag   tillbaka till skolan efter lovet, vilket kändes riktigt ovärt. Det blev åtminstone en relativt slapp dag med studiebesök på Citytunnel utställningen i Malmö, vilket gav oss åtråvärda kunskaper om borrhuvudena Anna och Katrine. Nu vet vi allt om dom, och då menar jag verkligen allt.
På kvällen blev det Idrottshallen för att kolla Lugis avgörande slutspelsmatch mot Skövde. Att jag och Marina demonstrativt valde att lämna läktaren 20 minuter in i andra halvlek talar ju för sig. Fy fan vilken besvikelse.
Sedan lyckades vi även med bedriften att somna ifrån Forrest Gump, trots tjejens ihärdiga hejarrop.
"Run Forrest, RUN!"

Onsdag  även här en ganska lättsmält dag, med undantag för geografilektionen som hade en sjuklig melatonin-brist-effekt. Däremot blev dagen så mycket bättre på eftermiddagen/kvällen när vi drog in till Lund för lite shopping och förhandsvisningsbio. Efter att jag inhandlat mitt exemplar av The Arks nya Prayer for the Weekend (vilket försatte mig i största möjliga eufori och glädje) placerade vi oss i biomörkret och skrattade så vi nästan grät åt Hot Fuzz. Fast okey, våra skrattsalvor var inte ens i närheten av killens som satt bredvid. Han tog priset, yarp!

Oj oj oj, vilken påskafton - och hjälp vad det blev som vi inte hade tänkt oss.
Allt enligt ackompanjemang a la Karmakontot lyckades jag och Madde åtminstone styra upp umgänget enligt önskemål, och än en gång bevisades det att en nödlögn stundtals kan vara mycket användbar.
Fast det var nog ungefär här som våra lyckträffar började gå på sparlåga, även om vi unyttjade tillfällena så långt det bara gick. Trots Henkes farhågor om "trettonårs och cåntry" (föreställ er ett grovt skånskt uttal) innebar kvällen förfestande i centrala Eslöv, superman-intentions vid toan på Lunds central och inget Mejeriet. Men kul hade vi!
Några timmar senare och några promille ytterligare blev det hemfärd med vilda diskussioner om Lars Duva, tyskatiden på Ölycke, surfande och anti-Harlösa. Att jag sen fick ett plötsligt och spontant infall att skära gurka när jag kom hem, och att jag därmed lyckades jonglera och skära mig med kniven, kan vi låta vara osagt.

Hjälp vad småjobbigt det har blivit, men nu tror jag faktiskt att jag och Madde har fixat biffen. Fråga mig inte hur vi hamnade i denna sitsen, men komiskt nog så har det en förmåga att bli lite smått rörigt innan en lyckad kväll. Och just därför borde ju kvällen bli skitbra, så det är bara att ställa in sig på det bästa.
Just nu har vi nått fasen då det är dags att get dressed for success, och om ett tag blir det förkrök någonstans i Eslöv. Vart spelar ingen större roll, så det lär fixa sig till slut.
Sen blir det Clubbin på Mejeriet, och dans natten lång - let's go girls, och glad påsk!

Dagen idag ger verkligen skäl för sitt namn. Den är, precis som den uttrycker det, en väldigt lång fredag.
Situationen hade lätt kunnat livats upp med något mer underhållande än Heartbreak (det känns bättre att bara säga så än att uttala hela filmtiteln som jag har tillbringat kvällen med tillsammans med mamma), men dagen verkar bokstavligt talat vara helgad åt att sörja Jesus död och andra hiskligheter. Usch och blä, tristessen dödar mig hårt just nu.
Och när jag ändå är igång och klagar - varför bor jag här ute i ödemarken?! VARFÖR?
Min kväll hade kunnat räddats i och med Maddes oerhört lockande förslag om film, men just det ja; jag bor ju i Harlösa och är totalt isolerad från allt vad infrastruktur och kollektivtrafik heter. Suck.
Ännu ett inlägg som riskerar att mynna ut i melankoli, så jag antar att det är bäst att sluta när det är som roligast.
Förresten, dagens tankenöt : ego pop?! What?

Nyss vart ute i löparspåret och sprungit i takt till mp3n, och det är inte förrän nu som jag inser vilken syn jag måste varit. Där kom fröken Bromèe, iklädd knästrumpor och randig toppluva - precis vid fältet utanför P7 och regementet! Hemska tanke hur många lumpare som kunnat se mig i denna ocharmiga utstyrsel, men jag hoppas jag kompenserade det med min galet satsiga löpning med ryck och intervaller.

Efter gårdagens inköp av shortsen som skall bäras med hög frekvens i vår och i sommar bar det av in till Eslöv för kärt återseende och filmhyrning. Efter vår extremt höga beslutsångest lyckades vi i alla fall bestämma oss för Lucky number Slevin, och körde hem till Harald. Tillsammans med trevligt sällskap och spontangroggar blev det en mycket trevlig kväll, vilket mynnade ut i livliga diskussioner om alkoholrelaterade minnen och partajande i Åhus.

Stängde ner datorn strax efter 4-tiden inatt/morse efter söndagsunderhållningen med Nisse. Just då var jag ganska optimistisk inför tanken att jag inte skulle hinna sova ut särskilt länge, men vad jag absolut inte hade räknat med var att jag skulle bli brutalt väckt imorse av tränaren som ringde. Oj just det, ni har ju påsklov - men du har väl varit vaken länge? RIGHT. Fast jag skulle ju ändå upp förr eller senare.
Ska in till Malmö för shopping med Emelie om några timmar. Jag tänker solglasögon, jag tänker Loreal Nutri Bronze (det måste funka, jag vill också ha Scarlett Johanson-effekten!), jag tänker skor. Okey, jag tänker mycket mer än så. Jag har pengar, det är åter en dag med underbart soligt vårväder - let's make this last forever!

Gårdagens utgång har satt sina spår, men det var det helt klart värt.
Började med förfest med tjejsnack och vinpimplande i Eslöv, och fortsatte senare med en sväng inom nån pub. Kände mig läskigt kaxig när det var dags att visa upp mitt ID, men självsäkerheten försvann snabbt då vakten plötsligt kallar tillbaka mig. Lyckligtvis var det bara för att gratulera i efterskott, så jag kunde andas ut igen.
Sen drog vi vidare till Stenssons och träffade en himla massa trevligt folk. Mitt i vimlet känner jag plötsligt en knack på axeln, tätt följd av en välbekant stämma. My god, på platsen där det en gång skett Fight-mord och höga karaoke-toner träffar jag plötsligt Billings! Trots min lite dimmiga syn lyckas jag ändå avgöra att det är Martina, och kort därefter dyker även Marie upp bland vimlet. Det blev ett kärt återseende med CNG moves och Dancing Queen-toner, och ett par vändor bort till baren för att återställa vätskebalansen. Kort sagt blev det en väldigt EM-relaterad kväll, vilket nådde sin topp då det var dags att styra upp transporterna hem. Tjoande och tjimmande fick vi skjuts av mamma Pagmert, följt av efterfest på BK i Lund.
Bakis more than ever, men det kostar att ligga på topp - och det priset är det värt att betala.