Midsommar i Selarp
Efter ungefär två dagars kurering har jag åter blivit människa. Med facit i hand blev midsommar ganska vilt, och mycket därför blev jag berikad med en påtaglig bakfylla som höll i sig fram till sent igårkväll. Nu går det inte att skjuta fram det längre, här kommer den ocensurerade versionen av midsommarn 08.
Efter fix och trötta miner packade vi in oss i bilen från Harlösa för att styra kosan bort mot Selarp. Efter en bilfärd där Månsson den äldre uppmanat oss att ha trevligt (men inte för trevligt) var vi framme hos Linn och festen kunde börja. Det gjorde den i form av middagsfix med äggskalning (där Månsson, Johanna, Malin och jag utgjorde den onda cirkeln och blev attackerade av hundar), och efter att vi stekt köttbullar både länge och väl medan andra i sällskapet fixade potatisen med högtryckstvätt var det dags att sitta till bords. Naturligtvis gjordes detta tillsammans med specifika och individuella uppdrag, och i takt med dessa och att snapsen flödade fritt tog det inte lång tid förrän spriten gjorde verkan. Fyllan gjorde intåg redan klockan nitton.
Efter middagen var det dags för tävlingar i trädgården, och efter en hastig lagindelning såg lag Dunderbjörnarna (med en tydlig dedikation till den döda björnen Dundret) till att göra sig redo för kampen. Grenarna avverkades i form av irländsk julafton där jag tog fel pinne och blev ordentligt snurrig, säcktävling med förbundna ögon och kladdiga gräddbullar där valda delar av mina medtävlande valde att hugga till, klädrace med Marabou där vårt lag var det enda som inte insåg att det var en individuell tävling och den redan klassiska "sätta kuken på Zlatan" där det kom många förslag på placeringen av dennes genitalier. En mångkamp som vi offrade oss på ordentligt, men med tanke på att lag Dunderbjörnarna förmodligen var någon promillehalt över dom där andra gick det inte riktigt vägen.
Efter den spektakulära mångkampen begav vi oss tillbaka in i huset för fortsatt fest och efterrätt. Tozz fortsatte att svepa ketchup-jäger, Linn bjöd på flashback i form av personalfestvin och sen var dansen snabbt ett faktum. Vardagsrumsgolvet blev genast skådeplats för vilt shejkande utan dess like, Zlatans kuk for åt alla håll och stämningen var super. Senare på kvällen blev det ännu ett framträdande med min och Joppes Ullaredsvisa, fortsatta musikdiskussioner och sedan blev det suddigt. Framåt natten var det folk som insisterade på att bada, och med truppen samlad och ficklamporna packade blev det promenixen bort mot vattnet. Från denna tidpunkt går det rykten om att jag försökte putta folk från bryggan, men åt detta och en hel del rykten om en våldsam Brumme som var ghettobarnet är jag faktiskt lite skeptisk. Summan av kardemumman var i alla fall en himla trevlig fest som inte hade kunnat vara mycket bättre. Att jag sedan mådde riktigt dåligt dagen efter och höll på att dö på jobbet kan vi låta vara osagt.
Efter fix och trötta miner packade vi in oss i bilen från Harlösa för att styra kosan bort mot Selarp. Efter en bilfärd där Månsson den äldre uppmanat oss att ha trevligt (men inte för trevligt) var vi framme hos Linn och festen kunde börja. Det gjorde den i form av middagsfix med äggskalning (där Månsson, Johanna, Malin och jag utgjorde den onda cirkeln och blev attackerade av hundar), och efter att vi stekt köttbullar både länge och väl medan andra i sällskapet fixade potatisen med högtryckstvätt var det dags att sitta till bords. Naturligtvis gjordes detta tillsammans med specifika och individuella uppdrag, och i takt med dessa och att snapsen flödade fritt tog det inte lång tid förrän spriten gjorde verkan. Fyllan gjorde intåg redan klockan nitton.
Efter middagen var det dags för tävlingar i trädgården, och efter en hastig lagindelning såg lag Dunderbjörnarna (med en tydlig dedikation till den döda björnen Dundret) till att göra sig redo för kampen. Grenarna avverkades i form av irländsk julafton där jag tog fel pinne och blev ordentligt snurrig, säcktävling med förbundna ögon och kladdiga gräddbullar där valda delar av mina medtävlande valde att hugga till, klädrace med Marabou där vårt lag var det enda som inte insåg att det var en individuell tävling och den redan klassiska "sätta kuken på Zlatan" där det kom många förslag på placeringen av dennes genitalier. En mångkamp som vi offrade oss på ordentligt, men med tanke på att lag Dunderbjörnarna förmodligen var någon promillehalt över dom där andra gick det inte riktigt vägen.
Efter den spektakulära mångkampen begav vi oss tillbaka in i huset för fortsatt fest och efterrätt. Tozz fortsatte att svepa ketchup-jäger, Linn bjöd på flashback i form av personalfestvin och sen var dansen snabbt ett faktum. Vardagsrumsgolvet blev genast skådeplats för vilt shejkande utan dess like, Zlatans kuk for åt alla håll och stämningen var super. Senare på kvällen blev det ännu ett framträdande med min och Joppes Ullaredsvisa, fortsatta musikdiskussioner och sedan blev det suddigt. Framåt natten var det folk som insisterade på att bada, och med truppen samlad och ficklamporna packade blev det promenixen bort mot vattnet. Från denna tidpunkt går det rykten om att jag försökte putta folk från bryggan, men åt detta och en hel del rykten om en våldsam Brumme som var ghettobarnet är jag faktiskt lite skeptisk. Summan av kardemumman var i alla fall en himla trevlig fest som inte hade kunnat vara mycket bättre. Att jag sedan mådde riktigt dåligt dagen efter och höll på att dö på jobbet kan vi låta vara osagt.
Kommentarer
Trackback