Linda Bromèe

Idag har det varit en smått dramatisk dag. Utan någon överdrift. Det började egentligen imorse då jag och Johannis blev brutalt utskällda av en tant på tåget som tyckte att vi pratade för högt. Jag vet inte om den gamla damen hade vaknat på fel sida eller om hon helt enkelt bara var dement och inte fattade att den tysta avdelningen var en bra bit därifrån, men i vilket fall som helst respekterade vi den gamla och såg till att hålla käften fram till Höör.

Väl på jobbet började dagen ganska lugnt men ganska snart blev jag varse om varför jag blivit inringd rätt akut. Solskenet hade lockat besökare från när och fjärran, och det roligaste för dagen var utan tvekan incidenten med den arga mannen. Dramatiken som utbröt hade mycket väl kunnat trappas upp till en riktigt våldsscen.

Det hela började med att den arga mannen (som hädanefter förkortas kort och gott till Mannen) nöjd och glad hade köpt en glass och tillsammans med oss andra fick bevittna en annan farbror som, mycket oroligt, påpekade att en av björnarna höll på att få ett klippblock rakt i skallen. Det sistnämnda tillät vi oss vara lite skeptiska emot, och efter att vi lugnat honom med att vi skulle tillkalla assistans tänkte vi inte mer på saken. Det gjorde däremot Mannen.

Någon timme senare anlände åter den virrige Mannen till Björnbergets servering. Vad han egentligen mumlade om var svårt att begripa, men efter att vi lyckats snappa upp "fågel", "björn" och "precis som den orolige farbrorn sa" visste jag inte riktigt hur jag skulle sammankoppla nån substans. Jag tolkade det som att denna fågel befann sig någonstans med björnen, och efter att jag snällt och vänligt svarat han på tilltal var det dags för en exklusiv provsmakning av rättvisemärkta drycker. Sodexhopersonalen barrikaderade bordet där ute, men knappt han vi börja provsmakningen förrän Mannen gjorde intåg backstage (hur han nu hittade dit, som Vickan inte var sen att invända).

Mannen påbörjade en massiv utskällning av undertecknad för att jag inte släppt ut fågeln, och efter att han skrikit och gormat om hur oansvarig jag var fick jag uppbackning av mina kollegor. Det var i detta nu som Johannis yttrade de ödesdigra orden "jaja, så, vi fixar det!", och efter detta blev Mannen rosenrasande av ilska. Han gav sig genast på Johannis och informerade honom om att han minsann inte skulle "såa honom", och då han fortsatte tjafsa och dessutom tog ännu ett par steg närmare blev stämningen riktigt laddad. Knytnävsslaget hängde i luften, och ett tag trodde jag han skulle slå till. Som tur var taggade han ner och försvann spårlöst därifrån, och sedan kunde den exklusiva provsmakningen fortsätta i lugnan ro. Även om de retro-inspirerade glasflaskorna såg bättre ut än vad som smakade.