Linda Bromèe

Idag började jag på allvar att oroa mig för min framtid. Jo, faktiskt. Det är först nu som jag börjar inse att det faktiskt bara är två månader kvar tills jag inte längre har någon skola att falla tillbaka på varje dag jag vaknar. Fram tills nu har det faktumet bara varit sinnessjukt skönt och stimulerande, men från och med idag så började det så sakteliga gå upp för mig vilken trygg tillvaro man ändå är invaggad i. Tillsammans med Tozz reflekterade jag över faktumet att det varit så enkelt tidigare genom att likna det hela med Pippi Långstrump och krummelurpillret. Kära lilla krummelur, jag vill aldrig bliva stur. Jag menar, i detta nu är det faktiskt hög tid att jag börjar planera mitt liv, och det är nog så problematiskt. Jag har faktiskt rent av ångest.