Everyday's a Sunday evening

För en stund sen var jag och övningskörde tillsammans med min morfar. I ungefär samma veva kom jag fram till att jag beundrar hans mod att ge sig ut på vägarna tillsammans med sitt ganska trafikfarliga barnbarn. Han borde egentligen få en medalj för att han tar på sig detta ansvar, för jag antar att det finns en anledning till varför min kära mor inte längre är så pigg på att köra med mig. Det är ju inte så att jag är alldeles jävlig, men visst fan finns det brister.

Alldeles nyss skrev jag klart mitt medicinarbete om diabetes. Efter en snabb koll på anvisningarna var det visserligen precis att A4-bladen kom att utgöra en duo, men med tillräckligt radavstånd och någon blankrad kan man faktiskt fixa det mesta.

Om ungefär tre timmar är det dags för söndagens pass på Online. Detta betyder att jag kommer missa One Tree Hill, men vad gör man inte om man är tvungen att få ihop sina timmar? Funderar förresten på att säga upp mig (eller i alla fall ansöka om uppehåll) inom de kommande dagarna, för med den pågående slutspurten innan  studenten känns det som att två stycken jobb är det samma som att ta sig vatten över huvudet. Nästa helg är det nämligen återkomst till djurparken, och med tanke på att de flesta helgerna i maj månad kommer ägnas åt Sodexho känns det som om tiden kommer glida ifrån mig. Sen börjar jag dessutom tröttna på telefonförsäljningen. Riktigt ordentligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback