Önskvärt resultat
Idag fick vi äntligen revansch efter det snöpliga uddamålet i förra mötet, och idag kunde vi stämma in i unisont jubel efter vinsten mot Lödde. Det var riktigt härligt att vi ryckte upp oss som vi gjorde - till en början såg det minst sagt krisigt ut, men uppryckningen vi gjorde från början av andra halvlek gav resultat som satt där det skulle. Eller för att citera hemsidan "...med strålande kämpatakter och en massa j-r anamma så tog damlaget sig i kragen och drog ifrån till ett slutresultat
27-22 "
Härligt jobbat brudar, låt oss kämpa vidare för att hålla kvar formtoppen som följt med oss hittills av året!
Kom igen, brudar!
Jag tror att det kan bli en riktigt spännande kamp.
Invigning nästa
Kvällen kommer att följas upp med mys och samkväm i Patriks lya i Eslöv, och just nu gäller det att inom det snaraste komma på en klockren tävling att bidra med till aftonens mångkamp.
Anyway, Eslövs makthavande nästa, det är dags att damma av Team 01-tröjan och slå ett slag för min hemstads kulturliv. Heja Harlösa!
Matchreferat 30/9
Problematiken den fortsätter...
Efter sista lektionens slut (som till största del handlade om problematiken kring 62-åriga Gunilla) begav oss jag och Marina ner till stan för några ärenden. Bland annat blev det en tur bort till Julius för inköp av biljetterna till Shout Out Louds-konserten. Jag längtar redan.
Onsdagkvällen innebar avfärd till Oxie, och väl där gjorde vi oss redo att möta styrelsen. Faktum var att till och med polisen hade gjort sig besväret att fara bort till Oxievång, men trots Mickes föraningar om vilda kravaller från vår sida behövde vi aldrig bekanta oss mycket närmare än så med Farbror Blå. Mötet med styrelsen gav oss dessvärre inte särskilt mycket mer rätsida på problematiken kring halltiderna, och det kändes som om ledamöterna mest försökte kringgå ämnet. Däremot blir det ett nytt möte tillsammans med representanter från de andra sektionerna imorgon, och vi håller alla våra tummar för att Åsa och Jenny ska lyckas knocka oppositionen till vår favör. Kör så det ryker, tjejer!
Strapatser på en måndag
Dagens mest tragiska var väl ändå incidenten med iPod-hörlurarna i vattnet. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: jag hatar oförutsedda utgifter.
Bussen hem till Harlösa för snabb ihopaplockning (är det ens ett ord?) av träningskläder och annat och sedan vidare kollektivtrafik ut till Oxie. Det var ett väldigt tragiskt besked som mötte oss om att våra halltider numera var allmänt korrigerade och att styrelsen i klubben hade lyckats ta bort vår onsdagstid. Man blir bara så jäkla trött på att klubben inte verkar fatta vad den håller på med då den håller på att förstöra för den enda damsektionen som den faktiskt har. Nej, det ska helt klart bli ett intressant möte om förhandlingar den 5:e september. Feel free to write a comment, suckers!
I övrigt var träningen som vanligt givande, och träningsvärken fick nytt spelrum och kommer att vara ännu jävligare imorgon. Jag mår bra, fast min kropp säger nog inte riktigt det samma. Det blir du och jag ikväll, linimentet.
Träningslägret Holsljunga 07
Då var man åter hemma från helgens träningsläger i Holsljunga. Det har varit en mycket rolig och givande helg med en massa handboll och minnesvärda upptåg. Att kroppen just nu känns som om den var utbytt mot en 90-årig tants, är väl helt enkelt sådant man får stå ut med.
Fredagen innebar avfärd från Oxie mot nordligare breddgrader, och väl i Holsljunga blev det ett två timmars träningspass. Vi gick igenom en del nya kombinationer och övergångar, och nu känner man verkligen att serien är 
nära. Det återstår ju faktiskt inte mer än en månad, och det ska bli sjukt spännande att se vad vi går för.
Efter träningen hamnade vi alla i en smärre depression med tanke på det faktum att The Ark just då spelade på Stortorget i Malmö. En jäkla massa mil ifrån oss. Det återstod inget annat än att själva stämma in i lite ljuva toner, och senare fick jag dessutom höra liveversionen av Let your body decide genom det glädjande telefonsamtalet. Det bästa var nog att det var så pass bra tajmat att jag kunde urskilja den numera klassiska frasen "Well, Mal
mö - you know what I say...". Glädjen var total!
Framåt sena kvällen fick vi celibert besök i form av Uno i vårt rum, och det blev en minst sagt underhållande tillställning med Lövbergs älgvitsar och den djupa analysen om rättvisa och boulepensionärer. Uno påpekade vid ett antal tillfällen att han var en väldigt bräcklig gammal man, och när Marie fällde kvällens kommentar var det knappt att vi kunde sitta upprätta. "Uno drack öl, blev full". Att det blev en del missförstånd om Husseins rakvatten var även det en riktig höjdare.
