Tsunami memorial
Idag är det exakt fyra år sedan tsunamin drog in över länderna i Sydostasien. Den 26 december 2004 krävde tsunamin över 230 000 människoliv, och jag lider verkligen med alla dom som på ett eller annat sätt drabbades av flodvågskatastrofen.
Det är svårt att föreställa sig vilken enorm tragedi tsunamin innebar för både Thailand som nation och alla de som drabbades. Under min och Martinas resa i Sydostasien nu i höstas träffade vi på en hel del thailändare som alla hade sin historia att berätta om det hemska som hade inträffat. Nästan alla thailändare som bor i området kring Phuket och Khao Lak miste någon av sina anhöriga, och jag minns särskilt den man som vi träffade i Patong som berättade om hur tsunamin förstörde allt i sin väg den där decemberdagen. En av hans svenska vänner hade mist sin son, och numera hade svensken bosatt sig i Thailand för att bearbeta det som hänt honom. Han menade på att han aldrig mer skulle kunna flytta tillbaks till Sverige.
För bara en liten stund sedan läste jag ut Charlotta Ölanders bok ...och himlen var oskyldigt blå som är Charlottas egen berättelse om flodvågskatastrofen i Khao Lak. Det var en bok som var svår att lägga ifrån sig, och jag rekomenderar er verkligen alla att läsa den. Charlotta berättar om dagarna före och efter tsunamin, om hur hon och hennes sambo Richard mot alla odds överlevde när vågorna drog in och hur de båda stannade kvar som volontärer för att göra vad de kunde för att hjälpa alla de som drabbades och skadades.
För varje sålt exemplar av boken går dessutom en del av intäkterna till uppbyggnads- och hjälparbete i Asien, och bara det tycker jag är en riktigt bra anledning att köpa boken.
Till alla er som drabbades; jag tänker på er.
Det är svårt att föreställa sig vilken enorm tragedi tsunamin innebar för både Thailand som nation och alla de som drabbades. Under min och Martinas resa i Sydostasien nu i höstas träffade vi på en hel del thailändare som alla hade sin historia att berätta om det hemska som hade inträffat. Nästan alla thailändare som bor i området kring Phuket och Khao Lak miste någon av sina anhöriga, och jag minns särskilt den man som vi träffade i Patong som berättade om hur tsunamin förstörde allt i sin väg den där decemberdagen. En av hans svenska vänner hade mist sin son, och numera hade svensken bosatt sig i Thailand för att bearbeta det som hänt honom. Han menade på att han aldrig mer skulle kunna flytta tillbaks till Sverige.
För bara en liten stund sedan läste jag ut Charlotta Ölanders bok ...och himlen var oskyldigt blå som är Charlottas egen berättelse om flodvågskatastrofen i Khao Lak. Det var en bok som var svår att lägga ifrån sig, och jag rekomenderar er verkligen alla att läsa den. Charlotta berättar om dagarna före och efter tsunamin, om hur hon och hennes sambo Richard mot alla odds överlevde när vågorna drog in och hur de båda stannade kvar som volontärer för att göra vad de kunde för att hjälpa alla de som drabbades och skadades.
För varje sålt exemplar av boken går dessutom en del av intäkterna till uppbyggnads- och hjälparbete i Asien, och bara det tycker jag är en riktigt bra anledning att köpa boken.
Till alla er som drabbades; jag tänker på er.
Kommentarer
Trackback