...eller återupplivning?
Vad händer i mitt liv just nu? Ganska mycket faktiskt - och jag gillar det! Utbildningen flyter på bra och jag lär mig mer och mer för varje dag. Det är så skönt att jag trivs så himla bra med det jag håller på med, och även om jag ännu inte har en aning om vad jag vill göra den dagen jag blir klar så hoppas jag att dessa tre åren kommer leda till att jag vet desto bättre när jag väl är där på andra sidan. Så till den som undrar nu så länge: träffa mig igen om tre år så ska ni nog få se på karriär!
Mellan alla föreläsningar, analysuppgifter och inför-tenta-pluggande har jag dessutom blivit antagen till ett mentorsskap som ordnas mellan Campus och låg- och mellanstadieskolor runt om i Helsingborg. Tanken är att man ska fungera som en förebild för ett barn under ett halvår och hitta på nya och roliga grejer att göra. "Mitt" barn är verkligen en toppentjej som jag ända sedan projektets början för ett par veckor sedan har haft riktigt roligt tillsammans med, och jag är övertygad om att detta kommer bli ett halvår där jag lär mig minst lika mycket av henne som hon kommer lära sig av mig. Verkligen en kanonidé!
Och ska vi tala om vår lägenhet... Ingen har väl kunnat undgå att vi ganska snart kommer lämna vilda västern här på Söder och istället flytta in i världens underbaraste bostadsrätt. För så är det - i slutet av december får vi nyckeln till vår underbara, fantastiska helrenoverade lägenhet (vilken även går under benämningen "Paradiset"!) - och lämnar därmed inbrottens epicentrum för en betydligt tryggare tillvaro. Jag längtar som en tokig tills det är dags att ge sig av, men innan dess ska det firas jul ordentligt i vår nuvarande lya. Ska jag erkänna har jag redan tjuvstartat med julmusik ur högtalarna.
Hemsökt?
Jag måste säga att jag börjar bli lite rädd för våran lägenhet. Kanske inte själva lägenheten om man nu ska vara helt korrekt, men desto mera själva området vi bor i. Sedan vi flyttade hit i maj har vi berikats (eller kanske berövats) med två inbrott i källarförrådet, en inslagen ruta följt med inbrott i bilen, en kvickt igenlimmad tvättstugenyckel och en snodd mobil. Är man uppväxt i en by där alla känner alla och inbrott är av sådan karaktär som knappast händer, så är det en ordentlig omställning. Häromdagen blev jag bestulen på alla mina vinterjackor - lägg märke till att jag hade lyckats samla på mig fyra stycken! - och igårkväll höll jag nästan på att bli rånad.
Igårkväll skulle jag nämligen, helt oprovocerat och oskyldigt, promenera ner i källaren och kasta ett par soppåsar. Samtidigt som det kastades bananskal och reklamblad tänkte jag dessutom ta en sväng bort till tvättstugan och boka en ny tvättid, och när jag öppnade dörren bort mot tvättstugeingången möttes jag av tre mystiska killar som såg till att springa snabbt därifrån när jag äntrade rummet. Samtliga iförda svarta luvtröjor med huvorna uppe. Jag kan lova att min hjärtrytm ökade minst en två tre skalor, men tur var det väl att de bestämde sig att rusa. Jag vet inte vad det var för några killar, men klart var ju att de inte hade någon särskilt legitim anledning att vara där i källaren. Jag kan också intyga att jag gav fanken i att boka någon tvättid och istället rusade därifrån jag med. Sen var det jag, nerrullade persienner och låsta dörrar hela kvällen.
En helt vanlig kväll i Lund
Det var nämligen kvällen då jag begav mig in till Lund för att för första gången hälsa på i Månssons nya lya. Det var också kvällen då jag, tillsammans med ovan nämnda Linda, Johanna och Emelie skulle äta en utsökt tacomiddag och ha härlig catch-up-tid, följt av hyrning av film och allmänt söndagsmys. Så långt är alla fakta korrekta och riktiga - men sen så gick det utför!
