Ullareeid, Ullareeid, Ullareeid!
Idag bar det av på en riksomfattande roadtrip med tjejerna i tidiga ottan. Redan klockan sex hade vi infunnit oss i Hviderup, och efter att vi hoppat in i bilen kunde resan ta sin början.
Till tonerna från skivor som "Bränt augusti 07", "Allsång i bilen" och "Brummes bilmix" susade vi fram över hallandsåsen och vidare norrut, och resan uppåt kom att bli en ytterst nöjsam tillvaro. För att fördriva tiden på bästa sätt valde jag och Joppe att komponera en sång (eller kanske snarare ett medley) av nämnda repliker och händelser som utspelade sig inom bilens väggar. Det råder skilda meningar rörande det musikaliska i det hela, men jag hävdar å det bestämdaste att det var en sann fulländning. Den kompletta låttexten finns tillgänglig för allmänheten på bilddagboken tillsammans med illustrerande bilder, och för att ge ett smakprov väljer jag att här publicera textraden med melodin ifrån Boten Anna. "Jag sitter i en bil och ser Brumme, Brumme i profil..." En given hit och inom en mycket snar framtid en kommande svensk musikexport.
Framåt halv niotiden hade vi således nått vårt mål i form av Gekås i Ullared, och efter att vi genomfört ett dramatiskt kundvagnsrace med frontalkrockar (där Nilla komiskt nog lyckats tappa kontrollen över vagnen efter att ha gjort en undanmanöver från Emmis tyranneri, vilket fick till följd att vi alla jagades nerför backen av vagnen) var vi redo att sälla oss till skaran med helylle-Svenssons. Det var också nu som vi på allvar började bli smått förvånade och kanske även en aning skrämda över vårt beteende och intresse för diverse köksattiraljer och husgeråd, och efter att Emmi och Joppe gått loss på var sin gjutjärnskastrull och att jag införskaffat kaffeskedar och dekorativa örngott började vi så sakteliga inse symboliken med en stundande slags frigörelse. När jag på allvar började rikta min energi till betraktande av gardiner lyckades jag ändå lägga band på mig. Det får vara en successiv ökning av vuxenpoängen, och lagom är alltid bäst.
Ett antal timmar senare lämnade vi Gekås med kundvagnarna fullastade med varor, och för egen del
införskaffades bland annat, förutom ovan nämnda föremål, även en tröja, sminkborttagningsservetter, block, överstrykningspennor, stickade fingervantar och hör och häpna: min första egna kokbok.
Efter att vi lättat konstaterat att alla kassar verkligen fick plats i kofferten tog vi oss för att äta lunch och kolla runt i de omkringliggande butikerna, och efter ytterligare några timmar var det dags att åka hemåt igen. Det blev en hemfärd som genomsyrades av ett möte med civilpolis, patetisk uppvaktning från hormonstinna moppekillar, ungefär en fem mils felkörning och upprepande versioner av den numera klassiska ramsan "Ullareeid, Ullareeid, Ullareeid".
När vi kom hem igen var det inte undra på att Nillas mamma valde att kategorisera oss till husmorsstaben. Faktum är att jag själv kände mig läskigt vuxen då det var dags att redogöra dagens inköp, men jag antar att det helt enkelt är en mognads- och vanefråga.
Till tonerna från skivor som "Bränt augusti 07", "Allsång i bilen" och "Brummes bilmix" susade vi fram över hallandsåsen och vidare norrut, och resan uppåt kom att bli en ytterst nöjsam tillvaro. För att fördriva tiden på bästa sätt valde jag och Joppe att komponera en sång (eller kanske snarare ett medley) av nämnda repliker och händelser som utspelade sig inom bilens väggar. Det råder skilda meningar rörande det musikaliska i det hela, men jag hävdar å det bestämdaste att det var en sann fulländning. Den kompletta låttexten finns tillgänglig för allmänheten på bilddagboken tillsammans med illustrerande bilder, och för att ge ett smakprov väljer jag att här publicera textraden med melodin ifrån Boten Anna. "Jag sitter i en bil och ser Brumme, Brumme i profil..." En given hit och inom en mycket snar framtid en kommande svensk musikexport.
Framåt halv niotiden hade vi således nått vårt mål i form av Gekås i Ullared, och efter att vi genomfört ett dramatiskt kundvagnsrace med frontalkrockar (där Nilla komiskt nog lyckats tappa kontrollen över vagnen efter att ha gjort en undanmanöver från Emmis tyranneri, vilket fick till följd att vi alla jagades nerför backen av vagnen) var vi redo att sälla oss till skaran med helylle-Svenssons. Det var också nu som vi på allvar började bli smått förvånade och kanske även en aning skrämda över vårt beteende och intresse för diverse köksattiraljer och husgeråd, och efter att Emmi och Joppe gått loss på var sin gjutjärnskastrull och att jag införskaffat kaffeskedar och dekorativa örngott började vi så sakteliga inse symboliken med en stundande slags frigörelse. När jag på allvar började rikta min energi till betraktande av gardiner lyckades jag ändå lägga band på mig. Det får vara en successiv ökning av vuxenpoängen, och lagom är alltid bäst.
Ett antal timmar senare lämnade vi Gekås med kundvagnarna fullastade med varor, och för egen del
införskaffades bland annat, förutom ovan nämnda föremål, även en tröja, sminkborttagningsservetter, block, överstrykningspennor, stickade fingervantar och hör och häpna: min första egna kokbok. Efter att vi lättat konstaterat att alla kassar verkligen fick plats i kofferten tog vi oss för att äta lunch och kolla runt i de omkringliggande butikerna, och efter ytterligare några timmar var det dags att åka hemåt igen. Det blev en hemfärd som genomsyrades av ett möte med civilpolis, patetisk uppvaktning från hormonstinna moppekillar, ungefär en fem mils felkörning och upprepande versioner av den numera klassiska ramsan "Ullareeid, Ullareeid, Ullareeid".
När vi kom hem igen var det inte undra på att Nillas mamma valde att kategorisera oss till husmorsstaben. Faktum är att jag själv kände mig läskigt vuxen då det var dags att redogöra dagens inköp, men jag antar att det helt enkelt är en mognads- och vanefråga.
Kommentarer
Trackback