Linda Bromèe

Pluggandet fortlöp i otaliga timmar igårkväll. Allt om syreupptagningsförmåga, spjälkning, kolhydrater, pulsvärden och antioxidanter nötades in tills mitt huvud var alldeles sprängfyllt. Framåt småtimmarna började energin gå på lågvarv, och den klassiska pluggfasen vid nollenergi-spärren var nådd. Den där spärren där huvudet är alldeles vrickat, en smått vidunderlig känsla genomsyrar ens sinnesstämning och man helst av allt bara skulle vilja asgarva rakt ut i tomma intet. Det toppades av de dansanta tonerna från NRJs webradio, sen var galenskapen ett faktum. Hur många gånger under sina skolår har man inte varit där?
Just nu är det håla fram till idrotten, och ambitiös som jag är använder jag dessa timmar till idogt pluggande. Hjälp. Jag är för seriös ibland.