Ganska... ehm... ovanligt
Det har minst sagt varit en omtumlande och dramatisk dag idag. Jag har nämligen för första (och antagligen sista) gången blivit instruerad i Le Parkour under Fredriks idrottslektion, och jag kan med handen på hjärtat säga att jag trodde att min sista stund var kommen. Visst att man ska tänja sina gränser till en viss gräns, men att kasta sig nästintill handlöst ut i luften för att med ett atletiskt skutt klamra sig fast vid ribbstolen? Och helt ärligt, kan någon se mig ta ett gymnastiskt språng och flyga över en plint som nästan är högre än mig själv? Nej. Det kunde inte jag heller. Men på något sätt lyckades jag åtminstone överträffa mig själv.
Kvällen kom således att innebära support och publikstöd under Svenssons Tösers premiärmatch, vilken kom att bli en blodig kamp som slutade med seger - grattis!