Lördagen började med tidigt uppvaknande då mobilens alarm började ljuda. Efter att vi något förvirrat och yrvaket lyckats lokalisera oss, så var Åsa redan i full färd med att byta om. Min trötthet tog dock överhanden och jag beslutade mig för att krypa under täcket igen. Ett mycket klokt beslut då vi snart fick reda på att alarmet hade ringt nästan två timmar för tidigt, och det var väl ambitiöst att stiga upp vid denna tidiga timma.
Dagen kom att innebära två tuffa träningspass med fortsatt nötande av Åsa-Uno-Micke, samt en del kontringar och anfalls- och försvarsspel.
På kvällen blev det möte med såväl seriöst som mer lättsmält snack om den kommande säsongen, och det blev en högtidlig ritual med avslöjande av spelarnummer och utdelning av väskor. Aftonen fortsatte med gemytlig samkväm med en hel del underhållande berättelser om kasedans på discogolvet och Bamses basketkorgsincident som slutade med en binda på huvudet. För att inte glömma diskussionen om vem som egentligen hade fått leda vem hemåt på gatorna i det alkoholomsusade Holland.
På söndagen vaknade vi alldeles ledbrutna, och det började verkligen kännas att träningen hade gett önskat resultat. Faktum var att man nätt och jämt hade tillräckligt med energi för att ta på sig strumporna, ett tillstånd som åtminstone hann bli bättre till dagens träningspass. Det blev en ordentlig genomkörare som tog slut på den sista energireserven, och summa summarum kunde man avrunda träningslägret som ett ytterst givande sådant.
Vid återkomsten till vandrarhemmet passade vi på att duscha, städa undan och käka lunch innan vi begav oss hemåt mot Malmö igen. Tack för en härlig helg - bra kämpat, tjejer - och vi ses på planen imorgon igen! Då återstår det att se hur många av oss som lider av smärtande träningsvärk och diverse åkommor, men man kan ju i alla fall hoppas att vi inte ser allt för lidande ut på fotona som ska tas till hemsidan.
Åh, vilken underbar dag!
Dessutom blev det två stycken tröjor och några ack så nödvändiga block inför den horribla skolstarten imorgon bitti. Jag måste säga att jag blev väldigt nöjd över våra Einstein-citerade block, han yttrade många kloka ord den mannen. Om det bara hade fungerat så för egen del alla gånger - vem mer än fröken Bromèe fäller kommentarer om att fjädrar ser ut som de kommit från fåglar, för att allt för många sekunder senare förstå sitt missöde? Det måste ha varit den mest intelligenta slutsatsen denna månaden. Kanske till och med någonsin.
Kvällens träning var verkligen precis så härlig som jag kände på mig att den skulle bli. Peppad som bara den och med en härlig energi blev det en riktigt kul och bra träning. Passningarna gick väl lite sisådär till en början, men efter lite slarv med upplägg och diagonaler blev det bara bättre och bättre. Träningen var mycket boll och mycket spel, och överskottsenergin höll i sig och resulterade i mycket spring på kontringar och försvarsuppvaktning med tänder i armen. Jag är sjukt peppad inför seriepremiären - för att inte tala om helgens träningsläger i Holsljunga. Grymt mycket mer tilltalande än Berga imorgon.
Lägesrapport 23.18
Har fått en del uppdaterande rapport från beachen idag, och enligt min källa har det gått lite sisådär för trelleborgarna. Jag antar att det är harlösasupporten som saknas, men imorgon skall denna vara på plats.
Jag har dessutom fått en lägesrapport av Madde från Åhus by night, och vad jag kunde urskilja verkar det gå vilt till där uppe - merparten av det jag hörde bestod av multinationella fraser som "go, go, go away!" och "sorry, men jag måste säga att engelska inte är min starkaste sida".
Packningen tynger för närvarande min 90-säng. Jag borde fortsätta.
Nedräkningen inledd
Och så var det bara en vecka kvar till Åhus. En vecka kvar till det åter igen är dags att känna sanden mellan tårna, höra domarnas visselpipor ljuda över stranden och med full satsning kasta sig i sanden med siktet inställt på mål. Jag har längtat nåt så sjukligt, och nu är det inte långt kvar. Åh, vad jag älskar det!
Ett relativt komiskt och underhållande faktum är att jag, som i egenskap av lagets kontaktperson enligt Åhus numera även kan titulera mig ledare, har unika och åtråvärda VIP-rättigheter till ledarloungen vid centercourten. Utifall att jag skulle vilja ta en kopp kaffe eller annat med mina tränarkolleger, som det så fint hette. Ja, herregud.