Under ivriga tillrop vände vi tillbaka hem till Månsson med filmen som vi valt. Det var den romantiska Remember me som följde med oss hem från Hemmakväll, en film som vi alla velat se under gudvethurlångtid och där förväntningarna var riktigt höga. Alltså såg vi till att göra det urmysigt med kuddar och hela köret, och väntade med spänning på att filmen skulle startas upp i datorns dvd-läsare. Vilket den däremot vägrade att göra.
Sorgen var ett faktum. Det tillkallades assistans genom panikslagna telefonsamtal, det felsöktes enheter på datorn, vi slets mellan hopp och förtvivlan och vi började så sakteliga inse att det inte skulle bli nån film. Efter noggranna övervägningar huruvida vi skulle hinna köra hem till Johanna, snabbspola filmen där så behövdes, och sedan panikköra tillbaka för att hinna med tåget ifrån Lund igen kom vi dock fram till att vi skulle bli tvungna att ägna kvällen åt nåt annat. Sällskapsspel brukar ju kunna liva upp även den sorgligaste stund, blev då vår tanke, och glada i hågen började vi botanisera bland Månssons spelutbud.
Vad som sedan hände vet vi inte riktigt hur det gick till. Innan vi visste ordet av låg det 52 nakna män på köksbordet - ja, spritt språngandes! - under höga tillrop och förfärade blickar. Att det enda alternativet efter den uteblivna filmen visade sig vara nude-kortleken kommer vi nog aldrig att glömma!
Äntligen helg!
Nu är det alltså helg och en himla massa roligheter ligger framför oss. Alldeles strax ska jag och Björn bege oss till Väla för en stunds shopping - det ska jag verkligen unna mig efter mina första veckor av utbildningen (hörde ni förresten vem som, tillsammans med två andra, uppnådde bästa resultat på tentan av alla 320 nya studenter på programmen? Ja, det stämmer!) - och framåt kvällen blir det fortsatt fredagsmys.
Lördagen kommer sedan innebära fest i Lund hos en från våran nollningsgrupp, och sen på söndag blir det till att träffa tjejerna för att fira att Johanna kommer ner från Dalarna. En urmysig helg, med andra ord, och nu kickar vi igång den på direkten! Fredag, fredag, fredag!
Det stavas najs
Som om inte detta vore nog fortsätter morgondagen med ännu flera trevligheter. Då får jag nämligen besök av Iva från Vietnam som jag träffade då jag backpackade i Sydostasien, och som nu har mellanlandat i Sverige innan hon drar vidare för att plugga i Finland. Det ska bli så jäkla roligt att ses igen, och det känns nästan lite surrealistiskt att våra vägar åter korsas ifrån vars en sida utav jordklotet. Det är nog bäst att jag går och lägger mig snarast så att det blir imorgon jättefort!
Sunny Standup
Kvällen i bilder:
Inga bönder synes än
Då var man tillbaka från sjukskrivningen och på plats igen på Björnbergets servering, och jag kunde ju knappast ha valt en bättre dag att göra min comeback på. Idag var nämligen TV4-s filmteam på plats med ett gäng bönder för att spela in rafflande intriger till Bonde söker fru på djurparken, och man kan verkligen säga att vi stod på helspänn för att lyckas få en skymt av bonden. Så fort det dök upp någon tänkbar kandidat höll vi utkik allt vi kunde, och våra halsar blev genast flera decimetrar längre så fort vi såg en man i sällskap med fler än tre kvinnor!
Ju närmre vi tänkte på saken blev vi dock allt mer konfunderade huruvida vi skulle känna igen dom eller inte.
- Fast... Vi vet ju inte hur dom ser ut? Hur ska vi då veta när de kommer - de har kanske till och med redan varit här!
Inga bönder fick vi (antagligen) skåda, men glada var vi i vilket fall.
Sista dan som sjukskriven
Dagen började med en tur till Landskrona för att möta upp Emelie och lilla Minnah, och istället för planerna om Ven valde vi att styra kosan bort mot Borstahusen för en promenix längs stranden. Under ännu en dag med strålande sol och riktig sommarvärme blev det en urmysig utfärd på alla sätt och vis, och när vi efter ett par timmar kramades adjö var vi allldeles genomvarma efter allt solsken.
Kvällen har sedan bjudit på ett par timmar i biosalongen tillsammans med Chris och filmen Eclipse. Alldeles underbar film får jag säga att det var, och jag kan inte annat än att ta tillbaka alla glåpord jag kastat över Twilightfenomenet. Jag skyller på att jag inte alls var insatt då jag yttrade mig om dessa hemskheter - efter att ha läst böckerna och numera även sett filmerna är jag faktiskt alldeles såld.
Som om det inte varit nog med härligheter denna dag har det också kommit glädjande besked så det stått härliga till. Idag kom ju nämligen antagningsbeskedet för universitetet, och i höst kommer jag äntligen påbörja min utbildning inom service management här i Helsingborg! Glädjen visste inga gränser när jag klickade in på beskedet, och det känns verkligen så himla underbart att allt slit med matten under vårens gång verkligen gav utdelning till slut. I september påbörjar jag min väg mot den karriär som jag hoppas och tror kommer bli helt rätt för mig, och jag känner mig verkligen motiverad och peppad på att börja plugga nu "på riktigt". Fy fan vad jag är bra!
Kommande helgen
Trots en personalfest så finns det dock en morgondag. Om jag känner mina kollegor rätt så kommer vi att vara en ganska miserabel syn på jobbet imorgon, men vår förhoppning är att svenska folket stannar hemma för att kolla det kungliga bröllopet och därmed slipper våra bakfyllenunor. På kvällen blir det sedan födelsedagsfirande hos min kära granne Edona, och tur är det ju att vi har nära hem eftersom att vi ska upp rent okristligt tidigt sen på söndag morgon.
För vad händer då på söndag? Rom händer på söndag! I tidiga ottan tar vi båten över till Helsingör för att därifrån ta tåget till Kastrup och flyget till Italien. Därmed blir det här förmodligen det sista inlägget ni läser fram tills dess att vi åter andas svensk luft på torsdag eftermiddag. Fram tills dess följer ni ju självklart oss på resdagboken - knappra in resenären "brumme" på hemsidans sökfält så får ni följa med i blogginläggen. Ciao ciao!
Sköna måndag
Idag har det vart min andra lediga dag på raken - vilket inte är något vanligt förekommande i sommartider som dessa - och jag har hunnit med en hel del grejer. Imorse började jag dagen med klippning på Frisyrmakarna, och jag blev riktigt nöjd med det fina resultatet. Glad och lycklig med den nya frisyren begav jag mig sedan vidare för en tur på stan där jag passade på att uppdatera garderoben inför resan till Rom. Ett linne och en tröja blev det, och tillsammans med klänningen och skorna som fyndades i Göteborg under gårdagen är jag nu redo att möta Italien. Längta, längta, längta!
Framåt kvällen var tanken att jag och Björn skulle lira ett parti kubb nere i parken, och knappt hade vi hunnit sätta upp träbitarna förrän ett helt gäng ungar plötsligt hade gjort oss sällskap. Det är fortfarande ganska oklart vad min lagkamrat egentligen hette, men han var en snäll och duktig medspelare för vårt lag som tog hem segern. Jag och Björn har nu alltså blivit officiella lekledare för kvarterets alla barn, och när en liten kille ställde något komiska frågor om vi två var gifta förstod man att åldern var ett faktum. Uppfattade man verkligen folk i 20-årsåldern som så gamla när man själv var liten? Ont-i-magen-roligt, faktiskt!
För övrigt har min dag förgyllts med ett paket som kom med posten. Det var min kära beställning ifrån finfina butiken Calimero som kommit fram till Helsingborg, och jag var alldeles lyrisk då jag upprymd och lycklig slet av omslagspappret. Min älskade knäckebrödslåda är äntligen min!
Från Flyinge till Göteborg
Just nu är jag just så härligt trött som man bara kan vara efter en alldeles underbar helg! Det hela började redan i fredags då det var dags för grillkväll hos Emmi i Flyinge, och ska man vara riktigt exakt började det redan då jag förlorade mobilbatteriet och var utan kontakter mitt emellan Eslöv och Höör. Efter mycket om och men lyckades jag få låna telefon i en butik (valet föll på en butik med barnkläder, eftersom jag trodde att det var där det skulle vara störst chans att det jobbade vänliga, förstående och hjälpsamma personer), och när jag äntligen lyckats få tag i Emilia kunde vi utan problem köra vidare mot Emmi. En himla trevlig kväll tillsammans med åtta tjejer, somrigt och grillat och en övertygande vinst i Pop och rock. Tack för en härlig fredag, tjejer!
Igår lördag var det exakt 14 månader sedan jag och Björn blev tillsammans, och detta skulle vi självklart fira så det stod härliga till. När jag hade jobbat klart för dagen och återvänt till Helsingborg skulle vi fira med att gå ut och äta, och det hela blev en långt mycket dyrare (men godare!) historia än vi någonsin hade anat. Lotten föll på Helsing Bar, en urmysig lounge restaurang med förträfflig mat och utsökt vin. Ja, vi kan väl låta notan vara osagd, men tur är det ju att vi båda är hårt arbetande ungdomar. Det kostar helt enkelt att ligga på topp.
Igårkväll kom vi också på den briljanta idén att ägna söndagen åt en något spontan roadtrip upp till Göteborg. Jag hade ju fått oväntat ledigt från jobbet en söndag som denna, och istället för att riskera dåligt väder på vår löst inplanerade Österlenstripp blev det istället västkusten som bjöds på ett besök. Det blev verkligen en alldeles underbar dag med schlager i bilen (tro det eller ej, men Björn sjöng högst!), käk på Slimfood, ett varv på Nordstan med en stunds shopping och en tur på Liseberg. Min kära pojkvän lyckades vinna både 2 kilo schweizernöt och en hund med boxningshandskar, så nog måste man säga att vi gjorde succé bland folket.
En alldeles underbar helg!
Tummen upp för Björn efter en lyckad snurr på chokladhjulet!
Efter segern i chokladhjulet gjorde Björn sig snabbt redo för nästa kraftmätning... 
...vilket slutade med att vi fick den nya familjemedlemmen Buster på halsen
(han är mycket snällare än han ser ut att vara!)
Sånt här händer nog bara i Göteborg...
...tur är det att vi blev normala igen.
Jag älskar dig Björn!
Inflyttning pågår!
Hemkommen till Sverige från härligaste resan och inflyttningen är i full gång i vårt nya hem. När vi har kommit i ordning lite mera kommer det en detaljerad redogörelse (eller kanske mest en massa bilder?) från Estland och Lettland, men än så länge för ni nöja er med en liten inflyttsuppdatering.
Björn säger hej!
Ullared für alle
I tidiga lördagmorgonen ringde så alarmet vid den rentav okristliga tiden 05.30. Dagen D var nämligen kommen och det var dags att dra till Ullared och ett besök på Gekås - någonting som min kära pojkvän hade sett fram emot med stor förväntan!
På den tidiga morgonkvisten hoppade vi alltså in i bilen tillsammans med resterande familjemedlemmar ur den Bromèeiska klanen, och ungefär en tre timmar senare hade vi korsat land och rike runt och hamnat mitt i Halland. Här och nu var det dags att lära min debuterande pojkvän allt det där som är värt att veta om Ullared och hur man för sig bland kundvagnar och plastpåsar för lågpris, och efter ett antal timmars shoppande måste jag säga att jag klassade honom som lite av en naturbegåvning. Jag tror det berodde på att han hade en så grym lärare.
Trötta men nöjda efter den trevliga trippen till Ullared tillbringades söndagen med alltifrån flyttstädning till badmintonmatcher. Jag kan knappt fatta att vi om ungefär precis en vecka kommer vara Helsingborgsbor, men det ska bli så otroligt roligt att jag inte finner ord för det. Först väntar ju dessutom en resa till Estland och Lettland, så med andra ord har jag en alldeles fantastisk vecka att se fram emot. Och det gillas skarpt!
