Linda Bromèe

Så där ja... Då var man hemma igen, full av endorfiner och härligt trött efter handbollen. Och ja, jag hade alldeles rätt i mina föraningar - vaderna smärtar som bara den. Imorgon kommer jag att stappla runt som en trött och ledbruten kärring, där endast avsaknaden av rullatorn kommer att hålla mig kvar i någorlunda ungt tillstånd. Dessutom har det skadade höftbenet blivit en färgglad historia som närmast kan associeras till ett penseldrag med Falu rödfärg. Huh, vad det kommer kännas imorgon - och huh vad det kommer att bli besvärligt att hitta en relativt smärtfri sovposition. John Blund, var barmhärtig!