I vilket fall - kom och supporta lag Ingen kan vara nere med en ballong (& therefore some are singles) i Åhus lördagen den 21 juli. Med motståndare som Eva-Marie, Kerstin och Bettans Team, New York Yankees 1, KDFF Babes och Näsby IF flickor 40 lovar vi att bjuda upp till en spännande och rafflande kamp!
Söndagens uppladdning
Men - varför befinner sig då Marina fortfarande i John Blunds sömnbeströdda värld? Inom en mycket snar framtid återstår det inget annat för mig att göra än att genomföra min medborgerliga plikt och väcka den stackars tösen. Typ ungefär nu.
Beachhandboll och möten
Dagen följdes upp med möte om sommarens fjälltur, vilket även kommer att bli mitt kommande projektarbete. Vidsträckta vidder, en tilltagande skoskav, frystorkad påsmat och en pushande Peder Jogstad. Mycket bättre kan det väl knappast bli.
Kvällen innebar årsmöte i Löberöd där vi fick mottaga blomsterbuketter som tack för vår tränarinsats den gångna säsongen. Det var även dags för stunden våra minisar så länge hade väntat på, då avkastet för den första riktiga matchen gick av stapeln. Trots att det var en smått desarmerad trupp på inte mer än fyra pers, lyckades dom ändå spela oavgjort mot flickor 94/96. Då skall det tilläggas att dessa motståndare är betydligt äldre än våra små, och att de har tränat mycket längre. Nej, det var helt enkelt underbart att se att det faktiskt gick så bra som det gick. Jag fylldes av känslor av äkta stolthet, och det faktum att vi inte kommer ha möjlighet att träna dom nästa säsong känns riktigt vemodigt. But all good things come to an end. Unfortunately.
A worst case scenario
Herregud. Hur mycket träningsvärk är egentligen hälsosamt?!
Varenda muskel i hela kroppen smärtar, och för varje steg jag går känns det som om det kommer vara mitt sista.
Nej, detta måste vara the botten som är nådd.
Lyckligtvis har jag berikats med välbehövlig massage under dagens gång, och det är nog lika bra att försöka mildra tillståndet med det välbeprövade linimentet. Det kan ju åtminstone inte göra det värre.
Den här veckan har egentligen gått förvånansvärt fort, och nu är det bara en dag kvar innan helgen. Fast det faktumet att morgondagen kommer att innebära lektion med Seriös-Kajsa får inte intresse-smurfarna att hoppa särskilt högt. Fast med Pervo-Marina och Fjantmaja ska det nog funka bra ändå. Det är ju trots allt fredag med allt vad det innebär med stum-musicerande och diverse galna upptåg. Thank god for Fridays!
Under anaeroba förhållanden
Sjukhusbesöket följdes upp av en tur till Nova som inkluderade en mocca latte på Espresso House med mamma, en skjorta och en väska. Det negativa är väl således att min ekonomi börjar hinna ikapp mina shopaholic-fasoner. 400 kvar denna månaden, snart får jag börja leva spartanskt.
Efter Nova blev det city med Emelie, och även denna dag hölls Fight-trenden uppe då vi plötsligt träffade på Sabina.
Lund ersattes med Malmö som ersattes med Oxie, och två timmars träning låg framför oss. Det inleddes med löpning ute, och följdes upp av mycket fys och försvarsspel. Mycket tufft men mycket givande med andra ord.
Efter att vi halvt om halvt fått erfara en nära-krock-upplevelse i bilen mot stationen följde vi upp Tema Häpnadsväckande genom att lyckas hamna i den tysta kupèn på tåget hem. Än en gång insåg jag att ett liv av förtegenhet inte är något för mig, men efter de stränga uppmaningarna från damen bredvid fick jag finna mig i att kväva mitt skratt och ivrigt gestikulera via kroppsspråk.
Väl i Lund genomförde jag något som för alltid kommer att bli ihågkommet som Den Vansinniga Språngmarschen, och inspirerad av veckans teoriprov såg jag plötsligt parallellerna mellan spurten och det anaeroba arbetet vid spjälkning. Men jag hann, gott folk - jag hann!
Heaven and hell
På kvällen blev det Idrottshallen för att kolla Lugis avgörande slutspelsmatch mot Skövde. Att jag och Marina demonstrativt valde att lämna läktaren 20 minuter in i andra halvlek talar ju för sig. Fy fan vilken besvikelse.
Sedan lyckades vi även med bedriften att somna ifrån Forrest Gump, trots tjejens ihärdiga hejarrop.
"Run Forrest, RUN!"
