Stockholmsresan
Så var det då, precis som utlovat, dags att redogöra för dagarna i huvudstaden. Fyra ytterst händelsrika dagar som tog sin början...
Tisdagen den 29 maj, då vi tillsammans med B- och D-klassen hoppade in i bussen som skulle ta oss till Stockholm. Det blev en ytterst gemytlig busstur med gott om högljudda skrik och skratt, något som inte alls lät störa vår tappre chaufför Kid. Efter ett antal timmars bussfärd var vi äntligen framme i 08-distriktet och checkade förväntansfullt in på vandrarhemmet af Chapman. Knappt hade vi hunnit installera oss i vårt tolvbäddsrum (ja, ni kan tänka er hur tolv tjejer lyckas sprida ut samtliga tillhörigheter i en enda röra efter ett tag) förrän vi blev eskorterade för ett guidat besök på SVT. Väl där fick vi gedigen backstage-information där vi bland annat fick veta att TV-studiorna är mycket mindre i verkligheten, och efter att vi ytterst begeistrat fått möta både Björne och Bolibompadraken kunde vi tacka för en mycket nöjsam visit. Det är ju inte varje dag som man får träffa sådana rikskändisar.
Upprymda av televisionsvimlet fortsatte vi raskt vår famespotting med att se Svennis vid ett övergångsställe, vartefter vi åkte tillbaka till Chapman för att göra oss redo för en utekväll. Dressed for success begav vi oss in till city för att hitta en restaurang som passade alla - sju tjejer, och det var verkligen inte det lättaste. Till slut kunde vi lyckligtvis enas om en urmysig italiensk, och vi hade en urtrevlig kväll med lasagne och vinpimpling. Efter en delikat middag drog vi vidare på upptäcktsfärd, och fick bland annat uppleva skitande hästar, fotonördande vid slottet och allsköns trevliga aktiviteter.
På onsdagen blev det tidig frukost följt av eskort mot dagens aktivitet i form av Tekniska museet. Vår uppgift var att under ett antal timmar förbereda och producera ett TV-program som skulle komma att sändas via kabeltv senare på dagen. Jag blev helt sonika tilldelad rollen som meteorolog, och genomförde ett idogt arbete för att rättmätigt kunna vandra i Tones fotspår. Efter ett antal repetitioner och provfilmningar var det dags för sändning, och nerverna var på helspänn. Och ja. Jag vet inte om det var stundens allvar som alldeles fick mig att tappa fattningen, eller om det var någon tillfällig nervositet som gjorde sig påmind. Men plötsligt tappade jag fullständigt koncentrationen, vartefter jag snabbt (och vad jag själv bedömde som yrkesmässigt) försökte styra upp situationen genom att begära en omtagning, och därmed också iscensatte ett spektakulärt cut-försök. Lägg därtill att jag i ren desperation och frustration spottade ut svordom efter svordom, och lyckades presentera världshistoriens i särklass värsta väderprognos. En halv miljon tittare såg mig. Jag kommer med allra största sannolikhet inom det närmaste bli det där youtube-klippet som alla laddar ner. Damn.
Med en nyvunnen stjärnglans (handen på hjärtat var jag rädd att jag från och med nu skulle vara tvungen att leva omringad av livvakter och polispådrag) gav vi oss bort mot NK för ett shoppingförsök, men då dagens eskapader fullständigt gjort slut på vår energi bestämde vi oss istället för att gå bort till Chapman för en nap.
Senare på kvällen drog vi ut och hamnade på en asiatisk restaurang, där kvällens i särklass roligaste händelse ägde rum då Chris världsvant beställde in vårrullar. När kyparen mottagit ordern och promenerat iväg försökte Nadja försiktigt informera henne om att vårrullarna nog stod skrivet bland förrätterna - och mycket riktigt, kyparen kommer tillbaka med en mikroskopisk portion upplagd på ett otroligt gulligt fat. Lyckligtvis var kyparen givmild och bjöd slutligen på påfyllning. Aftonen åtföljdes av biljard, hårplattning och skokastning innan vi utslagna somnade ifrån alltihop.
