Råplugg och avkoppling
Förutom den högst välkomna och välbehövliga sovmorgonen jag passade på att unna mig imorse har dagen vart ungefär lika jobbig som jag tidigare förutspått. Jag visste mycket väl om att denna helgen skulle vara förknippad med en mängd förpliktelser och åtaganden, men jag hade nog ändå inte riktigt sjunkit så lågt i mina förhoppningar att jag... ja, skulle sitta här alldeles uttråkad.
Från det att jag, berikad med en rufsig historia till morgonfrilla, masade mig upp ur sängen framåt tolvtiden har jag plikttroget och målmedvetet kämpat på med religionen. Med tanke på att jag ska jobba nästan varje kväll i nästa vecka är jag nämligen mer eller mindre tvungen att sammanfatta klart de två kapitlena med en uppsatt deadline på imorgon, och eftersom att konfucianismen och Asiens naturmystik fick rivaliserande konkurrens i form av tredje säsongen One Tree hill var jag helt enkelt tvungen att kompromissa. Som vanligt grät jag floder till avsnitten om skottlossningen och mordet på Keith, och då var det ju inte direkt så att det passade sig att alldeles känslokallt och brutalt plugga vidare. Med handen på hjärtat kanske jag ägnade sorgen och medlidandet lite för mycket tid emellanåt, men med tanke på att min ambitiösa sida ändå varit skrämmande effektiv känns det i alla fall väldigt okey.
Med två sidor kvar att sammanfatta ser det ut som jag kan nå min deadline redan idag, och därför ska jag unna mig stillsamt lördagsmys i form av Helens små underverk på fyran. Enligt rapport ska det vara en härlig feeling-good-film med huvudrollsinnehavare i form av Kate Hudson, och visst kan väl Manhattans modellkarriärer och uttestamenterat förmyndarskap vara ett värdigt avslut på en lördag som denna.
Från det att jag, berikad med en rufsig historia till morgonfrilla, masade mig upp ur sängen framåt tolvtiden har jag plikttroget och målmedvetet kämpat på med religionen. Med tanke på att jag ska jobba nästan varje kväll i nästa vecka är jag nämligen mer eller mindre tvungen att sammanfatta klart de två kapitlena med en uppsatt deadline på imorgon, och eftersom att konfucianismen och Asiens naturmystik fick rivaliserande konkurrens i form av tredje säsongen One Tree hill var jag helt enkelt tvungen att kompromissa. Som vanligt grät jag floder till avsnitten om skottlossningen och mordet på Keith, och då var det ju inte direkt så att det passade sig att alldeles känslokallt och brutalt plugga vidare. Med handen på hjärtat kanske jag ägnade sorgen och medlidandet lite för mycket tid emellanåt, men med tanke på att min ambitiösa sida ändå varit skrämmande effektiv känns det i alla fall väldigt okey.
Med två sidor kvar att sammanfatta ser det ut som jag kan nå min deadline redan idag, och därför ska jag unna mig stillsamt lördagsmys i form av Helens små underverk på fyran. Enligt rapport ska det vara en härlig feeling-good-film med huvudrollsinnehavare i form av Kate Hudson, och visst kan väl Manhattans modellkarriärer och uttestamenterat förmyndarskap vara ett värdigt avslut på en lördag som denna.
Kommentarer
Trackback