Farväl Sverige
Jag antar att det är dags då. Alldeles strax ska vi köra in till Lund och jag ska hoppa på tåget vidare mot Kastrup och flygplatsen. Innan dess ska jag snabbt kasta mig in i fotoautomaten på centralen för att fixa kort till det internationella ID-kortet, och jag ska väl antagligen hinna med en och annan tår vid det smärtsamma farvälet till mina föräldrar.
Jag avskyr att säga hejdå.
Mina förhoppningar inför denna resan är så höga att jag inte vet vart jag ska bli av nånstans. Det känns bara så jäkla overkligt att vi verkligen ska ge oss av nu, och det kommer bli min livs resa som jag har framför mig nu de närmaste två månaderna. Lite mer än så. Samtidigt kommer jag att sakna väldigt många personer här hemma som står mig mycket nära. Att dra alla namn här skulle jag inte hinna med (eftersom vi ska köra om mindre än sex minuter), men jag vet att ni vet själva vilka ni är. Jag kommer sakna er enormt. Jag hoppas att ni står med öppna famnar och tar emot mig när jag kommer tillbaka hem igen, och då ska jag berätta för er om alla äventyr jag varit med om.
Innerst inne kommer jag alltid veta vart jag egentligen hör hemma.
Jag avskyr att säga hejdå.
Mina förhoppningar inför denna resan är så höga att jag inte vet vart jag ska bli av nånstans. Det känns bara så jäkla overkligt att vi verkligen ska ge oss av nu, och det kommer bli min livs resa som jag har framför mig nu de närmaste två månaderna. Lite mer än så. Samtidigt kommer jag att sakna väldigt många personer här hemma som står mig mycket nära. Att dra alla namn här skulle jag inte hinna med (eftersom vi ska köra om mindre än sex minuter), men jag vet att ni vet själva vilka ni är. Jag kommer sakna er enormt. Jag hoppas att ni står med öppna famnar och tar emot mig när jag kommer tillbaka hem igen, och då ska jag berätta för er om alla äventyr jag varit med om.
Innerst inne kommer jag alltid veta vart jag egentligen hör hemma.
Kommentarer
Trackback