Torsdagen inleddes med ett besök i den kungliga Livrustkammaren (även kallat Livlustkammaren av en smått förvirrad Billingebo), vilket var en ganska sömnig upplevelse fram till det att Andrejic plötsligt livade upp stämningen. Helt utan förvarning förvissade hon mig om att mina paputche befann sig på deras rum, vartefter jag ytterst förvånat och en aning förvirrat fick klart för mig att objektet i fråga var mina utlånade skor och inte alls någon potentiell rysk farmor.
Dagen fortsatte med rundvandring i Gamla Stan där Birgitta Bennet insisterade att få oss kulturellt belevade. Dock inkluderade det inte i hennes planer att underhålla högvakten, vilket fick henne att förskrämt och ilsket kalla tillbaka Bergagymnasiets vettvilliga samhällsvetare. Inklusive Ingela Roos.
Efter den guidade turen, som bland annat innefattade en varnad kyrkoherde, åkte vi vidare för ett besök på Vasamuseet. Visiten präglades av skrämmande vaxdockor och halvantastande i biosalongen, och mynnade ut i återkomst till Chapman. En latte senare var vi redo för shopping längs Drottninggatan, vilket gav positivt resultat i en scarves, ett par Björn Borg, en studentpresent och en ögonskugga. Om man inte räknar med nässprayet på Apoteket, vill säga. Däremot lyckades jag lägga band på mig från att köpa tre par skor. Vilket jag faktiskt ångrar.
På kvällen spisade vi utsökt kycklingsallad i Gamla Stan, då vi absolut fått mersmak efter Benetts kulturrunda.
Den avslutande fredagen innebar ett besök i Riksdagshuset på Riddarholmen där vi fick en inblick i det politiska arbetet av Hillevi Larsson. Mellan varven fick vi även bevittna Alf Svensson debattera om Turkiet som EU-medlem, och sen var det dags att åka hemåt. Bland det sista vi såg av Stockholm var en glasögonprydd Wallander-Krister, tätt följt av en lång och jobbig resa hemåt.
Tisdagen den 29 maj, då vi tillsammans med B- och D-klassen hoppade in i bussen som skulle ta oss till Stockholm. Det blev en ytterst gemytlig busstur med gott om högljudda skrik och skratt, något som inte alls lät störa vår tappre chaufför Kid. Efter ett antal timmars bussfärd var vi äntligen framme i 08-distriktet och checkade förväntansfullt in på vandrarhemmet af Chapman. Knappt hade vi hunnit installera oss i vårt tolvbäddsrum (ja, ni kan tänka er hur tolv tjejer lyckas sprida ut samtliga tillhörigheter i en enda röra efter ett tag) förrän vi blev eskorterade för ett guidat besök på SVT. Väl där fick vi gedigen backstage-information där vi bland annat fick veta att TV-studiorna är mycket mindre i verkligheten, och efter att vi ytterst begeistrat fått möta både Björne och Bolibompadraken kunde vi tacka för en mycket nöjsam visit. Det är ju inte varje dag som man får träffa sådana rikskändisar.
Upprymda av televisionsvimlet fortsatte vi raskt vår famespotting med att se Svennis vid ett övergångsställe, vartefter vi åkte tillbaka till Chapman för att göra oss redo för en utekväll. Dressed for success begav vi oss in till city för att hitta en restaurang som passade alla - sju tjejer, och det var verkligen inte det lättaste. Till slut kunde vi lyckligtvis enas om en urmysig italiensk, och vi hade en urtrevlig kväll med lasagne och vinpimpling. Efter en delikat middag drog vi vidare på upptäcktsfärd, och fick bland annat uppleva skitande hästar, fotonördande vid slottet och allsköns trevliga aktiviteter.
