Ett omskakande uppvaknande
Ingen har väl kunnat undgå och höra om jordbävningen som skakade om oss ordentligt här nere i Skåne vid tjugo över sex imorse. Kära bloggläsare, jag kan ju i alla fall försäkra er om att jag inte kunde undgå att höra det - som skjuten ur en kanon for jag upp ur sängen då jag vaknade av skalvet, och till en början hade jag svårt att uppfatta om jag var vaken eller om jag fortfarande var kvar i den mardröm som jag befunnit mig i sekunden tidigare. Min första spontana tanke var att det var en militärövning som gått snett borta på P7, och en efter en rusade familjen Bromèes kvinnliga familjemedlemmar ut i hallen för att samlas. Det kunde väl inte varit en jordbävning, det kunde det väl ändå inte?
Kort därefter barrikaderade vi oss framför både tvn och radion för att få pejl på vad det egentligen var som hände. Det visade sig snart att Radio Kristianstad tillsammans med tv-sändningen från Musikhjälpen skulle komma att bli våra informatörer, och vi blev plötsligt varse om att det faktiskt var en jordbävning och att den mätte hela 4,7 på Richtersskalan. Jag är lättad att vi överhuvudtaget var vid liv när det var dags att käka frukost, och det är ganska ballt att ha varit med om den kraftigaste svenska jordbävningen på över hundra år. Beat it, baby!
Kort därefter barrikaderade vi oss framför både tvn och radion för att få pejl på vad det egentligen var som hände. Det visade sig snart att Radio Kristianstad tillsammans med tv-sändningen från Musikhjälpen skulle komma att bli våra informatörer, och vi blev plötsligt varse om att det faktiskt var en jordbävning och att den mätte hela 4,7 på Richtersskalan. Jag är lättad att vi överhuvudtaget var vid liv när det var dags att käka frukost, och det är ganska ballt att ha varit med om den kraftigaste svenska jordbävningen på över hundra år. Beat it, baby!
Kommentarer
Trackback