Tonight I have to leave it

Jag tror att det har hänt. Jag tror jag håller på att hamna där en hel del av mina närmaste har befarat att jag skulle hamna. Det är nu som det börjar bli verklighet, det är först nu som jag på riktigt börjar kunna ta in det. Det är nu det bortträngda vill nå ut, och det är nu som jag bara vill koppla bort det så mycket det går. Det är också nu som jag känner mig mer rädd än någonsin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback