Linda Bromèe

Idag har vart en härlig dag. Det började imorse (dock inte fullt så härligt) med en stunds mattehandledning, och efter att jag beklagat mig över den obegripliga derivatan och efter att matteläraren bedrivit en motivationskampanj i form av "ge inte upp, Newton klarade det minsann helt på egen hand!" begav jag mig in till stan för att träffa Evelina.

Från den stunden blev det en himla härlig tisdag med min favoritalban. Efter en shoppingtur på stan där Evve beklagat sig högt och tydligt över den helt slutsålda kursboken och där jag investerat i ny hårfärg begav vi oss sedan hemåt för att skrida till verket med det nya inköpet. Jag måste erkänna att jag var lite nojjig inför färgandet, och efter Evves ivriga försök att lugna mig med att jag var helt i säkra händer var jag inte mycket lugnare. Minnet sedan Kosovo i somras då hon fick både lila och grått hår inom loppet av en timme låg liksom allt för nära till hands.

Lite oro, ett par minuter och en hel del skratt senare var resultatet färdigt och jag var riktigt nöjd. Nu är det nämligen som att jag faktiskt har en hårfärg (och inte den där halvblekta nyansen sedan tidigare) och det ska förhoppningsvis kunna pigga upp även i denna vinterkylan. Någon märkbar drastisk skillnad är det visserligen inte, och med tanke på frisörens forna erfarenheter var det kanske rent utav det bästa!