Linda Bromèe

Tack och adjö, hejdå och farväl. Idag jobbade jag årets sista dag på djurparken, och det är med ett leende på läpparna som jag kan se tillbaka på en sommar fylld av upplevelser och galna strapatser. Dagen idag var en ytterst tjejig sådan då det var jag, Linn, Pernilla och Anna som jobbade, och skratten på Björnberget har nog aldrig ekat högre än idag. Vår tämligen sömndruckna trupp befann sig någonstans på god väg mot energins absoluta nollpunkt, och mycket därför krävdes det inte särskilt mycket för att vi allihopa skulle kippa efter andan mellan de otaliga skrattsalvorna. När Pernilla hastigt och lustigt blev av med sin ena sko utlöstes ett smärre inferno då den förtvivlade skoägaren panikartat började leta efter den försvunne, vilket resulterade i att hon snart började beskylla folk till höger och vänster. Jag förstår inte riktigt varför jag utpekades som den skyldiga, och till en början förstod jag och Linn absolut ingenting av det rafflande scenariot. Det var inte förrän Anna visade sig vara boven i dramat som jag valde att hänka på och föra buset till en än högre nivå, och när Pernilla långt om länge återfann sin sko var hon inte fullt lika road av påhitten som vi var.
Som om inte detta vore nog inträffade den numera klassiska köttbullsincidenten bara en kort stund efteråt då Anna på fullt allvar övervägde att rädda de bortkastade köttbullarna från sopsäcken - tur var det väl att Pernilla kunde tala henne till rätta.
På det hela taget kan man faktiskt säga att vi förde uttrycket girlpower till en helt ny nivå, och trots den ytterst vresiga kunden (som inte alls verkade förstå sig på vår muntra stämning) kan man summera dagen som en livad sådan.

På kvällen bar det vidare ner till Månsson för lite gemytligt samkväm och lördagsmys. Vi inledde kvällen med en promenad som kom att genomsyras av nostalgiska barndomsminnen, och när vi passerade Valhall var det inte utan att man mindes tillbaka till de gamla goda tiderna i samband med tonårsrevolter och diverse andra frigörelser. Det blev ett ytterst underhållande samtal om mödrarnas inledande skepsis mot det där med stringtrosor, vilket fick oss alla att nära på drabbas av akut andnöd av de resulterande asgarven.

Tillbaka på Nya vägen blev det mys framför tvn med Svensson Svensson och Babben & company, följt av den danska filmen Älskar dig för evigt. Särskilt anmärkningsvärt var att Månsson fällde kommentaren "jag gillar i alla fall musiken" redan efter tre sekunder på signaturmelodins intro. Ibland behövs det inte mycket mer för att bli övertygad.