And I've been waiting for this so long...
I lördags var dagen D äntligen här, och det var dags för mig och Marina att åka till Göteborg.
Efter en lång och seg bussfärd, där vi i alla fall kunde enas om att busschauffören var ett riktigt kap (och där jag kom på mig själv med att spana in hans bak, vilken var en fröjd för ögat) anlände vi till Götet till tonerna från stadsmannen Hellström i iPoden. Knappt hann vi in på terminalen förrän jag konfunderat och smått förtvivlat började leta efter potentiella strömbrytare på den till synes släckta toaletten. Marina var dock inte sen att förvissa mig om att det var för att jag hade solglasögonen på. Silly me.
Efter diverse komplikationer med vägbeskrivningen från Erica hittade vi långt om länge bort till "stolpen vid den stora statyn", och kunde således slå oss ner i solen vid GA Torg. Ungefär samtidigt fick jag plötslig och akut noja över min utstyrsel - mjukisbyxor i all ära, men det känns inte riktigt lika fancy på gatorna i Göteborgs centrum. Vi styrde snabbt kosan mot Nordstan för klädbyte på närmaste toalett, men insåg plötsligt att alternativet med ombyte i närmaste provrum skulle vara både snabbare och effektivare. Galet eller inte, men efter ett strapatsrikt, brådskande men framgångsrikt byte (där provrumsdörren åkte fram och tillbaka och jag nästan blev knockad av Marinas arm - två tjejer+teamsportia-provrum+stress stress stress) skyndade vi snabbt vidare och tillbaka för att möta Erica. Tillsammans med henne drog vi vidare på en shoppingtur bland alla butiker, och även om jag inte själv köpte något var det himla välkommet. Fönstershopping är sjukt underskattat!
Timmarna fortlöpte i det strålande solskenet, och framåt kvällskvisten var det dags för oss att bege oss bort mot Trädgårn. Väl där sträckte sig kön figurativt talat närmast milslång, och vi förstod snabbt att det skulle bli riktigt bra tryck på konserten. Inne på Trädgårn anslöt vi oss till ett hav av musikaliskt likasinnade, alla med samma tilltagande exaltation och begeistring, och hamnade i största möjliga eufori då introt till Prayer for the weekend plötsligt fyllde lokalen och The Ark äntrade scenen.
Ojojoj. Hur skall man då rättmätigt beskriva känslan som spred sig som en löpeld i mitt hjärta? Perfektionen var ett faktum - musiken var underbar, scennärvaron total, allsången som en enda stor gigantisk pump av energi och lyckorus, och Ola Salo fick hela Trädgårn att gunga! Jag vet inte när, eller om det ens är möjligt att sluta förundras över detta bands klass och dignitet. Jag tror det här var fjärde gången som jag såg dom live 
- och som jag vill göra det om och om igen! Let your body decide, Father of a son, Tell me this night is over, The others, New pollution, Little disfunk you, Uriel, All I want is you, Clamour for glamour, I pathologize, Absolutely no decorum, Trust is shareware, Thorazine corazon, Deliver us from free will, Echo chamber, One of us is gonna die young, Angelhead, The worrying kind, It takes a fool to remain sain, Calleth you cometh I. Ett fett jävla lyckorus.
Och skulle vi citera dig Ola, så skulle vi säga
- "If you fight love, you're always a looser!"