Onsdag även här en ganska lättsmält dag, med undantag för geografilektionen som hade en sjuklig melatonin-brist-effekt. Däremot blev dagen så mycket bättre på eftermiddagen/kvällen när vi drog in till Lund för lite shopping och förhandsvisningsbio. Efter att jag inhandlat mitt exemplar av The Arks nya Prayer for the Weekend (vilket försatte mig i största möjliga eufori och glädje) placerade vi oss i biomörkret och skrattade så vi nästan grät åt Hot Fuzz. Fast okey, våra skrattsalvor var inte ens i närheten av killens som satt bredvid. Han tog priset, yarp!
Sista dan som sjutton
Eller okej, skolan var väl inte allt för mödosamt. Det var däremot efter det som det började trappas upp.
Först till Flyinge för att träna vårt lag, och efter det föräldramöte för samma följe. Kändes riktigt sorgligt att behöva bekänna att det inte kommer bli någon fortsatt tränarroll till hösten eftersom mitt schema kommer att bli ännu mer pressat framöver. Hoppas verkligen att tränarfrågan kommer lösa sig så att laget inte behöver läggas ner.
Efter en eftermiddag/kväll med mycket handboll bar det av hemåt för städning av rummet. Det kan ju vara ganska trevligt att ha det i presentabelt skick, även om det oftast är ganska svårt. Det brukar bli ett temporärt tillstånd.
Ska man summera dagen tycker jag nog att jag har varit väldigt ambitiös och ansvarsfull, och med tanke på att jag från och med imorgon går in i det "vuxna" stadiet får man ju se det som ett gott tecken. Men gud, låt mina Peter Pan-tendenser finnas kvar!
Delayed onset muscle soreness
Stressad igen
Då har halva veckan gått, och det är lillördag igen. Ibland går det undan, och tur är väl det.
Det har varit en dag som gått i explosivitetens och avslappningens tecken. På idrotten var det rugby och yoga som stod på schemat, och det var sjukligt uppskattat. Sen att mitt ena höftben fick sig en ordentlig törn under den våldsamma rugbyn är helt enkelt skavanker man får räkna med. Övergången till yoga var en riktig höjdare, världen behöver mer avslappning i dess stressiga vardag!
På tal om stress så är det väldigt hög nivå av den varan just nu. Har nyss kastat i mig en snabb sallad, och snart är det hög tid att rusa iväg ner till bussen, för vidare eskort till Oxie och träningen. Den tenderande träningsvärken som började kännas igår har trappats upp ytterligare, och ikväll lär den återigen uppdateras.
Handboll och mejeriprodukter
Söndag eftermiddag, dagen som i vanlig ordning brukar försätta den mänskliga individen i djupaste ångest över att hon eller han inte hunnit med allt som denna borde hunnit med under helgens gång. Och därför är det väl dags för även mig att summera veckoslutets händelser.
Det har varit en lugn helg. Ja, åtminstone om man bortser ifrån incidenten med spisen igårkväll.
Och dagen idag har tillbringats på Norrevång med att kolla matchen mellan EIK och Skuru, ett prestigemöte som slutade med gulsvart seger. Sen när jag åkte in om Lund för att åka hem hamnade jag plötsligt mitt uppe i förhandlingar angående egyptiska inköp av mjölk, så först nu inser jag att helgen har varit ganska händelserik i alla fall. Och ikväll blir det kanal 5 för hela slanten, även om jag är ganska besviken på att det inte blir nåt One Tree Hill. Men jag antar att OC och det nya Brothers and Sisters kan kompensera det hela, bakåtsträvande skall för evigt bekämpas!
En nära-döden-upplevelse
Efter en relativt seg dag i skolan bar det av in till Lund för att fika och snacka itu nån timme med Emelie. Det skulle visa sig att besöket på Espresso house skulle bli något alldeles extra ordinärt med servitör-killen, det mystiska tevattenfallet och den där tehållaren. En mycket uppskattad och trevlig start på veckan, det får göras om!
Sen var kvällen som jag väntat på i fyra veckor äntligen här; kvällen då mitt träningsförbud var till ända och jag äntligen var tillbaka på planen igen.
Det var också en kväll som var mer än lagom actionladdad och dramatisk, och det redan innan vi anlänt till hallen i Löberöd. Det hala väglaget, den förrädiska kurvan, det tumultartade gaspådraget och ett par panikslagna tösaskrik blev resultatet då bilen plötsligt fick sladd och vi for av vägen. Som tur var tog vi strategiskt sikte på det närliggande buskaget, och lyckades klara oss helskinnade från incidenten. Ska vi tänka positivt så har vi i och med detta ytterligare en erfarenhet i bagaget, och har dessutom vetskap i hur man agerar instinktivt i kniviga situationer. Och lägg där efter till att en sådan här omskakande händelse har en förmåga att försätta en i djupaste chocktillstånd, och ett tillstånd där man sakta men säkert drabbas av vansinne med okontrollerade skrattsalvor och dunkande hjärta. Nu vet vi!