Nationaldagsfirande
6 juni, en dag som sedan 1916 varit officiell flaggdag och som från och med 1983 varit Sveriges nationaldag. För att inte bli allt för historisk (det är mer eller mindre en "yrkesskada", jag ska läsa upp till historia C) räcker det med att jag raskt summerar denna dag som ett firande i Vollsjö. Efter middagen hos mormor och morfar beslutade jag och mamma oss för att gå med i nationaldagståget. Sagt och gjort - plötsligt befann vi oss mitt bland trumslagare, flaggviftande scouter och levnadsglada PRO:are. Som om inte detta vore nog insisterade min kära mor på att ge mig en detaljerad redogörelse av hennes vilda ungdomsår, och efter att hon dragit ett antal rövarhistorier och pekat ut svunna tiders festlokaler började jag nästan bli rädd. Och hon tycker att jag är vild. Jisses.
Efter att vi beskådat Vollsjös befolkning samlad på Åvallen, och efter att högtidstalaren tabbat sig ordentligt, promenerade vi åter mot Vångavägen under nostalgiska samtal om de ljuva barndomsåren. Eller ja, ljuvt och ljuvt förresten. Historien om parkbänken kunde jag gärna besparats.
Kvällen fortsatte med nöjsamt kameranördande där samtliga inblandade anförvanter förevigades på de mest spektakulära bilder. För den som vågar finns bildbevis på bilddagboken. Mycket nöje.
Efter att vi beskådat Vollsjös befolkning samlad på Åvallen, och efter att högtidstalaren tabbat sig ordentligt, promenerade vi åter mot Vångavägen under nostalgiska samtal om de ljuva barndomsåren. Eller ja, ljuvt och ljuvt förresten. Historien om parkbänken kunde jag gärna besparats.
Kvällen fortsatte med nöjsamt kameranördande där samtliga inblandade anförvanter förevigades på de mest spektakulära bilder. För den som vågar finns bildbevis på bilddagboken. Mycket nöje.
Kommentarer
Trackback