Linda Bromèe

För någon vecka sedan hittade jag ett gammalt födelsedagskort jag fått av min farmor när jag fyllde sjutton. Eftersom jag var fullt upptagen med den omfattande storstädning (som jag i alla fall hade hoppats skulle vara bestående än idag) så var min första tanke att hiva ner det i sopsäcken direkt. Jag menar, även om det var ett väldigt vackert kort så kan jag ju inte spara det i all oändlighet, men från någonstans hördes det plötsligt en röst som sa mig att jag borde ta en kik i kuvertet och kortet innan jag rev sönder det. Tur var väl det när det i samband med öppnandet ramlade ut en 500-lapp ur kortet, och överlycklig av dessa oförutsedda inkomster har jag sedan dess fnissat lite löjligt inombords. 

I natt drömde jag att jag hittade ännu ett kort med ännu en femhundring. Nog för att ansiktet på gubben var lite skevt och oproportionerligt, men han var ändå där, och det var en femhundring. Även om det bara var en dröm så kändes det himla verkligt, men jag antar att det hade varit ganska oroväckande om det varit sanning och det hade betytt att jag är jäkligt slarvig och sprider pengar runt mig till höger och vänster. För det gör jag ju inte.