Linda Bromèe

Nu ligger jag i nya sängen här och bloggar. Det är lite det som är det bästa med en bärbar dator, att man slipper vara förvisad till ett bord i hörnet. Man kan helt enkelt, tja, blogga vartifrån man vill. Och just nu är det skönast här.

Dagen idag har varit förhållandevis lugn om man ser till själva vädret. När jag var på väg till jobb imorse var jag alldeles övertygad om att solskenet skulle locka flera miljoner besökare till parken, och då jag slog följe med några danskar uppför Jularpsbacken (bara några minuter efter det att jag höll på att attackeras av en död orm i diket) hanns det med en hel del lovord för Sodexho. Att den verkliga anstormningen sedan aldrig kom gjorde inte särskilt mycket.

Efter att vi skrivit ut oss ungefär vid tjugo över fem, vilket var en helt okej tid för att vara en solig dag i juli, fick jag skjuts av Linnea in till Eslöv och Berga. Väl där blev det till att lira beachhandboll med tjejerna, och det blev en het och sliten timme som passerade i sanden. Carros parallell till beduinbyn mitt i öknen kändes inte långt ifrån.