Min barndoms somrar...
Kvällens senaste timmar har tillbringats med barndomsminnen på hög nivå med inspelade videofilmer sen de gamla ljuva åren. Det blev en tillbakablick som sträckte sig från det att jag blev kristet skolad på kyrkans barntimme (och ja, det är tillåtet att skratta) som var mer av en slags religiös sekt för stackars vilseledna ungar som fick tillbringa dagarna med Jesus-klisterböcker och böner, och fram till de underbara och oförglömliga somrarna i de småländska skogarna kring Timmernabben.
Som jag saknar Småland. Jag kan fortfarande känna doften av skog och av sommar, och se hur solens strålar leta sig fram genom den daggdränkta morgonen. Jag kan fortfarande minnas de bekymmerslösa sommardagarna med sol och bad, och hur vi åkte ut med båten till ön med de många fåren. Hur Sandra redan första dagen lyckades kraschlanda med cykeln efter en hellride iförd de spygröna simglasögonen, och därför fick tillbringa resten av tiden omplåstrad i paddelbåten. Hur morfar lärde mig att ro, och när jag visade prov på största heder då jag bestämde mig för att laga den söndriga stubben.
Minnena är många och jag är glad att jag fick möjligheten att tillbringa min barndoms somrar i den vackraste delen av vårt avlånga rike. Det är något som jag ska ge till mina barn när jag blir stor, om man nu får några. Filmerna visade nämligen även vilken skitunge jag stundtals kunde vara, så jag låter det vara osagt.
Som jag saknar Småland. Jag kan fortfarande känna doften av skog och av sommar, och se hur solens strålar leta sig fram genom den daggdränkta morgonen. Jag kan fortfarande minnas de bekymmerslösa sommardagarna med sol och bad, och hur vi åkte ut med båten till ön med de många fåren. Hur Sandra redan första dagen lyckades kraschlanda med cykeln efter en hellride iförd de spygröna simglasögonen, och därför fick tillbringa resten av tiden omplåstrad i paddelbåten. Hur morfar lärde mig att ro, och när jag visade prov på största heder då jag bestämde mig för att laga den söndriga stubben.
Minnena är många och jag är glad att jag fick möjligheten att tillbringa min barndoms somrar i den vackraste delen av vårt avlånga rike. Det är något som jag ska ge till mina barn när jag blir stor, om man nu får några. Filmerna visade nämligen även vilken skitunge jag stundtals kunde vara, så jag låter det vara osagt.
Kommentarer
Trackback