Linda Bromèe

Samban igår var... alldeles galet. Klockan 8.00 började förfesten i Evelinas uterum, och efter redan en halvtimme började fyllan att slå till. När jag vaknade på morgonen kände jag mig fortfarande full och fantastiskt opepp på att börja igen, men efter första cidern var man på det igen. Det var liksom bara till att dra på bastkjolen och piggna till igen.

Efter ytterligare en halvtimme var hela SP3C täckta från topp till tå med klotter ifrån spritpennor och på ytterst gott humör. Det var ungefär i samma veva som uterummet förvandlades till ett enda stort festpalats av halvnakna studenter och högljudda visselpipor. Dom som tidigare kände avsmak var genast pepp och i full färd med att halsa flaskor, och framåt 10-tiden flyttades festen ut från uterummet och vidare till trädgården. Sedan dess var det ingen som stod still.

Vid 11-tiden var det dags att bege sig bort mot Berga för att sälla sig till sambatåget. Allting var egentligen bara rakt igenom galet, och när startskottet gick var det en enda stor gigantisk lyckoyra som sköljdes över Eslöv. Vi sprang, vi hoppade, vi skuttade och ramlade. Folk hamnade på busstak och shejkade loss ordentligt, och när vi väl kom till torget hade dom stängt av fontänen. Däremot rusade vi snabbt bort mot Stadsparken för att hoppa i fontänen och ramla runt, och sedan var det fortsatt tåg bort mot Trollsjön. Där borta blev det vilt kramkalas vilket ledde till att ryggen fick en riktig törn i gräsmattan, och av bildbeviset att döma blev det utlopp för största möjliga glädje.

Efter galejet vid Trollsjön insåg jag något panikartat att jag var av med så väl pengar, kamera som mobil, och efter ett antal missberäkningar visade det sig att allt det där befann sig i Jhuberlys väska. Paniken kunde lugna sig och vi traskade bort till Arzana och drack kaffe. Det var ungefär här som man kände att euforin börjat trappa ner, och för att åter komma i form begav vi oss ner mot Bäckavägen för en visit hos Patrik. Där blev det en ordentlig återställare i form av sju shotar och likör från Afrika, och efter att jag grimaserat både länge och väl började det ordna upp sig igen. Bara det att Patrik fick köra oss bort till Ringvägen och Jhuberly talar kanske för sig själv.

Hos Jhuberly blev det efterförfest som började med volleyboll i trädgården. Jag bör väl tillägga att jag vissa dagar spelar långt mer hellre än jag spelar bra, så efter att vi skjutit iväg bollen så den blev alldeles försvunnen fortsatte partajet med vild dans i vardagsrummet. Vad som sedan hände var det sjukaste ever, och efter en del skamliga förslag valde vi att skratta åt det hela och istället grogga på. Även om det förmodligen skulle bli det sista med klassen nånsin.

Efter Ringvägen bar det vidare till sambafesten på Jägers. Iklädd endast linnet och Frank Dandy shejkades det hela kvällen lång, och med facit i hand var det den roligaste festen på mycket, mycket länge. Kanske till och med nånsin.
Kvällen blev till natt och efter att festen varit igång i över 14 timmar slutade det med att jag blev nerslagen och skelögd. I detta då var min värsta farhåga att jag skulle behöva ta studenten med en blåtira, men efter att vi framgångsrikt lyckats kyla ner det med kopiösa mängder vatten kunde jag skratta åt det hela och istället dra tequila.

Samban är förmodligen bland det tokigaste nånsin, och efter att man sett klassen från i stort sett alla sidor känns det faktiskt lite sorgligt att det faktiskt snart är över. Imorgon är det dagen D, och det kan jag inte riktigt fatta.