På onsdagen blev det tidig frukost följt av eskort mot dagens aktivitet i form av Tekniska museet. Vår uppgift var att under ett antal timmar förbereda och producera ett TV-program som skulle komma att sändas via kabeltv senare på dagen. Jag blev helt sonika tilldelad rollen som meteorolog, och genomförde ett idogt arbete för att rättmätigt kunna vandra i Tones fotspår. Efter ett antal repetitioner och provfilmningar var det dags för sändning, och nerverna var på helspänn. Och ja. Jag vet inte om det var stundens allvar som alldeles fick mig att tappa fattningen, eller om det var någon tillfällig nervositet som gjorde sig påmind. Men plötsligt tappade jag fullständigt koncentrationen, vartefter jag snabbt (och vad jag själv bedömde som yrkesmässigt) försökte styra upp situationen genom att begära en omtagning, och därmed också iscensatte ett spektakulärt cut-försök. Lägg därtill att jag i ren desperation och frustration spottade ut svordom efter svordom, och lyckades presentera världshistoriens i särklass värsta väderprognos. En halv miljon tittare såg mig. Jag kommer med allra största sannolikhet inom det närmaste bli det där youtube-klippet som alla laddar ner. Damn.
Med en nyvunnen stjärnglans (handen på hjärtat var jag rädd att jag från och med nu skulle vara tvungen att leva omringad av livvakter och polispådrag) gav vi oss bort mot NK för ett shoppingförsök, men då dagens eskapader fullständigt gjort slut på vår energi bestämde vi oss istället för att gå bort till Chapman för en nap.
Senare på kvällen drog vi ut och hamnade på en asiatisk restaurang, där kvällens i särklass roligaste händelse ägde rum då Chris världsvant beställde in vårrullar. När kyparen mottagit ordern och promenerat iväg försökte Nadja försiktigt informera henne om att vårrullarna nog stod skrivet bland förrätterna - och mycket riktigt, kyparen kommer tillbaka med en mikroskopisk portion upplagd på ett otroligt gulligt fat. Lyckligtvis var kyparen givmild och bjöd slutligen på påfyllning. Aftonen åtföljdes av biljard, hårplattning och skokastning innan vi utslagna somnade ifrån alltihop.
Torsdagen inleddes med ett besök i den kungliga Livrustkammaren (även kallat Livlustkammaren av en smått förvirrad Billingebo), vilket var en ganska sömnig upplevelse fram till det att Andrejic plötsligt livade upp stämningen. Helt utan förvarning förvissade hon mig om att mina paputche befann sig på deras rum, vartefter jag ytterst förvånat och en aning förvirrat fick klart för mig att objektet i fråga var mina utlånade skor och inte alls någon potentiell rysk farmor.
Dagen fortsatte med rundvandring i Gamla Stan där Birgitta Bennet insisterade att få oss kulturellt belevade. Dock inkluderade det inte i hennes planer att underhålla högvakten, vilket fick henne att förskrämt och ilsket kalla tillbaka Bergagymnasiets vettvilliga samhällsvetare. Inklusive Ingela Roos.
Efter den guidade turen, som bland annat innefattade en varnad kyrkoherde, åkte vi vidare för ett besök på Vasamuseet. Visiten präglades av skrämmande vaxdockor och halvantastande i biosalongen, och mynnade ut i återkomst till Chapman. En latte senare var vi redo för shopping längs Drottninggatan, vilket gav positivt resultat i en scarves, ett par Björn Borg, en studentpresent och en ögonskugga. Om man inte räknar med nässprayet på Apoteket, vill säga. Däremot lyckades jag lägga band på mig från att köpa tre par skor. Vilket jag faktiskt ångrar.
På kvällen spisade vi utsökt kycklingsallad i Gamla Stan, då vi absolut fått mersmak efter Benetts kulturrunda.
Den avslutande fredagen innebar ett besök i Riksdagshuset på Riddarholmen där vi fick en inblick i det politiska arbetet av Hillevi Larsson. Mellan varven fick vi även bevittna Alf Svensson debattera om Turkiet som EU-medlem, och sen var det dags att åka hemåt. Bland det sista vi såg av Stockholm var en glasögonprydd Wallander-Krister, tätt följt av en lång och jobbig resa hemåt.
Kommentarer
Trackback