En svensk tiger (men inte SP3C)
Trots feber och ett ordentligt nedsatt immunförsvar bar det idag av till Beredskapsmuseet mellan Helsingborg och Höganäs, närmare bestämt vid den icke allt för kända orten Djuramossa någonstans långt ute på landsbygden. Det hela började med en guidad tur som gav oss information om kanonerna Asta, Britta, Greta och Maja samt en gedigen inblick i soldatlivet i batteriets tjänst. Efter ett tag lyckades vi skaka av oss den smått enerverande
och stammande guiden, och kunde istället utforska de underjordiska gångarna på egen hand. Det hela kom att urarta i ett iscensättande av al Qaidas återkomst, och iförd turbaner och andra huvudbonader skapade jag och fröken Delijah ett smärre inferno utanför den kulturella och historiska institutionen. Faktiskt så tror jag att vi skrämde slag på de ditresta PRO-besökarna.
Turbanfasonerna fortsatte dagen igenom, och det var inte förrän vi åter hamnade i Helsingborg som turbanen åkte av igen. Nog för att den kanske var bra för febern, men att gå klädd så där på storstadens gator är väl kanske för mycket att ta i. Även om den var otroligt dekorativ.
Om ni nu tror att spektaklet var över i och med turbanens fall så trodde ni riktigt ordentligt fel. Faktum var nämligen att det hela tog sin fortsättning på tåget hem, och även om vi inte ens själva förstod vad vi höll på med så kändes det ändå meningsfullt på något underligt sätt. Febern gör konstiga saker med mig.
När vi kom tillbaka till Lund blev det nån timmes fönstershopping med Evelina innan jag slutligen åkte hem till det Bromèeiska residenset, och sedan riktade jag all min kvarvarande energi till att på bästa möjliga sätt försöka bli frisk igen. I korta drag en händelserik dag, trots det strukturella guidandet.
och stammande guiden, och kunde istället utforska de underjordiska gångarna på egen hand. Det hela kom att urarta i ett iscensättande av al Qaidas återkomst, och iförd turbaner och andra huvudbonader skapade jag och fröken Delijah ett smärre inferno utanför den kulturella och historiska institutionen. Faktiskt så tror jag att vi skrämde slag på de ditresta PRO-besökarna. Turbanfasonerna fortsatte dagen igenom, och det var inte förrän vi åter hamnade i Helsingborg som turbanen åkte av igen. Nog för att den kanske var bra för febern, men att gå klädd så där på storstadens gator är väl kanske för mycket att ta i. Även om den var otroligt dekorativ.
Om ni nu tror att spektaklet var över i och med turbanens fall så trodde ni riktigt ordentligt fel. Faktum var nämligen att det hela tog sin fortsättning på tåget hem, och även om vi inte ens själva förstod vad vi höll på med så kändes det ändå meningsfullt på något underligt sätt. Febern gör konstiga saker med mig.
När vi kom tillbaka till Lund blev det nån timmes fönstershopping med Evelina innan jag slutligen åkte hem till det Bromèeiska residenset, och sedan riktade jag all min kvarvarande energi till att på bästa möjliga sätt försöka bli frisk igen. I korta drag en händelserik dag, trots det strukturella guidandet.
Kommentarer
Trackback