Fångarna på fortet
Då var man då instruerad i laserdomens ädla konst. Gårdagens actionladdade strapatser var ytterst underhållande, och det var inte utan att man kände sig som en mördarliga där man sprang omkring i det dunkla mörkret. Handen på hjärtat gick det inget vidare för min del, då jag lyckades knipa jumboplaceringen samtliga tre spelomgångar. Men kul hade vi, även om Emmi förvandlades till en riktig jävel med sitt lasergevär och killerinstinkt.
De verkligt spännande händelserna började däremot ta fart efter spelandet, då det var dags att hämta ut bilen. Glada i hågen traskade vi bort mot parkeringshuset, för att plötsligt mötas av insikten att dörren till huset var och förblev låst. Oh my god. Smått panikslagna och fnittrande började vi tänka ut potentiella lösningar, och ställde oss tålmodigt och väntade på att en bil skulle köra in och aktivera rörelsedetektorn. Sagt och gjort - efter en stunds väntande kom det då äntligen en bil körandes, och så fort porten var öppnad satte vi fart i full karriär in i parkeringshuset. Då vi misstänkte att det fanns flera detektorbelagda portar var vi helt enkelt tvungna att ta det säkra före det osäkra och sätta igång med en vild språngmarsch framför den körande bilen. Lyckligtvis hittade vi in till bilen, vartefter vi lättade hoppade in för att snabbt köra ut. Som om inte de tidigare händelserna varit nog möttes vi snart av allt mer problematiska förhållanden. Efter att vi kört mot utgången och till vår förskräckelse insett att dörren ut från parkeringshuset inte gick att öppna, svängde vi åt andra hållet för att undersöka utrymningsmöjligheterna. Snart fick vi bevittna strimmor av dagsljus, och körde snabbt åt det angivna hållet. Senare förstod vi, under vilda skrattsalvor, att vi nu befann oss på parkeringshusets tak (!), och ungefär samtidigt började vi inse att vi var instängda. Vi valde att se det komiska i situationen, men allt eftersom tiden gick började känslor av klaustrofobi och panik komma smygande. Vårt enda val var således att vänta på att en annan bil antingen körde in eller ut, och på så sätt kunde aktivera det vi trodde var detektorn. Allt eftersom förstod vi plötsligt att vi befann oss i ett parkeringshus belagt med behörighetskrav. Efter ett okänt antal minuter senare kom det äntligen en bil, och vi kunde lättade köra ut i den malmöitiska stadskärnan.
Kvällen följdes upp med studentfest hos Helena, och det blev en gemytlig kväll som kom att genomsyras av utspilld champagne och en himla massa skratt. Även bussfärden hemåt var en komedi i sig, då vi chockerat fått bevittna en busschaufförsromans, vartefter vi av samma par blivit häftigt utfrågade om vi inte nyss hade åkt med. Som sagt, det var en ytterst händelserik och actionladdad dag - och nu är det dags att göra sig redo för nationaldagsfirande i Vollsjö.
De verkligt spännande händelserna började däremot ta fart efter spelandet, då det var dags att hämta ut bilen. Glada i hågen traskade vi bort mot parkeringshuset, för att plötsligt mötas av insikten att dörren till huset var och förblev låst. Oh my god. Smått panikslagna och fnittrande började vi tänka ut potentiella lösningar, och ställde oss tålmodigt och väntade på att en bil skulle köra in och aktivera rörelsedetektorn. Sagt och gjort - efter en stunds väntande kom det då äntligen en bil körandes, och så fort porten var öppnad satte vi fart i full karriär in i parkeringshuset. Då vi misstänkte att det fanns flera detektorbelagda portar var vi helt enkelt tvungna att ta det säkra före det osäkra och sätta igång med en vild språngmarsch framför den körande bilen. Lyckligtvis hittade vi in till bilen, vartefter vi lättade hoppade in för att snabbt köra ut. Som om inte de tidigare händelserna varit nog möttes vi snart av allt mer problematiska förhållanden. Efter att vi kört mot utgången och till vår förskräckelse insett att dörren ut från parkeringshuset inte gick att öppna, svängde vi åt andra hållet för att undersöka utrymningsmöjligheterna. Snart fick vi bevittna strimmor av dagsljus, och körde snabbt åt det angivna hållet. Senare förstod vi, under vilda skrattsalvor, att vi nu befann oss på parkeringshusets tak (!), och ungefär samtidigt började vi inse att vi var instängda. Vi valde att se det komiska i situationen, men allt eftersom tiden gick började känslor av klaustrofobi och panik komma smygande. Vårt enda val var således att vänta på att en annan bil antingen körde in eller ut, och på så sätt kunde aktivera det vi trodde var detektorn. Allt eftersom förstod vi plötsligt att vi befann oss i ett parkeringshus belagt med behörighetskrav. Efter ett okänt antal minuter senare kom det äntligen en bil, och vi kunde lättade köra ut i den malmöitiska stadskärnan.
Kvällen följdes upp med studentfest hos Helena, och det blev en gemytlig kväll som kom att genomsyras av utspilld champagne och en himla massa skratt. Även bussfärden hemåt var en komedi i sig, då vi chockerat fått bevittna en busschaufförsromans, vartefter vi av samma par blivit häftigt utfrågade om vi inte nyss hade åkt med. Som sagt, det var en ytterst händelserik och actionladdad dag - och nu är det dags att göra sig redo för nationaldagsfirande i Vollsjö.
Kommentarer
Trackback