Linda Bromèe

Med vilka ord passar det bra att sammanfatta helgen? Svaret är osäkert, men det som är säkert är att den verkligen har innehållit det mesta.
Fredagen kom att bestå i Shout Out Louds-konserten på Mejjan i Lund (efter ett illa tvunget toalettbesök i skogspartiet bakom Idrottshallens parkering) vidare följt av lagfest i Malmö. Det var en sjukt otroligt rolig kväll som i korta drag slutade med att Emelie fick en dildo (?!) av A-lagets tränare och att det bokstavligt talat byggdes broar mellan damlaget och herrlaget. Bilder finns till allmän beskådan på bilddagboken. En klar höjdare!
På tidiga lördagmorgonen väcktes jag av följande sms av en något alkoholiserad fröken Svegrup:
"Klockan är nu halv 8. I natt gick jag och la mig halv 5. Jag är fortfarande full. Vad gör man? Shit."
Det blev en sjukt jobbig och krävande dag, och med tanke på att samtliga Sodexhoarbetare var ordentligt bakfulla var det nog en skrämmande och bedrövlig syn för djurparkens besökare.
På kvällen bar det av direkt från jobbet och vidare till festen hos Emmi, och efter att vi åtnjutit det ljuvliga Svensson Svensson var det dags att starta kvällens eskapader. Det blev spektakulärt tävlande i grenar som skulle ta reda på vem som....
1) Var bäst på sex
2) Vem som var bäst på att suga
3) Vem som var poppigast
4) Vem som var snabbast i baren (och tro mig, det var inte jag)
5) Vem som var dummast
6) Vem som kunde utföra bäst blowjob
Alkoholhalten trappades upp allt eftersom kvällen passerade, och aftonen kom att innehålla en rad minnesvärda karaoketolkningar. Än en gång blev det bevisat att Harlösaborna är som gjorda för Picadilly Circus, Stad i ljus, Växeln hallå och vår egen version av den beryktade "Ralle, P:e och Linda A".
Skönsången övergick till dansanta rörelser, och efter att jag startat trenden med den turkiska servettdansen var det inte många som kunde stå stilla. Ett tu tre befann sig Emmi plötsligt uppe på bordet för att i nästa sekund hålla låda nere på golvet med den numera klassiska Räkan. Galenskapen visste inga gränser.
Kvällen blev till natt och det var dags att åka hemåt, och i bilfärden mellan Flyinge och Höör var det någonting som gick mindre planerat. Vid inte mindre än två tillfällen fick det stannas vid dikeskanten, och dessutom togs det till divalater i form av förakt mot radions välljudande klang.
Morgonen därpå var man mer död än levande, och även denna morgon kom det sms av samme skribent som under gårdagen.
"Nu är det så här. Klockan är halv 8 igen. Jag kom i säng runt halv 5 IGEN. Jag är lite full, men inte som igår för allt dracks före 12"
På ett mirakulöst sätt lyckades jag cyklandes ta mig till Björnberget och återigen sälla mig till Bakfyllans Riksförbund. Linn somnade inne på kontoret, och flera gånger under dagens lopp började jag ärligt befara att jag skulle spy i ett hörn. På något vänster lyckades vi ändå genomföra dagen på djurparken, även om besökarna med allra största sannolikhet inte var allt för imponerade av vår för tillfället nedsatta kompetens.