Linda Bromèe

"När jag vaknade imorse hade jag ingen aning om att jag skulle få bevittna den vackraste morgonen någonsin i mitt hittills artonåriga liv, men så fort vi drog upp blixtlåset i tältöppningen blev vi varse om den förbluffande syn som mötte våra morgontrötta ögon. Dimman låg som ett täcke över landskapet samtidigt som solens första strålar tappert bröt igenom diset, och det som verkligen slog mig i den sekunden var att jag på nära håll verkligen fick uppleva hur världen återigen sakta väcktes till liv efter nattens uttåg. Det var som om man var tvungen att viska..."

Ja, så går det om man har en bristfällig självdisciplin mitt under pågående fjälläventyr. Då glömmer man helt enkelt bort att föra flitiga dagboksanteckningar under tiden man är ute, och får istället rikta all energi åt detta åtagande först en månad efter äventyrets slut. Fast det funkar kanske lika bra det.