Dagen då jag cyklade med blott ett enda cykeldäck
Glad i hågen efter den avklarade tentan begav jag mig bort till min cykel vid stationen. För att vara en laglydig samhällsmedborgare såg jag till att leda bort min cykel till den anvisade plats där det var fullt lagligt att hoppa på den igen. Under den här lilla promenaden passade jag dessutom på att kasta av min jacka och njuta av vårsolens värmande strålar, och med tentan avklarad och med våren i all prakt kände jag mig på gränsen till oövervinnerlig. Därför tog jag ett gymnastiskt och atletiskt språng och kastade mig upp på cykelsadeln, vartefter jag intet ont anande började trampa på mot Stadsparken.
Ett par meter senare börjar jag dock att ana oråd. Det kändes precis som att cykeln alltjämt befann sig fjättrad vid sitt bakhjul, och efter att ha kastat en rad undersökande blickar bakåt inser jag att nånting inte stämmer. Där var nämligen inget hjul!
Hur jag har lyckats undgå att upptäcka detta under en så pass lång sträcka ter sig fullkomligt obegripligt. Det bakre hjulet är helt puts väck - åtminstone är själva däcket avskaft och slangen (om det nu är så det heter?) dinglar runt på, typ, trekvart - och likväl har jag lyckats trampa på som om inget hade hänt. Det återstod helt enkelt inget annat än att leda cykeln hem (under högljudda protester av de gnisslande däckrelikerna) och under denna promenad var det en rad tankar som flög genom mitt huvud.
Det första var hur jag skulle ställa allt till rätta. Efter en snabb genomgång av vad jag känner till om cykellagning (det sträckte sig ungefär till att jag visste att man brukar sänka ner däcket i vatten, men att jag sanningen att säga inte visste varför) kom jag fram till beslutet att det nog var bäst att blanda in en sakkunnig. Därefter förvandlades mina tankar till suspekta konspirationsteorier där jag började misstänka att gubben som öppnat upp sin cykelverkstad för säsongen och som håller verksamhet i samma hus som oss, låg bakom det hela för att han ville ha lite flera kunder. Kanske var det han som hade snittat ett snabbt hål som skulle vidareutvecklas under dagens lopp.
Så här i efterhand är jag mest glad över att det slutade så smärtfritt. Det verkar nämligen som om jag är bunden vid någon form av otursförföljelse i samband med att jag avverkat en tenta - när jag tentat av litteraturkursen förra våren hann jag knappt av tåget innan en fågel hade skitit mig på axeln. Då kan man trots allt vara nöjd med ett försvunnet bakdäck.
En dag i Vallåsen
Hör och häpna: min kropp är intakt och jag överlevde dagen helskinnad! Vi har haft en riktigt underbar och rolig dag i Vallåsen, och det blev verkligen en heldag med massa härlig skidåkning och galna upptåg. Jag måste säga att jag överträffade mig själv rejält, och den enda gången som jag faktiskt ramlade var jag (vilket är tämligen skrattretande) utanför skidbacken. Jag passade nämligen på att dra till med en ordentlig vurpa inför fullsatt publik inne i värmestugan, och genom denna förödande isfläck bidrog jag till höga skrattsalvor. Det bjöd jag helt klart på!
Vad som annars är nämnvärt en dag som denna är min enastående förmåga att verkligen leva mig in i det jag tar mig för. När jag var och red islandshäst i somras iklädde jag mig till exempel en mental roll som Arn eller någon nobel riddare i Bröderna Lejonhjärta, och idag kände jag mig som en OS-medaljör som for fram i pisterna med världens blickar på mig. Andra stunden kände jag mig i och för sig mer som Stig-Helmer i Sällskapsresan, men huvudsaken är ju att man låter fantasin få spelrum. Tack för en sjukt rolig dag, tjejer!
