Det näst sista utav tjugohundranio
Dagen idag har innehållit det allra mesta. Det började imorse med att jag mer eller mindre försov mig en aning, vartefter Emmi fick leta igenom hela telefonkatalogen och Eniro efter rätt Björn Nilsson. Extremt imponerande hittade fröken Dahlqvist rätt på första försöket, och efter att ha fått adressen fastställd plockades jag upp och vi begav oss bort till Citygross. Inhandling för nyårsmiddan stod nämligen på schemat.
Väl på Citygross insåg vi att vi, precis som alla andra, valt att göra sak av inköpslistan med en dag till godo. Det var vi och flera tusentals kundvagnar åt både höger och vänster, och efter att vi både förväxlat kundvagnar och gått och jämfört pris på pappersdukar kunde vi slutligen bana väg mot kassorna. Det hela kändes typ som Ullared.
Knappt hade vi hunnit ut till parkeringen förrän vi hade lyckats vålla stor trafikkalabalik. Under idel höga svordomar åt alla våra medtrafikanter som, enligt vår mening, genomförde en hel del tvivelaktiga manövrar lade vi pannorna i ilskna veck och hytte med nävarna åt kaoset. Detta var ju självklart innan vi upptäckt att vi körde rakt mot den ilsket röda skylten med det gula horisontella strecket, och med vetskap om våra klavertramp valde vi att lämna Citygross för denna gången.
Dagen följdes upp med flytt av säng och andra tillhörigheter från min numera nästintill uttömda lägenhet på Ulrikedal, och under assistans av världens bästa och mest hjälpsamma föräldrar (och med hjälp av det flexibla iPhone-vattenpasset!) lyckades vi göra stordåd. Det känns riktigt, riktigt bra att byta adress och flytta in till den jag älskar mest. Jag kunde inte vara lyckligare nu.
Väl på Citygross insåg vi att vi, precis som alla andra, valt att göra sak av inköpslistan med en dag till godo. Det var vi och flera tusentals kundvagnar åt både höger och vänster, och efter att vi både förväxlat kundvagnar och gått och jämfört pris på pappersdukar kunde vi slutligen bana väg mot kassorna. Det hela kändes typ som Ullared.
Knappt hade vi hunnit ut till parkeringen förrän vi hade lyckats vålla stor trafikkalabalik. Under idel höga svordomar åt alla våra medtrafikanter som, enligt vår mening, genomförde en hel del tvivelaktiga manövrar lade vi pannorna i ilskna veck och hytte med nävarna åt kaoset. Detta var ju självklart innan vi upptäckt att vi körde rakt mot den ilsket röda skylten med det gula horisontella strecket, och med vetskap om våra klavertramp valde vi att lämna Citygross för denna gången.
Dagen följdes upp med flytt av säng och andra tillhörigheter från min numera nästintill uttömda lägenhet på Ulrikedal, och under assistans av världens bästa och mest hjälpsamma föräldrar (och med hjälp av det flexibla iPhone-vattenpasset!) lyckades vi göra stordåd. Det känns riktigt, riktigt bra att byta adress och flytta in till den jag älskar mest. Jag kunde inte vara lyckligare nu.
Kommentarer
Trackback