Ingen av oss fattade vart den danska tjejen kom ifrån (eller för all del vad hon ville)
Jag fick verkligen dom kortaste skidorna, men sen kan det ju klart ha vart min ringa längd som avgjorde
Tyngden på dalskidan, älskling!
En mindre ljuvlig morgonstund
Helgen som varit
Så vad har då helgen innehållit för några eskapader? Jo, det började i fredags med en himla mysig frukostdejt på stan med Madde, och efter att vi avverkat ett x antal underhållande samtalsämnen, var det dags för mig och Björn att dra på bankmöte i Bjärred. Vuxenpoängen tog dock inte slut vid utgången från banken, inte än på långa vägar, och kvällen följdes därför upp med en urmysig ost- och vinkväll. Fredagsmys i lyxförpackning.
På lördagmorgonen begav vi oss iväg med tåget upp till Helsingborg för den stundande lägenhetsvisningen. Som bekant satte vi ju in en annons på Blocket där vi högt och tydligt basunerade ut att ett byte var i görningen, och efter att vi tagit oss en närmare titt på våningen i Hbg var vi alldeles underbart nöjda med vad ögat kunde skåda. Om allt nu flyter på som vi hoppas flyttar vi dit i början på april, och det känns riktigt, riktigt bra!
Efter en lördagkväll som inte riktigt blev som egentligen var planerat, hade jag en betydligt trevligare söndag tillsammans med Emmi och Johanna med lunch på Wraphouse. På något sätt hade alltså helgen lyckats passera i ultrarapid, och med tanke på denna veckans digra schema kommer den säkerligen gå i samma tecken. Har dessutom en härlig helg att blicka fram emot i form av en tripp till Göteborg, och det gillas skarpt!
En tisdag i Lund
Från den stunden blev det en himla härlig tisdag med min favoritalban. Efter en shoppingtur på stan där Evve beklagat sig högt och tydligt över den helt slutsålda kursboken och där jag investerat i ny hårfärg begav vi oss sedan hemåt för att skrida till verket med det nya inköpet. Jag måste erkänna att jag var lite nojjig inför färgandet, och efter Evves ivriga försök att lugna mig med att jag var helt i säkra händer var jag inte mycket lugnare. Minnet sedan Kosovo i somras då hon fick både lila och grått hår inom loppet av en timme låg liksom allt för nära till hands.
Lite oro, ett par minuter och en hel del skratt senare var resultatet färdigt och jag var riktigt nöjd. Nu är det nämligen som att jag faktiskt har en hårfärg (och inte den där halvblekta nyansen sedan tidigare) och det ska förhoppningsvis kunna pigga upp även i denna vinterkylan. Någon märkbar drastisk skillnad är det visserligen inte, och med tanke på frisörens forna erfarenheter var det kanske rent utav det bästa!
Det näst sista utav tjugohundranio
Väl på Citygross insåg vi att vi, precis som alla andra, valt att göra sak av inköpslistan med en dag till godo. Det var vi och flera tusentals kundvagnar åt både höger och vänster, och efter att vi både förväxlat kundvagnar och gått och jämfört pris på pappersdukar kunde vi slutligen bana väg mot kassorna. Det hela kändes typ som Ullared.
Knappt hade vi hunnit ut till parkeringen förrän vi hade lyckats vålla stor trafikkalabalik. Under idel höga svordomar åt alla våra medtrafikanter som, enligt vår mening, genomförde en hel del tvivelaktiga manövrar lade vi pannorna i ilskna veck och hytte med nävarna åt kaoset. Detta var ju självklart innan vi upptäckt att vi körde rakt mot den ilsket röda skylten med det gula horisontella strecket, och med vetskap om våra klavertramp valde vi att lämna Citygross för denna gången.
Dagen följdes upp med flytt av säng och andra tillhörigheter från min numera nästintill uttömda lägenhet på Ulrikedal, och under assistans av världens bästa och mest hjälpsamma föräldrar (och med hjälp av det flexibla iPhone-vattenpasset!) lyckades vi göra stordåd. Det känns riktigt, riktigt bra att byta adress och flytta in till den jag älskar mest. Jag kunde inte vara lyckligare nu.